söndag 31 januari 2016

Filmlogg vecka 4.

That Sinking Feeling (Bill Forsyth 1979). Bill Forsyths underbara långfilmsdebut om uppfinningsrika ungdomar i ett regnigt och slitet Glasgow. Hette träffade nog Diskhofeber i Sverige.

Glasskampen (Bill Forsyth 1984). Radiopratare hamnar mitt i konflikt emellan konkurrerande ambulerade glassförsäljare. Låter kul men regissören missar vad som borde vara ett öppet mål.

En Sköldpaddas Dagbok (John Irvin 1985). Bestseller-filmatisering med manus av Harold Pinter om ensamma själar som är besatta av sköldpaddorna på Londons zoo. Mer brittisk buskis än Pinters patenterande ångest. Sköldpaddorna är behållningen.

Downhill Racer/Sekundjakten (Michael Ritchie 1969). Klassisk karaktärsstudie om osympatisk slalomåkare, som även bjuder på en ögonblicksbild av den alpina cirkusens blandning av dödsförakt och jetset. Vinner på att ses om.

Revolten ( Kornél Mundruczó 2014). Originell ungersk film om en nära framtid där hundar förtrycks. Allegori om vår tid med bästa användningen av jyckar på film?

lördag 30 januari 2016

New York City in the snow.


Ibland spelar verkligheten ett spratt med oss. Bilden ovan liknar en målning men är ett fotografiskt snapshot ifrån förra veckans snöstorm i New York. Tveksamt om någon kommer att ta en bättre bild i år.

onsdag 27 januari 2016

Old Bowie.



David Bowie som en gammal man långt innan han själv blev det. Fantastisk stillbild ifrån vampyrfilmen Blodshunger ifrån 1983 (vill inte spoila något, men denna scen är bokstavlig filmhistoria).

måndag 25 januari 2016

Filmlogg vecka 3.

The Lunchbox (Ritesh Batra 2013). Bitterljuv romantik på avstånd via matlådor på drift i icke exotiserande indisk filmpärla om stillsam resignation.

The Falling (Carol Morley 2014). Elever på flickskola börjar att oförklarligt svimma i mystiskt drama med ekon av Nicholas Roeg. Inte helt konsekvent genomförd tyvärr även om det är en visuell fullträff.

Cirklen (Levan Akin 2015). Ambitiöst försök att göra intelligent svensk blockbuster som faller väl ut. Förhoppningsvis blir det en fortsättning.

söndag 24 januari 2016

Skottland tillhör gud?


Frågan är hur man ska ställa sig till detta påstående?

måndag 18 januari 2016

Filmlogg vecka 2.

The Hateful Eight (Quentin Tarantino 2015). Högoktanig underhållning. En dubbelmacka ifrån Tarantino med det bästa han har att bjuda på + fin filmmusik ifrån Ennio Morricone.



Get On Up (Tate Tyler 2014). Ambitiös biopic om James Brown. Bättre än mycket annat i genren, men även den här filmen faller i de vanliga musikerbiografi-fällorna.

A Touch Of Class (Melvin Frank 1973). Spirituell romantisk komedi med fantastisk tajming emellan Glenda Jackson och George Segal. Fortfarande skojig. Hette Kärlek Början Med Kast i Sverige.

Les Enfants Terribles (Jean-Pierre Melville 1950). Märkligt incestuöst drama som inte liknar något annat. Ingen trenchcoat - noir, men full av föraningar om vad regissören skulle åstadkomma senare.


lördag 16 januari 2016

Bowie Beach Boy.

Beach Boys "andra" geni Dennis Wilson krökandes nedanför en David Bowie - affisch ifrån filmen The Man Who Fell To Earth. Den gode Dennis lyssnade visst inte på så mycket annan musik än sin egen, men Bowie är Bowie även för en Beach Boy på drift mot avgrunden (en resan som David Bowie vid samma tidpunkt mirakulöst nog lyckades avstyra).

fredag 15 januari 2016

Origamiskt hus.


