29 years ago today.

För varje år som går, desto mer växer Olof Palme i min aktning. Den märkvärdiga politiker som gjorde Sverige större än det var, samtidigt som hans blotta persona drog ut all kvardröjande unken småborgerlighet fram i ljust, i kontrast till de progressiva krafter som han själv personifierade. Alliansen mellan arbetarklassen och den radikala medelklassen som gynnade socialdemokraterna och vårt land så väl är nu nästan bruten, Olof Palme skulle ha skämts över sitt land om han levt idag. Om ett år är det trettio år sedan han mördades, det blir mycket Olof Palme vårvintern 2016, men vi behöver tänka på honom varje dag året runt.

Filmlogg vecka 8.

The Stolen Airship (Karel Zeman 1967): Helflippad tjeckiskt halvanimerat pojkboksäventyr. En liten milstolpe i den animerade filmens historia "pure genius".

The Broken Circle Breakdown (Felix van Groeningen 2012) Grym belgisk film om barncancer & bluegrass + härliga skägg. Finns att se på SVTPlay: http://www.svtplay.se/video/2687514/the-broken-circle-breakdown/the-broken-circle-breakdown-avsnitt-1.

Northern Soul (Elaine Constantine 2014): Rätt dans-moves & fulsnyggt 70-talsmode, men lövtunna karaktärer gör att inte enbart en cool subkultur kan bära en hel film. 70-talets underbara brittiska northern soul-scen förtjänar bättre än detta mediokra försök till efterhandskonstruktion.

The Babadook (Jennifer Kent 2014): Fantastiskt ryslig australiensk skräck. Till 3/4 en helt perfekt film men osedvanligt effektiv känsla av klaustrofobisk ångest. Redan en modern klassiker?

Judex (Georges Franju 1963): Superb stiliserat franskt matinéäventyr som är en homage till en legendarisk svartklädd stumfilms-vigilante. Extremt suggestiv stilfullt.

The corporate states of America.

"Nuff said".

Filmlogg vecka 7.

Ivans Barndom (Andrei Tarkovsky 1962). Fantastiska drömsekvenser i Tarkovskys i övrigt betska debut. Ändå inte riktigt min bag.

Working Girl (Mike Nichols 1988). Överskattad 80-talskomedi. Inte så fresh idag även om Melanie Griffith fortfarande är kanon i huvudrollen.

Fåret Shaun - Filmen (Mark Burton/Richard Starzack 2015). Briljans i lera. Fåret Shaun funkar även i det längre formatet, fast det är hundarna som stjäl showen.

Filip & Fredrik Presenterar Trevligt folk (Anders Helgeson/Karin af Klintberg 2015). Hjärtevärmande komedi som övertygar mig om att det här landet trots allt mest består av just trevligt folk.

Du Gör Mig Galen (David O. Russell 2012). En av de senaste årens mest överskattade filmer. En högst medioker och alltför högljudd romantisk komedi.

Varför gentrifiering i grunden är farligt.

Gamla ruffiga hamnområden som ingen varken älskade eller hade tillgång till, görs om till arkitektoniskt spektakulära bostadskvarter med fräscha fik och restauranger. Toppen eller hur, men det finns något djupt farligt i alla fall av gentrifiering. Det som byggs är ett slags inofficiellt gated community för den övre medelklassen. Om stadsplaneringen i mitten av 1900-talet byggde på att även arbetarklassen skulle få tillgång till staden i form av både bostäder och kultur (inte minst manifesterat i Stockholm där knegaren bodde granne med manschettproletariatet), präglas vår tids nya stadsdelar av exkludering. Om du inte tillhör den specifika grupp med tillgång till alltför mycket pengar, så passar du inte in, något som även en högst tillfällig besökare känner av (vilket inte känslan man får i exempelvis funkisområden). Ta en tripp till nybyggda (och i sig fina) bostadsområden i Stockholm som Hornsbergs Strand, och se vad jag menar.

Filmlogg vecka 6.

Berätelsen Om Pi (Ang Lee 2012). Gillade nästan allt förutom den "magiska" köttätande ön. Och när hyenan dödar apan = äkta skräck. En "storfilm" som även är en stor film.

Män Kan Inte Våldtas (Jörn Donner 1978): Bästa skandinaviska bidraget i "rape & revenge"-genren? Baserat på Märta Tikkanenss genombrottsroman berättas det med driv om en våldtagen kvinna som börjar stalka gärningsmannen. Troligtvis Jörn Donners bästa film som håller ännu.

 Wild Tales (Damián Szifron 2014): Kul och hyfsat jämn argentinsk episodfilm om hämnd. Kommer snart på bio, se den då.

Den Röda Filmen ( Krzysztof Kieślowski 1994): Kieślowskis sista film blev inte hans bästa. Fin användning av färgen röd i filmens färgskalan gör den sevärd, men en pretentiös bagatell.

Rush (Ron Howard 2013): Racing-biopic om rivalitet som vi kanske sett förut, dock utmärkt tidsfördriv även för oss som aldrig sett tjusningen i snabba bilar.

Det Fantastiska Äventyret (Karel Zeman 1958): Halvanimerad tjeckisk Jules Verne-filmatisering. Fantastisk "klipp och klistra"-estetik i animationerna. För övrigt Karel Zeman-retrospektiv på Cinemateket just nu. Check it out: http://www.sfi.se/sv/Cinemateket/Stad/Stockholm/Aktuella-serier/?title=Karel+Zeman.

Celia (Ann Turner 1989): Lågmält ruggig australiensk pärla om en flickas läskiga uppväxt under 50-talet när regeringen beordrar massutrotning av kaniner.

Fantastisk affisch till en inte lika fantastisk utställning.

På Stockholms läns museum i Sickla visas just nu en utställning om graffiti. Den är inte jättebra, liten och för mycket "video". Enda anledningen till att ta sig dit är kanske för att kaffet är billigast i stan, eller för att knipa ett ex av utställningens affisch som nog lär bli snyggast i år. Om du inte orkar åka till Sickla (hej, tvärbaneresan Alvik-Sickla är Stockholms bäst gratis-sightseeing), kan ni alltid riva ner affischen ute på stan, men några andra hinner säkert före om ni inte är snabba nog.

Filmlogg vecka 5.

Oliver, Oliver ( Agnieszka Holland 1992). Försvunnen pojke återvänder i segt och ologiskt franskt drama. 90-talets estetik är dessutom nej, nej, nej.

Black Coal, Thin Ice (Yi'nan Diao 2014). Exemplarisk kinesisk neo-noir som är mest intressant som skildring av den ruffiga sidan av dagens Kina. Måste ses!

Kapitalet (Costa-Gavras 2012). Ingen filmatisering av Marx utan en sisådär fransk finansthriller. Knepig genre men en viss lekfullhet är en viss förmildrande omständighet bland den stela intrigen.

Blackthorn (Mateao Gil 2011). Inofficiell uppföljare till Butch Cassidy & Sundance Kid, där Butch Cassidy överlevt och nu är en gammal man boende i Bolivia. Fin liten western.

Enough Said (Nicole Holofcener 2013). Romantisk komedi om medelålders dating med oväntade förhinder. Grymt samspel mellan Julia Louis-Dreyfus och James Gandolfini men inget mer än trevlig underhållning för stunden.

Den Vita Filmen (Krzysztof Kieslowski 1994). Del två i Krzysztof Kieslowskis trikoloren - trilogi. Oskön manlig hämnd-fantasi som har åldrats illa.