Jag tror inte att Hassel-fansen kommer att uppskatta mustasch-snutens återkomst i Hasse Privatspanarna, målgruppen är snarare personer med ett lite osunt intresse för Palme-mordet, och som samtidigt har en viss självdistans. I brist på annat att göra (?), hamnar den pensionerade Roland Hassel i den subkultur som har vuxit fram kring mordet på Olof Palme. Där samma uppslag, teorier, och spaningstips vevas i åratal. Något är lurt med mordet på statsministern, men dessa kuffar kommer inte ens nära gåtans lösning.
Regissören Måns Månssons knappt en timme långa film handlar egentligen inte om Hassel alls (andelen polisaction är lika med noll), istället visar han på det smått fåniga i att låta Palme-mordet ta över ditt liv, med klimax i en tafflig rekonstruktion av mordet. Komiken ligger nära, men det finns något tragiskt över de äldre män som jagar en konspirationsteori som gäckar dem. Hassel Privatspanarna är kanske ingen märkvärdig film i sig, men den pekar på det osunda i att gå för långt i sin besatthet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar