söndag 19 februari 2017

Filmlogg vecka 7.

Perfect Friday?

Ett Löfte (Jean-Pierre Dardenne/Luc Dardenne 1996). Bröderna Dardennes imponerande genombrott som tjugo år senare känns skrämmande aktuell med sin osminkade skildring av den illegala immigrantens hopplöshet.

Falken Och Snömannen (John Schlesinger 1985). Smart spionthriller marinerad i missbruk och radikalitet. Regissörens sista stora stund.

A Safe Palce (Henry Jaglom 1971). New Hollywood - kuriositet som inte är så bra tyvärr. Känns mest som en überpretentiös elevfilm. Finns på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=k4J4918qlmI.

Puzzle Of A Downfall Child (Jerry Schatzberg 1970). Fotomodell får psykbryt i "europeiskt" influerat melodram med fina bilder men inte överdrivet mycket substans. Värd en titt kanske ändå. Finns på YouTube: https://youtu.be/ZnystLtHcKk.

Perfect Friday (Peter Hall 1970). Småkul kuppfilm med sköna karaktärer och en väl genomtänkt bankstöt, utan att för den skull vara något märkvärdigt.

torsdag 16 februari 2017

Corn Belt City.


Ursäkta den svartvita reproduktionen men den här Edward Hopper - målningen ifrån 1947 kallad för Corn Belt City tillhör världens förlorade konstverk. Förstörd i en lägenhetsbrand 1975 får denna eventuella uppföljare (?) till Nighthawks oss att återigen häpna över konstnärens dystra storhet.

söndag 12 februari 2017

Filmlogg vecka 6.

Tänk vilka screen-prints Andy Warhol kunde ha skapat om han fått se Blodigt Spel I Western.

Phil Spector (David Mamet 2013). Al Pacino har roliga peruker och spelar över som den mordåtalade demonproducenten. Har sina stunder men är för mycket rättegångsdrama.

Rapport Från Stockholms Sexträsk (Arne Brandhild 1974). Amatörmässig och seg mondo-dokumentär om Stockholms dåvarande porrklubbsscen. Fångar ändå kanske omedvetet den repetitiva tristess som präglade denna verksamhet.

Detour/Farlig Omväg (Edward G. Ulmer 1945). Klassisk lågbudget-noir vars behållning idag är frän dialog och ett av filmhistoriens mer bisarra slut.

Blodig Spel I Western (Nathan Wich 1968). Spaghettiwestern med feministisk touch som ändå mest bjuder på genrens vanliga klichéer. Dussinfilm med viss finess.

söndag 5 februari 2017

Filmlogg vecka 5.

Lyle Lovett får för lite scentid i Horungen.

Polisorkestern Som Kom Bort (Eran Kolirin 2007). Egyptisk militärorkester fastnar i israelisk ökenhåla. Melankolisk komedi med drag av "slow cinema" som är riktigt gripande.

Horungen (Anjelica Huston 1996). Brutal film om en flickas uppväxt på vischan i South Carolina under 50-talet, marinerad i fattigdom och övergrepp. Stark och konsekvent genomförd med små strimmor av hopp, även om det är en ruggig film.

All The Way (Jay Roach 2016). Bryan Cranston som LBJ - vad kan gå fel? Välgjord historielektion som inte ryggar för att visa upp presidentens mer förkastliga sidor.

onsdag 1 februari 2017

måndag 30 januari 2017

The worst days of our life.


Lite mer än en vecka med Trump och jag vill spy i en hink. Det tog alltså bara några dagar för USA att på god väg bli en högernationalistisk stat. Föga förvånande egentligen. Ett maktkåt republikanskt part tänker inte stå i väggen för en totalt livsfarlig president som gärna genomför deras inrikespolitiska agenda, mot att de accepterar hans tokigheter. Motståndet den senaste dagarna i USA ger kanske hopp om att Trump kan nedkämpas men räkna inte med det. Snarare känns det väl bara som en tidsfråga innan den första liberala delstaten vill bryta sig loss, Trump-administrationens respons på något sådant kan vi alltför väl föreställa oss.

söndag 29 januari 2017

Filmlogg vecka 4.


Mannen med filmkameran i Nous Ne Vieillirons Pas Ensemble.

Eisenstein In Guanajuato (Peter Greenaway 2015). Räkna aldrig bort Greenaway! Visuellt vass men ojämnt om Sergei Eisensteins misslyckade försök att spela in en film i Mexiko. Kul ändå med en okonventionell biopic för en gångs skull.

Bonjour Tristesse (Otto Preminger 1958). "Bonjour Tristesse indeed". Kalkonvarning på stel filmatisering av generationsroman, uppenbarligen gjord av en äldre man utan ungdomlig känsla.

Passe Ton Bac D'abord/Graduate First (Maurice Pialat 1978). Kompromisslös sorglig film om resignerade arbetarklassungdomar i ett Frankrike redan då på dekis. Hög känsla av realism och stannar kvar i minnet.

The Intruder (Roger Corman 1962). Regissörens stora stund på jorden som kan vara den främsta film som har gjorts om amerikansk rasism. Obehaglig och rå och för många alltför okänd. Se den på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=DGkLnjn8E3k&feature=youtu.be.

Nous Ne Vieillirons Pas Ensemble/We Won´t Grow Old Together (Maurice Pialat 1972). Ännu en emotionell smäll ifrån Pialat. Självbiografiskt om dysfunktionellt förhållande som ibland är jobbig att se  men vinner i längden med en superb stillsam sista akt.