Kenzie & Gennaro is back.

Under Bush II: s regent-tid skrev inte Dennis Lehane några nya böcker om sitt deckarpar Patrick Kenzie och Angela Gennaro, men inspirationen har tagit fart igen för den sista boken (?) i serien om det tuffa paret är nu här. En Mörk Välsignelse (Moonlight Mile) är nog den vassaste hittills i den här thriller-sviten, det märks att Dennis Lehane har blivit en betydligt bättre författare sedan han senast skrev om de här personerna. Samtidigt är han inte längre en simpel thriller-författare, spänningshistorien i den här romanen drunknar i ögonblicksbilder ifrån dagens fattig - USA. Det är betydligt mer intressant än ryska gangsters. Det känns kanske bitterljuvt för vissa att han här troligtvis tar farväl av sina pulpiga noir-hjältar men för utvecklingen av hans fortsatta författarskap är det helt nödvändigt logiskt.

Missa inte Rumble Fish 01.40 i natt på SVT1.

01.40 i natt visar SVT1 Rumble Fish från 1983, kanske den sista storartade film som Francis Ford Coppola har regisserat? Baserad på en ungdomsroman av S:E. Hinton skapade Coppola en väldigt experimentell men samtidigt slående vacker film om ungdomsårens drömmar och förgänglighet, manifesterat i en berättelse om en tonårskilles idealiserade av sin äldre bror, kallad för Motorcycle Boy. Det här är utan tvekan en av 1980-talets bästa filmer.

Bonusinfo: 1983 släppte även Coppola The Outsiders, ytterligare en filmatisering av en S:E. Hinton - roman som dock var en tämligen konventionell ungdomsfilm, och en misslyckad homage till Ung Rebell. Typiskt nog var The Outsiders en publiksuccé medan mästerverket Rumble Fish blev en spektakulär flopp.

Evig Sommar?

Fennesz visste vad han gjorde när han döpte sin skruvade solskenspop-hyllning till Endless Summer. Det är nämligen en passning till titeln på ett i USA extremt framgångsrikt samlingsalbum med Beach Boys från 1974, som dessvärre dömde ett av historiens bästa band till en evig orgie i poänglöst oskyldig sommarnostalgi. Endless Summer innehåller "surfhits" men ytterst lite av Brian Wilsons privata demoner (själva essensen av Beach Boys enligt fanatiska fans som mig). Det helsköna men samtidigt lätt smaklösa omslaget till trots så blev det här spiken i kistan för bandets kreativitet, redan 1978 hade gruppen slutat att släppa lyssningsvärda album.

The Beach Boys – Endless Summer.

100 album du inte visste att du behövde höra #45 Endless Summer (2001).

Av vissa konnässörer anses Endless Summer, österrikaren Fennesz märkliga "hyllning" till solindränkt popmusik, vara ett av 00-talets bästa album. Det är bara att hålla med, det här är instrumental och bitvis elektronisk musik som både är lättillgänglig och inte. Kitsch möter avantgarde, oljud stångas med vackra melodier. Det blir en slags kalejdoskopisk och fragmenterad musik som verkligen vinner i längden. Ett lätt oroande sound där ändå solen skymtas i horisonten. Lyssna här Fennesz – Endless Summer.

Vodou, inte Vodoo!

Som alla kanske vet har Etnografiska museet i Stockholm just nu en Vodou - utställning ifrån Haiti. En spännande och lärorik utställning som jag verkligen kan rekommendera, inte minst för de coola och skrämmande stora Vodou-figurerna som visas. Namnet Vodou syftar på den ursprungliga haitiska religionen som är betydligt mer komplex än den exotiserande Hollywood-variant med nålar i dockor som fått namnet Vodoo. Läs mer här: http://www.etnografiska.se/smvk/jsp/polopoly.jsp?d=2467.

När ni ändå besöker Etnografiska museet så får ni inte glömma bort att ta en runda igenom de fasta utställningarna. Museets permanenta indian - utställning är otroligt fin med läckra masker och den lilla Japan - sektionen håller högsta klass.

100 album du inte visste att du behövde höra #46 Avalon (1982).

Jag är medveten om att Roxy Musics svanesång Avalon från 1982 har sålts i miljoner exemplar men albumet har inte riktigt fått den respekt som det förtjänar. Roxy Music – Avalon är höjdpunkten av Bryan Ferrys besatthet av den moderna studieteknologin (han skulle strax därefter helt gå vilse i denna fixa idé, vilket har gjort flera av hans efterföljande soloalbum i princip olyssningsbara) men fortfarande finns det låtar som bär upp den instrumentala perfektionismen. Allt är inte bara atmosfär på gränsen till ljudkuliss.

Albumet var när det spelades det dyraste någonsin och man verkligen hör hur musikerna sitter i en lyxig studio på Barbados med näsorna fulla av kokain. Det här är kliniskt perfekt musik framförd av professionella studiomusiker som aldrig "spelar fel". Roxy Music hade vid det här laget blivit reducerade till en trio och det är uppenbart att Bryan Ferry helt har tagit över här. Han lyckades på Avalon nå sin dröm om den ultimata sofistikerade popmusiken och kommer troligtvis aldrig mer att göra det igen.

Arkivrensning av Ajvie Lindqvist.

John Ajvide Lindqvist har kommit ut med Låt de gamla drömmarna dö, en slags uppsamling av olika texter ifrån vitt skilda sammanhang. Det här är kanske mest en bok för fansen, allt håller inte den höga kvalité som man förväntar sig ifrån Sveriges idag främsta författare. Men mycket är väldigt bra, exempelvis en metahistoria med Göteborgs filmfestival som fond eller en otäck kortnovell om några tjejer som låser in deras mobboffer i ett skåp. Dessutom får vi hela författarens Sommar-program som sändes för några år sedan i textform, det blir mycket livsvisdom där.