The Last Details

Martin Kellerman har börjat med illustrerade tweets!

2012-01-28T00:18:00.003+01:00

Ni har väl inte missat att Rocky-tecknaren Martin Kellerman har börjat illustrera vissa av sina tweets. En innovation som vi gör tummen upp för. I nya numret av eminenta Rocky Magasin (som innehåller så mycket mer än bara serier) finns de första illustrerade tweetsen med. Jag skulle dock även hålla lite spann på Martin Kellermans Twitter-konto: https://twitter.com/#!/kellermannen, några Twitter-illustrationer dyker säkert upp där med.

Ni har väl inte missat Werner Herzogs film med flamingos?

2012-01-27T20:33:00.000+01:00

Werner Herzog tillhör de fåtal av de stora 70-talsregissörerna som fortfarande gör bra filmer på en regelbunden basis. Man kan faktiskt säga att den excentriska tysken sedan några år tillbaka upplever en ny guldålder med bas i USA, en rätt oväntad vändning för denna väldigt europeiska regissör.

Förra året smögs Werner Herzogs film My Son, My Son, What Have Ye Done? ut på svensk DVD. Filmen fick orätvisst nog ingen uppmärksamhet, men det är en mycket speciell historia med verklighetsbakgrund som Werner Herzog berättar. En bisarr mordhistoria tecknas upp där en förvirrad ung man med ett Psycho - liknande förhållande till sin mor, går bananas i villa-området. Som grädde på moset har mor/son tama flamingos. Det är svårt att inte tycka om en film där dessa vackra fjäderfän spelar en hyfsat stor roll för handlingen.

Werner Herzog äter sin sko.

2012-01-26T23:20:00.001+01:00

Werner Herzog Eats His Shoe by bakiniz

Det här är en favorit. I den här kortfilmen ifrån 1980 får vi se hur den excentriska tyska regissören Werner Herzog tillagar och äter sin egen sko, till följd av en förlorad vadslagning med dokumentärfilmaren Errol Morris.

Jag leker träd i Västertorp.

2012-01-25T21:14:00.002+01:00

Håkan Juholt har gjort sorti (saknar honom redan), men det finns fortfarande många anledningar till att besöka hans Stockholms-adress, den klassiska Stockholms-förorten Västertorp. En del spännande arkitektur, ett klassik gammaldags konditori och Juhults egen stammis-pizzeria bjuds det på bland annat.

Också har Västertorp lite oväntat något av stans bästa shopping när det gäller inredning/antikviteter. På ortens antikaffär fyndade jag i helgen flera gamla plåtburkar (det finns säkert några kvar), bland annat en kaffeburk i finfin kondition som var oöppnad.

Den bästa affären i Västertorp är dock den med det fantasieggande namnet "Jag Leker Träd", som har en suveränt cool logo. Jag Leker Träd är främst en affär för barnfamiljer, men alla med barnasinnet i behåll och med smak för originell heminredning lär få ett utbyte av butiken. Om ni inte har tid att åka till Västertorp, har Jag Leker Träd en egen hemsida med senaste nytt & webbutik: http://jaglekertrad.se/.

Puckman?

2012-01-24T00:05:00.001+01:00

I Österrike går visst Pacman under namnet Puckman, jag älskar för övrigt designen på den här gamla dekalen.

100 album du inte visste att du behövde höra #7 Broken Bells (2010).

2012-01-23T19:32:00.001+01:00

The Shins kommer snart att släppa sitt väldigt efterlängtade fjärde album. Om abstinensen är för stor, kan jag tipsa om Broken Bells – Broken Bells. The Shins sångare/primus motor James Mercers sidoprojekt, som han har tillsammans med en i hipster-kretsar känd figur med smeknamnet Danger Mouse (egentligen Brian Burton).

Tack vare James Merces karaktäristiska mjuka röst låter Broken Bells i princip som The Shins, melodierna och de galna infallen finns här, även om Broken Bells kanske är lite mer elektroniska och experimentella i sitt uttryck. Storartad popmusik och en av de senaste årens mest underskattade album är det oavsett.

