Mandarinodlaren (Zaza Urushadze 2013). Pratig och seg trots kort speltid. Var kom alla lovord ifrån?
The Revenant (Alejandro G. Iñárritu 2015). En skäggig Leo levererar i vad som kan vara en modern klassiker. En filmupplevelse utöver det vanliag med superb dissonant filmmusik signerad Ryuichi Sakamoto.
I Lagens Namn (Kjell Sundvall 1986). Vidfilmsfoto räddar inte den här mediokra svenska snutfilmen.
It Follows (David Robert Mitchell 2014). Överreklamerad tonårsskräckis som som inte skrämmer. Bra filmmusik behållingen.
Creed (Ryan Coogler 2015). Sylvester Stallones sentimentala charm lyfter ett i övrigt mediokert boxningsmelodram. Går knappt att mjölka mer ur Rocky nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar