Varning för zombis.

Hehe. Zombies ska det väl vara? Eller är Zombis en person eller ett väsen. Nej, det rör sig om en svensk felstavning ifrån den tid då videokassetten var ny och utbudet bestod av några år gamla italienska exploitation-filmer. La Orgía De Los Muertos heter filmen ifrån 1973 i original: http://www.imdb.com/title/tt0069046/. En betydligt tyngre titel än Zombis Återkomst.

Filmlogg vecka 48.

St. Vincent (Theodore Melfi 2014). Tam Bill Murray-komedi som hade behövt vara mer svartsynt. Skippa!

Förvandlingen (Ivo Dvorák 1976). Obskyr svensk Kafka - filmatisering om en man som förvandlas till en gigantisk insekt. Rätt cool & orättvist förbisedd. Förtjänar att nu i efterhand bli en internationell kult-favorit om någon behagar ge ut filmen på dvd.

Vy ifrån badrummet.

My bathroom folks. Enjoy!

Filmlogg vecka 47.

Klippet (Louis-Julien Petit 2014). Anställda på fransk lågprismatvaruaffär får nog. Orytmisk mix av komedi och socialrealism även om filmen har några poänger rörande det hårda moderna arbetslivet.

Frank (Lenny Abrahamson 2014). Michael Fassbender i gigantiskt löshuvud av papier-maché leder avigt indieband. Älskar papier-maché men filmen är mer bisarr än bra.

Skandalen I Hollywood (William A. Wellman 1937). Första versionen av A Star Is Born. Fortfarande ett stark Hollywood-melodram även om inget kan toppa Judy Garland/James Mason i nyinspelningen.

The Road To Corinthe (Claude Chabrol 1967). Bagatellartat raffel i Aten. Lite fånig men småkul Hitchcock-pastisch.

Filmlogg vecka 46.

Boulevard (Dito Montiel 2014). Robin Williams sista film. Ett värdigt avslut. Hans förtvivlande ansiktsuttryck formligen bär filmen om en smyghomosexuell man i övre medelåldern. Se den!

Främlingen (Luchino Visconti 1967). Förtjänstfull men något stel Camus-filmatisering. Regissörens sedvanliga visuella briljans är behållningen. Fantastiska scenerier ifrån Alger.

Flugparken (Jens Östberg 2014). Lovande svensk debut om krackelerande manlighet. Skrämmande om det våld som ständigt ligger under ytan i maskulina miljöer.

#NousSommesUnis.

Ser på bilder att min hemstad visar solidaritet för offren i Paris - vilket ändå värmer något denna hemska dag. Kan tyckas som en kliché men attackerna i den franska huvudstaden var lika mycket en attack på oss. Det var moderna, öppna, radikala och solidariska människor som föll offer för terroristernas attacker. Storstadsmänniskor som du och jag. De som låg bakom detta fruktansvärda vet hur man ska slå till där det känns som hårdast. Denna typ av urskillningslös terror drabbar Mellanöstern så gott som varje vecka, häromdagen i Beirut. I vår solidaritet med det franska folket får vi inte glömma bort att de flesta offren för den islamistiska terrorn är andra muslimer. Ökad islamofobi får inte blir svaret på denna ondska.

Filmlogg vecka 45.

Grand Theft Auto (Ron Howard 1977). Gott om bilkrascher och inte så mycket annat i Ron Howards regi-debut. Gjord med ungdomlig entusiasm men det räcker inte. Hette Blåst Till Tusen i Sverige.

Black Mass (Scott Cooper 2015). Våldsamt och komplext gangsterepos. Bygger på verkliga händelser med fina Boston - miljöer och utsökt rollbesättning med en sällsynt psykotisk Johnny Deep i spetsen.

The Miracle Worker (Arthur Penn 1962). Klassiker som inte förlorat en tunn i kraft. Kompromisslös lärarinna försöker få isolerad dövstum flicka att kommunicera med omvärlden. Osentimental och intensiv.

Två Dagar, En Natt (Jean-Pierre Dardenne/Luc Dardenne 2014). Lågmäld diskbänksrealism med killer - ending om egoism kontra solidaritet. Finns på SVTPlay: http://www.svtplay.se/video/4640247/tva-dagar-en-natt/tva-dagar-en-natt-avsnitt-1.

Damnation (Béla Tarr 1988). Otroliga kameraåkningar i svartvitt & noll story i Béla Tarrs närmast regntunga film som dryper av dans och melankoli.

A Texas Love Story (David Lowery 2013).  Våldsam & sentimentalt vacker Americana. En film med sin egna närmast drömska rytm och sorg över förgångna chanser.