The other side of Chicago.

2012-01-22T10:39:00.000+01:00

Chicago kan vara USA:s trevligaste stad. Ett metropolis fyllt av fantastisk arkitektur, bra restauranger, genuin kvarters-känsla, och så den mäktiga floden som ger kust - vibbar fast staden ligger i inlandet. Tillfälliga besökare ser dock inte så mycket av Chicagos andra sida. Den bedrövade brottslighet som i åratal har plågat stadens slitna fattiga svarta enklaver. Här har faktiskt inget positivt knappt hänt alls, trots att problemen varit uppmärksammande sedan decennier.

SVT:s Dox-säsong körde i veckan igång igen med en dokumentär om försök att bryta den onda cirkeln i Chicagos våldsdrabbade fattigområden. The Interupters skildrar hur vanliga medborgare i kvarteren får nog av gäng-våldet och bildar en grupp där de försöker medla i konflikter, förhindra våld,men inte nödvändigtvis ta ställning. Många av medlarna är själva gamla gängmedlemmar, och filmen är mycket sorglig när den visar hur gänglivet för många är det enda alternativet, samtidigt är The Interupters en film fylld av hopp, det finns vägar ut ur den negativa spiralen.

Se The Interupters här: http://svtplay.se/v/2678479/dox/the_interrupters.

Barack Obama goes Al Green!

2012-01-21T00:33:00.006+01:00

Det republikanska primärvalen pågår för fullt men det känns sällsynt oengagerade. Årets amerikanska presidentval risker att bli ett av de blekare i mannaminne, då alla med någorlunda brains vet att rätt person redan sitter i Vita Huset. President Obama har dessutom både humor, självdistans, och god smak (något både Mitt & Newt lider akut brist på). Vilket illustreras av klippet här ovan där han under en insamlingstillställning passar på att ge en homage till den store soulsångaren Al Green, som av en händelse råkar sitta i publiken.

Mera Friedensreich Hundertwasser - arkitektur.

2012-01-20T20:54:00.002+01:00

Fernwärme är inte den enda byggnad som Friedensreich Hundertwasser har ritat i Wien. KunsthausWien bär Friedensreich Hundertwassers signum, vilket inte är så konstigt då museet innehåller en stor permanent Friedensreich Hundertwasser-utställning (och även andra tillfälliga utställningar). Även om Friedensreich Hundertwassers arkitektur är roligare än hans ofta lite väl flummiga tavlor, är ett besök på museet en stor upplevelse, inte minst för den originella invändiga utformningen av byggnaden, fyllt av grönskande växter och porlande vatten.

I närheten av KunsthausWien ligger även Hundertwasserhaus, Friedensreich Hundertwassers mest kända byggnad som är en märklig blandning av turistfälla & vanligt bostadshus. Om man bortser ifrån all kommers är dock Hundertwasserhaus en slående vacker byggnad, tänk om en hel stadsdel hade byggts i samma stil?

Om ni vill se flera byggnader som Friedensreich Hundertwasser har ritat, finns det en lista över dem på Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_buildings_by_Friedensreich_Hundertwasser.

Fernwärme - världens coolaste värmekraftverk.

2012-01-19T21:59:00.001+01:00

Wiens utan tvekan häftigaste byggnad är kanske lite otippat värmekraftverket Fernwärme. Ett värmekraftverk ritat av den utopiska arkitekten/konstnären Friedensreich Hundertwasser, vars speciella stil med irreguljära former och märkliga utformningar är väldigt tydlig i byggnadens konstruktion. Fernwärme stod klart 1992 och tog sex år att bygga, slutresultatet var dock väl värt all väntan, en coolare industriell byggnad har knappast skådats, funktionalitet och arkitektonisk skönhet i förening.

Pratern - bilder ifrån ett nöjesfält by dark.

2012-01-18T20:25:00.000+01:00

Mitt i Wien (eller i alla fall nästan) ligger det klassiska nöjesfältet Pratern. Pratern är kanske bäst att besöka en varmare månad än januari, men ett par attraktioner var ändå öppna för nöjeslyssna besökare, bland dessa det ikoniska Pariserhjulet Rieserad och ett fantastiskt coolt spöktåg. Att gå runt på ett gammaldags tivoli är för övrigt en upplevelse i sig, attraktionerna är så omsorgsfullt gjorda efter ett idag förlorat hantverkskunnande. Det blir till och med ännu mer suggestivt när mörkret tränger på.

Barbapappa finns till vänster (men inte på andra sidan Atlanten)!

2012-01-17T20:11:00.001+01:00

Vem stöter man på när man lite planlöst vandrar runt i Wiens "bohemkvarter", om inte Barbapappa! Knappast otippat, för om det är någon figur som du garanterat träffar på när du turistar i Europas storstäder, är det den snälla rosa barnboksfiguren och hans familj. Barbapappa-febern grasserar överallt, i både barnbutiken och hos mer hippa inredningsaffärer. Skillnaden mot USA är slående. Under mina resor på den amerikanska kontinenten, kan jag inte påminnas att jag stött på Barbapappa någonstans. Är den rosa oformliga klumpen för socialistisk (och därmed med farliga "europeiska influenser" som kan påverka amerikanska barn) för förenta staterna?

Varning för robotar!

2012-01-16T22:26:00.001+01:00

I Wien varnar man för robotar!

Random snapshots from Vienna.

2012-01-15T18:25:00.000+01:00

Sista chansen att se ryssarna på Nationalmuseum!

2012-01-14T22:21:00.003+01:00

Nu är det bara en vecka kvar av Nationalmuseums unika utställning med realistiskt rysk måleri ifrån åren 1870 - 1910, med betoning på den konstnärsgrupp som kallade sig för Peredvizjniki. Bortsett ifrån pråmdragarna här ovan rör det sig om tavlor som de flesta nog inte är bekanta med sedan tidigare, och som dessutom troligtvis aldrig mer kommer att visas i Sverige. Om ni inte har besökt utställningen än, är det bara att skynda sig till Nationalmuseum, och se helt fantastiska målningar som fångar den ryska folksjälens vemod på ett väldigt slagkraftigt och värdigt sätt.

Läs mer om utställningen här: http://www.nationalmuseum.se/sv/Utstallningar/Aktuella-utstallningar/Peredvizjnikibanbrytare-i-ryskt-maleri/.

Hinsehäxan - är årets bästa svenska TV redan här?

2012-01-13T00:15:00.001+01:00

Om ni missade den tvådelade miniserien Hinsehäxan som SVT sände tidigare i veckan, går den tursamt nog att se på SVT Play: http://svtplay.se/t/173626/hinsehaxan. Den här TV-produktionen om en ung mor som i slutet av sextiotalet på grund av ekonomiska problem och glamorös lockelse, hamnar i brottslighet och prostitution (och en affär med justitieminister Lennart Geijer, nyansrikt spelad av Göran Ragnestam i sitt livs roll) är det bästa svensk TV har producerat på åratal. Det är spännande och psykologiskt trovärdigt med en sällsynt utsökt tidskänsla. Fast framförallt är Vera Vitali helt självlysande i huvudrollen - en stjärna har fötts.

Mera Walker Brothers - några favoriter (och en röst som kan förflytta berg).

2012-01-12T23:37:00.001+01:00

Nite Flights x 3.

2012-01-11T23:11:00.002+01:00

På Black Tie White Noise gör David Bowie en fantastisk cover på Scott Walker vidunderligt mäktiga komposition Nite Flights, trolgitvis den finaste sång som detta undflyande geni någonsin har skrivit (en bra version spelades även in på 90-talet av det för mig okända bandet The Fatima Mansions). Nite Flights blev även titelspåret på Walker Brothers sista album ifrån 1978, efter en till början onödig comeback i mitten på 70-talet.

