En annan värld är möjlig?

Ibland känns det som om en annan värld är omöjlig. Mellan nyliberalism som ingen röstat på men som ändå är västvärldens dogma och Putin, verkar det inte finnas några alternativ. Vår tid är verkligen 1800-talet redux, vilket väl snart säkerligen resulterar i en renässans för anarkismen. Denna idelogi att ta till när allt annat är uttömt. Men anarkismen är inte lösningen utan ett symptom på problemet. Anarkistmärket ovan kan även utläsas som en fullkomligt förtvivlad person. En spegelbild av den värld som vi lever i.

Filmlogg vecka 11.

The Master (Paul Thomas Anderson 2012). Lika bra en andra tittning, något som kanske krävs för att fullt förstå denna komplexa film som kan vara den bästa som spelats in de senaste åren. Finns på SVTPlay: http://www.svtplay.se/video/2750085/master/master-avsnitt-1.

Cold In July (Jim Mickle 2014). Våldsam men rätt vass Texas-noir med paranoid känsla. Dova syntklanger på soundtracket fungerar överraskande väl: https://open.spotify.com/album/6ZC2bJy4Kyz91Izyko9BEb.

Fortare Än Döden (Monte Hellman 1971). Knepig existentiell roadmovie som inte bara handlar om en osund fetisch för bilar. En av New Hollywood-erans nyckelfilmer som nog måste ses på stor duk. Ta chansen när Cinemateket visar filmen igen 27/3.

The Dobule (Richard Ayoade 2013). Stilfull stilövning om besvärlig dubbelgångare som både är lite för pretentiös och utstuderat "smart". Kanske ändå värd en titt, speciellt om ni gillar mardrömsliknande Kafka-artade kontorsmiljöer. Bra musik ett plus: https://open.spotify.com/album/7M3VJYnCSTvRtVW07jwji6.

Shake Me Pistol live på Lilla Hotellbaren nu på måndag.

På måndag är det dags. Då spelar Shake Me Pistol på Lilla Hotellbaren vid Medborgarplatsen. Klockan nio går de på och styr upp veckans annars tröttaste kväll. Det lär bli ett grymt gig, något som alla som såg det här sällsynt kollektiva enmansprojektet på scen nu i december kan intyga. Garagerock med smak av powerpop kan man ju inte få nog av eller hur, så ta er till Lilla Hotellbaren för lite "skakade pistoler"!

Läs mer här: https://www.facebook.com/events/609788055822610/.

Stämningsbild med James Mason.

Den stiliga mannen porträtterad här ovan föreställer James Mason. Min absoluta favoritskådis om jag måste välja en. Jag ser allt som jag kan komma över i denna lätt stelt distingerade britts filmografi. Han måste haft en tämligen expansiv livsstil med tanke på att han kunde dyka upp i princip vad som helst. Alltifrån auteur-cinema av högsta karat till simpla dussinthrillers. Även om knappt någon film där James Mason medverkade i kan kallas för simpel. Precis som alla de största skådespelarna höjde han de filmproduktioner som han medverkade i ett par snäpp. Han må ibland ha tänkt enbart på pengarna men även en James Mason på autopilot överträffade de flesta.

Filmlogg vecka 10.

See No Evil (Jos de Putter 2014). Dokumentär om tre väldigt olika apor som alla har tjänat människan på skilda vis. Ett måste för alla ape-lovers därute.

Pulp: A Film About Life, Death And Supermarkets (Florian Habicht 2014). Pulps sista konsert i hemstaden Sheffield dokumenteras på ett ofördelaktigt sätt. Kan knappt ens rekommendera filmen för bandets fans.

Barndomen/Familjen (Bill Douglas 1972/1973). Del 1 & 2 i Bill Douglas kompromisslöst bleka uppväxts-trilogi. Ofta deprimerande miserabelt men filmhistoria.
 

De Bästa Åren (William Wyler 1946): Klassiker om återvändande WW2-veteraner. Framstår idag i långa stycken som ett segt utdraget melodram. För sentimentalt men historien om den soldaten med amputerade armar är fortfarande hjärteknipande.

Winter Buoy (Frida Kempff 2015). Dokumentär om socialarbetare och dess kvinnliga klienter i Toronto. Ett viktigt ämne men filmens "fluga på väggen" - approach är bara förvirrande.

Ruina (Markus Lenz 2014). I sig fascinerande docu om ett kontorskomplex i Caracas som aldrig blev färdigbyggt och sedan togs över som kollektivbostadshus av fattig husockupanter. Dessvärre lyckas filmen bara skrapa på ytan av detta märkliga stycke verklighet.

Kommunismen?

Var det här standardmundering under lokala partimöten i Sovjetunionen? Denna bild ställer så många frågor men ger inga svar. Hittade bilden här: http://soviethardcore.tumblr.come. En guldgruva för alla med en motvilliga fascination för Sovjetunionen.

Filmlogg vecka 9.

Nuits Rouges (Georges Franju 1974). Übercoola demaskeringar i Georges Franjus sista film som i övrigt är en rätt töntig historia om Spindelmannen-influerad brottsling. Långfilmsversion av en teveserie, vilket märks.

Zeder (Pupi Avati 1983). Italiensk 80-tals crime om återuppväckta döda (som inte är zombies). Helt okej men egentligen bara av intresse för fans av italiensk genrefilm.

The Master Touch (Michele Lupo 1972): Kirk Douglas i skön italiensk kuppfilm som utspelar sig i Hamburg med musik av Ennio Morricone. Vad kan gå gå fel? Hette En smart stöt, Steve! i Sverige. Finns att se på Youtube https://www.youtube.com/watch?v=x-6CtPWVi6E.