Random snapshots from Brussels.

"Little Manhattan" - Brussels?

Vid den rätt slitna järnvägsstationen Gare Du Norde, ligger Bryssels finansdistrikt med en koncentrerad samling av skyskrapor och annan neo-futuristisk arkitektur. Byggnadsprocessen inledes på sjuttiotalet, och tusentals människor vräktes när den nya stadsdelen skulle byggas, sedan stannade byggandet upp pga en ekonomisk kris som lämnade ett stort hål mitt i staden. Först på 2000-talet har hålet fyllts igen på allvar, och det som i folkmun kallas för lilla Manhattan ligger där som en lite livlös (men cool) miniatyrstad i staden.

Autonium - Brussels.

Autonium är en av de många anledningarna till att Bryssel är den trevligaste plats som jag har besökt. Denna gigantiska atom i stål byggdes till en världsutställning 1958, och blev så poppis att den har fått stå kvar. Att färdas via rulltrappor inuti denna futuristiska skapelse är en upplevelse utöver den vanliga.

Summering av Gellert Tamas.

Gellert Tamas, mannen bakom de klassiska reportageböckerna Lasermannen och De Apatiska, är som alla vet en av våra främsta journalister. Ett faktum som blir ännu tydligare när man läser reportagen som är samlade i En Hel Sekund I Livet Reportage Från Prag Till Kairo 1989 - 2011, som släpptes i höstas. Gellert Tamas skriver knäckande bra, och har en osedvanlig förmåga att fånga stämmningar på plats.

Allra bäst (och kanske mest skrämmande) i den här boken är reportagen om det rasistiska våldet i Sverige i början av 1990 - talet. Våldets omfattning och samhällsinstansernas ofta slappa reaktion på övergreppen, blir först nu helt klart för mig. Det här var ingen vacker period i Sveriges historia, och man skäms över sitt land när man läser Gellert Tamas välskrivna reportage om ett folkhem i fritt fall.

Johnny Cash i Sverige.

I den värsta Johnny Cash-hysterin som graserade för några år sedan, publicerades det 2007 en rolig bok (och rikt illustrerad med fina foton) om Johnny Cashs många Sverige-besök. Hello Sweden, I'm Johnny Cash är ett måste för alla som känner en minsta fascinationen inför mannen i svart. Johnny Cash besökte Sverige för spelningar under tjugofem år, genom karriärens alla toppar och dalar. Han hinner såväl slå publikrekord i Skandinavium, som att spela i samma arena inför halvtomma läktare.

Hello Sweden, I'm Johnny Cash blir extra kul då de båda författarna Börje Lundberg & Lasse Lindfors träffade Johnny Cash flera gånger privat. Lasse Lindfors blev lite oväntat god vän med sin stora idol Johnny Cash, vilket ger ett perspektiv på vilken generös och öppen människa, den tillsynes tuffa Johnn Cash var. Historien om de bådas vänskap är otrolig, och just därför så fin.

Också finns såklart även den live-skiva som Johnny Cash spelade in på Österåker 1972. Den är kul att lyssna på en gång: Johnny Cash – På Österåker. Trots alla stora stunder, var Johnny Cash i mycket en artist med ett begränsat musikaliskt uttryck.

Johnny Cash som seriefigur.

Johnny Cash finns nu som seriefigur. Det är den tyska serietecknaren Reinhard Kleist som har gjort en grafisk roman om mannen i svart. Johnny Cash I See A Darkness ska vara väldig bra, och Reinhard Kleist dyker för övrigt upp som gäst på Stockholms internationella seriefestival om två veckor. Läs mer om Kleists Stockholmsbesök här: http://serieteketbloggen.wordpress.com/2012/04/08/gaster-pa-stockholms-internationella-seriefestival-2012-reinhard-kleist/.

David Peace på svenska.

Äntligen har den stora brittiska post-noir författaren David Peace översatts till svenska. Colsto Förlag ger ut Tokyo År Noll, den första delen i David Peaces än så länge ofullbordade Tokyo-trilogi om brott och straff i den japanska huvudstaden efter andra världskrigets slut. Huruvida den knepiga och i sitt språk för en spänningsförfattare experimentella David Peace överhuvudtaget går att översätta, är en annan fråga. Jag applåderar dock Colsto för av de vågar introducera ett stort författarskap på svenska.