Kristian Lundberg har inte haft det lätt, hans barndom och ungdomsår med en psykiskt sjuk mamma på samhällets botten gör att det känns som ett under att han överhuvudtaget lever. Fast även om han skriver väldigt bra så känns den här boken mest som ett komplement till Yarden, fylld av anteckningar som inte kom med förra gången. Det här är en bok som omöjligt kan stå ensam, men den måste nog läsas ändå. Efter att ni har läst Yarden så klart.
Jag har tidigare skrivit om Yarden här: http://thelastdetails.blogspot.com/2011/06/ska-ni-lasa-en-bok-i-sommar-las-yarden.html.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar