lördag 31 december 2016

Gott nytt år!


2016 tar nu äntligen slut och 2017 väntar troligtvis ännu mer ångest. Mannen som snart flyttar in i det vita huset får en mer än något annat att vilja stoppa tiden. Men varför måla fan på väggen. Jag önskar er ett gott nytt år och en bra start på det nya året.

torsdag 29 december 2016

Beware of the Golden Fang.

Har sett om Inherent Vice och det slår mig att den sällar sig till de filmer som gör sig bäst på en biograf. Melankolin försvann liksom lite hemma i tevesoffan och det hela framstod mer som härligt flippad skröna (vilket det kanske är). Filmens mäktigaste ögonblick är och förblir när vår hjälte Doc Sportello får syn på det mystiska brottssyndikatet Golden Fangs högkvarter. En byggnad som tyvärr inte finns i verkligen men fullkomligt skriker ut det sena sextiotalets modernistiska klimax.

måndag 26 december 2016

Filmlogg vecka 51.

Skottet (Claes Fellbom 1969). Bortglömd svensk film om tonårsbrottsling på flykt. Inte så tokigt och fin socialrealistisk tidskänsla ifrån folkhemmets mer dystra miljöer.

Jag, Daniel Blake (Ken Loach 2016). Klassisk Loach. En film som krossar ditt hjärta.

10 Cloverfield Lane (Dan Trachtenberg 2016). Hade kanske sluppit slutet men innan dess är det här en oerhört originell domedagsthriller. Mest klaustrofobiska filmen i år?

Expresso Bongo (Val Guest 1959). Cynisk showbiz-musikal som hade behövts trimmas men ändå ger en fin bild av dåtidens West End och bjuder på en inblick i den brittiska espressobar-subkulturen.

Brooklyn (John Crowley 2015). En liten pärla till film som stillsamt bjuder på hjärta och smärta. Måste ses!

torsdag 22 december 2016

Oh no, not Xmas again...



Ja, det är väl så här många av oss känner just nu. Det sämsta året sedan andra världskriget är snart slut och vi måste ändå låtsas fira lite lite jul utan snö men med äcklig julmat. Även de som älskar julen över allt annat torde i år känna en aningens avsmak inför denna överdrivet sönderkommersialiserade högtid (att börja spela jullåtar på reklamradion redan i november är ett tecken på att saker och ting gått för långt). Å andra sidan vet vi ju inte om det blir någon jul alls 2017 med tanke på världsläget - kanske ska man passa på att ta en riktig julfrossa?

Bilden ovan är tagen ifrån omslaget till den legendariska svenska musikjournalisten Lennart Perssons julkassett ifrån 1984. Vet ej om den följde med något fanzine eller bara gavs bort till vänner och bekanta, men nu finns kassettens låtar på en Spotify - lista som inte gör någon besviken.


onsdag 21 december 2016

Jag, Daniel Blake.

Det finns filmer som ibland får ett eget liv utför sin egen cineastiska kontext. Jag, Daniel Blake är en sådan film. Den brittiska diskbänksrealismens grand old man Ken Loach får sent i karriären sin största kommersiella framgång. Han når utanför arthouse - salongerna men en film om solidaritet och den totala bristen på mänsklig hederlighet i det nyliberala samhället. Ett system som bryter ner vanliga hyggliga människor och tvingar dem till ständig förnedring då alternativet kan vara gatan. Man lämnar biosalong ledsen och med en känsla av att nu räcker det. Det är nog inte bara jag som känt så efter att ha sett Jag, Daniel Blake. Huvudpersonens ovärdiga öde skakar om en något oerhört.

söndag 18 december 2016

Filmlogg vecka 50.

Symptoms (José Ramón Larraz 1974). Orginel liten brittisk skräckfilm med häpnadsväckande slasher - scener. Fast främst är den en film som handlar om isolation och sexualskräck.

The Mission (Roland Joffé 1986). Vinner på att ses om men ändå en film som inte riktigt lever upp till full potential trots all sin episka maffighet (inklusive ett av Ennio Morricones mest ikoniska soundtrack).



Home Movies (Brian De Palma 1979). Märkligt och obskyrt De Palma - projekt som spelades in i form av en universitetskurs. Episodisk och ojämnt, och nog mest för regissörens fans. Finns på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=0AfvkD6eqX0https://www.youtube.com/watch?v=0AfvkD6eqX0.

måndag 12 december 2016

Filmlogg vecka 49.

Mustang (Deniz Gamze Ergüven 2015). Fruktansvärd men oerhört starkt om patriarkalt förtryck på den turkiska landsbygden. En av de senaste årens bästa filmer.

Dheepan (Jacques Audiard 2015). Sensationsbetonad socialrealism som aldrig riktigt lyfter. Regissören kan bättre.

Fyren Mellan Haven (Derek Cianfrance 2016). Årets snyftare som ofta är närmaste klaustrofobisk i maffig widescreen. Sedvanligt bra filmmusik signerad Alexandre Despalt.


söndag 11 december 2016

Mannen i hörnet.

