Blondie är ingen film som bjuder på något nytt, trots att det är regissörens bästa film hittills. Tillskillnad ifrån Jesper Ganslandts tämligen usla "experiment"-filmer, är Blondie sevärd, men också extremt konventionell i sitt välkända berättande om den "dysfunktionella familjen". Regissören har gjort en helsvängning rent formmässigt, utan att det för den skull blir något mer än en dussinfilm, som lider av ett för stort komplex ifrån 60-talets auteurer. För någon svensk Visconti är inte Jesper Ganslandt, de episka ambitionerna faller oftast rätt platt.
Lite musik och en massa film. Modernistisk arkitektur blandas med metaforisk dödsångest.
fredag 23 november 2012
Blondie - ingen film att minnas.
Blondie är ingen film som bjuder på något nytt, trots att det är regissörens bästa film hittills. Tillskillnad ifrån Jesper Ganslandts tämligen usla "experiment"-filmer, är Blondie sevärd, men också extremt konventionell i sitt välkända berättande om den "dysfunktionella familjen". Regissören har gjort en helsvängning rent formmässigt, utan att det för den skull blir något mer än en dussinfilm, som lider av ett för stort komplex ifrån 60-talets auteurer. För någon svensk Visconti är inte Jesper Ganslandt, de episka ambitionerna faller oftast rätt platt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar