Lou, Lou, Lou!

Nystartade förlaget Wibom Books har börjat ge ut den fantastiska franska ungdomserien Lou i Sverige. Hittills har de tre första volymerna om den coola och drömande franska tolvårstjejen kommit på svenska. Även om målgruppen kanske är mellanstadiebarn så är det här en serie som nog vuxna gillar lika mycket (eller mer). Teckningarna är helt otroliga med massor av detaljer och fint tecknade interiörer från Paris (i del två förekommer det Tikis - bara det gör Lou till ett måste) och dessutom utvecklas karaktärerna under seriens gång. Det här är faktiskt rena dynamiten, en serie som passar både barn och vuxna.

100 album du inte visste att du behövde höra #82 Decleration of Dependence (2009).

Sverige må vara Nordens musikaliska stormakt men Skandinaviens bästa band finns i vårt västra grannland. Det var väl ett par år sedan som norska duon Kings of Convenience var en buzz men i höstas släppte de sin fjärde skiva som tyvärr mestadels bara uppmärksammades av fanbasen (och så Kobra som gjorde ett fantastiskt reportage). På Kings Of Convenience – Declaration Of Dependence har duons patenterade "softa" akustiska pop nått fulländning, det går verkligen att beskriva dem som vår tids Simon & Garfunkel eller de tidiga Belle & Sebastians efterföljare, men framförallt har de sitt eget smått genialiska sound i alla sin enkelhet. På det här albumet blåser tropiska vindar in över det nordiska vemodet, och det låter underbart, norsk bossa nova kanske man ska kalla det?

Missa inte Dessa vackra hästar på TV4 i natt!

00.30 i natt visar TV4 den underskattade Cormac McCarthy - filmatiseringen Dess vackra hästar från år 2000. Det är en mycket vackert filmad och biterljuv film om det tidiga 1900-talets Texas, speglad i två unga mäns äventyr. Tiden moderniseras utan att alla människor och attityder följer med. Få brydde sig om den här väldigt fina filmen när den kom men den visar med all tydlighet att regissören Billy Bob Thornton måste stå bakom kameran oftare.

100 album du inte visste att du behövde höra #83 Nightwatch (1978).

Kenny Loggins tillhör de fåtal artister ifrån 70-talets Kalifornienscen som ingen har försökt återupprätta och lyfta fram i rampljuset. Dags för det om du frågar mig. I slutet av 70-talet spelade Kenny Loggins (som innan dess var med i duon Loggins & Messina) in en rad album som präglas av den blandning av solbränd eufori och solsting på gränsen till depression som alltid har kännetecknat musiken ifrån Los Angeles. Nightwatch, Kenny Loggins andra soloskiva är ett av den här speciella formen av "sönderpolerade" och kliniskt perfekta album som i slutet av 70-talet spelades in av skäggiga män i dyra studios i Kalifornien.

Den extremt välarrangerade och utsökt framförda musiken på Kenny Loggins – Nightwatch är ljusår bättre än Fleetwood Mac, låter ibland som ett mindre sofistikerat Steely Dan, bjuder på "Blue Eyed Soul" i positiv bemärkelse samt påminner inte minst om ett mer kontrollerat Doobie Brothers. Det är ingen slump att deras stora hit och en av världens bästa låtar What a fool believes som Kenny Loggins skrev tillsammans med Michael McDonald finns med här i en version (den första) som är nästan lika bra som Doobie-brödernas egen.

Lilla stjärna (eller John Ajvide Lindqvist gör det igen).

John Ajvide Lindqvist pinfärska roman Lilla stjärna lever upp till alla numera nästan orealistiska förväntningar. Det är den otäckaste och mest konsekventa bok han någonsin har skrivit. Små tonårstjejer går runt och dödar folk med borrmaskiner samtidigt som utanförskapet och dess förödande konsekvenser sällan har skildrats så här väl.

Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen men två flickor får via nätet kontakt, en av dem har vuxit upp inlåst i en källare medan den andra är lever ett på ytan vanligt villaliv men i grunden är utstött. Dessa två triggar sedan varandra till onda handlingar, eller är det verkligen så? John Ajvide Lindqvist kommer nog inte bara att skrämma upp mig med den här berättelsen där det mentala våldet är otäckare än den fysiska variant som författaren aldrig tidigare har beskrivit mer utförligt.

Världens roligaste kokbok

Jag kan inte svara på om Assars Kokbok är världens bästa kokbok men det är nog den mest udda på den svenska kokbokmarknaden. Handfasta råd om hur man ska förhålla sig till matlagning och klassiska recept "ala Nollberga" blandas med Ulf Lundkvists roliga Assar - serier och teckningar. Allt är väldigt matnyttigt och kul, det här definitivt en bok ingen får missa. Speciellt om du inte är så van vid matlagning så finns det här flera smarta råd till nybörjaren som vill undvika snabbmat.

Nisses Böcker som förlägger Assar kommer för övrigt ut med två - tre nya Assar-volymer i år och ger dessutom ut "tegelstenen" Assar till tusen som samlar de tusen fösta Assar - stripparna i en bok.

Läs mer här: http://www.nissesbocker.se/.

Långt ifrån hem.

Jag har tjatat en del om den "bortglömda" amerikanska författaren Walter Tevis här på bloggen tidigare och det kommer jag att fortsätta med. Han skrev mestadels helt otroliga böcker och att han under ca femton år var helt overksam som författare för att sedan göra comeback och komma ut med fem böcker under de fyra åren före sina död i cancer gör hans författarskap ännu mer intressant.

Far from home är en novellsamling ifrån 1981 som samlar Walter Tevis korta historier ifrån 50-talet till tidigt 80-tal. Får ni tag på den här boken, läs! Den finns inte längre i tryck och är svår att hitta på antikvariat (jag fick tag på den via fjärrlån).

Flera av berättelserna som samlas här väger att lämna mina tankar. Det är extremt intellektuell science fiction, eller kanske spekulativ fiction, den beskrivning som användes i bokens marknadsföring. Belöningen väntar oftast först i de sista meningarna när historiens hela upplägg rullas upp, det rör sig om små mästerstycken skrivna med den exakthet som är Walter Tevis signum. Oftast berörs döden och evigheten i novellerna, något som gör Far from home till oroande men väldigt givande läsning.