Man ska inte prata skit om de avlidna, men för Margaret Thatcher är jag beredd att göra ett undantag. Få demokratiskt valda politiska ledare har i grundens ställt till med så mycket bestående orättvisor som hon. Insatta personer påpekar idag att det var de av Margaret Thatcher initierade avregleringarna av finansmarknaderna, som ligger bakom den ekonomiska kris som vi inte ser något slut på. Spöket av järnladyn fortsätter alltså att hemsöka oss, och kommer så att göra även efter hennes död. Det ojämlika Storbritannien, där utvecklingen snarare går bakåt, finns kvar, den "neo-liberala" politik som alltid har varit ett fiasko vägrar att dö, den europeiska socialdemokratin som en gång var det mest framgångsrika politiska systemet i världshistorien, är en skugga av sitt forna jag. Socialismens nederlag inleddes på de brittiska öarna, för att sedan sprida sig till kontinenten.
Det mest slående med Mrs Tahtchers politiska karriär är annars att hon framförallt hade tur. Tur med att hennes företrädare James Callaghan väntade in i det längsta med att utlysa val, tur med att "the winter of discontent" gav britterna en falsk bild av ett land på gränsen till kollaps, tur med politiska motståndare som skrämde medelklassen, tur med att Labour under första halvan av 80-talet var upptagna med inre stridigheter, tur med att Argentina invaderade Falklandsöarna, och framförallt tur med det brittiska valsystems enmansvalkretsar. Något majoritet av det brittiska folket röstade aldrig på henne (Torys andel av rösterna sjunk defacto i varje val efter segern 1979).
Det är fortfarande "Stand Down Margaret" som gäller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar