Still Walking (Hirakazu Koreeda 2008). Ytterligare en fantastisk film ifrån Japans stora regissör. Passiv aggressivitet grasserar när dysfunktionell familj återsamlas. En film som sakta bränner sig fast.
Lunch Hour (James Hill 1961). Kort och koncist om ofullbordad kontorsromans med en märklig tvist på slutet. Sevärd för en fantastisk biograf-scen.
Jordens Salt (Juliano Ribeiro Salgado/Wim Wenders 2014). Vacker och grym dokumentärfilm om den stora brasilianska fotografen Sebastião Salgado, som ändå lyckas förmedla hopp trots de hemskheter som han dokumenterat.
The Neon Demon (Nicholas Winding Refn 2016). Rätt usel film som som vore en het kandidat till årets sämsta film om det inte vore för Cliff Martinez lätt obehagliga filmmusik.
The Jazz Singer (Richard Fleischer 1980). Utskälld remake med Neil Diamon som är rätt underhållande ändå. En fånig film på många sätt som ändå har bett i musiknumren. Ett måste för Neil Diamond - fans om inte annat. Finns på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=0Xi_2uFhiKU.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar