onsdag 30 september 2009

Topp 5 Polanski.

För att uppmuntra Roman Polanski när den stackaren nu sitter fast i häktet i Schweiz har jag gjort en topp fem - lista med hans filmer. Han karriär är kanske ojämn men här är fem filmer av odiskutabel kvalité!

1. Chinatown: Tidlös klassiker om mörkret bakom Kaliforniens sol. Betydligt mer än en modern noir. Ett djup existentiellt psykologiskt drama som även är en av de mest stilsäkra filmer som har gjorts.

2. Hyresgästen: Obehaglig historia med regissören själv i huvudrollen, som en hyresgäst som blir besatt av den tidigare lägenhetsinnehavaren. Djupt originell och ett bra exempel på regissörens känsla för så väl humor och skräck.

3. Rosemarys baby: Den här klassikern är otäck den med. Polanskis tidiga karriär når sin kulmen här med en film som är en av sextiotalets bästa, med en en förhäxande klaustrofobi

4. Döden och flickan: Underskattat kammardrama där torteraren och hans offer möts igen. Totalt oförutsägbar och tar upp frågan om förlåtelse och hämnd på ett bra sätt.

5. The Pianist: Polanski fick en oscar för den här filmen och det var välförtjänt. En av de bästa förintelsefilmer som har gjorts och den är helt oentimentalt

För övrigt går det en Polanski - serie på Cinemateket nu, så passa på att gå och se de av hans filmer som ni inte har sett!

tisdag 29 september 2009

Polanski in jail?

Tar Roman Polanskis fantastiska och ojämna men alltid intressanta karriär (både när det gäller hans filmer och hans privatliv) slut nu? Hans fängslande i Schweiz för det gamla otucktsmålet i slutet av 70-talet är bara pinsamt. Men det har blivit den mest fascinerande följetongen i filmvärlden på länge. Hur ska det gå? Tycker själv att Polanski har lidit tillräckligt för något han troligtvis är oskyldig till och borde få gå fri. Dokumentären Roman Polanski Wanted and desired behandlar det faktum att det rörde sig om en rättskandal av oerhörda mått och den borde omgående sändas i SVT!

måndag 28 september 2009

Nya Ellroy äntligen här!

Som jag har väntat, men nu är den äntligen här. Den tredje och avslutande delen av James Ellroys "Underworld USA" - triologi (de båda föregångarna är Amerikansk tabloid och Sex tusen kalla). Det har tagit åtta år för Blood's a rover att nå bokhandlarna och nu är det bara att hoppas att denna åttahundra sidor plus - tegelsten håller lika hög kvalité som de båda föregångarna. Men någon anledning att vara orolig finns nog inte. Ellroy är en författare som alltid levererar!

söndag 27 september 2009

Fotnötterna till Mad Men.

Världens bästa TV-serie Mad Men är nu inne på sin tredje säsong i USA och passande nog har en grym fansida/blogg dykt upp. På http://madmenfootnotes.com/ förklaras alla tidstypiska detaljer i reklamen, inredningen, modet, politiken, konsten och samhällsutvecklingen i stort som förekommer i den här briljanta serien. Ett absolut livsnödvändigt komplement alltså!

lördag 26 september 2009

Back from Gothenburg!

Har varit i Göteborg för att gå på Bokmässan. Därav att det har varit ett ofrivilligt uppehåll här på bloggen. Själva mässan var lite väl mycket säljande för min smak (det kunde lika väl ha varit en mässa för toapapper om jag säger så, allt handlade om att kränga). Däremot är jag sjukt imponerad av själva staden Göteborg. Vilken kontinental känsla med långa boulevarder och ståtliga hus. Och affärer, barer och krogar överallt. Staden känns mycket mer öppen och inkluderande än den kungliga huvudstaden (bara det att man kan gå igenom hela staden på nästan en timme). Att jag även blev matförgiftad kan jag faktiskt ta!

tisdag 22 september 2009

Mockingbird - bortglömd klassiker?

Vet inte om så många känner till den amerikanska författaren Walter Tevis. Under sin levnad hann han bara publicera sex romaner och Mockingbird hans fjärde, är den andra som jag läser av honom. Denna framtiddystopi från 1980 är mycket bra och har en aktualitet för vår tid. Några hundra år fram på detta årtusende har läskunnigheten försvunnit och världen styrs av intellektuella robotar utan känslor. De få människor som finns kvar är neddrogade och den enda utvägen är självmord. I denna värld lär sig helt plötsligt en man att läsa med assistans av en känslosam robot. Naturligtvis får det stora konsekvenser.

Mockingbird har ett språk som helt otroligt och en sorgsamhet som kan krossa ditt hjärta. Dessutom finns det en human aspekt i berättelsen om en framtid som mycket väl kan komma. När allt blir mer och mer datoriserat riskerar språket att försvinna och därmed vår förmåga att kommunicera med varandra!

fredag 18 september 2009

Ponyo!, Ponyo!, Ponyo!, Ponyo!

Snällasta filmen i år och bäst på biorepertoaren för tillfället är utan tvekan Ponyo. Jag måste erkänna att de tidigare Hayo Miyazaki - filmer som jag sett inte riktigt föll mig smaken. Men inför Ponyo föll jag pladask. Den kärleksfullt animerade filmen om fiskflickan Ponyo som vill bli människa, efter att hon har träffat och tagits hand om av en snäll pojke, är barnfilm som får både de yngsta i salongen att skrika av glädje och de äldre att njuta. För förutom fantastiska animationer från havets botten (som samtidigt inte är "för" duktiga) är det här en historia som präglas av en djup humanism. En enkel men briljant historia om kärlek och vänskap (och om mod och att acceptera det okända) blir i Miyazakis händer något stort. Också har vi Ponyo själv då. Hon är inte bara gullig utan även en riktig liten tuffing. En ny stor filmpersonlighet är född.

torsdag 17 september 2009

Missa inte Serpico på SVT2 i kväll!

22.30 i kväll visas Serpico SVT2. Regisserad av Sidney Lumet och med Al Pacino i huvudrollen är den här oortodoxa polisfilmen från 1973 en banbrytande klassiker. Regissören och stjärnan är båda i högform här i en av de första filmer som tog upp problemet med poliskorruption.

onsdag 16 september 2009

Eno i Berlin.

En av nyckelpersonerna i Bowies kreativa process under Berlinperioden var Brian Eno. Inte minst då det gäller de instrumentala spåren på Low och Heroes spelade han en central roll. Hans teoretiska angrepsett till skivproduktion var en av förklaringarna till att dessa båda album blev så bra. Han trodde på tillfälligheter i studioarbetet och lät dessa spela en stor roll (samtidigt som han naturligtvis är en perfektionist). Förutom att samarbeta med Bowie gjorde Eno även musik med det tyska bandet Cluster under den här perioden (dock i Köln istället för Berlin). De två album de gjorde tillsammans 1977, Cluster & Eno och After the heat har precis getts ut på nytt. Det är finstämd och självklart väldigt atmosfärisk musik. Experimentell men samtidigt väldigt melodilös!

tisdag 15 september 2009

Iggy i Berlin.

Det var inte bara David Bowie som var i Berlin i mitten av sjuttiotalet och levde rövare/var på rehab. Bowie hade Iggy Pop i släptåg och det är ingen vild gissning att han räddade både sin kamrats liv och karriär. De två suveräna album som Iggy gjorde under den här perioden, The Idiot och Lust for life spelades in i nära samarbete med Bowie och hans studioteam (speciellt The Idiot var i praktiken ett Bowie-projekt med Iggy som sångare). Om man ska förstå minimalismen i Bowie Berlin - output så är det här samarbetet essentiellt, mycket av det musikaliska spåret var influerat av Iggy. Det hela gick till och med så långt att Bowie spelade keyboards i Iggys kompgrupp under en turné istället för att promota sitt eget mästerliga album Low. Det är vänskap det!

måndag 14 september 2009

Bowie i Berlin.

David Bowies så kallade Berlinperiod i slutet av sjuttiotalet hör till rockhistoriens mest mytomspunna. Den är dock lite överreklamerad, för han bodde inte ens två år i staden och av de album som ingår i Berlintriologin det bara är det andra Heroes som skrevs och spelades in där (och rent musikaliskt var de här albumen bara en fortsättning på den mästerliga musik han innan hade spelat in i USA). Nåväl, Thomas Jerome Seabrook försöker sammanfatta de här åren när Bowie gjorde sin mest banbrytande musik i Bowie in Berlin. Boken visar hur Bowie återfödds så väl som människa och som artist i den delade staden. Efter en tid av isolering i Los Angeles var han präglad av drogmissbruk och psykisk sjukdom men lyckades komma igen.

