söndag 31 augusti 2014

Filmlogg vecka 35.

50/50 (Jonathan Levine 2011). Paradoxalt nog en rätt trivsam film om en ung man som drabbas av svår cancer. Håller inte hela vägen men det här är en film som uppskattas av många.

Kärleksflugan (Ettore Scola 1970). Italiensk komedi om två män som älskar samma kvinna. Fyndig och småkul emellanåt. Italiensk humor är dock inte alltid så "fresh".

Turist (Ruben Östlund 2014).Ruben Östlund "goes mainstream" och förlorar sin gyllene touch på vägen. Hans svagaste film hittills, fast slutscenen är maffig.

fredag 29 augusti 2014

Från Bromma flygplats till ett fik i Årsta.

Den här fantastiska vägtavlan hängde en gång i tiden passande nog på Bromma flygplats, men återfinns nu på ett kaffe i Årsta. Vilket specifikt fik, storyn bakom flytten, eller vem som ligger bakom konstverket har jag inte lyckats lista ut (även Google har sina begränsningar). Men på någonstans bland Årstas fik hittar ni den.

torsdag 28 augusti 2014

Niagara Falls.

Niagarafallen är en märklig blandning av naturens under och kitschig turistfälla. Den kanadensiska sidan av fallen och staden Niagara Falls ligger bara två timmars resväg ifrån Toronto, men är en helt annan värld. Billiga hotell och restauranger, ett nöjesstråk med attraktioner i stil med Draculas hus, ett anskrämligt kasino, och rätt "old school" futuristiskt arkitektur, delar plats med den mäktiga fallen, vilket ger en viss känsla av lågbudget - Las Vegas. Själva staden Niagara Falls är bitvis tämligen nedgången, samtidigt som det förekommer lovvärda upprustningsprojekt, mängden av turister gör att gentrifieringsprojektet kanske inte är helt hopplöst. Niagarafallen är sannerligen en upplevelse utöver det vanliga på många plan (över trettio graders hetta och knappt någon skugga bidrog till det dagen då jag var där).


































onsdag 27 augusti 2014

Röd eller död?


Vi väntar fortfarande på del tre i den brittiska post-noir författaren David Peaces Tokyo-trilogi, men istället har författaren de senaste åren ägnat sig åt att skriva en massiv (över sjuhundra sidor lång) "biografisk roman" om fotbollsklubben Liverpools legendariska tränare Bill Shankly. Det kan tyckas som för mycket för oss icke fotbollsintresserade - så är dock inte fallet. David Peaces maniskt korthuggna prosa gör att man kommer Bill Shankly in på skinnet i Red Or Dead. En träffande tittel på en roman om en gentleman som aldrig kompromissade med sin personliga övertygelse. Han var inte bara en framgångsrik fotbollstränare, utan även en stor humanist, bokstavligen socialist i blodet, hans livsöde blir till en berättelse om staden Liverpool.

Egentligen borde man inte ha varit skeptisk på förhand till Red Or Dead. David Peace har ju tidigare författat den moderna klassikern The Damned United om Brian Clough, en annan färgstark brittisk fotbollstränare (samtida med Shankly).

tisdag 26 augusti 2014

Station Museum.

Torontos tunnelbana lämnar en del i övrigt att önska. Ett småknepigt icke datoriserat biljettsystem, överfulla tåg, och bara två linjer som inte täcker upp denna metropols alla stadsdelar (vilket gör det oftast mer effektivt att gå, stadens spårvagnar är notoriskt långsamma). Å andra sidan har Toronto en av världens vackraste tunnelbanestationer, nämligen stationen Museum, beläggen inte helt oväntat mitt band stadens största museer. Den är ett litet konstverk i sig, med sina takpelare som har världskulturella motiv som en fingervisning om vad man kan hitta ovan jord.





söndag 24 augusti 2014

Filmlogg vecka 34.

Det Nakna Ansiktet (Krzysztof Kieslowski 1985). Inte en av Kieslowskis större stunder. Osammanhängande blandning av politisk kommentar och privat sorgebearbetning.

Gräset Sjunger (Michael Raeburn 1981). Delvis svenskproducerad Doris Lessing - filmatisering om vita farmares påvra liv i det tidiga 60-talets rasistiska Rhodesia. Stark, intensiv och underskattad, med en tour de force insats av Karen Black i huvudrollen. Finns på dvd tack vare eminenta Klubb Super 8.

The Magus (Guy Green 1968). Utskälld filmatisering av John Fowles klassiska roman Illusionisten. Ett intressant misslyckande kanske men ingen film som behöver återupprättas.