torsdag 30 april 2009

Oddjob gör det igen!

Såg Oddjob igår kväll på Kulturhuset. Som vanligt är var de superbra. Finns det något bättre jazzband idag. Har svårt att tro det! Det här är verkligen en samling musiker som vi i Sverige kan vara stolta över. Det mest imponerande är kanske att gruppen trots sin proffesionalitet har en en lekfullhet som grundbult. Under konserten symboliserad av ett ständigt (och effektivt) slängande med cymbaler i golvet!

tisdag 28 april 2009

Usel ny Elvisfilm!

Försöken att tjäna pengar på Elvis - myten upphör aldrig att fascinera. Nu har Elvis styvbror själv regisserat filmen om sina år som "the kings" livvakt och alltialo. Protecting the king är väl rent hantverksmässigt ingen katastrof men i övrigt rugit dålig. Sämre skådespeleri har väl sällan setts och det blir pinsamt när folk i Elvis närhet får nya namn för att undvika stämningar. Dessutom ägnar sig regissören åt att skönmåla sig själv som den enda person som ville "rädda" Elvis. Hela filmen känns som en enda stor egotripp och är ett ovälkommet nytillskott till subgenren: filmer som handlar om Elvis.

måndag 27 april 2009

En tripp till Nixonland!

Jag har nog läst mer böcker (och gamla nummer av Time) som behandlar USAs historia under 60/70 - talen än vad som är sunt. Men efter att ha plöjt igenom den nästan 800 - sidiga Nixonland som kom förra året känner jag att det räcker nu. Den unga amerikanska historiken Rick Perlstein har skrivit vad som kan vara den definitiva skildringen av USAs historia 64-72. Perlstein är med amerikanska mått en vänsterperson och det märks, och det ger boken en välbehövd ideologisk udd. Författaren gillar inte Nixon och bokens kanske främsta förtjänst är för alltid punktera efterhandskonstruktionen om att Nixon skulle vara en stor statsman. Här får vi se vilken lömsk och närmast kriminell person presidenten var. En man med intelligens och oerhörd arbetsförmåga som tyvärr använda dessa egenskaper på fel sätt. Främst illustrerat av hur han höll liv i Vietnamnkriget helt i onödan bara för att bli återvald.

Är man intresserad av perioden kommer kanske inte Nixonland med så mycket nytt men historien har aldrig berättats så här. Det blir som att läsa en spännande roman och trots sidantalet blir det sällan tråkigt. Den grundläggande tesen är att Nixon istället för att vara alla amerikaners president utnyttjade motsättningarna i landet till sin egen fördel. USA präglades under den här perioden av ett politiskt våld som det redogörs för i skrämmande detalj. Det kan nästan liknas vid en fascistisk represion från statsmaktens sida och som läsare förstår man varför Nixon av många var så hatad. En annat uppenbart faktum är att det konservativa skifte som USA gick igenom med Reagan på 80-talet hade sitt förstadium redan här (ironiskt nog under en perioden där nationen rent materiellt aldrig varit mer välmående). En tragiskt faktum som kanske nu förhoppningsvis fått sitt slut.

söndag 26 april 2009

En orgie i självömkande!

A complete list of my sexual failures släpps samtidigt på bio, dvd och på nätet. Framtidens filmdistribution eller ett smart sätt att marknadsföra en halvbra dokumentär. Det lutar nog åt det senare. Dokumentärfilmaren Chris uppsöker sina gamla flickvänner för att ta reda på varför hans förhållanden aldrig håller. Det är trevlig tjejer allihop och man förstår inte varför Chris behandlade dem så dåligt, eller vad de såg i honom. Han är en irriterande pseudointellektuell typ av värsta sort. Det blir endå så plågsamt självömkande och ärligt att filmen länge har sina poänger (så här ska du inte göra i förhållandet till det motsatta könet). Tyvärr spånar filmer ur i studentikosa upptåg där Chris överdoserar på viagra och antastar kvinnor på gatan. Det är inte kul alls och det blir uppenbart varför Chris alltid blir dumpad!

lördag 25 april 2009

Missa inte Den lugna staden 23.25 på SVT1 i kväll!

23.25 i kväll visas Den lugna staden från 2001 på SVT1. Det är en av den senaste tio årens bästa franska filmer och är ett starkt ensembledrama om utspelar sig i Marseille. En stad som är allt annat än lungn och där extremism och brottslighet frodas. Missa inte!

torsdag 23 april 2009

Che at the movies (igen).

Första delen av Steven Soderberghs epos om Che Guevara, Che - Argentinaren var en triumf. Del två, Che - Gerillaledaren lever inte upp till förväntningarna. Som så ofta är Soderbergh tekniskt skicklig men saknar emotionell känsla. Benicio Del Toros eventuella skådespeleri försvinner bakom all skäggväxt, han går mest omkring och grymtar, vilken skillnad mot de ambitioner som fanns i hans gestaltning i del 1. I stort sätt hela filmen består av Ches sista dagar med gerillastrider i Bolivia. Efter ett tag blir det lite tråkigt, säkert realistiskt men monotont och ospännande. Soderbergh borde ha mixat lite med olika narativa trådar som han gjorde i del 1. Det hade behövts något annat än armod i Bolivias ödemarker för att få riktig fart på den avslutande delen av sagan om Che.

tisdag 21 april 2009

"A Grand Concert" på Debaser!

Var och såg orkestern med världens bästa bandnamn, Grand ArchivesDebaser tidigare i kväll. Vilken konsert, bandets blandning av stämsång, "feaky folk", akustiskt gitarrplockande och en del ös passar utmärkt live. Grand Archives som som leds av en avhoppad Band Of Horses medlem spelar väl rätt typisk amerikansk indie av idag egentligen, men de hör till de bästa i genren. Kan bli årets Fleet Foxes. Dessutom gjorde de en Elvis Costello - cover, Indoor fireworks. Ett val som värmde ett gamalt Costello - fans hjärta lite extra!

Åk Taxi med Alexandra!

Till en början var jag skeptisk till Alexandra Pascalidous bok Taxi. Att åka runt och prata med taxichaufförer känns så lättköpt, något man gör på journalistutbildningar kanske. Men jag fick boken gratis, och måste säga att jag gillade den skarpt. En mängd taxichaufförer över hela världen berättar om sina liv, och vilka liv sedan. Många livsöden är sorgliga, flera så märkliga att de kunde var fiktion, de flesta gripande. Ibland kanske boken tenderar lite åt livsfilosofi ala bitter taxichaffis, men det är hyperkritik. Pascalidou måste ha gjort ett knepigt urval för att få fram just dessa personer med så olika liv. Det som förenar är att själva jobbigt alltid är slitigt och inte lämnar mycket plats för annat. Kör du taxi är du din egen men du måste jobba jämt. Inte konstigt att taxibilen för många blir den sista utvägen.

måndag 20 april 2009

Båten som inte rockar!

Bioaktuella Boat that rocked marknadsförs som en rolig brittisk ensemblefilm. Det är den inte. Ett gäng sköna snubbar sänder piratradio från en båt i nordsjön på 60-talet. Men besättningen är inte speciellt kul alls, snarare irriterande i länden. Till och med Philip Seymour Hoffman är osedvanligt blek i det här sällskapet. Men visst filmen är länge så tafflig att det blir underhållande just därför, och det vimlar av 60-talskitsch (även om tidsangivelserna både för musik, kläder och rekvisita ofta är fel). Fast filmen är alldeles för lång och snart tröttnar man på alla misogyna skämt. Då slutet med ett skeppsbrott kommer har filmen redan länge havererat (fast som så ofta med dåliga komedier är eftertexterna är inte så dumma).

söndag 19 april 2009

Fatboy Rules!

