måndag 31 januari 2011

Luchino Visconti intar Cinemateket.

I februari och mars har Cinemateket en Luchino Visconti retrospektiv, missa inte chansen att se filmer som Rocco och hans bröder, Leoparden, Den Oskyldige och Karlavagnens bleka stjärnor på stor duk. Denna stora italienska regissör kan vara den främsta av de klassiska europeiska efterkrigs - regissörerna. Tråkigt nog har han efter sin död 1976 glömts bort, märkligt om man betänker vilken kraft de flesta av hans filmer har inte minst visuellt. Luchino Visocnti började som neorealist men började snart i sina filmer att skildra en över/borgarklass i dekadent förfall med en blandning av ett avståndstagande och fascination som bara den marxistiska adelsman som han var kunde göra.

Läs mer här: http://www.sfi.se/sv/Cinemateket/Stad/Stockholm/Aktuella-serier/?title=Luchino+Visconti.

söndag 30 januari 2011

Välkommen till The Rileys Tony Soprano!


James Gandolfini kommer väl aldrig att helt undkomma Tony Sopranos skugga, men i Welcome To The Rileys lyckas han få till en rolltolkning som nästan inte alls påminner om maffiabossens maner. I Welcome To The Rileys är Gandolfini en beskedlig, rejäl. snäll och genomhygglig man som under en affärsresa till New Orleans börjar ta hand om en tonårig prostituerad. Det hela sker helt utan sexuella avsikter, han ser henne som ett substitut för sin egen avlidna dotter.

Welcome To The Rileys är kanske ingen jättemärkvärdig film, men tack vare James Gandofinis nedtonade skådespeleri lyfter den över det banala. Det är alltid trevligt när en skådespelare får komma loss och spela mot sina egen image i sådana här mys-indiefilmer.

torsdag 27 januari 2011

The Rum Diary nu som Romträsket.

Reverb fortsätter med sina utgivningar av Hunter S. Thompson på svenska. Uppenbarligen finns det en marknad för översatta böcker av en skribent som är näst intill omöjlig att översätta. Turen har nu kommit till The Rum Diary som får heta Romträsket på svenska (dålig titel men urtjusigt omslag på den svenska utgåvan).

Hunter S. Thompson skrev den här romanen som bygger på egna erfarenheter om krökande journalister i Puerto Rico i början på 60-talet, men den gavs ut först på 90-talet när han behövde pengar. Det finns brister i den här romanen som ändå är en fin berättelse om paradoxen i ett tillsyns sorglöst men djupt sorgligt dekadent leverne. Och inte minst är Romträsket en föraning om hur Hunter S. Thomspons karriär kunde ha blivit om han inte fastnat i sin tröttsamma Gonzo-roll. Det är seriöst och inte det minsta sökt utflippat.

onsdag 26 januari 2011

100 album du inte visste att du behövde höra #49 Trust (1981).

Igår fyllde Elvis Costellos album Trust från 1981 trettio år. Det är min absoluta favoritskiva med Costello och det är även mycket möjligt att det är mitt favoritalbum alla kategorier. Så bra är faktiskt Elvis Costello & The Attractions – Trust. Albumet floppade ordentligt när det släpptes och spelades in när Elvis Costello befann sig som allra lägst rent personligt (albumet spelades "under the influence" för att citera Costello som inte minns mycket ifrån inspelningarna). Men musiken är fantastisk. Det är väldigt eklektiskt med en mängd olika stilar representerade, men allt hänger ihop, främst för att materialet framförs med en sådan intensitet och kraft. Elvis Costello var fortfarande ung och arg här, långt ifrån dagens trivselfarbror, samtidigt visar Trust på en viss mognad i Costellos förhållningssätt till sin musik. Det känns som om albumet är på liv och död, kanske var det därför Trust innehåller hans bästa sånger i karriären (och hans fenomenala kompband The Attractions har aldrig spelat bättre än här, vilket säger en del).

måndag 24 januari 2011

Cinemateket visar idag California Split 19.00 på biograf Victoria.

Idag visar Cinemateket Robert Altmans California Split (eller Jackpot som den heter på svenska) på biograf Victoria vid Götgatan kl 19.00. Missa inte chansen att se denna mästerliga och orättvist bortglömda Altman-film från 1974 om spelberoende på stor duk. Elliot Gould och George Segal spelar två vitt skilda spelartyper som hookar upp i en film som har fler undertoner än man kan ana, allt berättat med Altmans klassiska uppbrutna filmteknik i både bild och ljud. California Split är en rolig film som även är djupt sorglig. Elliot Gould gör sitt livs roll som en flamboyant pratkvarn var snitsiga repliker döljer en djup desperation (dessutom har han på slutet en tejpad i samma stil som Jack Nicholson i Chinatown, en film som även den kom 1974).

lördag 22 januari 2011

Missa inte The Party 02.55 på TV4 lördag natt.

Det är läge att ställa in videon när TV4 visar The Party 02.55 på lördag natt. Ett ensembledrama som inte helt otippat utspelar sig under fest och blir väldigt sevärt tack vare en inspirerad rollbesättning. En insidan - skildring av den "hippa" delen av Hollywood med sköna Kalifornien-miljöer.

fredag 21 januari 2011

100 album du inte visste att du behövde höra #50 The Great Kai And J.J. (1960).



J.J. Johnson – The Great Kai And J.J. var det första album som gavs ut på det legendariska skivbolaget Impulse vid starten 1960. En lite märklig skiva som signalerar den blandning av tradition, modernitet, experimentlusta och lite "udda" projekt som skulle utmärka skivbolagets utgivning under de kommande årens storhetstid.

Precis som titeln antyder är det här en duettskiva där de båda trombonisterna J.J Johnson och Kain Winding duellerar/spelar med varandra. Det är uppfriskande att det underskattade instrumentet trombonen får en chans att glänsa för en gångs skull, och Johnson & Winding är fullblodsproffs som självklart levererar. Det här är en skiva av klass odiskutabel precis som nästan allt annat som under sextiotalet gavs ut på Impulse.

torsdag 20 januari 2011

Är årets mest överskattade film redan här?

Jag tycker verkligen inte att Winter's Bone är någon dålig film. Det är en hyfsad och välgjord filmatiseringen av Daniel Woodrells litterära förlaga, och filmen uppskattas nog så mycket för att det är så få som läst boken (En helvetes vinter i svensk översättning). Problemet med filmatiseringen är att det egentligen inte är något som tillförs och en viss tendens till att exotisera fattigdom för en medelklasspublik som jag alltid har svårt för. Det betyder inte att filmen är dålig, utan att den är överskattad (jämför med exempelvis Gudar och människor, en film som förtjänar alla lovord).

onsdag 19 januari 2011

Finfina Filmmusik-Podcasts.

Det är bara att göra tummen upp för det här initiativet. Några som kallar sig för Eldiabolik har skapat The Psychotronic Soundtrack Podcast, där de spelar och pratar om gammal filmmusik ifrån 60/70 - talen. Både välkända filmteman och mer udda spår spelas, med betoning på det som är exotiskt, jazzigt och experimentellt. Något säger mig dessutom att det här projektet bara kommer att bli bättre. Deras senaste podcast handlande till exempel uteslutande om tysk filmmusik (bättre än man kan tro). Läs mer och lyssna här: http://eldiabolik.com/.

tisdag 18 januari 2011

Ännu en hyllning till Gudar och Människor.

Jag väljer att stämma in i hyllningskören till Gudar och Människor. Det är bara att kapitulera inför denna stilsamma men inte långtråkiga film som präglas av en slags magisk (eller kanske kvasireligiös) gåtfullhet. I 90-talets Algeriet hotas några franska munkars tillvaro av den framväxande islamismen, klostrets invånarna hamnar i en inre konflikt emellan sin egen säkerhet och vad dess tro och kall kräver. Det är ett mycket subtilt filmberättande som bitvis når ren magi. Ansiktsuttryck säger i den här filmen mer än ord. Inte minst Lambert Wilson insats som munkarnas ledare präglas av det. Han bjuder på den finaste sortens återhållsamt skådespeleri som jag har sett på länge.

Fotnot: Cinemateket har just nu en liten retrospektiv med Gudar och Människors regissör Xavier Beauvois. Läs mer här: http://www.sfi.se/sv/Cinemateket/Stad/Stockholm/Aktuella-serier/?title=Xavier+Beauvois.

måndag 17 januari 2011

M & M goes Brussels!

På Bryssels flygplats sprang jag på den här godisautomaten med mina favoriter M & M. Som ni ser så poserar de framför Autonium med belgiska flaggor i händerna. Kul med landsspecifika godisautomater. I framtiden måste jag hålla ögonen öppna på alla flygplatser.



söndag 16 januari 2011

100 album du inte visste att du behövde höra #51 Sacred Songs (1980).

Kombinationen av Daryl Hall ifrån extremt slickade popsoulduon Hall & Oates och den lätt avantgardistiska konstrock-gitarristen Robert Fripp kan tyckas låta märklig på pappret, men faktum är att dessa två spelade in en alldeles förträfflig skiva 1977, där det bästa ifrån två världar möts. Sacred Songs släpptes dock pga motstånd ifrån skivbolaget först 1980 och Daryl Hall missade därmed det momentum som albumet kunde ha gett honom om det släppts 1977. För det här är musik som i slutet av 70-talet låg precis rätt i tiden. En slags lätt aggressiv och minimalistisk rockmusik i linje med vad exempelvis David Bowie experimenterade med under de här åren.

Det har gjort Sacred Songs till ett orättvist bortglömt album. Troligtvis är skivan vassare än något av alla de album som de notoriskt ojämna Hall & Oates spelade in. Men den gruppens klockrena melodier och fantastiska sång ifrån Daryl Hall finns även här. Fast den musikaliska omgivningen på Sacred Songs stryker inte lyssnaren medhårs på samma sätt som på Hall & Oates hitsinglar.


lördag 15 januari 2011

Missa inte Fat City 01.30 i natt på SVT1.

01.30 i natt visar SVT1 Fat City, en av mina absoluta favoritfilmer. John Hustons film från 1972 är en mycket svartsynt men kompromisslös skildring av några tredje rangens boxare i en amerikansk småstad. Det är knappast något upplyftande film men den är ett av de mest sanna dokumenten över livet för dem som lever på den amerikanska drömmens skuggsida. Fat City är en av tidsperiodens bästa filmer och troligtvis regissörens främsta mästerverk.

fredag 14 januari 2011

Fågelbo?


Den mest utmärkande skillnaden mellan Bryssel och Stockholm var den stora variationen i standarden på olika hus i den belgiska huvudstaden. Mitt bland välskötta trevåningshus kunde det ligga fallfärdiga eller slitna boningar, där fastighetsägaren uppenbarligen inte haft råd eller vilja att rusta upp. Långt ifrån Stockholms innerstads välfriserade bostadsrättsgetto.

Ett utmärkande exempel var den här tillsyns av människor obebodda kåken som blivit ett hem för fåglar (fönstret längst upp till höger). Duvan på bilden verkar i alla fall trivas.

torsdag 13 januari 2011

Mera muralmålningar.










Naturligtvis kunde jag inte låta bli att lägga upp fler urläckra muralmålningar med seriemotiv ifrån Bryssel.

onsdag 12 januari 2011

På husfasaderna i Bryssel.