Nog ser den här brutalistiska kyrkan ifrån 1962 i Moçambiques huvudstad Maputo ut att vara gjord av papper. Ren arkitektonisk origami.

måndag 11 januari 2016

David Bowie R.I.P.


Som fjortonåring 1995 såg jag Ashes To Ashes på MTV i ett program där tevetittarna fick rösta fram sina favoritvideos. Den utomvärldsliga Pierrot-clownens dystra syntpop fick mig fast på en gång. Jag köpte därefter en samlingsskiva med Bowies största hits och det svagaste spåret var ju China Girl, vilket säger en del om hans hitkavalkad. Sedan dess har David Bowie varit en del av mitt liv, inte alltid fullt närvarande men aldrig långt borta. Hur många övriga artister och genres har man snöat in på tack vare honom? Jag hade knappast blivit besatt av Roxy Music utan Bowie, den första soul-skiva som jag köpte var Young Americans, han spelar huvudrollen i en av mina favoritfilmer The Man Who Felled To Earth ifrån 1976 som ledde in mig på den litterära förlagans författare Walter Tevis. Jag spelade till och med sönder hans nittiotalsproduktion, trots att den var under all kritik jämfört med tidigare årgångar. Det fanns ju dessa små ögonblick av briljans som aldrig lämnade honom helt.

söndag 10 januari 2016

Filmlogg vecka 1.

Joy (David O. Russell 2015). Underskattad och kanske regissörens bästa film hittills. Det fina vidfilmsfotot gör filmen till en njutning på biograf + Robert De Niros bästa rollprestation på flera år.

Youth (Paolo Sorrentino 2015). Ojämn och lätt gubbsjuk historia om pensionerad kompositör på exklusiv schweizisk kurort. Regissören dödar inga darlings men filmens små stunder av briljans gör den sevärd.

Tangerine (Sean Baker 2015). Både en fantastisk LA-skildring och helrafflande komedi om två transsexuella prostituerade på drift en ogästvänlig julnatt. Redan nu en modern klassiker?

Amy (Asif Kapadia 2015). Fin dokumentär om Amy Winehouse. Privata "hemmafilmer" får berätta den tragisk historien om en sällsynt talang som försvann bort framför våra ögon.

King Of The Gypsies (Frank Pierson 1978). Försök till att göra en romsk variant av Gudfadern. Lite exotiserande emellanåt men skamlöst underhållande.

Carol (Todd Haynes 2015). Ibland lite väl stiliserat distanserad men en film som växer ju längre den pågår. Fin musik av Carter Burwell också.

lördag 9 januari 2016

Julen är över!


Julen är över och jag är hemma i ett kallt vinterslaskigt Sverige igen, efter en dubbelmacka till semester i de kontinentala europeiska metropolerna Lissabon och Budapest. Tursamt nog har jag lite julklappar som ligger och väntas på att öppnas. Jultomten kanske inte har dragit sin sista suck trots allt.

fredag 1 januari 2016

Filmlogg jul/nyår 2015.

Cobain: Montage Of Heck (Brett Morgen 2015). Fin klipp/klistra - dokumentär om Nirvana - sångaren. Privatpersonen Kurt Cobain förblir dock en gåta.

Foxcatcher (Bennett Miller 2014). Autistisk miljonär startar brottningsteam med katastrofala följder. Intensiv och välspelad, en av de senaste årens bästa amerikanska filmer.

The Thing (John Carpenter 1982). Klaustrofobisk och läskig. Arktis har aldrig känts mer hotfullt än i John Carpenter synnerligen originella scifi - skräckis. Kanske hans bästa film?

First Blood (Ted Kotcheff 1982). Slys första framträdande som Rambo har inte åldrats något vidare och är inte ens särskilt rafflande idag. Bra hantverk hjälper inte när Stallone skådespelarinsats är så kass.