Mannen i hörnet är Jean Louis Trintignant som idag råkar fylla åttiosex år. Congratz till en av filmhistoriens främsta seriösa dysterkvistar (och stiligaste män). Filmen i frågan är Bernardo Bertoluccis I'l Conformista (på svenska felöversatt till Fascisten) ifrån 1970. En av alla tiders främsta kinematografiska bedrifter.

måndag 5 december 2016

Filmlogg vecka 48.

Hell Or High Water (David Mackenzie 2016). Våldsamt Texas-melodram med bett. Mumma för oss som älskar genren (och nog även för er andra).

Beat Girl (Edmond T. Gréville 1960). Brittisk teenagexploitation som är sådär och lider av "bad acting". Filmhistoriskt intressant som John Barrys första soundtrack.



Flocken (Beata Gårdeler 2015). Väldigt bra svensk film om mobbmentalitet som är den ruggigaste Norrlandsskildringen sedan Jägarna. Väl värd en titt.

Marknadens Lag (Stéphane Brizé 2015). Subtil karaktärsstudie om vår tids arbetarklass, vars jobb tvingar dem till osolidaritet och moraliskt köpslående. Växer alltmer under filmens gång.

torsdag 1 december 2016

Elvis och Glen.

De två dåtida giganterna Elvis Presley och Glen Campbell strålar samman på ett bröllop 1970 (det var Memphis-maffiamedlemmen George Klein som gifte sig, bisarrt nog i Elvis Presleys privata Las Vegas-svit). Få verkar idag dessvärre minnas Glen Campbell, vars brett orkestrerade popcountry gjorde honom till det sena 70-talets kanske största artist i USA, ett påstående som kanske ska tas med en nypa salt iofs. Kungen själv visar ju med all tydlighet vem det är som är störst av de båda.

onsdag 30 november 2016

"Le Torri".






Brutala, föga inställsamma och fullständigt briljanta är Enzo Zacchirolis båda betongskrapor ifrån 1975. Av lokalbefolkningen i Bologna kallas de för "Le Torri, troligtvis för att de vid uppförandet var stadens högsta hus.

söndag 27 november 2016

Filmlogg vecka 47.

Prince Of Darkness (John Carpenter 1987). Underskattad Carpenter - film som känns som en variant av The Thing med drag av både religiös skräck och zombiefilm. Regissörens ständigt pulserande monotona filmmusik lyfte nog filmen ett par snäpp.



The Disappearance (Stuart Cooper 1977). Fin liten trenchcoat - noir (med uppenbara Jean Pierre Melville - influenser) med en Donald Sutherland i toppform som melankolisk lönnmördare. Fina scenerier ifrån ett vintrigt Montreal är heller aldrig fel. Finns på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=7eugyyJ3E2o&list=PLttIcfQlP1JRgsPzxrFFDEwCCBxIOYNPy.

A Bigger Splash (Luca Guadagnino 2015). Remake av La Piscine som vida överträffa originalet. Kuslig ödesmättad semesterstämning och superbt skådespeleri ifrån Tilda Swinton och Ralph Fiennes i en av de senaste årens bästa filmer.

måndag 21 november 2016

Fiera di Bologna.


Bologna må vara känt för kommunism, gator täckta av portik, pasta med köttfärssås, norditalienskt välstånd, studenter och väggar täckta av radikal graffiti, men en inte ringa del av stadens besökare kommer dock dit för att besöka stadens mässdistrikt. För fans av modernistisk arkitektur är det ett område som är väl värt en utflykt även om du inte ska besöka någon slags mässa. De närmast brutalistiska byggnaderna signerade den japanska arkitekten Kenzo Tange ifrån 1978 ger ett närmast futuristiskt intryck, ekon av den framtid som aldrig kom.







söndag 20 november 2016

Filmlogg vecka 46.


 Jag Är Nyfiken - Blå (Vilgot Sjöman 1968). Mer ofokuserad än den gula filmen. Ändå mer än ett tidsdokument och känns ofta skrämmande aktuell.


Slutpunkt Berlin (Anthony Mann 1968). Halvlyckat spionraffel vars blandning av James Bond och John le Carré ändå ger en viss skön vintage-känsla idag.

The Looking Glass War (Frank Pierson 1969). Inte en av de bättre John le Carré - filmatiseringarna som lider av akut brist på såväl raffel som logik. Det mest oväntade är filmens utveckling emot en existentiell roadmovie.

söndag 13 november 2016

Filmlogg vecka 45.

Julieta (Pedro Almódovar 2016). Fin liten Alice Munro - filmatisering som lyckas fånga den tysta desperationen i författarens noveller.

Besieged (Bernardo Bertolucci 1998). Underskattad Bertolucci - film med som både är oväntad och ömsint om mänsklig godhet, när isolation påverkar förhållandet mellan ensam pianist och hans afrikanska hushållerska.

Out Of The Past/Skuggor Ur Det Förflutna (Jacques Tourneur 1947). Film noir - klassiker där Robert Mitchums imposanta persona (och något överdrivna voice over) idag är behållningen.

Blåsningen (George Roy Hill 1973). Fortfarande mestadels pur eskapism även om denna blockbuster full av vinjetter är alltför lång och ibland för sökt charmig.