söndag 27 mars 2016

Filmlogg vecka 12.

Blodsband/Starred Up (David Mackenzie 2013). Rå och brutal brittisk fängelsefilm. Intensiv med en sällsynt realism om ett repressivt system. Knappt en ödslad minut i en film som måste ses.

Exorcisten (William Friedkin 1973). Sävlig blockbuster som vinner i längden. Småseg först och därefter ren urladdning. En film om religion istället för skräck? Också Max så klart.

fredag 25 mars 2016

Oh Jesus (Cristo Rei).

Man behöver inte vara religiös för att formligen hänföras av Cristo Rei. Den gigantiska Jesus - staty som tittar ut över Lissabon ifrån förstaden Almada på andra sidan bukten. Uppförd 1959 på order av diktator Salazar för att visa gud tacksamhet över att Portugal slapp dras in i andra världskriget, kan statyn både ses som ett utslag av en diktators hybris, eller som ett unikt religiöst monument i brutalistisk stil. 








tisdag 22 mars 2016

#JeSuisBruxelles.


Så har terrorn slagit till igen. I den stad som inte bara är Europas inofficiella huvudstad, utan kanske själva sinnebilden för en modern sekulär kosmopolitisk storstad med alla dess fel och brister. Bryssel är verkligen Europa mer än någon annan annan stad på kontinenten. Jag besökte Bryssel för ca fem år sedan. En resa som blev en vändpunkt i mitt liv och som gjort att jag alltid kommer att ge den belgiska huvudstaden en plats i mitt hjärta. På många sätt blev jag verkligen vuxen i Bryssel. Det som har hänt är helt ofattbart men vi får aldrig lära oss att leva med denna urskillningslösa terror. Svaret ifrån oss vanliga människor kan bara vara att leva som vanligt, annars har djävulens hantlangare vunnit.

söndag 20 mars 2016

Filmlogg vecka 11.

French Connection II (John Frankenheimer 1975). Finfin uppföljare där en närmast psykotisk Popeye Dole går bananas i Marseille. Har föregångarens raffel men inte dess tighthet.

The Duke Of Burgundy (Peter Strickland 2014). Pretentiös homage till 70-talets mer erotiska europeiska auteur-film. Upprepande och rätt trist, men med grym filmmusik av Cat's Eyes.


 

Systrarna (Hirokazu Koreeda 2015). Stark, närmast organiskt lågmält berättad film om systerskap och vardagslivets bestyr med aptitretande måltider som bonus. Missa inte denna japanska pärla.

Privilege (Peter Watkins 1967). Torr sextiotalsdystopi där etablissemanget kontrollerar massorna med hjälp av karaktärslös popsångare. Popart möter radikal teori i en film är mer intressant än bra.

Barnen Som Inte Fanns (Hirokazu Koreeda 2004). En efterhand alltmer otäck film om barn som lämnas ensamma i en Tokyo-lägenhet. Humanistiskt om ungas utsatthet och vuxnas svek.

torsdag 17 mars 2016

Mahler is alive!

Ken Russells okonventionella biopic om Gustav Mahler ifrån 1974 är kanske inte regissörens största stund, om än inte ointressant. Ingenting i själva filmen toppar dock filmaffischen. En av de coolaste i filmhistorien, och vilken explosiv tagline.

tisdag 15 mars 2016

Filmlogg vecka 10.

Life In A Fishbowl (Baldvin Zophoníasson 2014). Krystat och långdraget när några människoöden korsas i Reykjavik. Ingen film att minnas men det är en liten bedrift att filmskaparna lyckats få den isländska huvudstaden att framstå som en metropol.

Yarden (Måns Månsson 2016). Förtjänstfull och fri filmatisering av Kristian Lundbergs moderna klassiker om arbetet som ett närmast bibliskt straff.

Bug (William Friedkin 2006). Psykisk instabil kvinna börjar hallucinera om imaginära insekter. En filmad pjäs som för ovanlighetens skull fungerar + en tidig huvudroll för Michael Shannon som är briljant psykotisk redan här.

Dear White People (Justin Simien 2014). Kul & komplext om rasrelationer på amerikanskt elituniversitet. Som en college-film filtrerad igenom postkolonial teori.

söndag 13 mars 2016

Filmen Yarden.

Äntligen har då Måns Månssons filmatisering av Kristian Lundbergs moderna klassiker Yarden ifrån 2009 får sin biopremiär. Det är en mycket fri och förtjänstfull filmatisering, där svidande vackert vidfilmsfoto kontrasterar mot den förnedrande avhumanisering som präglar timarbetet på en omlastningsplats för bilar i Malmö hamn. Filmen Yarden handlar inte om Kristian Lundberg, han skulle aldrig agera som huvudpersonen i filmen. Det finns en poäng i att låta den moraliska kompassen förtvina i takt med arbetet, för en vanlig människa utan Kristian Lundbergs moraliska resning blir den här typen av närmast straffbetonat arbetet totalt karaktärsnedbrytande. Om ni inte har läst Yarden ännu, måste ni göra det innan ni ser filmen för att få kontexten. Enda invändningen mot filmen är att den omöjligen kan stå fri i relation till den litterära förlagan.

söndag 6 mars 2016

Filmlogg vecka 9.

Time After Time (Nicholas Meyer 1979). H.G. Wells jagar Jack The Ripper i 70-talets San Francisco. Ologiskt scenario som ändå blir ett kul matiné-äventyr. Hette Tidsjakten i Sverige.

The Selfish Giant (Cleo Barnard 2013). Utmärkt brittisk diskbänksrealism om skrotsamlande småpojkar med jockeydrömmar. En ruggig film om ungas utsatthet som är ett absolut måste att se.

Brinks-stöten (William Friedkin 1978). Regissörens bästa beställningsjobb? Loj och kul kuppfilm med en fantastik rollbesättning. Vågar ta sin tid och vinner på det (vinner också på att ses om).

Efterskalv (Magnus von Horn 2015). Värdig Guldbaggevinnare som kan vara förra årets bästa svenska film. Finalen toppar det mesta.

Ta Fast Tjuven (Alfred Hitchcock 1955). Hitchcock på lekhumör levererar ren eskapism. Fortfarande högaktning underhållning + gröntonade nattscenerier ifrån tak som är filmhistoria.

Solens Rike (Steven Spielberg 1987), Regissörens mest underskattade film? Episkt vacker J.G. Ballard - filmatisering med mäktiga scener som bokstavligen bränner sig fast.