Den Goda Fen - en film för dig som gillar fransk buskis.

Den Goda Fen är en film för dig som gillar fransk buskis. Övriga kan nog stanna hemma, för det är en film som bjuder på humor av nästan antikverad låg nivå. En ensam nattportier i Le Havre stöter på en kvinna som presenterar sig som en fe, och en massa galna saker börjar hända. En omöjlig premiss för en film kan det tyckas, och intresset för den här filmen hålls upp i ungefär tjugo minuter, innan allt spårar ut i taffliga sketchliknande situationer. Det finns ett fåtal stunder av riktigt rolig situationskomik, men det är inget som gör att jag kan rekommendera Den Goda Fen.

Album som du inte visste att du behövde höra: New Morning (1970).

Slutligen har då i princip hela Bob Dylans diskografi dykt upp på Spotify, och innan ni börjar att lyssna på dekanoniserade mästerverken, måste ni ge Bob Dylan – New Morning en chans. Det här "comeback" - albumet ifrån 1970 fick en del hurrarop när det släpptes, men glömdes snabbt bort, och har betraktas som en aning lättviktigt. Det stämmer inte. New Morning är ett fantastiskt album. Det bästa som Bob Dylan gjorde under den för honom förvirrade första delen av 70-talet. Det är anspråkslöst och lite charmigt trevande ibland, men låtarna är mestadels finfina och ofta befriande humoristiska (fast mer poppiga, långt ifrån de episka sångerna ifrån mitten av 60-talet). Bob Dylan känns genuint inspirerad och intresserad av att göra seriös musik igen. New Morning blev dock en falsk nystart. Albumet var ett tillfälligt utbrott av kreativitet, de följande åren blev mestadels tysta ifrån Bob Dylan, och först i mitten av 70-talet var han åter på banan igen på allvar.

Långfredagsfilm?

En gång i tiden var långfredagen årets tråkigaste dag, då enbart religiöst färgade filmer som Det Sjunde Inseglet visades. På gott och ont är dessa rester av det gamla puritanska Sverige nu för alltid borta, även om långfredagens väderlek i år ger ett eko av hur långdraget trist den här helgdagen brukade vara.

I vår sköna nya värld där du kan slippa se trista religiösa spektakel på långfredagen, kan det kanske ändå vara kul att se en film med anknytning till denna "långa fredag".

Den Blodiga Långfredagen är en superb brittisk gangsterfilm ifrån 1980, med en "tour de force"-insats av Bob Hoskins, i rollen som en gangsterboss som vill bli respektabel i ett London i förändring på tröskeln till 80-talet.

Påskens Pop.

Teenage Fanclub har aldrig låtit så här bra, bandets bassist Gerald Love är aktuell med sitt sidoprojekt Lightships, som har hyllats överallt. Och hajpen håller. Lightships – Electric Cables är den bästa pop som du kan lyssna på i påsk.

Bobby Fischer Against The World på SVTPlay.

Om ni missade den utmärkta dokumentären Bobby Fischer Mot Världen som sändes på SVT igår, kan ni pusta ut. Filmen om knasbollen som var en djäkel på schack finns i en månad framåt på SVTPlay: http://svtplay.se/v/2760546/dox/bobby_fischer_mot_varlden.

Bobby Fischers livsöde är ett av 1900-talets mest gåtfulla. Trots att han egentligen hörde hemma på en institution, blev han en världskändis, för att därefter i praktiken gå upp i rök. Bobby Fischer Mot Världen berättar om en väldigt speciell människa, som kanske aldrig skulle ha släppts fram i strålkastarljuset?

Bryssels serie-muralmålningar.

Jag har visserligen visat er några av de fantastiska serie-muralmålningar som det vimlar av i Bryssel förut här på bloggen, men jag kände för att visa er bilder på nästan alla. De är så himla fina.

Sinatra + Jobim = den ultimata bossa novan.

Till de största stunderna i Frank Sinatras magnifika karriär hör samarbetena med den brasilianska bossa novans gudfader Antonio Carlos Jobim. 1967 spelade denna temporära duo in albumet Frank Sinatra and Antonio Carlos Jobim. Ett av de bästa albumen som någonsin har spelats in. Frank Sinatras versioner av Antonio Carlos Jobims mästerliga kompositioner, fångade själva essensen i bossa novans inneboende melankoli. Skivan är ett under av dyster lågmäldhet och fantastiskt sparsmakade arrangemang. Frank Sinatra sjung alltid som bäst när han fick tackla mer komplext och mörkt låtmaterial, utan tvekan fick de båda genierna ut det bästa av varandra.

Skivan blev en sådan framgång att en uppföljare spelades in två år senare. Resultatet av dessa sessioner skulle ha släppts på ett album 1969, men stoppades i sista sekunden av någon ogrundlig anledning av Frank Sinatra. Istället dök delar av den fantastiska musik som Jobim/Sinatra spelat in upp på det extremt ojämna albumet Sinatra And Company ifrån 1971. Där samlades dessa utsökt solitära bossa nova-låtar med mestadels mediokert "samtida" låtmaterial.

Nu har dock allt inspelat Frank Sinatra/Antonio Carlos Jobim - material samlats i korologisk ordning på Frank Sinatra – Sinatra/Jobim: The Complete Reprise Recordings. Bättre bossa nova finns knappast att lyssna på.