Kurios Cola?

Ingen har väl missat Coca Colas kampanj med personligt namngivna cola-flaskor, kul kampanj, men det finns ingen anledning till att dricka en högst sekundär Cola-dryck, när det finns så mycket vältörstande kvalitets-cola på marknaden. Därför är den brittiska botaniska läsktillverkaren Fentimans kampanj så kul, deras kampanj visar varför man alltid ska dricka den mer kuriosa colan.

Fentimans är för övrigt lika duktiga i sin marknadsföring, som de är på att göra ekologisk läsk. Spana in den här sköna Ginger Beer-reklamen.

Fentimans produkter hittar man numera i de flesta ekologiska mataffärer, de börjar även att sprida sig till alltfler caféer/restauranger.

Sommaren är här (igen) - Ulf Lundkvist på Seriegalleriet (igen).

Du vet att sommaren verkligen är här när Seriegalleriet har sin årligt återkommande Ulf Lundkvist - utställning. Den öppnade traditionsrikt med en huvudstad badande i sol som backdrop. Sorgen över att Ulf Lundkvists formligen geniala serie Assar lades när vid årsskiftet, kan stillas något när flera av figurerna ifrån serien dyker upp i de målningar som Ulf Lundkvist ställer ut. En välbehövlig dos för alla Assar-freaks därute. Ulf Lundkvists konstnärskap lever vidare, men världen blir sig aldrig lik utan nya Assar - strippar.

Läs mer om Ulf Lundkivst-utställningen här: http://www.seriegalleriet.se/.

MANKIND - ditt nya svenska favoritband!

Om tecknen i skyn stämmer, kommer hösten att tillhöra MANKIND, ditt nya svenska favoritband. I väntan på en kommande fullängdare, kan vi alltid njuta av två videos ifrån denna Borlänge-kombo. Båda rock och dansfluga, precis vad världen behöver just nu. För uppdateringar om MANKINDS öden och äventyr, kan ni alltid titta in på deras Facebook-sida: https://sv-se.facebook.com/musicofMANKIND.

En brevkorrespondens marinerad i hat & bläck.

Kristian Lundberg är Kristian Lundberg, men hans senaste självbiografisk roman En Hemstad är lite av en besvikelse, ofta upprepande och osammanhängande, men samtidigt otroligt drabbande om en utsatt uppväxt bortom de flestas verklighet. De bästa segmenten i En Hemstad hittar ni även i årets andra Lundberg-släpp Hat & Bläck, en publicerad korrespondens mellan Kristian Lundberg och dennes kollega Christer Enander. Det finns mer bett i Lundbergs avsnitt, än hos den lite väl gnälliga Enander, men Hat & Bläck är marinerad i ett fullt förståeligt hat över ett samhälle som sviker de svaga. Läs de båda herrarnas brevkonversation och bli indignerad.

Ny roman av Willy Vlautin i svensk översättning.

Föredömlig nog fortsätter bokförlaget Bakhåll sin utgivning av den amerikanska författare Willy Vlautin. Hans senaste bok Leon On Pete har precis kommit i svensk översättning. Denna tredje Willy Valutin-roman är nog hans bästa hittills. En fullkomligt gripande historia om en ensam pojke som tar hand om en kasserad travhäst. Precis som tidigare skildrar Will Vlautin fattig-USA med en stor portion humanism, Lean On Pete är både dyster och sorglig, men är trots det hoppfull läsning.

Filmlogg Vecka 25.

Bäddat För Trubbel (Barry Levinson 1987). Originaltiteln Tin Men är kongenial. Barry Levinsons tragikomiska film om konkurrerande aluminiumförsäljare är betydligt bättre än sitt rykte. En av Richard Dreyfuss bättre roller som skitstövel med visar det sig hjärta av guld.

Brimstone & Treacle (Richard Loncraine 1982). Udda liten film med manus av Dennis Potter, där Sting nästlar sig in hos ett olyckligt medelålders par med en invalidiserad dotter. Lite väl mycket filmad pjäs för fungera fullt ut, men liknar inget annat.

VI (Mani Masserat 2013). Utskälld film som inte var så pjåkig. Gustaf Skarsgård briljant som pojkvännen ifrån helvetet.

Feber I Blodet (Elia Kazan 1961). Bitterljuv romantisk klassiker, där ungt kärlekspar blir galna av omgivningens krav och undertryck sexualitet i 30-talets Kansas. Melodram på hög nivå och troligen Elia Kazans bästa film.

Spring Breakers (Harmony Korine 2012). Hajpad film som inte riktigt levde upp till lovorden. En inte alltid helt lyckad mix av auteur-cinema och tonårs-explotation.

Born To Win (Ivan Passer 1971). Ytterligare ett bortglömt guldkorn ifrån den amerikanska filmens guldålder. Heroinist på drift i ett dystert New York tvingas hålla sig undan både langare och snutar, samt inte minst konfrontera sig själv. Finns att se på YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=9Y7lFkMyvBE&feature=youtu.be.

Daniel (Sidney Lumet 1983). Sidney Lumet är en av mina favoriter, och Daniel är ytterligare en laddad och konsekvent genomförd film ifrån denne store regissör. Stark fiktiv historia med inspiration ifrån den ökända Rosenberg-rättegången i femtiotalets USA.

Frank Sinatra i Florida.

Bilden ovan på Frank Sinatra och livvakter i Miami Beach 1968, kan vara mitt favorit-fotografi av "the chairman of the board". På något sätt fångar fotografiet själva essensen i hans komplexa personlighet. Frank Sinatra befinner sig i Florida för att spela in filmen Lady In Cement, men hela sällskapet signalerar "maffia". Det är verkligen synd att Frank Sinatra inte fick spela maffia-boss på film under den senare delen av sin karriär. Han hade både pondusen och utseendet för det. Notera även mannen i likadana kläder som Sinatra, det är hans stand-in.