Filmlogg sommar 2015.

Ryska Huset (Fred Schepisi 1990). Väldigt underskattad John le Carré - filmatisering. Fantastiska exteriörer ifrån Leningrad/Moskva.

The Point (Fred Wolf 1971). Flippad animerad barnfilm baserad på en musikal/skiva av Harry Nilsson: https://open.spotify.com/album/5746fgupWQPd7e9ocIOkPJ. Kanske bara för animationsfreaks.

1001 Gram (Bent Hamer 2014). Märklig norsk film om kärleken och vikten kilot (yes du hörde rätt). Börjar som en kufisk komedi men utecklas dessvärre alltmer till en medioker romantisk sådan.

Earth vs. The Flying Saucers (Fred F. Sears 1956). Effektiv B-scifi, där effekterna fortfarande ger behållning. Hette Anfall Från Rymden i Sverige. Finns (något nedklippt) på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=ClQBYAOLZ_A.

The Wolfpack (Crystal Moselle 2015). Årets "måste se - dokumentär". En pappa håller sina barn instängda i sin lägenhet där gör egna Be Kind Rewind - versioner av sina favoritfilmer. Starkt om isolering & frihet.

Love & Mercy (Bill Pohland 2014). Fantastisk biopic om Beach Boys olycksdrabbade geni Brian Wilson. Okonventionell med fantastisk användning av Brian Wilsons musik. En film som får Brians fans att nästan börja grina, så vass är den.

Me And Earl And The Dying Girl (Alfonson Rejon-Gomez 2015). Fin ungdomsfilm där två vänner som gör egna Be Kind Rewind - filmer, får sina liv förändrade via vänskapen med en cancersjuk flicka. Lite av en Michel Gondry-rippoff, men vem bryr sig? Kommer på svensk bio i december, se den då.

The Overnight (Patric Brice 2015). Underhållande för stunden om två par som hamnar lite väl nära varandra under en lång middagsbjudning. Inget nytt under solen dock.

Whiplash (Damien Chazelle 2014). Blödande trumpinnar och ungdomlig isolering i en minst sagt lovande debut. Dras ned av förutsägbart skådespeleri (vore filmen bättre utan J.K. Simmons?).

Jimmy's Hall (Ken Loach 2014). Ken Loachs bästa film på flera år. Fantastiskt analogt foto i vad som förhoppningsvis inte blir hans sista film.

Flight Of The Navigator (Randal Kleiser 1986). Kul barnfilm om en pojke som lyckas kapa ett ufo. Väldigt mycket 80-tal.

Drive, He Said (Jack Nicholson 1971). Jack Nicholsons regidebut vann på att ses om, även om den fortfarande är väl ojämn.

Easy Rider (Dennis Hopper 1969). Filmen som förändrade allt har väl åldrats sådär. Episoden med en fullkomligt elektrisk Jack Nicholson är idag det som gör Easy Rider sevärd för annat än av filmhistoriskt intresse.

Prisoners (Denis Vileneuve 2013). Spännande thriller men något för lång.

Interstellar (Christopher Nolan 2014). Pretentiös scifi som mestadels är alldeles utmärkt, även om regissören måste lära sig att trimma sina filmer mer. Fantastisk filmmusik signerad Hans Zimmer: https://open.spotify.com/album/7a78GiEowpaCa7ZJs44xUU.

En Duva Satt På En Gren Och Funderade På Tillvaron (Roy Andersson 2014). Roy Andersson upprepar sig med mestadels mediokert resultat. Vida underlägsen den övriga två filmerna i "trilogin". Dag för något annat nu Roy!

Timbuktu (Abderrahmane Sissako 2014). Poetisk vackert om religiöst förtryck. Det vackra filmspråket gör grymheterna desto mer drabbande.

Tusk (Kevin Smith 2014). Troligtvis den bästa filmen hittills som har sin bakgrund i en podcast. Trots skavanker, en av de mer originella skräckisarna ifrån de senaste åren. En film som man knappast glömmer.

Looks And Smiles (Ken Loach 1981). Ungdomlig ångest i svartvitt ifrån arbetslöshetens Sheffield. Kanske mest ett intressant tidsdokument, men nog regissörens bästa film ifrån 80-talet (visserligen med dåligt konkurrens). Finns på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=xtNnJcxMcNA.

Still Alice ( Richard Glatzer/Wash Westmoreland 2014). Lite glassig, men Julianne Moore formidabla insats gör filmen väldigt gripande. Obehagligt om hur alzheimer liksom sakta kryper sig på.