Som fjortonåring 1995 såg jag Ashes To Ashes på MTV i ett program där tevetittarna fick rösta fram sina favoritvideos. Den utomvärldsliga Pierrot-clownens dystra syntpop fick mig fast på en gång. Jag köpte därefter en samlingsskiva med Bowies största hits och det svagaste spåret var ju China Girl, vilket säger en del om hans hitkavalkad. Sedan dess har David Bowie varit en del av mitt liv, inte alltid fullt närvarande men aldrig långt borta. Hur många övriga artister och genres har man snöat in på tack vare honom? Jag hade knappast blivit besatt av Roxy Music utan Bowie, den första soul-skiva som jag köpte var Young Americans, han spelar huvudrollen i en av mina favoritfilmer The Man Who Felled To Earth ifrån 1976 som ledde in mig på den litterära förlagans författare Walter Tevis. Jag spelade till och med sönder hans nittiotalsproduktion, trots att den var under all kritik jämfört med tidigare årgångar. Det fanns ju dessa små ögonblick av briljans som aldrig lämnade honom helt.
Lite musik och en massa film. Modernistisk arkitektur blandas med metaforisk dödsångest.
måndag 11 januari 2016
David Bowie R.I.P.
Som fjortonåring 1995 såg jag Ashes To Ashes på MTV i ett program där tevetittarna fick rösta fram sina favoritvideos. Den utomvärldsliga Pierrot-clownens dystra syntpop fick mig fast på en gång. Jag köpte därefter en samlingsskiva med Bowies största hits och det svagaste spåret var ju China Girl, vilket säger en del om hans hitkavalkad. Sedan dess har David Bowie varit en del av mitt liv, inte alltid fullt närvarande men aldrig långt borta. Hur många övriga artister och genres har man snöat in på tack vare honom? Jag hade knappast blivit besatt av Roxy Music utan Bowie, den första soul-skiva som jag köpte var Young Americans, han spelar huvudrollen i en av mina favoritfilmer The Man Who Felled To Earth ifrån 1976 som ledde in mig på den litterära förlagans författare Walter Tevis. Jag spelade till och med sönder hans nittiotalsproduktion, trots att den var under all kritik jämfört med tidigare årgångar. Det fanns ju dessa små ögonblick av briljans som aldrig lämnade honom helt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar