Filmlogg vecka 10.

See No Evil (Jos de Putter 2014). Dokumentär om tre väldigt olika apor som alla har tjänat människan på skilda vis. Ett måste för alla ape-lovers därute.

Pulp: A Film About Life, Death And Supermarkets (Florian Habicht 2014). Pulps sista konsert i hemstaden Sheffield dokumenteras på ett ofördelaktigt sätt. Kan knappt ens rekommendera filmen för bandets fans.

Barndomen/Familjen (Bill Douglas 1972/1973). Del 1 & 2 i Bill Douglas kompromisslöst bleka uppväxts-trilogi. Ofta deprimerande miserabelt men filmhistoria.
 

De Bästa Åren (William Wyler 1946): Klassiker om återvändande WW2-veteraner. Framstår idag i långa stycken som ett segt utdraget melodram. För sentimentalt men historien om den soldaten med amputerade armar är fortfarande hjärteknipande.

Winter Buoy (Frida Kempff 2015). Dokumentär om socialarbetare och dess kvinnliga klienter i Toronto. Ett viktigt ämne men filmens "fluga på väggen" - approach är bara förvirrande.

Ruina (Markus Lenz 2014). I sig fascinerande docu om ett kontorskomplex i Caracas som aldrig blev färdigbyggt och sedan togs över som kollektivbostadshus av fattig husockupanter. Dessvärre lyckas filmen bara skrapa på ytan av detta märkliga stycke verklighet.