Var och såg FatboyDebaser Medis tidigare ikväll. Lokalen var inte full alls men vad gjorde det. Fatboy gav som alltid järnet med den form av proffesionalitet som bara ihärdigt turnerande och lycka över att få spela musik kan ge. Mixen av ösig rockabilly och sentimentala ballader fungerar som alltid bra och är bättre live än på skiva. En extra dimension tillförs liksom, och publiken blir bitvis helt galen. Medelålders personer flippar ut totalt, Fatboy är verkligen ett folkets band. Retro kanske, men det är alldeles för bra för att gå under beteckningen nostalgi. Grundbulten är låtarna som är urstarka. Weeping Willows skulle döda för att få dem. Det finns inte en antydan till pastisch. Det här är äkta vara.

fredag 17 april 2009

Inget mirakel den här gången Spike Lee!

När jag såg att Spike Lees nya film Miraklet vid St Anna smögs ut direkt på DVD i Sverige, reagerade jag skarpt (Spike Lee är en av vår tids stora). Efter att ha sett filmen förstår jag varför. Det är ett fiasko av stora mått. Under stor uppmärksamhet sade sig Spike Lee vilja skildra de afroamerikanska soldaternas insatser i andra världskriget, men resultatet har blivit en lång gammaldags krigsfilm utan finess. Filmen är delvis finansierad med italienska pengar och det känns som Spike Lee kompromissat bort sina ursprungliga intentioner. Till stora delar handlar filmen mer om det italienska partisanmotståndet än om de svarta soldaterna. Dessutom är regissörens vanliga hetsiga filmstil helt borta här. Den här filmen kunde han gjorts av vem som helst, motsatsen till det som brukar göra Spike Lees filmer så sevärda!

torsdag 16 april 2009

Jazz för tysta nätter.

Det svenska jazzbandets The Quiet Nights Orchestras debutalbum, det passande betitlade Chapter One är här. Som orkesterns namn antyder rör det sig om stillsam och melodisk jazz. Skvaljazz eller muzak kan man säg om man vill vara elak. För den här musiken fungerar ibland som rena ljudtapeten. Men vilken ljudtapet. Professionellt och med skön retrokänsla som inte doftar nostalgi, är det en skiva som jag nog kommer spela till döds i vår. Den typ av lugn kontemplativ musik med stråk av melankoli, som ibland är allt du behöver!

onsdag 15 april 2009

Netherland.

Netherland (ännu inte översatt till svenska), blev en av förra årets mest uppmärksammade romaner, och det förstår man. Irländaren Joseph O'Neil har skrivit en stor amerikansk roman med holländaren Hans som huvudperson. Hans jobbar i New Yorks finanssväng, men omständigheter vagt kopplade till ändrade sinnesstämningar gör att hans fru och lilla son lämnar honom efter 9/11. Ensam och isolerad på Chelsea Hotel träffar han på den karismatiska Chuck, som drar in honom i New Yorks dolda cricketkultur. Det utvecklas till en berättelse om erfarenhet av exil och om en tid som redan känns avlägsen (fast det bara var fem år sedan).

Netherland är delvis en roman om cricket, men framföralt behandlar den en behovet gemenskap. Hans är övergiven och får tröst i Chucks storslagna planer på en cricketstadium. Överhuvudtaget har Netherland något drömskt och oklart över sig som ger den en distinkt kvalité. Boken är långsam och sävlig, och en stor belöning för läsaren i det långa loppet. Hans är märklig romangestalt, tystlåten och reserverad. En alldels vanlig person och ändå inte. Han blir en katalysator för andra att spela ut sin exentriteter. Dessutom måste något sägas om O'Neils språk. Så utsökt och exakt. Precis det som ofta utmärker en tidlös klassiker.

tisdag 14 april 2009

The Escapist.

Min favorit subgenre, fängelsefilmen har fått ett nytt tillskott. Brittiska The Escapist släpps direkt på DVD i Sverige trots en (blek) titellåt av Coldplay. Men filmen är mycket bra, ett måste även för de som inte gillar fängelsefilmer. Det finns positiva ekon av klassiker som Nyckel till frihet & I faderns namn. Fast The Escapist är rätt originell och står på egna ben. Ett par kåkfarare planerar en plötslig flykt från ett stenhårt Londonfängelse, via kloaker och tunnelbanesystem. Spännande och realistiskt, med en perfekt blandning eskapistisk flykt och hård fängelsemiljö. Dessutom slutar filmen med en mycket bra tvist, ett kraftprov bara det!

lördag 11 april 2009

Sex, droger och kalaspuffar.


Den amerikanska populärkulturskribenten Chuck Klosterman är sönderhajpad för tillfället, men ska jag vara ärlig, är han överskattad. Min åsikt står fast efter att ha läst essäsamlingen, Sex, droger och kalaspuffar. Trevlig tunnelbaneläsning men inte mycket mer. Jag är inte säker att Klosterman är någon som bör översättas till svenska. Det han skriver är i mycket en strikt amerikansk angelägenhet, och tyvärr är han ofta mer självupptagen än bra.

Klostermans specialitet är att skriva intelligent och på allvar om dålig populärkulur, typ Van Halen eller Pang i plugget. Är du inte intresserad av detta blir det lätt irrelevant. Det är inte så att man får lust att börja lyssna på Van Halen efter Klostermans hyllningar. Vissa texter är dock bra och roliga (som tex beskrivningen av en mässa för musiknördar eller ett porträtt av ett Guns n Roses coverband). Och egentligen ska jag inte klaga. Den här boken har fått mig att börja lyssna på Billy Joel. Tack för det Chuck!

onsdag 8 april 2009

Sunchine Cleaning.

Sunchine Cleaning (biopremiär idag) marknadsförs som en trevlig komedi. Det är den inte. Rolig bitvis, fast mestadels en rätt smådeppig amerikansk indie när den är som bäst. Realistisk men även full av härliga karaktärer. Två systrar bestämmer startar ett företag som städer upp efter dödsfall när inga alternativ finns kvar. Otippat visar sig denna verksamhet kunna få ordning på deras misslyckade liv. Filmen är snarare karaktärs än handlingsdriven och ger ekon av den sk "New Hollywood" - epoken. Ett gott betyg alltså.

Min nya favo Emily Blunt ger ett hjärteknippande porträtt av den äldre systern. Cheerleader och jätte poppis på High School. Livet blev inte alls som hon tänkt sig men hon ger inte upp. Finns det någon rättvias blir Ms Blunt snart en storstjärna. Dessutom spelar Alan Arkin systrarnas pappa och gör en härlig gubbe. Med tveksamma metoder gör han affärer i livsmedelsbranschen. Arkin är en "supporting actor" av bästa märke!

söndag 5 april 2009

Guide till USA!

Svenska Dagbladets USA - korre Karin Henriksson gav i samband med presidentvalet ut en bok om det stora landet. USA så funkar det tåls att läsas även nu efter valdagen, trots att landet till följd av krisen går igenom en av sina största förändringar någonsin. Henriksson antyder att de kommande åren kommer att bli besvärliga och nationen är i mycket är en krutduk på väg att explodera (den närmaste tiden blir spännande minst sagt).

Annars förklarar boken pedagogisk de flesta aspekterna av USA. Karin Henriksson gillar landet, det märks, samtidigt tas mycket upp som hon tycker är fel. Vad som blir mest uppenbart är att USA inte är Europa utan något helt annat. Ett motsägesfullt land där allt kan hända, och där både det bästa och värsta av mänskligt beteende frodas.

lördag 4 april 2009

Missa inte Den amerikanska vännen på SVT1 i kväll!

Klockan 22.40 i kväll visas Den amerikanska vännen SVT1. En av filmhistoriens bästa filmer, så missa den inte. Wim Wendes Tom Ripley - filmatisering från 1977 har ytterst lite gemensamt med boken och Dennis Hopper spelar en märklig och känslosam Tom Ripley. Överdrivet amerikansk på många sätt då han lurar Bruno Ganz snälla tavelmakare att bli lönnmördare. Svidande vackert foto är det dessutom i en film som verkligen fungerar på många plan.

Bonusinfo: Den här Patricia Highsmit - novellen ha faktiskt filmatiserat en gång till. Ripleys game från 2004 är mer trogen den litterära förlagan men är även den mycket bra!

fredag 3 april 2009

Den fatastiska boken om Oscar Wao!

Har haft The brief wondrous life of Oscar Wao som tunnelbanebok i en månads tid. Och det är den typ av bok som gör att du inte vill stiga av tuben. Boken har sönderhyllats och gjort författaren Junot Diaz till en litterär superkändis. Och sällan har det varit mer välförtjänt. Vet inte vad jag ska säga om denna tragiska men humoristiska roman som inte redan sagts. Läs den! Det är en av mina största bokupplevelser och obligatorisk läsning för alla som är det minsta intresserade av litteratur. Stackars Oscar, en överviktig nörd i New Jersey, misslyckas och misslyckas. Sällan har livet för dem som är totalt utanför skildrats mer osentimentalt. Förloraren är ingen hjälte, utan bara en oerhört tragisk person, trots de blir Oscar Wao en av de finaste figurer som någonsin förekommit på en boksida.

Transsiberian.

Brad Andersson måste vara en av vår tids mest underskattade regissörer. hans förra film The Machinist var ett mästerverk, och hans nya Transsiberian är nästan lika bra. Ett amerikanskt pars resa på den transsibiriska järnvägen utvecklar sig till rena mardrömmen. Transsiberian är skrämmande och otäck. En totalt oförutsägbar thriller som utnyttjar det kalla och ogästvänliga sibiriska landskapet väl. Tåg är dessutom alltid en bra skådeplats för spänning. Brad Andersson fångar verkligen den klaustrofobiska känslan av att man sitter fast, trots att man färdas framåt. Dessutom är Woody Harleson briljant som töntig och naiv tågfantast!

torsdag 2 april 2009

Musikindustrin vara eller icke vara!


Duktiga musikjournalisten Tony Ernst har kommit ut med boken 6 miljoner sätt att jaga en älg på om skivindustrin kris till följd av fildelningen. Boken blir snart inaktuell så det gäller att läsa den nu! Fast den är nog bara av intresse för de som är intresserade av den här frågan. Rätt torrt skriven och med mycket att läsa mellan raderna. Det hade nog passat bättre med en artikelserie, fast mycket bra sägs. Framförallt i de intervjuer Tony Ernst gör med olika berörda parter (av skiftande kvalité dock).

Den outtalade slutsatsen blir att spelet är förlorat för den stora skivbolagen. Ingen under 25 är van att betala för musik och kommer inte heller att göra det i framtiden. Musik är för dem gratis. Skivbolag (och artister) måste då hitta andra inkomstkällor. Och musiken i sig har hittills inte tagit skada. 00 - talet är nog det bästa musikdeceniet sedan 60 - talet. Och lösningen på allas problem är Spotify, i alla fall i fall om du frågar mig.

onsdag 1 april 2009

No more New York Stories!

Bokhandeln New York Stories på Odengatan kommer att slå igen. Trist, det var en av få boklådor i stan med enbart engelskspråkig litteratur. Dessutom en mycket trevlig inredd affär. Så mysig som bokhandlar utomlands kan vara. Men nu reas alla böcker bort med fyrtio procenst rabatt. Jag hittade en bok om amerikanska vägskyltar. Kände mig tvungen att köpa något efter att snokat runt i en halvtimme efter några fynd.

Konst i tunnelbanan på Stadsbiblioteket.

Den svenska fotografen Marianne Ström har i åratal dokumenterat världens tunnelbannor och den konst som finns där. Över hela världen har hennes vandrande utställning och bok Metro Art gjort succé. Fram till 5 april visas nytagna foton av henne i Stadsbibliotekets entré. Och det är gratis!