torsdag 30 december 2010

Årets bästa filmer.

Okey, nu är det dags att sammanfatta filmåret 2010. Den mästerliga karaktärsstudien och Los Angeles-skildringen Greenberg var utan konkurrens årets bästa film. Ingen annan film kommer i närheten, även om resten av filmerna på topp tio håller högsta klass. Däremot var det svårt att få ihop en lista med tjugo suveräna filmer som fått biopremiär, ett tecken på att det svenska bioutbudet blir allt sämre och tristare.

I övrigt kan det noteras att tre av filmerna på min tio i topp var animerade av olika typ (dator, stop-motion & lera). En genre som frodas och blir allt mer "vuxen".

Tjugo bästa filmerna på bio 2010.

1. Greenberg.
2. Toy Story 3.
3. The Social Network.
4. Den Fantastiska Räven.
5. En Profet.
6. En Enda Man.
7. Man On Wire.
8. Avsked.
9. White Material.
10. Mary & Max.
11. Cyrus.
12. Till det Som Är Vackert.
13. Till Vildingarnas Land.
14. Oskuldens Tid.
15. Gainsbourg - Ett Legendariskt Liv.
16. Brothers.
17. Ajami.
18. When You're Strange.
19. Kick - Ass.
20. London River.

När biografutbudet smalas av och alltmer riktar in sig på säkra kort, släpps fler högklassiga filmer direkt på DVD. De här tio fina filmerna som jag listar här nedan är väl värda att se och bättre än cirka nittio procent av allt som kommer upp på bio.

Tio bästa filmerna som släppts direkt på DVD 2010.

1. Bad Lieutenant: Port Call Of New Orleans.
2. Moon.
3. My Enemys Enemy.
4. Whip It.
5. The Experiment.
6. The Killer Inside Me.
7. Good Hair.
8. Brooklyns Finest.
9. The Runaways.
10. Le Donk & Scor-zay-zee.

onsdag 29 december 2010

100 album du inte visste att du behövde höra #52 Love Letter (2010).

Är R. KellyLove Letter 2010 års bästa album? Mycket talar för att den här sentimentalt sliskigt briljanta smörsoul - kavalkaden av ren genialitet på högvarv är den finaste soul-musik som spelats in på år och dagar. Personligen har jag inte lyssnat på R. Kelly tidigare men Love Letter får mig att falla pladask. Vilken sångare och vilka låtar han har komponerat, klassisk soul som för den skull inte doftar nostalgi. Texterna kanske blir lite snuskiga ibland, men erotiken har som alla vet alltid varit en del av den här musikstilens DNA.

tisdag 28 december 2010

Boken om boxarna.



När det för några år sedan kom fram att falska versioner av Andy Warhols kända Brillo-boxar hade sålts för stora belopp blev det en stor skandal som hotade den nu avlidna museimannen Pontus Hultens goda rykte. Thomas Anderberg har nu skrivit Den stora konstsvindeln för att bringa ordning i oredan med lådorna. Några svar ger han inte men för fram olika motiv och hypoteser (det lutar åt ett misstag eller att Hulten ville spela en kapitalistisk konstvärld ett spratt). Dessutom berättar han hela bakgrundshistorien och för en konstfilosofisk diskussion om vad som kan betraktad som "konst". Warhols Brillos var ju exakta kopior av en produkt som redan fanns och de användes av konstnären för att ge en kommentar till konsumismen, vilket krävde en mängd staplade lådor på samma plats, men var och en för sig blev varje enskild Brillo-box till Warhol - artefakter med ett egenvärde. En intressant paradox som förklaras av en tilltagande kändiskult i konstvärlden som ofta överskuggar de enskilda konstverken.

söndag 26 december 2010

Till Colin Nutleys försvar.



Nej, jag tänker verkligen inte se Änglagård 3 och har faktiskt inte sett en enda film av Colin Nutley sedan den tämligen mediokra Under Solen för över tio år sedan (hans filmer har blivit ännu sämre sedan dess har jag förstått). Personligen så tror jag att den nya filmen om Fanny och Zac kommer att bli en relativ flopp, och det är väl välkänt att Colin Nutley nog med viss rätta är allmän driftkucku i film - Sverige.