Walker-brödernas tillfälliga återkomst förde dock det goda med sig att Scott Walker efter nästan tio år återfann sin kreativa juice och började skriva egna låtar/var kreativ i skivstudion igen. Nite Flights innehåller bara fyra Scott Walker kompositioner alldeles i början (hans två "bröder" bidrar med resten), men hela albumet präglas av Scott Walkers mörka och dystopiska musikaliska vision. Hade skivan släppts något år senare hade den säkert blivit en framgång, men 1978 var den här närmast elektroniska dyster-popen före sin tid. Tidlöst är i alla fall det mest på Walker Brothers – Nite Flights.

100 album du inte visste att du behövde höra #8 Black Tie White Noise (1993).

2012-01-10T21:15:00.003+01:00

Black Tie White Noise är ett bortglömt "comeback" - album av David Bowie ifrån 1993, inspelat efter tio kreativt förlorade år, först av kommersiella kompromisser och sedan med det misslyckade rock-projektet Thin Machine. På David Bowie – Black Tie White Noise återförenades David Bowie med Chic - mannen Nile Rogers. Tillsammans hade de tio år tidigare gjort Bowies stora succé Let's Dance.

Black Tie White Noise var precis som Let's Dance ett försök att förena klassiskt låtskrivande med modern dansmusik, fast här gick Bowie/Rogers ett steg längre, ingen kommersiell hänsyn togs. Det känns verkligen befriande att höra David Bowie komma loss med sin kreativitet, på en skiva som både är knepig och tillgänglig på samma gång.

Man kan misstänka att soundet idag skulle låta hopplöst daterat (som några senare försök av Bowie att inkorporera ungdomliga dansrytmer), istället har nog Black Tie White Noise aldrig låtit bättre. Tidlös och vuxen musik ifrån en seriös artist som vill ta igen bortkastade år, och att David Bowie för sista gången (?) orkade skriva ett helt album fyllt av topplåtar gör knappast saken sämre.

Att åka tunnelbana med stil.

2012-01-09T23:13:00.000+01:00

Tunnelbaneåkande har väl aldrig varit mer coolt än när David Bowie gör det. Plats och tidpunkt för bilden ovan är oklart men jag gissar på Tokyo sent 70-tal. Om ni vill se fler bilder där David Bowie gör samma "vanliga" sysslor som vi andra dödliga, bör ni ta en titt här: http://flavorwire.com/247387/pictures-of-david-bowie-doing-normal-stuff.

En annan som åker tunnelbana med stil är John Travolta i Saturday Night Fever. Det här för övrigt inte sista gången som John Travolta åker tunnelbana i New York på film. Han medverkar som skurk i den underskattade ny-inspelningen av The Taking Of Pelham 1 2 3. Originalet ifrån 1974 är den bästa film som någonsin har spelats in i tunnelbanemiljö.

Back from Vienna!

2012-01-08T19:27:00.000+01:00

Jag har varit borta ett tag men nu är jag hemma igen (vilket betyder att det dagliga bloggandet återupptas). Jag har varit på semester i Wien, en väldigt trevlig stad som jag verkligen rekommenderar ett besök. Bland annat kan Österrikes huvudstad skryta med ett Tredje Mannen - museum, världens enda museum tillägnad en enskild film!

2012 inleds med en paus.

2012-01-01T11:02:00.002+01:00

Jag väljer att inleda 2012 med en liten paus ifrån bloggandet. Men ni kan vara lugna, jag är snart tillbaka!

Jag önskar er alla ett gott nytt år!

2011-12-31T10:36:00.001+01:00

Vi ses 2012!

Årets tio bästa filmer på bio.

2011-12-30T22:52:00.003+01:00

2011 blev av någon märklig anledning året då jag nästan slutade att gå på bio (bortsett ifrån Cinemateket då). Det hade en mängd förklaringar, men de främsta var väl höga biljettpriser och framförallt för mycket oväsen i biosalongerna. Det har gjort att jag allt mer har kommit att vänta in DVD - släppen, för att kunna se film ostört utan störande element som mobiltelefoner, prassel och allmänt prat i stolsraderna.

Även om jag inte har hunnit se senhöstens mest omtalade filmer, har jag i alla fall lyckats få ihop en lista med årets tio bästa filmer på bio. Den står sig rätt bra om du frågar mig (fast i övrigt var väl knappast 2011 något cineastiskt år att minnas).

