onsdag 29 februari 2012

Spela Quintet!


Robert Altman gjorde i princip bara mästerliga filmer under 70-talet. Undantaget som bekräftar regeln är Quintet (som precis har släppts på svensk DVD) ifrån 1979, utan tvekan en av de märkligaste filmer som någon Hollywood-studio har finansierat. Quintet är en obeskrivligt tråkig dystopi, där spillror av en utdöende mänsklighet lever i en ny istid. För att få en guldkant på tillvaron spelar de ett märkligt tärningsspel som kallas för "Quintet". Reglerna framgår aldrig i filmen, vilket bidrar till förvirringen i den segt långsamma storyn. Det här är en film som enbart fanatiska Altman-freaks som jag som måste se allt ska se.

Det roliga med Quintet är att Robert Altman skapade tärningsspelet själv, och att en speltillverkare var på väg att lansera spelet kommersiellt, innan det blev klart att filmen var en oräddbar flopp. Robert Altmans udda sällskapsspel har dock överlevt bland några personer som har bildat små kultliknande grupper som spelar Quintet. Det är säkert roligare än att se filmen.

Om ni själva vill prova på att spela Quintet, hittar ni reglerna här: http://ghostradio.files.wordpress.com/2011/01/quintet-the-rules.pdf. Det enda som behövs för att spela är tärningar och egna spelmarker.



tisdag 28 februari 2012

Scifi-Quiz på Filmhuset imorgon onsdag 29/2.



Visst är affischen cool? Imorgon är det alltså Science Fiction-filmfrågesport på Cinemateket i Stockholm. Ta er dit och vinn fina priser, samt förhoppningsvis briljera med era rymdfilmskunskaper. 21.00 visas sedan den rätt genomusla "klassikern" Barbarella ifrån 1968, en film som trots allt är kul att ha sett en gång, och som möjligtvis kommer mer till sin rätt på stor duk. Också har ju Barbarella ett rätt underbart utflippat pseudo-psykedeliskt soundtrack som verkligen andas 1968: Bob Crewe and Charles Fox – Barbarella [Original Motion Picture Soundtrack].

Läs mer om morgondagens Scifi-Quiz här: http://www.sfi.se/sv/Cinemateket/Stad/Stockholm/?date=2012-02-29&title=Science+fiction-quiz.


måndag 27 februari 2012

Efendi - jag älskar restauranglogotyper med fez.




Jag älskar verkligen etablissemang/restauranger som har en egen logotyp som de kör konsekvent med, som den anspråkslösa Mellanöstern-restaurangen Efendi i Wien. De har till och med sin otroligt coola logga på sin bil, och fezen är självklart pricken över i:et.

söndag 26 februari 2012

100 album du inte visste att du behövde höra #3 It's Time (1962).

Max Roach – It's Time har inte bara ett av världens coolaste skivomslag, utan är även en av musikhistoriens främsta bortglömda mästerverk. Den gigantiska jazztrummissen/kompositören Max Roach arbetade i början av 60-talet med ambitiösa musikaliska projekt som speglade de svarta amerikanernas frihetskamp. På It's Time ifrån 1962 blandar Max Roach en vanlig jazzgrupp med en dynamisk kör, precis i linje med de orädda produktioner som var skivbolaget Impulses kännetecken.

1962 måste det här ha låtit som rena dynamiten, och än idag är It's Time ett album som får dig att börja lyssna på musik med nya öron. För dagens lyssnare påminner de lätt hysteriska körstämmorna och det suggestiva blåset mest om Ennio Morricone, men det här var faktiskt före Ennio Morricone kom igång på allvar med sin epokgörande filmmusik. Lyssnade den italienska mästaren på det här albumet och snodde en del idéer, eller skapade han och Max Roach oberoende av varande liknande musik?

lördag 25 februari 2012

Missa inte The Hurt Locker 21.50 ikväll på SVT2.


På måndag är det Oscars-gala igen, och vi kan vara rätt säkra på att rätt film inte vinner. Det brukar var så att något habilt och kvasi-radikalt drama vinner, medan de verkligt tidlösa filmerna knappt nomineras. Det finns dock undantag. The Hurt Locker ifrån 2008 som visas 21.50 ikväll på SVT2 var en sällsynt värdig vinnare. Det är både explosivt och lågmält spännande när vi får följa en grupp amerikanska desarmeringsexperter i Irak. Förutom att själva jobbet och omgivningarna är livsfarliga, medför en av bombröjarnas macho-hybris att hela teamet risker att bokstavligt sprängas i luften. Samhällskritiken ligger gömd bakom allt nagelbitande raffel, vilket gör att att den här oförglömliga filmen fungerar på flera plan.

fredag 24 februari 2012

Arkitektur - Lego/Lego som arkitektur.






Att Lego har skärpt till sig under de senaste åren visste jag, men att företaget har skapat en ny serie med den modernistiska arkitekturens mästerverk som Lego-modeller var för mig en nyhet. Ett extra plus är naturligtvis att flera av mina favoritbyggnader som The Space Needle, Willis Tower, och Frank Lloyd Wrights Robbie House finns bland modellerna. Hela Lego Architecture - serien är för övrigt ett mindre mirakel av kreativitet, och ett utmärkt exempel på hur Lego de senaste åren även har lyckats nischa in sig på produkter för vuxna (och lillgamla barn, det som alltid varit Legos primär målgrupp).

Läs mer om Lego Architecture här: http://architecture.lego.com/.




torsdag 23 februari 2012

Avalon.


Äntligen har då Avalon fått biopremiär. Axel Petersens debutfilm med Johannes Brost som en åldrad festfixare på fallrepet i somrig Båstad-miljö, har prisats på filmfestivaler och lever turligt nog upp till lovorden. Framförallt är det här Johannes Brosts film, han gör en "inte rolig"-roll, och scenerna där han pendlar mellan ren desperation och försök att hålla skenet uppe är storartade. Det är tveksamt om vi kommer få se något mer gripande i en svensk film i år, speciellt den korta sekvens där Johannes Brost i solbrillor äter glass på Båstads tennisstadion är ren filmmagi.

I övrigt pendlar Avalon mellan ett realistiskt porträtt av en ytlig värld av styr av pengar och status, och en lätt surrealism, där det nattliga festandet får en grotesk, närmast skräckartad karaktär. Denna blandning fungerar mestadels, och Avalon förtjänar verkligen att få bli något mer än enbart en kritikersuccé. Allt är inte helt klart i filmen men det ger en som åskådare desto mer att tänka på.

Yes, Avalon är döpt efter Roxy Musics easy listening-ballad ifrån 1982. En liten blinkning åt den tid då filmens huvudpersoner stod på topp.

onsdag 22 februari 2012

Pucko RIP?



Min bestörtning var stor när jag i helgen inte hittade min favorit chokladdryck Pucko på Pressbyrån. Den var ersatt av den danska drycken Cocio, samma chokladmjölk men med ny logga (det stod till och med Pucko lite längre ner på etiketten). De båda chokladdryckerna tillverkades i samma danska fabrik, och självklart är det billigare att fasa ut Pucko, och ersätta den med dess danska motsvarighet. Cocio-loggan är fin på alla vis, men lika cool som den ikoniska Pucko-logotypen kommer den aldrig att bli.




tisdag 21 februari 2012

Missa inte Bombsäkert 13.40 på SVT1.


Om ni inte är hemma onsdag-eftermiddag är det läge att ladda videon. 13.40 visar SVT1 Sidney Lumets film Bombsäkert ifrån 1964. En pratig och klaustrofobisk film, där USA av misstag släpper en atombomb över Moskva, och en nervös amerikansk president måste göra allt för att undvika ett tredje världskrig. Filmens slutscener tillhör filmhistoriens mest drabbande, de kommer att ta andan ur dig.

måndag 20 februari 2012

John Ajvide Lindqvist på Dramaten.

Vad får en teaterhatare som mig att ta mig till Dramaten? John Ajvide Lindqvist förstås. Den svenska skräckmästarens dansbandspjäs Fem kända musiker döda i seriekrock måste ses av både Ajvide-freaks och alla andra. Det är en fantastisk tragikomisk pjäs om ett dansband vars bästa dagar är över. Bara bitterheten och de aldrig utredda gruppkonflikterna finns kvar. Utsökt scenografi och ännu vassare spel gör den här pjäsen till något alldeles extra, John Ajvide Lindqvist kan den döende subkultur som kallas för dansbandsvärlden på sina fem fingrar, och behandlar den med respekt. Det är just därför hans pjäs blir en sådan stark upplevelse.

Läs mer om Fem kända musiker döda i seriekrock här: http://www.dramaten.se/sv/Dramaten/Forestallningar/Fem-kanda-musiker-doda/. Skynda er för övrigt att skaffa biljett, pjäsen slutar att spelas i mars.

söndag 19 februari 2012

100 album du inte visste att du behövde höra #4 A Quiet Storm (1975).

"Quiet Storm" är det namn som man brukar ge extremt lugn och välproducerad soul-musik, som ligger på gränsen till easy listening, och samtidigt vara himlastormande i sina känslo-uttryck (tänk Sade). Det är dock fel att betrakta den här musiken som banal, ofta är den helt briljant, och visar att rogivande musik kan vara minst lika explosiv som hårdare tongångar.

Musikstilen föddes på Smokey Robinsons album A Quiet Storm ifrån 1975, en skiva som då var så nyskapande i sina klanger att den influerade en radio-DJ att lansera Quiet Storm-formatet. Smokey Robinson & The Miracles – A Quiet Storm är ett album som är så bra just för att det inte tar ton. Smokeys sammetslena röst liksom smeker dina hörselgångar, medan arrangemangen är mer intrikata än vad en första genomlysning avslöjar.

lördag 18 februari 2012

Sveriges bästa blogg för kultfilmer?


En figur som kallar sig för Ninja Dixon påstår att han har Sveriges bästa blogg för kultfilmer, och det är bara att hålla med. Jag har svårt att tro att någon i det här landet har en lika informativ blogg som behandlar det som inte går under betäckningen "finfilm", men däremot brukar kallas för exploration-cinema, grindhouse eller lite felaktigt för B-film. På http://ninjadixon.blogspot.com/ kan ni läsa recensioner av filmer som Santo At The Wax Museum, och andra filmer som ni inte visste fanns, men kanske är tvungna att se. Filmhistorien revideras som alla vet ständigt.

fredag 17 februari 2012

Luuk & Lokko har en podcast ihop.


Veckans bästa nyhet var att Andres Lokko och Kristian Luuk i torsdags startade sin egen podcast hos Sveriges Radio. I tio program kommer de att prata om allt möjligt, och låta associationerna flöda fritt. Första programmet levde verkligen upp till förväntningarna, det var som att tjuvlyssna på de båda när de tog en fika, alltifrån vuxen vänskap till London VS Los Angeles togs upp. Den höga kvalitén på samtalet var knappast förvånande, alla vet ju att de båda herrarna är de "smartaste personerna i rummet".

Lyssna här: http://sverigesradio.se/sida/poddradio.aspx?programid=2332&pid=4296.

torsdag 16 februari 2012

Södermalms bästa kaffe & kakao?


Jag är inte säker på att Small Islands Chocolate & Coffe är Södermalms bästa kaffe-butik, men det är väl värt en omväg till Timmermansgatan 26, för att få tag på kaffe & kakao ifrån Västindien. Gänget bakom Small Islands Chocolate & Coffe anordnar dessutom kakao & romprovningar, samt ordnar resor till Karibien. Läs mer här: http://smallislandchocolates.com.

onsdag 15 februari 2012

When Something Is Wrong With My Baby x 3.

Före Isaac Hayes blev den symfoniska soulens gudfader, var han tillsammans med David Porter Memphis svar på Lennon/McCartney. Låtskrivar-duon Hayes/Porter skrev under andra halvan av sextiotalet en mängd hits åt skivbolaget Stax olika artister. Framförallt var de hovleverantörer åt Sam & Dave, vars karriär störtdog när Hayes/Porter tvingades att överge dem.

Bland alla fina låter som Hayes/Porter skrev åt Sam & Dave lyser When Somthing Is Wrong With My Baby starkast. En innerlig och fullkomligt bedårande soul-ballad, som Isaac Hayes i klippet ovan ifrån början på 90-talet satte sig ned och spelade upp på brittisk TV. Isaac Hayes karriär var då nästan icke-existerande, men här uppstår det ren magi på mindre än två minuter. Det är verkligen synd att han inte spelade in sin egen version av Sam & Daves ständiga paradnummer (här nedan bjuder de på fantastiska

tisdag 14 februari 2012

Isaac Hayes at the movies


Idag minns de flesta Isaac Hayes för det klassiska soundtracket till den i övrigt mediokra blaxplotation-filmen Shaft. Faktum är dock att Hayes själv har dykt upp på vita duken ett flertal gånger, mestadels i biroller i filmer av skiftande kvalitet, alltifrån klassikern Flytken Från New York till delfin-filmen Flipper. Med sin enorma karisma och värdiga framtoning var Isaac Hayes i mycket ett filmstjärne-ämne. Han har ett naturligt spel framför kameran men några flera huvudroller efter de båda blaxplotation-filmerna Three Tough Guys och Truck Turner 1974 (både med superb soundtrack av Hayes, lyssna här: Isaac Hayes – Double Feature (Three Tough Guys & Truck Turner)) blev det tråkigt nog inte. Truck Turner är som film rätt kass men charmig ändå, medan Three Tough Guys verkar bättre på ett lite pulpigare sätt, i alla fall att döma av trailern.

söndag 12 februari 2012

100 album du inte visste att du behövde höra #5 Groove - A - Thon (1976).


Få artister kan matcha Isaac Hayes output åren 69-76, vare sig det gäller kvalitet eller kvantitet. Skaparen av den symfoniska soulen, den intima soulsångare, den innovativa arrangören, den genialiska låtskrivaren. och inte minst den suveräna uttolkaren Issaac Hayes, gjorde knappt några fel alls under den första halvan av 70-talet, när han släppte en strid ström av album, de flesta är av högsta karat.

Groove - A - Thon ifrån 1976 blev slutpunkten för Isaac Hayes storhetsperiod, strax efter det här albumet gick han vilse i disco-dimmorna för gott (ironiskt nog en genre som han själv hade varit med om att så fröet till). Isaac Hayes – Groove-A-Thon känns ändå som en värdig avslutning på Hayes magiska år av kreativitet. Albumet är i mycket ett destillerat av vad som gör Isaac Hayes så stor. Långa utdragna hypnotiserande versioner av andras sånger, intima soulballader, och en del superb svängig funk. Isaac Hayes var som person "larger than life", vilket även hans musik i sina bästa stunder som här var.

fredag 10 februari 2012

Blue For Two is back!


Alla som tycker att Freddie Wadling har blivit för folklig (och kanske lite mesig) under de senaste åren, kan glädja sig över att Blue For Two är tillbaka. Duon som består av Freddie Wadling & Henryk Lipp gör verkligen ingen musik för TV-soffor. På det första nya albumet på femton år (med den fantastiska titeln Tune The Piano And Hand Me A Razor) bjuder de på knepig, oroande, och bitvis svårsmält musik. Ett slags experimentellt förhållningssätt till musikskapandet med mycket mumlande pratsång ifrån Freddie Wadling. Ingen picknick direkt, men obligatorisk lysning för alla musikintresserade som vill bli utmanade.

torsdag 9 februari 2012

Brian Wilsons sånger för Frank Sinatra (som Frank Sinatra inte heller spelade in).

Även Paul McCartneys kollega/konkurrent Brian Wilson specialskrev sånger till Frank Sinatra, som "old blue eyes" oförklarligt nog inte spelade in. It's Over Now och Still I Dream Of It skrevs av Brian Wilson 1976 med Sinatra i åtanke, de spelades även in av Beach Boys samma år för det aldrig färdiga albumet Adult Child (ytterligare ett av alla "förlorade" osläppta Beach Boys - album). It's Over Now och Still I Dream Of It framstår idag som några av de finaste sånger som Brian Wilson någonsin har komponerat, och de låter som eviga standards (Still I Dream Of It spelades även in i en superb orkestral version av Beach Boys, tyvärr har jag inte hittat den på Spotify eller Youtube).

En som tillskillnad ifrån Frank Sinatra har förstått storheten i Still I Dream Of It är Ed Harcourt: Ed Harcourt – Still I Dream Of It. Hans cover ifrån 2002 är helt fantastisk.

måndag 6 februari 2012

Det är Okej.


Personligen minns jag den numera nedlagda ungdomstidningen Okej ifrån mitten av 90-talet, när min lillebror under en period prenumererade. Redan då befann sig popblaskan i en nedgångsfas, där de försökte göra popstjärnor av dansbandet Arvingarna och gjorde oskyldiga hemma-hos reportage hos Robyn. Det var inte så hippt 1995, men annat var det tio år tidigare. Okej sålde då tidningar i rekordupplagor och orsakade moralpanik med kombinationen hårdrock/sex. En mer smaklös och samtidigt gränslös tidning har väl sällan funnits i Sverige, och även om den som det mesta ifrån 80 - talet (och 90-talet) har åldrats illa, är det ett faktum att tidningen för många var ett ljus i mörkret i det som vissa väljer att kalla för DDR-Sverige.