Men en gång i tiden så gjorde han sevärda filmer med den där kända pulsen för Sverige som bara en utomstående betraktare kan ha. Speciellt Black Jack och Sista Dansen är riktigt bra filmer som hör till de bästa som har gjorts i det här landet. Skildringen av det tidiga 90-talets dansbandskultur och småstadstristess i Black Jack är smärtsamt exakt och Sista Dansen är en svartsynt fin berättelse om tävlingsdans och relationskonkurrens. Till och med Helena Bergström är bra i de här två filmerna.

torsdag 23 december 2010

Get Low.

Get Low bygger på en intressant premiss. I slutet av trettiotalet bevistade och anordnande en ensling i Tennesse sin egen begravning. Det kunde ha blivit en intressant film men Get Low är välgjort småtråkig. Det puttrar på i pensionärstakt utan att man får någon rätsida på Robert Duvalls surgubbe. Mycket snack och lite verkstad blir det när en rolig anekdot ska streckas ut till en blandning av melodram och mysterium. Filmens förmildrande omständighet är Bill Murrays insats som en pengahungrig men lakonisk begravningsentreprenör. Knappast någon välskriven roll men Bill Murray gör den välbehövligt tillbakadraget. Hans bästa insats på senare år, synd att inte filmen var bättre.

onsdag 22 december 2010

Die Welle remade in prison.

Den utmärkta tyska filmen Die Welle från 2008 om ett psykologiskt experiment i fascism hos en gymnasieklass som urartar, har nu fått sin amerikanska remake. Fast det är snarare en helt annan film utifrån samma premiss som det rör sig om. The Experiment som nyligen släppts på DVD är mer pulpig och våldsam än sin tyska föregångare, kanske för att spelplatsen här är ett fängelse. De frivilliga deltagarna i studien delas upp i fångvaktare och interner, vilket snart urartar i mardrömslik pennalism. Att den amerikanska fängelsemiljön gör djur av män vet väl de flesta men det har sällan synliggjorts så väl som här hur en inhuman interiör föder ondska även hos de mest civiliserade personer.

tisdag 21 december 2010

The Town.

Nog är det tur att Ben Afflec är en betydligt mer habilare regissör än skådis. Synd bara att han gav sig själv huvudrollen i bioaktuella The Town. Afflecs välkänt uselt klumpiga spelstil gör att filmen nästan havererar men det är tur att birollslistan är topptopp. I övrigt är The Town en hantverksskicklig kuppfilm med fina Boston - miljöer. Fans av genren får inte missa den här filmen, även om det inte bjuds inte på något nytt.

Jon Hamm gör här sin första stora bioroll efter succén med Mad Men, i rollen som en nitisk FBI - agent som försöker sätta ditt Afflecs bankrånargäng. Donald Draper spökar självklart i rolltolkning men visar även på en möjlig framtida karriär som charmig matinéhjälte när reklambyråserien når sitt slut. George Clooney bör se upp!

måndag 20 december 2010

100 album du inte visste att du behövde höra #53 A Sunflower At Christmas (2004).

The Pearlfishers – A Sunflower At Christmas är den finaste julmusik som du aldrig har hört. I en mer rättvis värld borde skotska bandet The Pearlfishers (ledda av låtskrivargeniet David Scott) vara minst lika stora som Belle & Sebastian, men istället får de finna sig i att vara en grupp vars album inte ens recenseras i de flesta tidningar. Gruppens julskiva från 2004 ligger i linje med bandets sensibilitet där de har hämtat det finaste mest och sorgsamma ifrån Beach Boys, även om Pearlfishers känns mer hemma i vinterns melankoli än i sommarens glädjerus. Låtarna på A Sunflower At Christmas är sådana exakta små popmästerverk att man som lyssnare bara kapitulerar. Det här är julmusik som du kan lyssna på året om och som inte tvingar på dig några ofrivilliga tomtevibbar.

