onsdag 30 december 2009

Fem bra album från 2009!

Observera att det här inte behöver vara årets fem bästa album. Det rör sig istället om fem bra skivor som kom ut i år och som jag vill lyfta fram, eftersom jag har lyssnat mycket på dem.

Richard HawleyTruelove's Gutter är utan tvekan årets bästa album. Äntligen har han fått till en helgjuten skiva med bara topplåtar. Sorgsna och känsliga ballader framträder i genialiska arrangemang. Bättre än så här blir det inte.

Chris IsaakMr. Lucky är även det en sorgsen men bra skiva. Årets mest förbisedda album om du frågar mig. Chris Isaak är en fantastisk sångare och låtskrivare som i sina sånger fångar något väsentligt om att vara människa, samtidigt som det ges ekon av en tid som flytt.


Ett nytt album med Wilco är alltid en världshändelse. WilcoWilco [the album] är kanske inte bandets bästa album, men ändå bättre än det mesta ifrån 2009. Som alla deras skivor växer den efter upprepade genomlysningar!

Till skillnad ifrån mitt stora jazzår 2008, blev det inte så mycket jazz i år. Hypnotic Brass Ensemble – Hypnotic Brass Ensemble får symbolisera årets jazzlyssnande och visar att den här musiken fortfarande har en framtid. Vilket sväng, vilket ös, vilket blås!

Jag vet att jag har tjatat om det här albumet tidigare på bloggen. Men Clint MansellMoon är nog årets upptäckt för mig. Musik till en mästerlig film som till och med överträffas själva filmen. Är Clint Mansell den nya Ennio Morricone?

tisdag 29 december 2009

Årets 20 bästa filmer (på bio).

1. Benjamin Buttons Otroliga Liv.
2. Synecdoche New York.
3. Milk.
4. The Damned United.
5. Che - Argentinaren.
6. The Hurt Locker.
7. Inglorious Basterds.
8. The Informant.
9. Watchmen.
10. Fighting.
11. The Brothers Bloom.
12. The Pride & The Glory.
13. Cadilac Records.
14. Linje 1 2 3 Kapad.
15. Tvivel.
16. Solisten.
17. Public Enemies.
18. Sunchine Cleaning.
19. The Reader.
20. Taking Woodstock.

Nog såg jag bra filmer på bio 2009 alltid. Visst bättre filmår har det kanske funnits och ingen av de här filmerna är väl ett tidlöst mästerverk i klass med förra årets Before The Devil Knows Your Dead och There Will Be Blood, även om berättelsen om Benjamin Button är så nära en oförglömlig klassiker man kan komma. I övrigt är det bara att konstatera att de bästa filmerna som alltid görs i Hollywood. Trots allt snack om den kreativa Hollywood - filmens död, fortsätter denna filmindustri att producera ett antal kvalitetsfilmer varje år!

måndag 28 december 2009

Världens bästa namn på ett album!


Daniel Gilbert – New African Sports, Soul Café Club No 1 är utan tvekan årets albumtitel. Att döpa sin debutskiva till New African Sports, Soul Caf''e Club No 1 är bara så djäkla coolt! Själva albumet låter helt okey, men inte mer. För lite afrikanska influenser och soul kanske!

söndag 27 december 2009

Mitt svar från ministern!

Efter att ha sett Sharkwater blev jag så upprörd att jag skickade ett mail till miljödepartementet, där jag krävde att Sverige ska förbjuda hajfensfiske. Efter några veckor fick jag faktiskt svar:

Martin!

Tack för ditt e-brev angående hajfiske. Du skrev ursprungligen till miljöminister Andreas Carlgren men eftersom det är jag som har hand om fiskefrågorna så kommer svaret från mig.

Jag vill inledningsvis poängtera att regeringens inställning är att djur ska behandlas med respekt och värdighet. Jag tycker precis som du att det är upprörande när djur behandlas illa och förfarandet att skära av hajfenor, så kallad ”finning”, är inte acceptabelt.

Sverige har anslutit sig till EU:s förordning (EG) nr 1185/2003 om avlägsnande av hajfenor ombord på fartyg. Förordningen innebär att finning är förbjudet i alla gemenskapsvatten och för alla gemenskapsfartyg världen över. Sverige och övriga EU är också pådrivande inom FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) för att ytterligare förbättra förvaltningen av hajar.

Slutligen vill jag säga att jag är övertygad om att vi konsumenter kan göra skillnad genom att vi gör medvetna val.

Med vänlig hälsning

Eskil Erlandsson
Jordbruksminister

Det känns skönt att regeringen står på samma sida som jag i den här frågan.

lördag 26 december 2009

A Serious Man.

De nu för tiden hyperproduktiva bröderna Cohen är här med en ny film. A Serious Man är mycket judisk och väldigt humoristisk. Det känns självbiografiskt när filmbröderna berättar i klockrena tidsmarkörer om en medelålders universitetsprofessor som får en livskris i slutet av sjuttiotalet. Det är mycket roligt och träffsäkert halvägs, men under den sista tredjedelen tappar man intresset. Innan dess är det här dock en så kallad intellektuell komedi, som verkligen levererar.

fredag 25 december 2009

Sin Nobre.

