Lite musik och en massa film. Modernistisk arkitektur blandas med metaforisk dödsångest.
lördag 2 juni 2012
Album som du inte visste att du behövde höra: Fanuelle (2005).
Jag vet ytterst lite om den artist som kallade sig för Fanuelle (förutom att han numera går under namnet Nunzio Fattini: http://nunziofattini.com/). Fanuelles självbetitlade debut ifrån 2005 är hursomhelst ett av 00-talets bästa album som ni inte har hört. Fanuelle – Fanuelle bjuder på hemmagjord musik av bästa märke. Det blir en drömsk stämning när intrikat skulpterade ljudlandskap, och bitterljuva melodier, pusslas ihop med delar av filmdialog. En slags pastoral storstadsmusik, mjuk som bomull, men med udd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar