Baise-moi (Virginie Despentes/Coralie Trinh Thi 2000). Ökänd skandalfilm där våldtagna kvinnor tar grym hämnd. Mer okej exploitation än feministiskt statement.
Om Våld (Göran Hugo Olsson 2014). Gamla svenska teveinslag ifrån Afrika återanvänds för att tillsammans med den postkoloniala filosofen Frantz Fanons teser ge en skakande bild av kolonial frihetskamp. Välförtjänt hyllad film som visar att dokumentärfilmen är den mest subversiva delen av filmmediet.
The Prowler (Joseph Losey 1951). Dyster och superbt turnerad filmnoir signerad Joseph Losey med sedvanlig visuell skärpa, strax före hans europeiska exil. Finns att se på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=AG866U5bPH4. Hette Rovdjuret på bio i Sverige.
Blue Jasmine (Woody Allen 2013). Överskattad bagatell som ändå är Woody Allens bästa film ifrån de senaste åren. Filmen hade vunnit på om de komiska elementen skalats bort så det blev en renodlad tragedi.
'71 (Yann Demange 2014). Brittisk soldat vilse i ett ogästvänligt slitet Belfast. Klaustrofobisk spänning och subtil skildring av en meningslös konflikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar