Filmlogg vecka 26.

Tiny Furniture (Lena Dunham 2010). Girls - Lena Dunhams debutfilm. "Pure genius". Finns att se på YouTube:  https://www.youtube.com/watch?v=OSGY-pOGOaQ.

Duell I Söderhavet (John Boorman 1968). Lee Marvin VS Toshiru Mifune i laddat kammarspel om två soldater strandsatts på en söderhavsö under andra världskriget. En av de bättre WW2-filmerna som finns att se på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=dTPd3eOPPNQ.

Sista Trippen Till Nashville (Daryl Duke 1973). Underskattad amerikansk 70-talare om osympatisk countrysångare som tåldes att se om.

Inside Out (Peter Duffell 1975). Ordinär kuppfilm om jakt på försvunnet nazistguld. Mestadels oinspirerad och ologisk. Hette Guld För Hitler i Sverige.

Bobby Womack R.I.P.

Igår somnade Bobby Womack in sjuttio år gammal. Denna legendariska soulman hade fler liv än de flesta, och en förmåga att alltid vara där det hände. Hans sista år blev trots att han plågades av alzheimers ett triumftåg med den framgångsrika comebackskivan The Bravest Man In Universe, och slutlig kanonisering som en av soulens stora.

Det är dock inte med Bravest Man - skivan som Bobby Womack - novisen ska börja. Istället är det hans kanske största stund The Poet som är den bästa introduktionen till honom, ett annat av hans comebackalbum ifrån 1981 där han visar att han långt ifrån var slut. The Poet uppdaterar fyndigt den klassiska soulen  till 80-talets ljudbild utan några ansatser att vara retro. Soulmusiken kom inte att ha något av sina större decennier, men det visste ingen i början av 80-talet när The Poet gjorde oväntad succé och visade att Bobby Womack var en artist som aldrig gick att räkna bort.

Fotnot: Bobby Womacks bästa album må vara The Poet, men hans främsta låt kommer alltid att vara den monumentala Across 110 Street. En mäktig låt som var ledmotiv till en stenhård snutfilm ifrån 1972, och senare fick evigt liv tack vara att den dök upp i Tarantinos Jackie Brown 1997.

Missa inte Sista Trippen Till Nashville 22.50 på SVT1.

22.50 ikväll visar SVT1 en lite bortglömd amerikansk 70-talspärla. Sista Trippen Till Nashville ifrån 1973 är en osminkad karaktärsstudie av en föga trevlig country-sångare på fallrepet. Den alltför underutnyttjade skådespelaren Rip Torn gör en tour de force - insats som en man jagad av både sina demoner och framgångar.

Manuset till den här filmen skrevs av Don Carptenter, en av de stora och mest underskattade amerikanska författarna, Sista Trippen Till Nashville blev tyvärr det enda av hans filmmanus som filmades under hans sejour i Hollywood, som trots allt resulterade i en trilogi romaner (The True Life Story Of Jody McKeegan, A Couple Of Comedians, The Turnaround) som kanske bättre än något annat dokumenterade denna mytomspunna tid i amerikansk filmhistoria.

Några album för sommaren.

Snart är det sommar och förhoppningsvis mer tid till att lyssna på musik. Här är några album som jag spisat ordentligt nu i vår.

Sci-fi?

Glädjande nog fortsätter det förträffliga lilla bokförlaget Bakhåll med sina nyöversättningar av den store sci-fi - författaren Philip K. Dick. Även om det självklart kan ifrågasättas om Philip K. Dick skrev science fiction överhuvudtaget, hans romaner är inte enkelt rymdraffel utan litteratur på hög nivå.

Detta gäller i högsta grad för Palmer Eldritchs Tre Stigman, klassikern ifrån 1964 som kanske handlar om förekomsten av en eventuell gud, har getts ut på nytt med ny titel (tidigare fick den heta Marsiansk Mardröm i Sverige). Palmer Eldritchs Tre Stigman skildrar en värld där förödande klimatförändringar och påtvingad utomjordisk exil får folk att missbruka droger som ger påminnelser om den ljusare tid som flytt, samtidigt som romanens titelfigur förekommer som en slags mytisk gestalt. Något mer ska kanske inte avslöjas om bokens handling, för det här är en roman som kommer att överraska er.   

Filmlogg vecka 25.

Down Terrace (Ben Wheatley 2009) Vår brittiska favorit Ben Wheatleys debutfilm. En våldsam men underbar liten lågbudgetfilm som ger hints om de stora filmer som regissören kom att göra därefter.

The Canyons (Paul Schrader 2013). Platt magplask för en film finansierad via internet med manus av Bret Easton Ellis och regisserad av Paul Schrader. Lika tom som manusförfattarens sämsta romaner. Paul Schrader förtjänar bättre än det här.

Soul Men (Malcom D. Lee 2008). Simpel komedi om återförenad soul-duo. Ett kul upplägg sjabblas bort på fåniga bihandlingar.

En sång för midsommarnatten.

Snart är midsommarnatten här med alla dess fullt möjliga trippar. Rent musikaliskt sammanfattade det brittiska psych-bandet Johns Children (ledda av en pre - T.Rex Marc Bolan) midsommarnattens lätt kaotiska sida med singeln A Midsummer Night's Scene. Den här underbart tidstypiskt tidlösa garage - psykedelian släpptes på singel 1967, för att sedan dras tillbaka när Johns Children splittrades och Marc Bolan gick vidare till de framgångar som väntade runt hörnet. Som en exemplarisk artefakt ifrån "the summer of love" var A Midsummer Night's Scene definitivt värd ett bättre öde.