Howl är här.

Trist nog fick inte den oortodoxa Allen Ginsberg - biopic:n Howl hamna på den svenska biorepertoaren (något dess filmiska kvalitéer verkligen förtjänade), men den har i alla precis släppts på DVD. Howl bygger på Allen Ginsbergs dikt med samma namn och det rättsliga efterspel som följde på dess publicering. Filmen är en väldigt välgjord historielektion med exemplariskt återgiven tidsatmosfär. Styrkan med Howl är dock främst de animationssekvenser som illustrerar diktens innehåll. Dessa avsnitt är helt otroligt coola och bryter ny mark i hur man kan integrera animation med spelfilm.

Mera Kennedys: lite boktips.

Litteraturen om Kennedy-familjen är oändlig och det mesta är väl av skvallerkaraktär, inriktat på droger och sex ("fakta" som du nu hittar lika bra genom att söka på Google). Böcker om mordet på JFK tillhör sin egna specifika genre, där olika konspirationsteorier presenteras på så väl fantasifulla som övertygande sätt. Case Closed av Gerald Posner sticker dock hål på konspirationsteorierna genom att argumentera för att Lee Harvey Oswald var ensam mördare. Oavsett om han har rätt eller inte, är det en intresseveckande bok som får en att tänka till.

Stjärnan i Kennedy-familjen var dock inte presidenten John utan hans yngre bror Robert, han som tragiskt nog aldrig fick bli president. Jeff Shesols Mutual Contempt beskriver fejden och den personliga fiendskapen emellan "Bobby" och Lyndon Johnson, mannen som ersatte den mördade president Kennedy och tidsskillnad från sin företrädare lyckades genomföra flera progressiva reformprogram. Konflikten mellan LBJ & RFK är intresseväckande på flera sätt, politiskt stod de egentligen nära varandra och de månade båda om de fattiga i samhället, det handlade i grunden om en sällsynt dålig personkemi emellan två expansiva personligheter.

När får vi nog av Kennedys?

När kommer vi att få nog av familjen Kennedy? Det mesta är ju ändå urgröpt ur denna amerikanska framgångssaga som utvecklades sig till en mardröm (även om Edward Kennedys sista år ändå gav ett visst "lyckligt slut"). Trots detta satt jag som klistrad framför TV:n för att se det första avsnittet av de miniserie om Kennedy - familjen som SVT nu sänder på lördagskvällar (mina intryck av första avsnittet: http://svtplay.se/v/2388915/the_kennedys/del_1_av_4 ,var bättre än väntat, grym casting).

Det går även en två delars dokumentärserie på SVT just nu, där gamla arkivklipp blandas med Kennedy - barnens barnflickors anekdoter (se första avsnittet här: http://svtplay.se/v/2389099/familjen_kennedy). Sevärt och fascinerande även här, trots att det egentligen rör sig om gammal återanvänd skåpmat.

Fascinationen inför Kennedy - familjen kan nog förklaras med att det bakom de snygga fotografierna dröjde sig lögner och mörker, samt en viss potential som aldrig uppfylldes, delvis på grund av faktorer bortanför familjemedlemmarnas kontroll.

Konstsim som gruppterapi.

Missade ni den helmysiga dokumentären Män Som Simmar på SVT i söndags? Se den i sådant fall här: http://svtplay.se/v/2383228/dokumentarfilm/man_som_simmar?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2389099/sb,p115254,1,f,-1.

Återigen får vi det bevisat att Sverige nog är bäst i världen på dokumentärfilm. Filmen om en samling män i yngre medelåldern som övervinner hinder och hittar sig själva när de startar ett lag i konstsim, är otroligt fin och subtil. En feel good - berättelse direkt ifrån verkligheten.

100 album du inte visste att du behövde höra #38 Labour Of Lust (1979).

I en mer rättvis värld skulle Nick Lowe vara en superstjärna. Istället har han genom åren förblivit en favorit för finsmakare. Närmast ett mer publikt genombrott nåde han 1979 med albumet Labour Of Lust, uppföljaren till hans majestätiska debut Jesus Of Cool.

Nick Lowe – Labour of Lust är ett album som drabbar en omedelbart, fullt av en musikalisk skaparglädje, gestalt i små katchiga pop-pärlor och några mer dystra akustiska nummer. Bland alla guldkorn som finns på det här albumet märks Nick Lowes enda riktiga "hit" Cruel To be Kind och American Squirm, min personliga favorit i hans låtkatalog.

Sidney Lumet RIP.

Ytterligare en av de stora filmregissörerna har lämnat oss. Vad som känns tråkigt med Sidney Lumets bortgång vid åttiosex års ålder är att han troligtvis hade ett par till bra filmer i sig. Hans bästa film Before The Devil Knows You're Dead från 2006 blev även hans sista. En film som liksom alltid när Sidney Lumet var som bäst utmärktes av en total kompromisslöshet och nervighet i filmberättandet, med en stark betoning på moral.

Sidney Lumets karriär inleddes redan på 50-talet och hans livsgärning täcker in hela den moderna amerikanska filmhistorien. Han gjorde väldigt många filmer och var extremt produktiv med filmer i de mest skilda genrer (även om tunga dramer och fräna polisfilmer med New York som skådeplats gjord honom mest rättvisa). En viss ojämnhet fanns där, men listan på stora filmer signerade Sidney Lumet är lång: Tolv Edsvurna Män, Night Falls On Manhattan, Prince Of The City, Utsikt Från En Bro, Pantlånaren, Stage Struck, En Satans Eftermiddag, Serpico, Dödligt Protokoll, Bombsäkert, Family Business, Flykt Utan Mål, Kullen. Den bild som tecknas upp när man tänker tillbaka på alla de här fina filmerna är en av filmhistoriens främsta och mest produktiva regissörer.

100 album du inte visste att du behövde höra #39 Morph The Cat (2006).

Donald Fagens tredje soloalbum Morph The Cat från 2006 är det senaste vi har hört ifrån Steely Dan-mannen på skiva, å andra sidan är Donald Fagen – Morph The Cat ett album att spela igen & igen. Morph The Cat bjuder på vad som kan karakteriseras som grinigt gammalt gubbsväng. Inte hippt men som vanligt när Donald Fagen är i farten fullkomligt mästerligt. Fantastiska melodier, finurliga texter, och så det som är nytt här, ett sanslöst avslappnat groove i arrangemangen. Möjligtvis har Donald Fagen släppt en aning på studioperfektionismen och försökt få till mer av en "band-känsla". Resultatet är ett av 00-talets mest underskattade och sorgligt förbisedda album.