Fotnot: Kolla gärna upp resten av Pearlfishers katalog här: The Pearlfishers. Den mest fantastiska popmusik som du troligtvis aldrig har hört.

söndag 19 december 2010

Den amerikanska drömmens slut.

Det fanns en period för ca fyrtio år sedan när den amerikanska drömmen i princip var en realitet för de flesta av landets invånare. Med starka fackföreningar i ryggen kunde även många arbetare bo i villaområden och uppleva en social trygghet. Den gängse uppfattningen är att slutet för denna utopi kom under Reagan-åren men den amerikanska arbetarklassens nedgång inledes redan på 70 - talet, vilket en ny bok, Staying Alive av Jefferson Cowie redovisar för.

Det hade inte behövt bli så. Väldigt progressiv och fackföreningsvänlig lagstiftning var uppe för behandling under den andra halvan av sjuttiotalet. En kombination av starkt konservativt motstånd och ointresse ifrån den med rätta utskällda presidenten Jimmy Carter gjorde denna andra "nya deal" till en förlorad möjlighet. Något som idag få känner till men som den väldigt läsvärda Staying Alive lyfter fram i ljuset (att den amerikanska arbetarklassen delvis röstade emot sina egna intressen på grund av sociala/kulturella värderingar är mer välkänt, men är en tragedi som det tåls att påminnas om).

lördag 18 december 2010

Stockholmsnatt vol 2.


Osäker på vad ni ska ge bort i julklapp? Ett säkert tips är den självbetitlade samlingsvolym två av Sveriges bästa serie Stockholmsnatt (volym ett heter This is Stockholm). Den här hysteriskt roliga serien som hyllar, driver med och kommenterar storstadens hipsterkultur är smart humor av bästa märke för den tänkande människan.

Nya serierutor av Stockholmsnatt publiceras varje fredag i Svenska Dagbladet men går även att läsa gratis på seriens hemsida/blogg: http://stockholmsnatten.blogspot.com/ (där det för övrigt även går att köpa snygga T-shirts med seriefigurerna som motiv).

fredag 17 december 2010

100 album du inte visste att du behövde höra #54 Sign, Sign (2007).

Vad har hänt med Isolation Years? Det har varit tyst om Sveriges kanske mest underskattade band sedan fjärde skivan Sign, Sign släpptes (och floppade trots fin kritik) 2007. Isolation YearsSign, Sign visar hur mycket denna melankoliskt melodiska samling musiker har en förmåga att skapa otroligt fin musik med ett stråk av vemod kopplat till deras frikyrkobarndom (Isolation Years är dock verkligen inget kristet band). Låtarna är av klassiskt snitt, texterna vassa och arrangemangen traditionella men aldrig förutsägbara. Det här är egentligen kanske rätt traditionell musik men absolut bland det bästa av sitt slag.

torsdag 16 december 2010

Överdosering av Pauline Kael.


Upptäckte just den här fantastiska hemsidan http://web.archive.org/web/20061022083014/www.geocities.com/paulinekaelreview, där Pauline Kaels alla korta filmrecensioner för The New Yorker finns samlade. Pauline Kael var främst under 70-talat en beundrad och fruktad recensent som högljudd kritiserade Clint Eastwood, hyllade filmer som ingen annan gillade och de facto gnällde på de "New Hollywood" - filmer som vi idag håller så högt. Att läsa filmrecensioner av någon som inte alltid har samma smak som en själv kan vara väldigt givande (Kael sågar några av mina favofilmer som The Gambler och Kungen av Marvin Gardens, vilket får mig att både bli sur och nyfiken). Dessutom är hennes recensioner en påminnelse om en tid när själva filmkritiken nästan var en konstart i sig med sina egna fixstjärnor som vågade vara obekväma.

tisdag 14 december 2010

The Killer Inside Me på svenska.

Ju mer jag tänker efter, desto mer gillar jag filmatiseringen av The Killer Inside Me som väl borde ha släppts på DVD nu? Filmen är extremt trogen Jim Thompsons litterära förlag från tidigt 50-tal och är så nära en ren visualisering av en lysande (och provocerande) roman som du kan komma.

För ett par år sedan gavs även The Killer Inside Me för första gången ut på svenska med titeln Mördaren i mig. Det är en mycket förtjänstfull översättning men jag undrar varför Modernistas pulp-serie bara stannade vid fyra titlar (varav en är James Crumleys genre-mästerverk En sista riktig kyss)? Jag vill har mer bortglömd och högkvalitativ "skräplitteratur" på svenska nu genast.

måndag 13 december 2010

Missa inte Återstoden av dagen 22.30 på SVT1.

Missa inte Återstoden av dagen från 1993 som visas 22.30 i kväll på SVT1. Ett tungt och imponerande drama som är betydligt vassare än vad brittiska kostymfilmer brukar vara. Det är troligtvis en av de sorgligaste filmer om ofullgången kärlek och brist på mod som har filmats. Anthony Hopkins kanske gör sin främsta roll som en strikt butler med känslorna innanför västen, en rolltolkning som krossar ens hjärta.

söndag 12 december 2010

100 album du inte visste att du behövde höra #55 The Body & The Soul (1963).

I dagarna är det två år sedan Freddie Hubbard som kan ha varit tidernas främsta trumpetare gick bort. Det är läge att minnas denna stora musikant alltså och det finns få bättre ställen att börja på än med Freddie HubbardThe Body & The Soul från 1963.

The Body & The Soul är själva urtypen på de ambitiösa och orädda jazzalbum som spelades in under de första åren på sextiotalet. Det var då framtidens musik och lätt verkligen som det. Storslaget kreativa orkesterarrangemang möter här Hubbards mer orädda men som alltid lyriskt vackra trumpetblåsande. Ett möte som klickar mot alla odds (Hubbard hade även hjälp av en allstar - ensemble). Lyssna och njut.

lördag 11 december 2010

Biutiful.

Biutiful är en stor och viktig film men alldeles för lång för sitt eget bästa. Det känns tråkigt att gnälla på ett filmhantverk som bitvis är mästerligt men filmen liksom bara pågår och pågår tills man som åskådare nästan tappat intresset för Javier Bardems cancersjuka småfifflare i Barchelonas mer sunkiga kvarter. Några vackra vykortsbilder ifrån den katalanska huvudstaden blir det verkligen inte här. Istället får vi se en bortglömd europeisk verklighet med såväl andlig som materiel fattigdom, utsugning av dem svaga och utnyttjande av illegala flyktingar. I allt detta figurerar en huvudperson som kanske alltför sent inser att han är tvungen till bättring för att nå förlikning med sitt öde. En nästan religiös symbolik som hotar att tynga ner filmen men även ger den dess styrka.

torsdag 9 december 2010

Philip Roth gör det igen.

Att läsa den årliga romanen ifrån den i alla fall bakom tangentbordet extremt vitala Philip Roth är alltid en höjdpunkt. Årets bidrag Nemesis är ingen undantag och kan vara hans bästa bok sedan Konspirationen mot Amerika. Philip Roth är alltid som bäst när han återvänder till sin barndoms New Jersey och skriver historiska romaner ur ett perspektiv som präglas lika mycket av hans egna minnen som noggrann research.

I Nemesis är det en för mig okänd förödande polioepidemi sommaren 1944 som behandlas och dess effekt på en ung ungdomsledare med en utstakad framtid. Det utvecklar sig till en klassisk amerikansk tragedi om hur principer och skuldbeläggande kan ödelägga ett liv. Alltihopa skrivit med den exakthet och klarhet som bara kan komma ifrån mästarens penna.

onsdag 8 december 2010

Missa inte Melvin och Howard 14.05 på SVT1.

Det är läge att ladda videon för 14.05 i eftermiddag visar SVT1 Melvin och Howard. En sinnrik och osedvanligt smart dramakomedi från 1980 om en mjölkutkörare som påstår sig vara Howard Hughes arvinge. Sanningsgraden i den här historien som bygger på verkliga händelser kan diskuteras men det blir väldigt underhållande med precis den rätta lilla dosen av svärta.

tisdag 7 december 2010

Missa inte Lady från Shanghai 02.30 på SVT1 i natt.

