100 album du inte visste att du behövde höra #37 Clint (2010).

Sveriges finaste jazzorkester Oddjob spelade förra året in en cover-skiva med enbart filmteman ifrån Clin Eastwood-filmer. Oddjob – Clint innehåller filmmusik komponerad av giganter som Ennio Morricone, Lalo Schifrin och Jerry Goldsmith, samt även Eastwood själv. Musiken var i flera fall det bästa med de här gamla filmerna, som kanske inte i övrigt har åldrats jättebra alla gånger. Oddjob blåser däremot liv i musiken som kan beskrivas som modern retro. Funkigt, svängt och hotfullt få de dåtiden att låta bättre än den var. Utmärkt återanvändning.

I Köket.

Monica Ali slog igenom med dunder och brak i mitten av 00-talet med den fantastiska romanen Brick Lane, men den överträffas nog av hennes tredje epos I Köket som nu har kommit ut på svenska.

I Köket är vad som lite klichéfyllt kan beskrivas som en myllrande roman ifrån dagens multikulturella Storbritannien, manifesterat i ett hotellrestaurangkök där en mängd nationaliteter arbetar sida vid sida. Berättelsen utmynnar dock i en rätt ruggig skildring av globaliseringens baksidor på en oreglerad arbetsmarknad, även om det är just köksdetaljerna/jargongen som är den stora behållningen.

Fast främst är det huvudpersonen, kökschefen Gabriel som är den här romanens kompass. En komplex men godhjärtad karaktär målas upp av en man som tvingas att leva med sina beslut, både de bra och de dåliga. Han står till slut upp för vad som är moraliskt riktigt utan att det blir präktigt. En bedrift av författaren bara det.

Superhjältar på Judiska Museet.

Judiska Museet i Stockholm har just nu en fin liten utställning om superhjältar med många häftiga serieteckningar. De flesta av de idag ikoniserade amerikanska superhjältarna skapades av barn till judiska invandrare. Också inom de underground-serier som har vuxit fram de senaste femtio åren har judarna varit många bland serieskaparna. Läs mer om den här roliga utställningen som även lär tilltala de som inte är bitna av den nionde konstarten här: http://www.judiska-museet.a.se/grund/grund.htm.

Rabbit Hole.

Rabbit Hole är en konsekvent genomförd och välspelad film, med en underliggande lågintensiv spänning som håller åskådaren på helspänn. Snart försvinner nog den här utmärkta filmen ifrån biografera, skynda att se den om ni inte orkar vänta på DVD-släppet.

Nicole Kidman gör sin bästa roll sedan Margot At The Wedding som en kvinna vars son har dött i en bilolycka. Hon och maken försöker gå vidare, men ska man glömma eller leva kvar i sorgen? Samspelet mellan Nicole Kidman och den fortfarande underskattade Aaron Eckhart är otroligt, en relation målas upp präglad av både kärlek och känslomässigt missförstånd.

Regissören John Cameron Mitchell ha inte tidigare varit en favorit hos mig med sina sökt provocerande "underground filmer". Med det här finstämda dramat gör han dock allt rätt i sin regi. Scenerna är långa, bjuder in till nyansrikt skådespeleri och har vad som känns som en sällsynt realism. Något som blir allt mer sällsynt bland vår tids filmer.

Chicago - veckan slutar i Oak Park.

Det är dags att avsluta den här tematiska veckan på bloggen som har handlat om Chicago och dess arkitektur. Om ni åker till Chicago får ni inte missa att ta tunnelbanan ut till Oak Park. En villaförstad där Ernest Hemingway föddes och den stora arkitekten Frank Lyold Wright bodde (och även ritade flera villor). Något som är intressant med Frank Lyold Wrights arkitektur är att det finns klara japanska influenser i flera av de byggnader i Oak Park som har hans signum. Vilket några av bilderna här klart visar.

Mera Bertrand Goldberg.

Bertrand Goldberg har inte bara ritat Marina City, utan ligger även bakom en mängd andra byggnader, varav flera är i samma stil. Dessa är de byggnader (förutom Marina City) i Chicago signerade Bertrand Goldberg som jag stötte på under min vistelse där:

River City var tänkt som en vidareutveckling av Marina City - konceptet, men blev mer av ett vanligt bostadsområde vid Chicago-flodens strand, utan Marina Citys sociala funktioner.



Detta är Raymond Hillard Homes. Ett försök av Bertrand Goldberg att skapa en mer human form av "Public Housing" (USA:s svar på miljonprogrammet).


Precis bredvid det hotell som vi både på, låg den här sjukhusbyggnaden signerad Bertrand Goldberg. Den sticker verkligen ut i grannskapet med sin geniala arkitektur.


Vill ni veta mer om den visionära arkitekten Bertrand Goldberg och alla fantastiska hus som han har ritat, är den här fina hemsidan båda informativ och kul: http://www.bertrandgoldberg.org/.

Marina City - Min favoritbyggnad i hela världen.

Min favoritbyggnad i hela världen är utan tvekan Marina City. Ett bostads-komplex som domineras av två cylinderformade skyskrapor, och inte helt otippat ligger i Chicago, denna guldgruva för alla arkitekturintresserade.

Marina City skapades av den visionära arkitekten Bertrand Goldberg och uppfördes under sextiotalet initierat av de fastighetsanställdas fackförbund. Marina City var tänkt att vitalisera centrala Chicago och skapa en levande stadskärna (och därmed stoppa förslumning och förortsflytt). Slagordet var "a city within a city", och Marina City-komplexet innehöll även kontor och kommersiella lokaler, liksom ett torg och en teater.

Mest känt är dock Marina City för den utopiskt modernistiska skönheten i dess arkitektur, samt naturligtvis konceptet med parkeringsdäck längst ner och lägenheter högst upp. Vilket skapar en cirkulär struktur som leder bort ifrån traditionell kvadratisk skyskraps - arkitektur.








Om man vill lära sig mer om Marina City och dess skapare Betrand Godlberg (och det politiska spelet bakom uppförandet) rekommenderar jag boken Marina City: Bertrand Goldbergs's Urban Vision.