Random snapshots from Seattle part 1.

 

Filmlogg vecka 36.

Barbara (Christian Petzold 2012). Nästan våldsamt stillsam film om ung östtysk läkare i lantlig exil. Oerhört subtilt om DDR-regimens förtryck och dess konsekvenser.

White Line Fever (Jonathan Kaplan 1975). Filmen som startade subgenren "trucker-exploitation". Stenhårt och med en klassdimension när en undantryckt lastbilschaffis får nog.

Gone Girl (David Fincher 2014). Fullträff ifrån Fincher. Spännande och oförutsägbar, nog speciellt så om man som jag inte har läst den litterära förlagan.

To The Wonder (Terence Malick 2012). Sedvanligt utsökt hypnotiskt drömskt foto i pretentiöst kärleksdrama signerat Terence Malick. Underskattat & bättre än det mesta.

Franquins svarta idéer

Seriealbum-förlaget Cobolt ska verkligen ha en eloge. Sedan något år tillbaka ser de till att den belgisk/franska serietraditionen återigen finns tillgänglig i Sverige (något som var legio under 70/80-talen). Deras ambitiösa albumutgivning av dessa klassiska serier har nu nått fram till Spirou - tecknaren André Franquins Svarta Idéer. Dystopiska skämtteckningar i tusch som en depressiv Franquin ritade med start av slutet på 70-talet och några år framåt. Trött som han verkar ha varit både på serieskapandet och världen i stort. Om Franquin kunde vara makabert rolig i Gaston, är han här träffande totalt svartsynt. Men hans humanism och totala geni hade inte gått förlorat i ångesten. Svarta Idéer kom så småningom samlade i en volym att bli en klassiker, och samtidigt en sorglig påminnelse om att André Franquin efter detta lyckade experiment nästan helt slutade att rita serier överhuvudtaget.

Random snapshots from Portland.

Riverside Plaza.

I Minneapolis vimlar det av fantastisk brutalistisk arkitektur. Kronjuvelen är utan tvekan Riverside Plaza, beläget strax utanför centrum, men en egen liten värld i sig. Från början betitlat Cedar Square West och signerat den modernistiska arkitekten Ralph Rapson, uppfördes det här Le Courbusier - influerade komplexet 1973 med statligt stöd. Med inslag av både social housing och "vanliga bostäder" var det tänkt att området skulle bebos av flera olika social skikt. Som så ofta var fallet med utopiska modernistiska projekt, kom dock området att tidvis förslummas på grund av dåligt underhåll och plågas av brottslighet. En utveckling som nu har vänt med hjälp av såväl renoveringar, utökad polisnärvaro & utbyggnaden av Minneapolis utmärkta Light Rail - system.