Jag ägnade en hel dag åt att med hjälp av en karta leta rätt på alla serie-muralmålningar i Bryssel. Jag hittade alla utom två plus några nya som inte var utsatta på kartan. Det blev en slags modern skattjakt, där det ibland gällde att vara uppmärksam på bakgator och återvändsgränder. Ett utmärkt och trevligt sätt att se hela stan med dess skiftande stadsdelar. Det här är några av mina favoriter bland muralmålningarna.



tisdag 11 januari 2011

Only in Brussels!





Det är bara i Bryssel som man kan hitta en staty av den ikoniska seriefiguren Gaston mitt i stan. Pommes frites och Jaques Brel i all ära men det är den nionde konstarten, serierna som är Belgiens främsta exportvara och stolthet. Bryssels identifikation med sina tidlösa seriefigurer märktes inte bara i souvenirbutiker och på den förnäma seriemuseet. Över hela staden vimlade det av husfasader som var muralmålade med seriemotiv. Den charmiga latmasken och "ursprungliga slackern" Gaston prydde en husvägg han också, med seriens komiska briljans intakt som ni kan se.



måndag 3 januari 2011

Tim Davys is alive and well in Molissan Town.



Den urläckra pastischenEdward Hoppers klassiska målning Nighthawks pryder omslagen på några utländska utgåvor av den svenska pseudonymen Tim Davys Amberville, den första delen i hans planerade gossedjursnoir - kvartett om den ibland mörka storstaden Molissan Town som befolkas av inte alltid så snälla mjukisdjur.

Jag var rädd för att hela Tim Davys - projektet skulle rinna ut i sanden efter för mycket hajp kring den första boken, men del tre Tourqai smögs ut i höstas, samtidigt som den andra delen Lanceheim nu finns i pocket. Det är alltid lika roligt att återse den lätt skruvade miljön i Molissan Town (numera den enda svenska spänningslitteratur som jag får ut något av att läsa), de här böckerna kommer inte göra någon besviken.

Frågan vem som döljer sig bakom pseudonymen Tim Davys är dock fortfarande en gåta. Personligen tror jag alltmer att det rör sig om Håkan Nesser. Det finns paralleller i språket och båda författarnas böcker kommer ut på Bonniers.



söndag 2 januari 2011

Den stora amerikanska romanen (och författaren).

Den sönderhajpade Freedom gjorde att Jonathan Franzen hamnade på Times omslag i augusti. En ära som bara har tillfallit en handfull författare tidigare (märkligt med tanke på att hela USA:s kulturella kapital vilar på landets stora författare). Frågan jag ställde mig innan jag började läsa var om Freedom levde upp till alla lovord? Svaret är utan tvekan ja.

Det här är en stor och omfångsrik roman om en amerikansk medelklassfamiljs jakt på lycka, och den tragedi som personliga kompromisser och kommunikationsbrist innebär. Det blir en fresk över 00-talet. Den tid som just har varit och som i alla fall för amerikanerna har varit allt annat än bra.

Det är dock huvudpersonerna i familjen Berglund som gör Freedom så beroendeframkallande. Fint utmejslade porträtt av ofullkomliga människor som försöker göra sitt bästa och drömmer om en ogreppbar "frihet". En frihet som inte alltid ger den lycka som de har drömt om.

Läs Times fina reportage om Jonathan Franzen här: http://www.time.com/time/arts/article/0,8599,2010000,00.html.

lördag 1 januari 2011

Missa inte Transsiberian 23.30 på SVT2.


Inledd det nya året med att se Transsiberian från 2008 som SVT2 visar 23.30. En snöig thriller som utspelar sig på den transsibiriska järnvägen, en miljö som passar bra med tanke på rådande väderlek. The Machinist - regissören Brad Anderson visar återigen att han är en av vår tids stora och mest originella thriller-makare. Transsiberian är spännande och oförutsägbar men även bitvis humoristisk, samt med en känsla för detaljer.