02.30 i natt visar SVT1 Lady från Shanghai, det kanske främsta exemplet på Orson Welles geni om du frågar mig. Filmen från 1948 innehåller några av filmhistoriens mest läckert filmade scener, alltifrån det berömda spegelklimaxet till den snyggaste användningen av fiskar på film!

När Orson Welles inte trollar med bilkompositionerna tappar filmen fart och blir föråldrad men det kan man ha överseende med när man emellanåt ser ren genialitet på högvarv.

måndag 6 december 2010

Studio S trettio år.

I dagarna fyllde det legendariska avsnittet av TV-programmet Studio S där videovåldet diskuterades trettio år. Ett klassiskt TV-program om en uppblossande moralpanik som även påminner om ett förgånget och mer naivt Sverige. För att fira detta har det utmärkta DVD-bolag som tagit Studio S namn gett ut en lyxbox med programmet plus de censurerade filmerna som där diskuterades: http://www.studiosentertainment.se/studio-s-och-videovaldet. Men om det är för dyrt går det alltid bra att se Studio S om videovåldet gratis här nedan.


Förra veckans Kino handlade även det om videovåld och censur, både igår och idag. Lyssna här: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3051.

söndag 5 december 2010

Nu på bio.

Jag vet att jag tjatade om Cyrus redan i festivalrapportering men jag måste verkligen flagga lite mer för denna hysteriskt roliga komedi som i fredags gick upp på bio. Passa på att se den för jag misstänker att denna lilla pärla till film försvinner från repertoaren snabbt (dåligt med uppmärksamhet i media). Tillfällena då man kan sitta i en biosalong och verkligen skratta andan ur sig är för få för att tillåtas att missas.

lördag 4 december 2010

Missa inte Match Point 21.00 på SVT1.


Är Match Point som visas 21.00 i kväll på SVT1, Woody Allens bästa film? Mycket talar för att det här svartsynta dramat från 2005 om en uppkomling som finner sig splittrad mellan konformism och passion är Woodys främsta insats som regissör. Inte "rolig" alls men en fullkomligt konsekvent genomförd film på alla sätt. Också har Match Point en av filmhistoriens mest smärtsamma och logiska slutscener som krossar ens hjärta.

fredag 3 december 2010

Årets julmusik.


Snart är julen här och till den hör julmusik. Julalbum är en genre som man kan frossa i under december för att sedan helt glömma bort. Bland årets nytillskott märks popfantomerna i Saint Etienne som släpper julalbumet A glimpse of stocking. Skivan går bara att köpa på bandets webbsida: http://xmas-shop.saintetienne.com/a-glimpse-of-stocking-6-p.asp. Betalar du extra mycket kan du dessutom få din egen dedicerade julsång om jag har förstått det hela rätt.

Redan på 90-talet med den fenomenala singeln Saint Etienne – I Was Born On Christmas Day visade bandet att de hade en säregen känsla för melankolin i allt det julroliga och A glimpse of stocking gör ingen besviken. En massa nya (och sällsynta gamla) sånger i samma stil med covers på både Chris Rea och The Doors som grädde på moset. Kan man önska sig något mer till jul?

torsdag 2 december 2010

Den andra sidan av Muhammad Ali.

Muhammad Ali må vara en av det förra århundradets största idrottsmän och personligheter, fast det bör dock poängteras att han kanske inte alltid var så trevlig och ofta uppförde sig som den charmigare varianten av skolgårdsmobbaren. Den typ av person som har kul på andras bekostnad.

Det blev aldrig tydligare än i hans livslånga rivalitet (enbart skapad av Ali) med Joe Frazier ,en hygglig och hårt arbetande boxare som saknade Alis karisma, men troligtvis var en bättre boxare. Inför den legendariska matchen i Filippinerna 1976 som det gick en utmärkt dokumentär om på SVT i veckan (se den här: http://svtplay.se/t/129797/dox) kulminerade denna fejd med att de både boxarna nästan tog kål på varandra. Du kommer aldrig att beteckna boxning eller Muhammad Ali på samma sätt efter att ha sett The Thrilla in Manila.