Filmlogg vecka 22.

En Röst I Mörkret (Romolo Guerrieri 1968). Tidig giallo som undviker genrens fallgropar med för mycket kallprat. Tjusig och rapp underhållning.

The 10th Vicitm (Elio Petri 1965). Dystopi smakfullt marinerad i italiensk popart. Väldigt mycket en produkt av sin tid och inte överdrivet bra men har sina poänger när det gäller då framtida narcissistisk underhållning.

L'harem (Marco Ferreri 1967). Inte så rolig italiensk komedi om en kvinna vars kavaljerer bildar ett harem. Mest bara märkligt med ett jazzigt soundtrack signerat Ennio Morricone som främsta behållning.