onsdag 17 december 2014

NYC,1981.

Hitta fler bilder ifrån 1981 av New Yorks då graffitiindränkta tunnelbana här: http://www.fastcocreate.com/3025540/travel-back-to-1981-new-york-with-these-photos-of-a-gritty-graffiti-covered-subway#16.

1981. Året då jag föddes, Ronald Reagan svor presidenteden, och undantagstillstånd infördes i Polen. Om man bortser ifrån min födelse så inleddes åttiotalet i dur med en pånyttfödd rädsla för bomben. Samtidigt i New York City, var staden ännu inte gentrifierad, Barack Obama var anonym & nyinflyttad, discon död, gatorna bitvis livsfarliga, och de första aids-fallen ett faktum. Paradoxalt nog var kanske New York då mer än aldrig tidigare rent kulturellt/socialt i framkant. 70-talets kreativa pånyttfödelse i staden hade slutligen börjat ge synbara resultat i metropolen som ännu levde upp till epitet "Sodom on the Hudson".

På bloggen får NYC,1981: http://1981.nyc/ får man fantastiska bilder och annan kulturell historia kopplad till New York City anno 1981. Bloggen är visst kopplad till en kommande kriminalfilm bettilad A Most Violent Year, men jag misstänker starkt att bloggen blir mer intressant än filmen.

måndag 15 december 2014

Filmlogg vecka 50.

Pojken Med Cycklen (Jean-Pierre Dardenne/Luc Dardenne 2011). Sedvanlig humanistisk socialrealism ifrån Bröderna Dardenne. Som vanligt oklanderligt även om de har gjort bättre filmer än denna.

A Day In The Death Of Joe Egg (Peter Medak 1972). Filmad brittisk pjäs om ett par med ett grovt handikappat barn. Ibland lite teatral, men synnerligen välspelad. Tämligen udda.

Entity - Okänt Väsen (Sidney J. Furie 1982). Kvinna trakasseras sexuellt upprepande gånger av ett osynligt väsen. Utan tvekan snitsigt gjord, fast samtidigt rätt osmakligt. Bygger märkligt nog på en "sann historia".

Valkyria (Bryan Singer 2008). Välgjord historielektion om den misslyckade komplotten mot Hitler i juli 1944. Något livlös kanske.

Revolver (Sergio Sollima 1973). Italiensk eurocrime där fängelsedirektör teamar upp med fånge på flykt. En skräpfilm där en något oengagerad Oliver Reed ändå har mer scennärvaro än de flesta. Grymt soundtrack av Ennio Morricone är annars behållningen: Ennio Morricone – Revolver (Original Motion Picture Soundtrack).

Bronco Bullfrog (Barney Platt-Mills 1969). Brittisk kultfilm om arbetarungdom på glid i nu försvunna London-miljöer. Intressant inblick i dåtiden suedehead - subkultur där en hög grad av realism trumfar tunn story.

Basquiat - den svarte rebellen (Julian Schnabel 1996). Okonventionell och till slut djupt gripande biopic om 80-talskonstnären Jean-Michel Basquat. Börjar svagt men vinner i längden.

söndag 14 december 2014

Brian Wilson and the moog.


Den här bilden är fantastisk. Brian Wilson i inspelningsstudion tidigt 70-tal. Fullkomligt hypnotiskt involverad i den magiska proto-synten mini-moog. Ett instrument som Brian Wilson under sjuttiotalet blev en mästare på att hantera, helt i linje med hans inre drift att ta musiken ett steg framåt istället för att producera replikas på gamla hits. Mannen med saxofon bredvid Brian Wilson är David Sandler. Ett låtskrivare/producent som för en kort period steg in i Beach Boys-historien som Brian Wilsons partner under American Spring - projektet (läs mer om det här: http://thelastdetails.blogspot.se/2013/03/album-som-du-inte-visste-att-du-behovde.html). Därefter har han knappt hörts av, men han fick i alla fall spela saxofon i Brian Wilsons legendarisk hemmastudio (en informativ artikel om Brian Wilsons inte speciellt inaktiva "sovrumsår" 67-75 hittar ni här: http://www.pastemagazine.com/articles/2014/03/busy-doin-somethin-uncovering-brian-wilsons-lost-b.html).

lördag 13 december 2014

Ingen jul utan Beach Boys?


Jul igen och en nog så god anledning till att spisa lite Beach Boys. Ni hörde rätt, Beach Boys och julen går hand i hand som surfbrädan och julgranen. Beach Boys relation med julmusiken har en lång och lite kuriös historia i bandets märkliga karriär.

Redan 1963 gav bandet ut den klassiska fartiga julsingeln Little Saint Nick, numera en av dessa julstandards som inte omedelbart får en att slänga ut radion genom fönstret under julhelgerna. Succén med den låten gjorde det i princip obligatorisk med en hel jul-LP efterföljande jul, även om det måste ha varit lätt bisarrt att spela in jullåtar mitt i den kokande juni-hettan i Kalifornien sommaren 1964. The Beach Boys' Christmas Album var naturligtvis en snabbt ihopstressad produkt som julskivor oftast är. Brian Wilson hade väl viktigare musikaliska projekt att tänka på, men tillräckligt mycket av den formliga ostoppbara briljans som präglade Brian Wilson skaparkraft under den här tiden spillde över på julskivan för att göra den mestadels njutbar. Dessutom samarbetade Brian Wilson med sin idolers The Four Freshmens arrangör Dick Reynolds på LP-sida 2, där Beach Boys sjunger jullåtar i klassisk stil med komp av en symfoniorkester. Bitvis himmelskt vackert.

Tio år fram i tiden var Brian Wilson kreativt och personligt kaputt, hans band hade i hans frånvaro utvecklats alltmer till en nostalgi-akt. Lite slumpartat kanske spelade Beach Boys en dag i november 1974 in en ny jullåt signerad Brian Wilson, vilken kom att bli den enda nya studioinspelning släppt av Beach Boys under de "förlorade åren" 73-76. Den tämligen punschiga Child of Winter (Christmas Song) fick typiskt nog sin release dagen före julafton i USA, vilket i linje med bandet ständiga otur omöjliggjorde alla chanser till att få en julhit (även om Child Of Winter om vi ska vara ärliga inte direkt är någon ny Little Saint Nick).

Tre år senare efter en misslyckad comeback av Brian Wilson var Beach Boys i upplösningstillstånd. Helt rätt tid att spela in ett nytt julalbum tyckte bandets nya boss Mike Love som ville komma ur gruppens dåvarande skivkontrakt. Tillsammans med en en förvirrad och psykiskt sjuk Brian, Al Jardine som fick agera musikalisk motor i hans ställe, plus gruppens turnéband (men minus Carl & Dennis Wilson som inte ville medverka i detta på förhand utdömda musikaliska äventyr), reste Mike Love till sin gurus Maharishis meditations-universitet i Iowa för att snabbt spela in lite julmusik (Brian Wilson ska enligt uppgift ha ägnat den största delen inspelningssessionerna åt att spela pingis). Resultatet föll inte skivbolaget på läppen, det tänkta albumet Merry Christmas From The Beach Boys gavs aldrig ut, utan istället lades nya sångpålägg på flera av de inspelade jullåtarna, som omarbetade tillsammans med annan skåpmat utgjorde 1978 års mediokra M.I.U: Album, där Beach Boys fåfängt försöker återskapa 60-talets kommersiellt gångbara popsurf-sound, den skiva som en gång för alla gjorde klart att Beach Boys inte längre var att räkna med som vare sig kommersiell eller musikalisk kraft.

Ironiskt nog hade det varit en bättre idé att släppa julskivan. Den hade i alla fall innehållit Brian Wilsons härliga svängiga jullåt Winter Symphony som visar att hans talang aldrig helt gick förlorad även i de mörkaste av ögonblick, och Dennis Wilsons mästerliga Morning Christmas, inspelad av honom själv hemma i Los Angeles, en meditativ julhymn fullt i klass med det formidabla solo-material som han spelade in under denna tid.

Allt julmaterial inspelat av Beach Boys 63-77 finns samlat på samlingsskivan Christmas With The Beach Boys: The Beach Boys – Christmas With The Beach Boys. En härlig arkivrensning där guldklimpar blandas med pinsamheter och kuriositeter. Inget annat att vänta när vi får följa Beach Boys relation med julen med start i en tidlös julstandard och slut i ett refuserat julalbum.

fredag 12 december 2014

Bagdad före ondskan.


Före Saddam Hussein, före kriget mot Iran, före Gulfkriget, före sanktionerna, och kanske framförallt före USA:s förödande invasion, var Bagdad en metropol som alla andra. Få städer och dess invånare har väl drabbats av så mycket orättfärdig ondska som just den irakiska huvudstaden. Bilden ovan ifrån sextiotalet visar dock till synes en lugn och tranquil plats. Ett snapshot ifrån en oskyldigare tid och en påminnelse om hur stadens historia kunde ha blivit "om inte" hade hänt.

torsdag 11 december 2014

Vad jag hatar mest med julen.


Ahhh. Hör jag Fairy Tale Of New York än gång till så gör jag som katten Gustaf och krossar radioapparaten. Julen har här i Stockholm ännu ingen snö, det känns som ett konstant Oktober, vilket är en upplevelse som är helt beroende på humör. Annars känns det mest som vi är på väg bakvägen in i en ny Viktoriansk era. Tiggare på gatorna, hycklande nymoralism, oförskämd rasism och aggressiv rövarkapitalism ger en känsla av 1800-talet redux. Lika bra att ställa in julen i år.

tisdag 9 december 2014

Ibland besöker Leonard Cohen tvättomater som en vanlig man.



Är det Fantomen? Nej, det är självaste Leonard Cohen som besöker något så vardagligt som en tvättomat. Känns rätt så skönt att våran Leonard fortfarande pysslar med vardagliga sysslor som att sköta sin egen tvätt. Det gör honom bara än mer odödlig.