Filmlogg vecka 7.

Wizards (Ralph Bakshi 1977). Hel-knasig tecknad dystopi. Tunn story, men banbrytande animation. Finns att se på YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=2rF2y7oMlQg.

Skyldig Som Synden (Sidney Lumet 1993). Hyfsat spännande thriller där en ambitiös kvinnlig advokat får en riktigt slemmig klient. Gammaldags men effektivt berättad.

Her (Spike Jonze 2013). Rätt fin liten film om teknologins avigsidor. Föga trovärdigt framtidsscenario men en rolig film ändå.

2 Veckor I En Annan Stad (Vincente Minnelli 1962). Ofokuserat och rörigt om en kaotisk internationell filminspelning i Rom. Kirk Douglas gör märkligt nog en av sina bättre roller i en i övrigt hopplös soppa.

Rust And Bone (Jacques Audiard 2012). Kärvt romantiskt drama om förhållandet mellan en invalidiserad späckhuggare-tränare och en thai-boxare. Fina miljöer ifrån fattig-Frankrike och fantastiskt skådespeleri, trots det saknas det lilla extra som utmärkte regissören föregående filmer.

Olympiska ruiner.

För trettio år sedan hölls det ett vinter-OS i Sarajevo. Då kunde ingen veta att ett förödande inbördeskrig låg mindre än tio år bort. Idag är flera av anläggningarna ifrån Sarajevo-OS övergivna ruiner. Åratal av krig och ekonomisk kollaps har av förklarliga skäl gjort att underhåll av vintersport-anläggningar kanske inte får högsta prioritet.

Fler bilder ifrån Sarajevos olympiska ruiner hittar ni här: http://imgur.com/a/vcjRc.

Her Movie.

Her är väl som alla vet vid det här laget filmen där Joaquin Phoenix blir kär i sitt operativsystem. Till skillnad ifrån vad vissa njugga kritiker har tyckt, är det här en fin liten film, även om dess framtidsscenario känns en aning sökt. Det visar sig efter ett tag att det solindränkta utopia som huvudperson deprimerad går runt i, är en dystopi där teknologi ersätter riktiga mänskliga känslor. Så kommer det nog inte riktigt bli, men Her är en smart och ofta rolig film. Kanske är den för snäll emellanåt, men regissören Spike Jonze ska ha en eloge för att han lyckas får idé att hålla får en hel film. Joaquin Phoenix mustasch där dessutom den mest ofrivilligt fnissframkallande patetiska som har skådats på en bioduk hittills under det här årtiondet.

Bordellhärvan på pocket.

Förrförra årets svenska skandalfilm Call Girl var ingen hit direkt, ett rätt misslyckat försök att sammanföra sanning med fiktion, men filmen gav trots allt ett förnyat välbehövligt medialt fokus på 70-talets ökända bordellhärva. Ett svenskt Watergate, fast kanske värre. Ledande politiker ljög det svenska folket rakt in i ögonen, samtidigt som de tystade media och sopade allt under mattan. Skandalöst beteende för att skydda sig själva eller sina kollegor. Trots väldigt trovärdiga bevis ifrån såväl polis som de prostituerade kvinnorna själva, förblir bordellhärvan något av en officiell hemlighet i svensk politisk historia, som uppenbarligen främst lämpar sig för illvilliga spekulationer.

I samband med Call Girl - premiären gavs även boken om skandalen: Makten, Männen, Mörkläggningen ut på nytt i reviderad pocket-upplaga med den nya titeln Bordellhärvan. En bok som alla svenskar med ett minsta historie/samhälls-intresse bör läsa. Författarna Deanne Rauscher, Gösta Elmquist och Janne Mattsson har via ett enormt research-arbete kommit så nära sanningen som det kanske går i denna läskiga soppa, som visar att Sverige under 70-talet knappast var något utopiskt paradis, utan kanske snarare ett samhälle präglat av patriarkal röta på högsta nivå.

Veckans Film: Wizards (1977).

Wizards (eller Krigets Trollkarlar som filmen fick heta i Sverige) är en av de märkligaste tecknade filmer som har gjorts. Den legendariska animatören Ralph Bakshi som uppfann animerad film för vuxna såg Wizards som en familjefilm, efter att ha gjort en serie tecknade långfilmer som gjorde skandal med fult språk, sex, och våld (men även förnyade den tecknade filmen med banbrytande animation). Wizards är dock knappast en film för barn, den är ofta våldsam och otäck, men även riktigt gullig emellanåt.

Storyn om en post-apokalyptisk värld där en god och ond trollkarl ställs mot varandra är en riktig röra ska erkännas, fast filmens behållning är de fullständigt bisarra animationerna, märkliga figurer och visuellt hänslående bakgrunder som verkligen definierar Ralph Bakshis väldigt speciella fantasi. Det är inte konstigt att det här är regissörens egen favorit bland sina filmer.

Wizards finns att se på Youtube.

Post Tropical?

Det är väldigt svårt att inte älska ett album som heter Post Tropical, ännu knepigare att ha invändningar blir det när både en flamingo och en isbjörn pryder omslaget. Själva musiken på irländaren James Vincent McMorrows andra fullängdare är inte så dum den heller. Drömsk atmosfärisk pop som är alldeles fjäderlätt och får en att drömma om ljuva sommarnätter. James Vincent McMorrow har dessutom ett eget, lite knepigt uttryck som ger hans ljudlandskap substans. Någon risk för muzak blir det inte, trots att pop sällan blir mer icke-offensiv än så här.

Lyssna här: James Vincent McMorrow – Post Tropical.

Filmlogg vecka 6.

Misshandlingen (Lars Lennart Forsberg 1969). Svensk klassiker om en psykiskt sjuk man som hävdar att det är samhället som det är fel på. Väldigt mycket en produkt av sin tid på gott och ont.

Dark Horse (Todd Solondz 2011). Sedvanlig svart komedi ifrån misantropen Solondz. Vad som en gång var kul och nyskapande är nu bara trötta klichéer.

Bye Bye Braverman (Sidney Lumet 1968) Kurios komedi om några New York-intellektuella på väg till en väns begravning. Pratig och ojämn, men absolut sevärd (men kanske främst en film för filmnördar).

En Stjärna Föds (Frank Pierson 1976). 70-tals versionen av A Star Is Born är inte lika bra som den klassiska femtiotalsversionen, men ändå helt okej. Dålig musik ett minus.