1. The Tree Of Life.
2. Blue Valentine.
3. Gudar Och Människor.
4. Rio.
5. Dogtooth.
6. Brighton Rock.
7. Rabbit Hole.
8. Enter The Void.
9. Attenberg.
10. Black Swan.

Den bästa svenska icke-dokumentär som jag såg i år var Odjuret, medan årets sämsta film utan konkurrens är Norwegian Wood.

100 album du inte visste att du behövde höra #9 Images (1972).

2011-12-29T20:55:00.001+01:00

Jag har inte sett Robert Altmans tämligen svårtillgängliga film Images ifrån 1972, uppenbarligen en Persona - homage/rip-off som inte gick hem hos vare sig kritiker eller publik 1972 (något som tyder på att det är en underskattad film som bör ses om tillfälle ges). Soundtracket till Images av John Willliams finns däremot tillgängligt på Spotify: (John Williams – Images - Original Motion Picture Soundtrack), och kan inte beskrivas som något annat än sensationellt.

Det här var i början av John Williams karriär, innan han blev känd som den traditionella filmmusikens främsta utövare. Soundtracket till Images påminner snarare om Ennio Morricone när han är som mest utflippad, eller Bernard Hermann med en twist. Det kan kanske förklaras med att John Williams förvisso hade hjälp under inspelningen av den japanska experimentella musikern Stomu Yamashta, det är han som står för de oväntade ljudinslagen på gränsen till oväsen (dock på John Williams instruktioner).

Det här är musik som ibland är genuint obehaglig, bitvis skirande vacker, och totalt fullkomligt oförutsägbar. Synd bara att John Williams inte kom att göra så många fler soundtracks av den här typen under den fortsatta karriären.

Mildred Pierce är här.

2011-12-28T21:33:00.001+01:00

Jag var på förhand väldigt skeptisk till Todd Haynes/Kate Winslets fem avsnitt långa TV-serie - remake av Mildred Pierce, ett klassiskt noir-melodram ifrån fyrtiotalet (med Joan Crawford som en hårt kämpande karriärkvinna med en dotter ifrån helvetet). Efter att ha sett det första avsnittet som sändes i söndags är det dock bara att kapitulera (finns att se på SVTPlay: http://svtplay.se/t/171195/mildred_pierce). Det här är den bästa TV-produktionen sedan Mad Men. Scenerna där Mildred förödmjukad tvingas börja jobba som servitris är så sorgliga och samtidigt helt briljant filmade. Om Far From Heaven var en välgjord pastisch är det här "the real shit", Todd Haynes du är välkommen tillbaka, du måste gör film/TV lite oftare i framtiden.

Mildred Pierce sänds på söndagarna i SVT (och läggs senare tack och lov ut på SVTPlay) men jag tycker även att ni ska försöka ta en titt på den klassiska långfilmen. Snyft-melodram har sällan varit mer otäckt.

Märkliga arkitektoniska fotografier på Fotografiska.

2011-12-27T19:36:00.000+01:00

Just nu visas en utställning på Fotografiska i Stockholm med väldigt märkligt arkitektoniskt fotografi, signerat den spanska fotografen Aitor Ortiz. Hans bilder av anonyma byggnader är inte dokumentära, utan han förvränger sina fotografier för att skapa sin egen ofta dystra vision. Det blir kanske inte alltid helt lyckat, men när han får till det med en bild blir resultatet väldigt suggestivt. Utställningen pågår fram till den 4 mars.

Läs mer här: http://fotografiska.eu/Museet/Utstaellningar/AITOR-ORTIZ-1995-2010.

Barbapappa - hylla.

2011-12-26T15:46:00.001+01:00

Det här känns väldigt kreativt.

360 dagar kvar!

2011-12-25T11:01:00.002+01:00

Yepp, nu är det 360 dagar kvar till julafton och jag kan inte säga att jag längtar dit direkt. Jag säger bye-bye till julen för den här gången med två helt genialiska teckningar av Jan Lööf (signerade tryck av dessa finns att köpa på Seriegalleriet för en billig penning). Jag hoppas att tomtefar får en djup och skön sömn till nästa jul. Vi ses då Santa!

God Jul!

2011-12-24T11:06:00.002+01:00

Jag önskar er alla en god jul med en riktig "guilty pleasure"!

Vänta in julafton med Fredrik Virtanens jullåtskalender.

2011-12-23T21:32:00.002+01:00

Nu är snart julafton här och eländet snart över för den här gången. Om ni ändå vill ha lite guldkant på uppesittarkvällen, tycker jag att ni ska lyssna på Fredrik Virtanens jullåtskalender. Virtanens jullåtskalender. Det är ett projekt som Fredrik Virtanen har pysslat med på Twitter under december, och nu är han klar. Lite mer än en timmes fantastisk julmusik som slår de uttjatde jul-hitsen med hästlängder.

Missa inte Ficktjuven 22.45 på SVT2.

2011-12-22T00:27:00.002+01:00

Ta en välbehövlig break ifrån alla julförberedelser och se Robert Bressons klassiska och väldigt inflytelserika film Ficktjuven ifrån 1959, som visas 22.45 på SVT2 ikväll. Utan den här minimalistiskt existentiella och krävande filmen om en ensam man som lär sig att behärska ficktjuveriet till perfektion, skulle Paul Schrader troligtvis inte ha skrivit manus till vare sig Taxi Driver eller American Gigolo. Den påverkan som Ficktjuven kom att ha med sin totala kompromisslöshet i filmberättandet och skildringen av en existentiell ensamvarg på drift i tillvaron, kom att både direkt och indirekt påverka de kommande tjugo årens filmberättande i både Europa och USA. Missa inte!

Ingen jul utan Bad Santa - se denna "julklassiker" 22.45 på SVT2 ikväll.

2011-12-21T00:04:00.000+01:00

Julfilmer är en genre som inte direkt har producerat några klassiker (bortsett ifrån Livet Är Underbart) och de tåls knappast att se ens en tråkig juldagseftermiddag. Ett undantag finns dock, Bad Santa ifrån 2003 med Billy Bob Thornton som en alkoholiserad, kriminell, sur och väderbiten tomte. Helt hysterisk kul är faktiskt den här filmen med en av den geniala skådisen Billy Bob Thorntons paradroller, det är nästan att man önskar att han skulle ta på sig tomteskägget igen för en uppföljare.

Om ni vill ha noll mysig julstämning men desto mer skratt som får dig på gott humör utan glögg är Bad Santa ett måste. Passa på att se (eller se om) denna moderna julklassiker för dig som hatar julen ikväll klockan 22.45 på SVT2.

100 album du inte visste att du behövde höra #10 A Charlie Brown Christmas (1965).

2011-12-20T21:32:00.001+01:00

Julmusik är som ischoklad, förbrukningstiden är häpnadsväckande kort (knappt mer än en vecka). Det finns dock undantag bland julskivorna, som faktiskt fungerar lika bra en varm dag i juli som på julaftons morgon. Pianisten Vince Guaraldis Snobben - julalbum A Charlie Brown Christmas ifrån 1965 tillhör dessa.

Vince Guaraldi fick uppdraget att komponera musiken till en jultelevisions - special med Snobben-gänget av seriens skapare Charles M. Schulz. Instruktionerna var att musiken skulle reflektera den världsberömda seriens blandning av vänlighet och melankoli. med en jul-touch givetvis.

Nog kan man säga att Vince Guaraldi lyckades över förväntan. Vince Guaraldi Trio – A Charlie Brown Christmas [Expanded] är en julskiva som inte låter som julmusik, snarare rör det sig om klassisk piano-jazz men en finurlighet som är tidlös. Precis som i fallet med Charles M. Schulz evigt älskade seriefigurer, som inte kunde fått ett bättre musikaliskt ackompanjemang till sin jul.

Alessis jul.

2011-12-19T21:27:00.000+01:00

Snart är julafton här och om det finns en tid på året som verkligen förlorar i lyster för varje år så är det julen. Stress, fula julkort och presenter som ingen egentligen vill ha.