Bowie in Berlin är en trevlig bok men kommer inte med så mycket nytt. Den bygger mestadels på tidigare publicerade texter. Mycket av informationen finns redan i den utmärkta lilla boken Low av Hugo Wilcken (som enbart behandlar detta Bowies bästa album). Jag rekommenderar intresserade att istället läsa den för rent språkligt är Bowie in Berlin så där och innehåller inte några nyheter om Bowies hemliga privatliv under den här perioden, vilket vore önskvärt. Dock får vi lite matnyttig information om själva inspelningsprocessen. Till exempel använde Brian Eno olika kort med introduktioner för styra studioarbetet. Resultatet blev som alla vet mästerligt.

söndag 13 september 2009

Looking for Eric.

Missförstå mig inte. Jag tycker att Looking for Eric är en utmärkt film. Traditionel Ken Loach - diskbänksrealism blandat med en stor portion välgörande humor. Något som har saknats i hans senaste filmer och som bidragit till att göra de svagare än vad som fallet brukar vara med mästaren Loach. Men jag har problem med Eric Cantonas medverkan. Det känns mest som ett försök att sälja biobiljetter till fotbollsfans. Tillskillnad från övriga i den utmärkta ensemblen så saknar Cantona helt scennärvaro och hans medverkan blir som en gimick. Som dessutom existerar i den olyckliga brevbärare som har huvudrollens huvud, och därmed blir ännu mer tillkonstlad. Men i övrigt är filmen om denna sällsynt olyckliga posttjänsteman alldeles utmärkt, klassisk Ken Loach av bästa märke. Han är en regissör var lägsta nivå är mycket hög. Och som alltid djupt humanistisk.

lördag 12 september 2009

Missa inte Bobby på SVT2 i kväll!

Emilio Estewez tog 2006 grumlig revansch för en rätt misslyckad skådiskarriär när han regisserade ensembledramat Bobby. En fullkomligt strålande film om de sista dagarna av Robert Kennedys presidentkandidatkampanj 1968. Filmen handlar inte om om själva senatorns liv utan berättar om vitt skilda människor som engagerar sig i hans kampanj eller kommer i kontakt med den. Det hopp som Robert Kennedy förde med sig hänger i luften under filmen som ändå är djupt sorglig när den visar hur mycket som gick förlorat med hans död. 21.05 i kväll visas Bobby SVT2 och missa den inte!

torsdag 10 september 2009

The Stoner, Thes Stoner, The Stoner!

Klockan 20.00 i kväll spelar The StonerFasching. Missa dem inte för de är ett av Sveriges bästa jazzband. Svängiga men även intellektuella. Det finns anstråk av retro samtidigt som det är framtidens musik.

tisdag 8 september 2009

Geniet som människa!

Jag har faktiskt inte läst någon bok av Stig Claesson (men jag håller filmatiseringen av En vandring i solen högt) men får ändå stor behållning av hans son Nils Claessons avslöjande porträtt Blåbärsmaskinen. Det Stig som där porträteras är egotrippad, impulsiv, bitvis okänslig, en dålig äkta make och inte helt lyckad som förälder. Däremot har han en djäkla arbetsdisciplin när det väl gäller även om de förutsätter tidvisa orgier i alkohol och piller. De som inte känner Stig vördar honom som en stor man, men för sonen blir det ständigt problematisk attt se sin far som den han är. En kärleksfull person som samtidigt inte låter något komma i vägen för sitt skapande. Allt annat hamnar på undantag. Tyvärr ofta sanningen bakom de personer som vi lyfter upp som storheter inom så väl film, litteratur och musik. Geniet kan ha alla slags mänskliga brister och ofta är det en förutsättning för skaparkraften. Något Blåbärsmaskinen pekar på samtidigt som den lyckas vara en underhållande uppväxtskildring

måndag 7 september 2009

Inherent Vice.

Innan jag påbörjade min läsning av Tomas Pynchons senaste roman Inherent vice hade jag inte läst något av denna hyllade författare, som är den amerikanska litteraturens hemliga man. Ingen vet hur han ser ut eller var han bor. Naturligtvis bidrar det till att trumma upp förväntningarna inför den här boken som dessutom utspelar sig under en av historiens mest spännande epoker, Los Angeles i slutet av 60 - talet. Det är just de tidsmarkörer och iakttagelser som någon som bara var där kan göra (Pynchon är född i slutet av 30-talet) som är behållningen med Inherent vice. För i övrigt är den här "humoristiska" deckarhistorien en djäkla röra. Intrigen är snårig om man får uttrycka sig milt, dialogen jobbigt "hip" och persongalleriet massiv och oblickbart. Det är helt enkelt svårt att hänga med och efter halva boken (som börjar lovande) tappar jag intresset för den konstruerade historien. Vilket är synd för Pynchons miljöskildringar och beskrivningar av det sena 60 - talets stämningar är ibland högklassiga!

söndag 6 september 2009

Kjell Häglund har en blogg.

Stockholm Citys nya självgoda TV-krönikör och en av männen bakom Sveriges bästa blogg Weird Science, Kjell Häglund, har även en egen blogg: http://www.residencemagazine.se/blogs/kjell-haglund. Det är kanske främst i egenskap som chefredaktör på lyxiga inredningstidningen Residence som han bloggar där och allt blir väldigt "övre medelklass" fokuserat. Men Kjell Häglund är en av Sveriges mest intelligenta personer och inläggen blir därefter mycket läsvärda!

lördag 5 september 2009

Missa inte Lord of war på SVT1 i kväll.

23.05 visas Lord of war från 2005 på SVT1. En starkt visuell film om en skrupelös vapenhandlare för vilken den dubiösa verksamheten blir ett sätt att nå den amerikanska drömmen. Denna slagkraftiga film med en stark kritisk politisk underton (och humor) är den första film sedan debuten Gataca där den hyperbegåvade regissören Andrew Niccol verkligen kommer loss.

fredag 4 september 2009

Videocrazy - bästa på TV!

Nej; bioaktuella Berlusconi - dokumentären Videocrazy behöver man inte springa i väg till biograferna för att se. Precis som alla svenska dokumentärer så kommer den i sinom tid på TV och det är också där den hör hemma. För så mycket mer än ett hyfsat Dokument Utifrån avsnitt är den inte, filmen är rätt slappt utförd om jag ska vara ärlig. Omedvetet får den karaktären av att man som åskådare skrattar åt dumma italienare då materialet mest består av inslag från Berlusconis ökända TV-shower med halvnakna damer och intervjuer med ett par företrädare för denna kultur. Några svar eller tankeväckande frågeställningar om vad som har hänt i Italien de senaste tjugo åren när Berlusconis kulturskymning (och flörtar med neofascism och sammanblandning av privat och offentlig makt) ges inte. Men visst Videocrazy får en att fundera över det tredjevärlden - bettende som flödar i ett västeuropeiskt land och i det har filmen lyckats i sitt uppsåt.

torsdag 3 september 2009

Eiffeltornet 120 år!

Ja detta arkitektoniska mästerverk och "turistfälla" med några av världens längsta köer har ett minijubileum i år. Och visst är det snyggast på avstånd. En intressant detalj är att motståndet mot bygget var stort och att tornet var tänkt att rivas efter tjugo år. Som tur är blev det inte så.

onsdag 2 september 2009

Ang Lee takes on Woodstock.

Jag tillhör inte dem som betraktar den i år fyrtioårs jubilerande Woodstock-festivalen som någon stor kulturell höjdpunkt. Musiken som framfördes var mestadels rätt jobbig vit bluesrock och så väl artisternas som publikens utseende och uppförande var bitvis för mycket "motkultur" för mig. Men även en skeptiker som jag charmas av Ang Lees nya film Taking Woodstock. Den handlar inte om själva festivalen i sig utan om hur den organiserades, och varför ett par slumpmässiga beslut ledde till att den inte hålldes i Woodstock utan på en annan ort i de norra delarna av delstaten New York. Och "big buisness" var redan i planeringsstadiet en viktig aspekt för arrangörerna, vilket Ang Lee påpekar (som tur är undviker han alltför mycket romantiserade).

Egentligen är Taking Woodstock en bagatell men den är riktigt bra i sin anspråkslöshet. Speciellt skildringen av lokalbefolkningen som trots att sextiotalet snart har passerat lever sina liv som de alltid har gjort är uppfriskande, och desstum är de flesta förstående, hippiehatarna är i minoritet. Det hjälper att Ang Lee har rolbesatt med lite okända ansikten eftersom det ger en stark autencitet. Alla tidstypiska detaljer är exakta och om inte regissören i slutet hade försökt sig på ett LSD - collage (en annan tidstypisk aspekt) hade den här mysiga filmen varit en klockren fullträff!