Freddie 4ever.

2016 är verkligen de dödas år och alla dessa dödsfall får en att meditera över sin egen existens mitt i livets förgänglighet. Vetskapen om att jag kan ha levt halva mitt liv, ger verkligen total ångest. En man som oftast visade sig hantera denna ångest på bästa sätt var Freddie Wadling. För två månader såg jag honom göra en konsert på Rival och nu är han inte längre här bland oss. Bisarrt, märkligt och hemskt. Den musik han gjorde var ju bitvis fantastisk och det tråkiga är att jag först har börjat uppskatta den efter hans död.

Freddie Wadling var sitt öknamn till trots inget "freak". En betäckning som passade denna humoristiska, komplexa och generösa person illa, även om han själv nog gärna promotade sin udda sida för kommersiella syften. Freddie Wadlings liv var ända in till slutet kantat av tragedier, all skit som han fick utstå fanns där som en melankolisk bakgrund i hans snälla röst. En röst som nu tillhör evigheten.