I fredags visade SVT en underhållande dokumentär om Okej och de galningar/genier som gjorde tidningen under  dess storhetstid. Se den här: http://svtplay.se/v/2698120/k_special/okej_-_80-talets_storsta_poptidning.

söndag 5 februari 2012

Willy Vlautin - din nya amerikanska favoritförfattare?


Det eminenta stora lilla bokförlaget Bakhåll i Lund har gjort en kulturgärning genom att introducera den amerikanska författaren Willy Vlautin på svenska. Hans första roman Motell-livet finns nu i svensk översättning (förhoppningsvis följs den av fler Vlautin-romaner). Willy Vlautin kan var det största litterära löftet i USA just nu. Han skriver om ett skabbigt fattig-USA vid sidan om. En del av den amerikanska verkligheten som blir allt större när landet förfaller allt mer. Willy Vlautin beskriver dock sina protagonister med humor och medkänsla. Det gör att hans böcker inte urartar till några orgier i misär. Livet rymmer både glädje och sorg, även för de som befinner sig längst ner och kämpar mot tillsyns omöjliga odds.

lördag 4 februari 2012

George Pelecanos finns översatt till svenska igen!


För några år sedan blev den suveräna noir-författaren George Pelecanos droppad av sitt svensk förlag, trots en stor medial uppmärksamhet (och vad jag trodde var en stor läsekrets) för hans realistiska skildringar av livet för hårt arbetande invånare (på båda sidor av lagen) i Washington DC. Därför känns det kul att Modernista har bestämt sig för att ge ut Pelecanos igen. Hans nya roman The Cut har översatts till svenska rekordsnabbt under titeln Andelen. Det är bara att applådera, för Andelen är suveränt översatt (Pelecanos är annars en författare som vinner på läsas på originalspråk) och författaren är tillbaka i gammal god form. Hans nya huvudfigur Spero Lucas visar sig vara en komplex gestalt och Andelen är den bästa Pelecanos-boken på flera år.

fredag 3 februari 2012

Det är kallt ute.

Usch, den här stränga kylan är verkligen ingen hit. Något som däremot borde ha blivit en hitlåt är It's Cold Outside med det amerikanska garage-bandet The Choir ifrån 1967, den bästa låt som någonsin har skrivits med kyla som ett bärande tema.

torsdag 2 februari 2012

100 album du inte visste att du behövde höra #6 Teenager (2007).

"Whatever Happend To The Thrills" är en fråga som man kan ställa sig genom att göra en parafras på Whatever Happend To Corey Haim, en av gruppens kändare låtar. Efter bandets tredje album Teenager ifrån 2007 har det varit tyst om de irländska Kalifornien-dyrkarna. De har blivit droppade av sitt skivbolag och det är oklart om det kommer att bli några nya The Thrills - album.

Det är något som vore väldigt tråkigt, då The Thrills är/var ett av planetens finaste popband. På The Thrills – Teenager visar de dessutom en förmåga att gå vidare med sitt patenterade-sound, och få det att låta en smula mer brittiskt regnruskigt, även om solskens-harmonierna självklart finns där. Trots att Teenager floppade rätt rejält är det en skiva som är minst lika bra som gruppens klassiska debut, popmusik blir sällan mer omedelbar.

onsdag 1 februari 2012

Stand Down Margaret.

På fredag har Thatcher-biopicen Järnladyn svensk biopremiär, vilket den senaste tiden har resulterat i ohälsosamt många hyllningar till Margaret Thatcher, den europeiska vänsterns nemesis no 1. Även om man på ett sätt självklart kan beundra Margaret Thatcher för hennes viljestyrka och förmåga att behålla makten så länge, finns det ingen tvekan över att världen (och inte minst Storbritannien) hade varit en bättre plats utan henne som brittisk premiärminister. "The winter of discontent" till trots så var Storbritannien ett mer jämlikt och rättvist samhälle 1979 än idag, efter trettio år av Tory-styre (och Tory-"light" under New Labour). Margaret Thatcher är och förblir en överskattad politisk figur som närmast stod för en slags demokratiskt vald fascism (genom att appellera till medelklassens egoism och trygghetsbehov) och är med rätta en av 1900-talets mer osympatiska politiska figurer. Vill ni veta mer om allt ofog som Margaret Thatcher släppte lös över det brittiska folket, ska ni läsa det här: http://www.tidskriftenarena.se/2012/01/31/stand-down-margaret-please/.