Återupprättandet och återuppståndelsen av Hjalmar Mehr!

Om man bortser ifrån Harry Schein (som nog många redan hade en fascination inför) så lär Hjalmar Mehr bli årets historiereviderade person. Femtio och sextiotalens byggnads- och finansborgarråd i Stockholm har länge pekats ut som den stora skurken i stadens historia, med rivningen av Klara och den pinsamma almstriden (egentligen en pseudohändelse) som politiskt eftermäle. Björn Elmbrants traditionella men upplysande biografi Stockholmskärlek ändrar på allt detta. Hjalmer Mehr framstår som en av Stockholms stora hjältar som hade politiska visioner om en modern storstad för alla och en intelligens som de flesta av dagens politiker bara kan drömma om (att socialdemokratin på sextiotalet bestod av framstående och obekväma personer som Mehr och Schein säger en del om partiets gradvisa förfall och tveksamma dagsform).

Hjalmer Mehr stod i spetsen för räddandet av Gamla Stan, tunnelbanebyggandet, en rättvis socialpolitik, omsorg om de svaga i samhället, kraftfullt bostadsbyggande, ett försvar av Stockholm inför resten av landet och en modern men måttlig syn på stadssanering som gör att rivningen av Klara-kvarteren framstår som fullkomligt logiskt. Det var ett nedgånget område av slumkaraktär. Att man rev det var en välgärning oavsett vad man tycker om det bitvis opersonliga City som tog dess plats. Dessutom är det något som Hjalmar Mehr omöjligt kunde lastas för själv (det var en process som pågick i flera decennier) och förhoppningsvis förstår folk det efter den här välgörande boken som återupprättar honom som en av svensk 1900-tals historias mest betydelsefulla personer!

Nowhere Boy eller John Lennon at the movies!

När John Lennon var i femtonårsåldern inträffade en rad händelser som skulle förändra denna känsliga buspojkes liv. Hans styvfar till morbror dog, han återfick kontakten med sin mamma (han var "adopterad" av sin moster), han lärde sig spela gitarr och upptäckte rockmusik samt träffade Paul McCartney vilket skulle förändra världshistorien. Om den här turbulenta period i denna ynglings liv med ett lägre medelklass-England som just har lämnat krigsåren bakom sig som fond utspelar sig Nowhere Boy, en parafras på Beatles-låten Nowhere Man och en antydan om att John Lennons liv mycket väl kunde ha utmynnat i ingenting om han inte hade lyckats kanalisera sin kreativitet och vrede i musiken.

För alla Beatles - fans är Nowhere Man självklart toppen, det vimlar av unga fynd, inte minst pojkarna som spelar John och Paul. Fast ännu mer är det här en mycket sorgligt finstämd och återhållsam tidsskildring. Alla känslor hålls liksom inombords och man förstår hur viktig fasaden var för strävsamma personer under 50-talet. Men inte minst är det här en film som lyhört skildrar ett mycket komplicerat familjedrama, om en vilsen pojke och hans två "mammor". Där den biologiska modern kanske inte var den som gav honom mest kärlek.

För den som vill veta vad som hände när den här filmen slutar, rekommenderar jag Backbeat, en film om Beatles Hamburg-period ifrån tidigt 90-tal. Det är en mycket bra film som Nowhere Man till trots innehåller det finaste och mest trovärdiga porträttet av John Lennon på film!

Missa inte Punch Drunk Love på SVT2 i kväll!

21.45 i kväll visar SVT2 00-talets bästa film Punch Drunk Love. Paul Thomas Andersons mästerliga betraktelse om allas behov av kärlek är en triumf när det gäller såväl foto, personregi och inte minst musik och ljudredigering. Framförallt är det dock en film som ger hopp till alla ensamma, misslyckade, rädda, udda och underskuffade stackare om att även de ska kunna hitta någon att älska. Det var ett genidrag att ge huvudrollen till Adam Sandler som en av fobier och tvångstankar plågad man vars liv förändras och får karaktär när han äntligen lyckas få genuin kontakt med en kvinna. Regissören får ur honom ett djup i rolltolkningen som nog få trodde var möjligt.

Punch Drunk Love har även ett lysande soundtrack signerat vår tids stora filmmusikkompositör John Brion. Lyssna här: Various Artists – Punch-Drunk Love.

London River.

Terrorattacken i London 2005 ligger till grund för historien i bioaktuella London River. En man och en kvinna letar efter sina barn som kanske hade har dött i attentatet. Trots att de kommer ifrån vitt skilda kulturer och i början misstänker varandras avsikter så uppstår det en sällsam närhet dem emellan.

London River är kanske ingen film som man direkt minns men det är ändå en mycket givande och humanistisk stund i biomörkret. Två främlingar förenas via en ofattbar tragedi och i detta faktum kanske det finns ett hopp! Att skådespelarna är suveräna hjälper dessutom filmen att nå oväntade höjder i autencitet!

100 album du inte visste att du behövde höra #89 Coltrane's Sound (1960).

Innan John Coltrane inledde sin legendariska vistelse på skivbolaget Impulse (och därmed genast lockade över en mängd andra artister till bolaget) så var han en kort period i början av sextiotalet kontrakterad av Atlantic. Under ett par år spelade han där in flera mästerliga album som lade grunden till hans storhet och den banbrytande utvecklingen han senare inledde på Impulse. Bland dessa album märks erkända mästerverk som Giant Steps, My Favorite Things, Ole Coltrane och så kanske det mest underskatte albumet i Coltranes oslagbara diskografi: Coltrane's Sound.

John Coltrane – Coltrane's Sound bjuder på högklassig jazz av den store saxofonisten och hans fenomenala kvartett. Låtar som Central Park West, Liberia och Equinox hör till hans finaste kompositioner. Den melodiska känsla som alltid ligger som en grund i Coltranes musik möter på albumet den äventyrslyssnad och vilja att ständigt ta ett steg till som var karaktäristiskt för hans karriär. I mötet mellan dessa motpoler skapades det lyriskt vackert musik som äger en sällsam evighet!

En Profet - mer än bara årets bästa fängelsefilm!

Det är inte bara affischen som känns klassisk med En Profet. Jag är övertygad om att den kommer att räknas till en av de stora fängelsefilmerna, den råa franska realismen ger ett vitamintillskott till min favorit subgenre. En Profet blinkar till filmhistoriens klassiska fängelseskildringar men undviker alla klyschor. En ung franskarabisk man hamnar bakom galler och tvingas utföra onda gärningar för den korsikanska maffian för att överleva, men han mognar och bidar sin tid för att själv kunna ta övertaget.

Det här är på vissa sätt en klassisk historia om karaktärsutveckling men huvudpersonen är inte överdrivet sympatiskt. Snarare visar filmen hur vissa personer kan gå under i den hårda fängelsemiljön men att andra kan avancera i den interna hierarkierna genom att lära sig spelet. I fängelet kan du bara lita på dig själv, egoismens självdestruktiva men även belönande kraft har sällan påpekats så väl!

Citizen Schein.

Äntligen har en av den svenska 1900-tals historiens mest spännande och geniala figurer fått den postuma behandling har förtjänar. Citizen Schein är en väldigt seriös och bitvis akademisk antologi om entreprenören, filmmogulen, bakdirektören, krönikören, politiska rådgivaren, kändisen, uppfinnaren och socialdemokraten Harry Schein, med betoning på han stormiga år som chef för det svenska filminstitut som han själv skapade. Boken är i coffe-table format med många stora och fina bilder på Harry Schein i sin krafts dagar. Det är nog dessa bilder som är den största behållningen med denna antologi, Harry Schein framstår på dessa som en intellektuell celibritet av internationellt snitt.

De flesta av bidragen i antologin är läsvärda även om några är tråkiga och lite torra, och det förekommer ibland onödiga upprepningar. Det känns dock trist att klaga på ett sådant här ambitiöst projekt som verkligen återupprättar en historiskt viktig figur utan att skönmåla. Harry Scheins mindre sympatiska sidor får också utrymme även om jag misstänker att hans arrogans i själva verket var en djup känslighet parad med en oerhörd intelligens. Privatpersonen Schein förblir också i mycket en gåta, sällskapsmänniskan som samtidigt var en ensamvarg, en kvinnokarl som älskade sin fru djupt och vägrade inse att äktenskapet var på upphälning. Det är dessa kontraster och det gäckande draget i hans personlighet som gör att Harry Schein aldrig slutar att fascinera!

Som bonus medföljer det även två DVD-skivor med gamla TV-inslag i den här boken. Det är kul att se Harry Schein "live" men de flesta av TV-programmen känns föråldrade och väldigt långsamma. Bäst är två korta inslag där Harry Schein känslosamt berättar om Olof Palme och en kortfilm ifrån den första Guldbagge-galan som ger en bild av hur Mad Men - epoken gestaltade sig i Stockholms kulturella innekretsar.