100 album du inte visste att du behövde höra har gått i mål (men fortsätter ändå).

Det tog lite mer än två år, men nu har jag äntligen gått i mål med mitt stora projekt här på bloggen. Listan med 100 album du inte visste att du behövde höra är klar, med hundra fantastiska album att lyssna på via Spotify:
http://thelastdetails.blogspot.se/search/label/100%20album%20du%20inte%20visste%20att%20du%20beh%C3%B6vde%20h%C3%B6ra..

Mitt musiktipsande kommer dock att fortsätta här på bloggen. Kanske inte alltid en gång i veckan, och från och med nu under titeln "Album du inte visste att du behövde höra".

100 album du inte visste att du behövde höra #1 There's An Innocent Face (1973).

Curt Boetcher tillhör populärmusikhistoriens mer tragiska genier. En gudabenådad producent med en änglalik röst som inte alls fick den uppskattning han förtjänade. Innan sin död i AIDS 1988 hann han spela in mycket musik, men fick ytterst lite släppt (bland dessa märks främst Milleniums enda album som jag tidigare har tipsat om här: http://thelastdetails.blogspot.se/2011/06/100-album-du-inte-visste-att-du-behovde.html).

Hans enda soloskiva There's An Innocect Face släpptes 1973 och ingen brydde sig typiskt nog då. Kanske var Curt Boetcher för mesig och ocool, eller så var albumet där han uppdaterar sextiotalets harmoniladdade solskenspop till 70-talets singer/songwriter-sound före sin tid?

Curt Boettcher – There's An Innocent Face blev ett album som glömdes bort, liksom dess upphovsman som blev en kultfigur för personer med ett lite osunt intresse för sextiotalets musikscen i Los Angeles. Det pånyttfödda intresset för Boetcher-projekt som Sagitarius & Millenium har dock gjort att även There's An Innocent Face har dammats av. Albumet framstår nu som ett av de bästa popalbumen ifrån en period när "popen" nästan var konstnärligt död.

Fler Morricone/Tornatore-samarbeten.

De här är de övriga Ennio Morricone-soundtrack till Giuseppe Tornatores filmer som jag har hittat på Spotify. Lyssna och njut!

Ennio Morricone – Nuovo cinema paradiso - Cinema Paradiso (Bande originale du film de Giuseppe Tornatore (1989)).

Ennio Morricone – The Legend of 1900 - Original Motion Picture Soundtrack

Ennio Morricone – Malena

Baaria är äntligen här.

Det tog ett tag, men nu har äntligen Giuseppe Tornatores Sicilien-epos Baaria ifrån 2009 fått svensk DVD-distribution. Baaria har omgärdats av ovälförtjänta flopp-rykten, filmen är riktigt bra trots sin längd, och Tornatore tillhör de regissörer som verkligen vet hur man gör en film. Något dåligt är det otänkbart att han skulle släppa ifrån sig.

Precis som vanligt med en Tornatore-film är dock höjdpunkten Ennio Morricones filmmusik: Ennio Morricone – Baaria. Morricone gör alltid superbt mäktiga soundtracks till Tornatores filmer, och man kan fråga sig hur mycket filmerna höjs av Maestro Morricones storslagna toner?  

Mera Starbucks - lite skvaller.

Tro det eller ej, men det finns en väldigt informativ blogg/hemsida som är helt inriktad på skvaller om Starbucks. På http://starbucksgossip.com/ får ni det goda & det onda rörande världens kändaste kaffe-kedja. Jag kan inte vänta till det börjas postas svenskt Starbucks-skvaller.

Beware of Starbucks - snart är de här?

Den välkända internationella kaffe-kedjan Starbucks som finns överallt, bortsett ifrån vårat land, har kanske satt igång en smygkolonalisering av Sverige. Frågan är hur exotiskt och kosmopolitiskt vi kommer tycka att Starbucks är, när deras caféer ligger i varje gathörn, och effektivt har tagit kål på all konkurrens (som i USA)?
Det behöver naturligtvis inte bli så, och i den här informativa Sydsvenskan-artikeln står det bland annat om hur Starbucks alltid har tvekat när det gäller en eventuell Sverige-lansering på bred front: http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/starbucks-ett-offer-for-sin-egen-framgang/. Vi har ju redan Espresso House, Waynes Coffee, och Coffee House By George. Utmärkta kaffe-kedjor allihop, med sina egna helt uppenbara efterapningar av den amerikanska giganten. För mig får gärna Starbucks fortsätta vara en kedja som får en att känna sig lite internationell när man är utomlands (eller på Arlanda).

Mera Hotel Shampoo (b-sidor).

Gruff Rhys har varit extremt konsekvent i omslagsdesignen av Hotel Shampoo och dess singlar. Kolla in de fantastiska omslagen till singelsläppen, och lyssna gärna på de finfina b-sidor som inte fick plats på det fantastiska Hotel Shampoo - albumet.

Gruff Rhys – Whale Trail

Gruff Rhys – Xenodocheionology

Gruff Rhys – Follow The Sunflower Trail (Theme Tune For a National Strike)

Gruff Rhys – I Totally Understand

Inspirationen till Hotel Shampoo fick Gruff Rhys av sin samling av hotellschampo-flaskor. Han har en minst sagt imponerande samling. Fast snyggast är naturligtvis de special designade flaskorna för Hotel Shampoo-släppen.

Om ni vill veta mer om Gruff Rhys och Hotel Shampoo, bör ni kolla in Gruff Rhys hemsida: http://www.gruffrhys.com/, passande nog kallad för The Gruffington Post.