Höjdpunkten för mig med julen har de senaste åren istället varit det fenomenala italienska design-företaget Alessis olika juldekorationer. Precis som alltid hos Alessi är det omtanke och originalitet som präglar utförandet. Finare julprylar har väl sällan skådats, de är så coola att jag väljer att ha mina Alessi - julprydnader framme året runt.

Nu är det kanske för sent att beställa de här grejerna via nätet, men om ni är ute efter världens bästa julklappar (eller en present till er själva) finns alltid Alessi-butiken i Stockholm vid Humlegårdsgatan 20: http://www.alessi.se/. De har säkert några julprydnader kvar i lager även om de brukar ha strykande åtgång.

100 album du inte visste att du behövde höra #11 Les Granges Brulees (1973).

2011-12-18T21:49:00.001+01:00

Jag har inte sett den franska filmen Les Granges Brulees ifrån 1973 med ikonerna Alain Delon och Simone Signoret i huvudrollerna, däremot har jag hört filmens soundtrack, signerat den ökända synt-fantomen Jean Michel Jarre.

Jean Michel Jarre – Les Granges Brûlées (Original Soundtrack) var Jean Michel Jarres första större musikaliska projekt, före miljonsäljaren Oxygene, gigantiska utomhuskonserter, och dåliga kritikeromdömen. Personligen anser jag att Jarre är en underskattad kompositör som närmast borde betecknas som ett geni. Något som den här dynamiska och udda filmmusiken gör väldigt klart. Det är bökigt och experimentellt, utan att Jean Michel Jarre förlorar blicken för melodierna bakom sina syntar. Ett tidigt och väldigt lyckat försök att göra elektronisk mer tillgänglig var soundtracket till Les Granges Brulees, så lyssna och njut!

Missa inte Avsked 21.30 på SVT2.

2011-12-17T10:53:00.000+01:00

21.30 ikväll visar SVT2 Avsked, den japanska Oscar - vinnaren för bästa utländska film 2008 (och som jag tidigare har skrivit om här: http://thelastdetails.blogspot.com/2010/02/avsked-bast-pa-bio-just-nu.html). Avsked är en väldigt humanistisk och stillsam film som berättar om en ung man som efter sin fars död blir begravningsentreprenör i en stad på den japanska landsbygden. Det blir till en otroligt fin film om en mans inre resa och det samhälle som omsluter honom.

Missa inte Lust Och Fägring Stor 22.40 på SVT1 ikväll.

2011-12-16T00:01:00.001+01:00

Det har varit en liten Bo Widerberg - revival den här hösten, och man behöver bara se någon av hans filmer för att påminnas om hur saknad en filmskapare av hans dignitet är i dagens Sverige. 22.40 på SVT1 i kväll har ni chansen att se hans sista film Lust Och Fägring Stor ifrån 1995. Bo Widerberg hade då inte gjort biograffilm på nästan tio år, och fick till en av sina karriärs största succéer med den här historien om en elev som inleder en affär med sin lärarinna i 1940 - talets Malmö. Den uttjatade termen "erotiskt laddat drama" har sällan passat bättre som beskrivning än här, fast intressantast är Tomas Von Brömsen i rollen som den alkoholiserade försmådda maken.

Lust Och Fägring Stor borde ha blivit en nystart för Bo Widerberg men kom istället att bli ett avslut. Två år efter filmens premiär var han död, men han gick bort med flaggan i topp - fast det är en skam för det svenska filmklimatet att han inte fick göra flera filmer under de sista åren av sitt liv.

Paul McCartney X 10.

2011-12-15T00:05:00.000+01:00

Videon till Paul McCartneys hit Coming Up ifrån 1980 tillhör fortfarande en av de roligaste som har gjorts. Precis som på själva låten spelar Paul & Linda alla instrument själva i videon och genom trickfilmning dyker hela tio olika Paul McCartneys upp i orkestern. Kan ni se vilka olika andra musikstjärnor som Paul McCartney parodierar i videon?