lördag 28 maj 2016
onsdag 25 maj 2016
tisdag 24 maj 2016
Happy B-day Mr Dylan!
Idag fyller Bob Dylan sjuttiofem, tror inte att han firar speciellt mycket, men ni andra kan glädje er åt den Dylan-spellista som jag äntligen har orkat knåpa ihop. Nästan en låt ifrån varje album (med betoning på de ej sönderspelade) + lite lösa låtar ifrån arkivreningarna. Enjoy!
måndag 23 maj 2016
Filmlogg vecka 19/20.
The Imitation Game (Morten Tyldum 2014). Helt okej biopic om Alan Turing som dock hade behövt mer svärta bland all orgie i tweed.
London In The Raw (Arnold L. Miller/Norman Cohen 1964). Skön mondo - dokumentär om ett London som börjat swinga. Många paralleller till vår egen tid bisarrt nog.
Primitive London (Arnold L. Miller 1965). Uppföljaren till ovanstående film. Gjord i samma stil men utan dito finess. Enstaka inslag är kul.
Trumbo (Jay Roach 2015), Väl långdragen biopic om den svartlistade manusförfattaren Dalton Trumbo. Fint berättad historielektion men filmen är livlös. Nog roligare för de som inte har backstoryn om "the blacklist".
Baikonur (Velt Helmer 2011). Småtrevlig (och ojämn) liten film om en rymdbesatt kazakstansk tonåring som faller för fransk rymdturist. Riktig rymdrekvisita ett plus.
Beyond Therapy (Robert Altman 1987). Lågvattenmärke i den store regissörens karriär. Ett ökänt fiasko som är bortom all räddning och t.o.m. är föga intressant för devota Altman-freaks som jag.
London In The Raw (Arnold L. Miller/Norman Cohen 1964). Skön mondo - dokumentär om ett London som börjat swinga. Många paralleller till vår egen tid bisarrt nog.
Primitive London (Arnold L. Miller 1965). Uppföljaren till ovanstående film. Gjord i samma stil men utan dito finess. Enstaka inslag är kul.
Trumbo (Jay Roach 2015), Väl långdragen biopic om den svartlistade manusförfattaren Dalton Trumbo. Fint berättad historielektion men filmen är livlös. Nog roligare för de som inte har backstoryn om "the blacklist".
Baikonur (Velt Helmer 2011). Småtrevlig (och ojämn) liten film om en rymdbesatt kazakstansk tonåring som faller för fransk rymdturist. Riktig rymdrekvisita ett plus.
Beyond Therapy (Robert Altman 1987). Lågvattenmärke i den store regissörens karriär. Ett ökänt fiasko som är bortom all räddning och t.o.m. är föga intressant för devota Altman-freaks som jag.
söndag 22 maj 2016
måndag 9 maj 2016
Filmlogg vecka 18.
The Way Way Back (Nat Faxon/Jim Rash 2013). Rätt kul komedi om tafatt tonårskille som finner respit ifrån jobbig semester via ett vattenland. Sam Rockwell briljant som dumdryg badvakt.
Permissive (Lindsey Shontoff 1970). Exploitation möter diskbänksrealism i osentimental film om groupies. Avantgardiskt filmspråk gör detta till något mer än ren sensationsfilm. Rekommenderas.
Janis: Little Girl Blue (Amy Berg 2015). Grym dokumentär om Janis Joplin. Finns på SVTPlay: http://www.svtplay.se/video/8022718/janis-little-girl-blue/janis-little-girl-blue-avsnitt-1.
L'important C'est D'aime/The Most Important Thing: Love (Andrzej Zulawski 1975). Auteurfilm med extra allt inklusive viktlöst foto. Bitvis lysande och alltmer gripande.
Sous Le Soleil De Satan/Under The Sun Of Satan (Maurice Pialat 1987). Gerard Depardieu lysande som tvivlande präst brottandes med djävulens potentiella kraft. Asketisk och kompromisslös.
Night Moves (Kelly Reichardt 2013). Drama om ekologisk terrorism som saknar såväl raffel som utvecklande personporträtt. Stor besvikelse med tanke på ämnet och regissörens talang.
Permissive (Lindsey Shontoff 1970). Exploitation möter diskbänksrealism i osentimental film om groupies. Avantgardiskt filmspråk gör detta till något mer än ren sensationsfilm. Rekommenderas.
Janis: Little Girl Blue (Amy Berg 2015). Grym dokumentär om Janis Joplin. Finns på SVTPlay: http://www.svtplay.se/video/8022718/janis-little-girl-blue/janis-little-girl-blue-avsnitt-1.
L'important C'est D'aime/The Most Important Thing: Love (Andrzej Zulawski 1975). Auteurfilm med extra allt inklusive viktlöst foto. Bitvis lysande och alltmer gripande.
Sous Le Soleil De Satan/Under The Sun Of Satan (Maurice Pialat 1987). Gerard Depardieu lysande som tvivlande präst brottandes med djävulens potentiella kraft. Asketisk och kompromisslös.
Night Moves (Kelly Reichardt 2013). Drama om ekologisk terrorism som saknar såväl raffel som utvecklande personporträtt. Stor besvikelse med tanke på ämnet och regissörens talang.
måndag 2 maj 2016
Filmlogg vecka 17.
Hannah Arendt (Margarethe Von Trotta 2012). Välgjord men lite livlöst om den tyska filosofens kontroversiella bevakning av Eichmann-rättegången. Mest intressant som historielektion.
Girlhood (Céline Sciamma 2014). Inte riktigt min bag. Börjar med frän feministisk angst men utvecklar sig emot ett mediokert förortsmelodram.
All The Right Noises (Gerry O'Hara 1971). Familjefar inleder relation med tonårstjej i brittisk bagatell som vinner på ett känsligt utförande som undviker sensationella grepp. Främst sevärd för ett blick av dåtidens optimistiska London strax innan nedgången.
La Gueule Ouverte/The Mouth Agape (Maurice Pialat 1974). Utmärkt liten film om småborgarklassen och döden. Ruggig om mänskliga tillkortakommanden men hög känsla av realism.
Loulou (Maurice Pialat 1980). Ytterligare en blytung film ifrån Pialat. Deaprdieu/Huppert på sin topp briljerar som dysfunktionellt kärlekspar drivna av ren passion. Bitvis elektrisk.
Girlhood (Céline Sciamma 2014). Inte riktigt min bag. Börjar med frän feministisk angst men utvecklar sig emot ett mediokert förortsmelodram.
All The Right Noises (Gerry O'Hara 1971). Familjefar inleder relation med tonårstjej i brittisk bagatell som vinner på ett känsligt utförande som undviker sensationella grepp. Främst sevärd för ett blick av dåtidens optimistiska London strax innan nedgången.
La Gueule Ouverte/The Mouth Agape (Maurice Pialat 1974). Utmärkt liten film om småborgarklassen och döden. Ruggig om mänskliga tillkortakommanden men hög känsla av realism.
Loulou (Maurice Pialat 1980). Ytterligare en blytung film ifrån Pialat. Deaprdieu/Huppert på sin topp briljerar som dysfunktionellt kärlekspar drivna av ren passion. Bitvis elektrisk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)