Planerar ni att gå på bio i mellandagarna? Skippa då Göta kanal 3, gå istället och se det finfina realistiska dramat Sin Nobre. En film som visserligen innehåller många jobbiga och starka scener, men även bjuder på en ordentlig dos klassisk melodram. Det är väl just det melodramiska i storyn som är det enda jag har lite problem med. Det blir lite väl förutsägbart ibland

Men det kan jag bortse ifrån. För Sin Nobre sveper över mycket, med sin historia om några fattiga stackare från Honduras, som ger sig ut på en resa (mestadels på tågtak) där slutmålet är illegal invandring till USA. Det är stark autencitet i rollprestationerna, en dokumentär känsla rakt igenom, stark lokalanknytning i interiörerna, och ett maffigt filmfoto. Dessutom bjuds åskådaren på en sidohistoria om de våldsamma och tatuerade kriminella gängen i Mellanamerika. Något som förgiftar hela regionen, och nästan överskuggar huvudhistorien i den här utmärkta filmen.

onsdag 23 december 2009

Jul - året runt!


Äntligen har jag hittat en julskiva som går att sätta på även andra månader än december. Vince Guaraldi Trio – A Charlie Brown Christmas är musiken till en tecknad TV-show med Snobben - gänget ifrån julen 1965. Musiken låter dock inte något mycket jul alls, och är inte alls barnslig, om någon nu trodde att Snobben är en serie för barn. Vince Guaraldis musik till TV-showen är snarare tidstypisk pianojazz, med lite exotiska inslag. Det låter utmärkt, även när det inte är jul.

tisdag 22 december 2009

Ännu mer julstämning!

En skiva som jag spelar flitigt varje år kring juletid ärThe Beach BoysUltimate Christmas . En återutgåva av bandets julalbum från 1964 (ironiskt nog inspelad mitt i juli). Den innehåller både egenkomponerade jullåtar i patenterad "Beach Boys"-stil, och traditionella tolkningar av klassiska jullåtar. Som bonus får lyssnaren också flera låtar ifrån ett försök till en julskiva inspelat 1977. Det projektet refuserades av skivbolaget, och kom istället att ligga som grund för det förskräckliga albumet The M:I:U Album från året därpå. Julskivan låter betydligt bättre med en av Brian Wilsons bästa låtar från den perioden: Winter symphony, och Dennis Wilsons oerhört vackra solonummer: Morning christmas.

lördag 19 december 2009

Comeback of the year!

Om Michael Jackson tyvärr lämnade oss det här året, så gjorde en annan kung av pop ifrån 80-talet en lite undanskymd återkomst. Låtskrivargeniet Paddy McAloon och hans eminenta orkester Prefab Sprout har legat i träda under nästan hela oo-talet. Så när den redan 1993 inspelade Let's change the world with music plötsligt släpptes i höstas, blev den en påminnelse om hur mycket deras himmelskt vackra musik har saknats. Det finns få lika starka låtskrivare och sångare som Paddy McAloon på den här jorden. Nu undrar man bara hur många flera mästerliga outgivna album med Prefab Sprout det finns i arkiven. Lyssna på Prefab SproutLet’s Change The World With Music här.

fredag 18 december 2009

Missa inte Dödligt protokoll på SVT1 i kväll!

23.10 i kväll visar SVT1 polisthrillern Dödligt protokoll från 1990. Det är en underskattad film som är fullt i klass (och om inte bättre) med regissören Sideny Lumets två andra filmer om poliskorruption i New York, klassikerna Serpico & Prince of the city. När Sidney Lumet är i högfrom är det få som gör bättre filmer och Nick Nolte briljerar som en mycket elak polis!

torsdag 17 december 2009

Missa inte Gitarrmongot på SVT2 i kväll.

23.00 på SVT2 i kväll visas Ruben Östlunds första långfilm Gitarrmongot från 2004. I mycket är det en förelöpare till den tematik och filmspråk som han nådde fulländning med i uppföljaren De Ofrivilliga. Men Gitarrmongot är mer ostrukturerad, experimentell, obekväm och framförallt knäppare, men kanske också en bättre film. Framförallt är den dock mycket sorgsen i sin skildring av utanförskapets utsatthet.

onsdag 16 december 2009

Istället för The Informers, The Informant!

Filmatiseringen av The Informers var tyvärr tämligen likgiltig, men som tur är en helt annan slags film, med en liknande titel bioaktuell. Steven Soderberghs tredje film på svenska biografer i år, The Informant är en lite gammaldags psykologisk spänningsfilm, av stilen "de gör inte sådana längre". Utan tvekan är filmen en av regissörens bästa någonsin, och ger hopp om att Soderbergh kanske går in i en spännande högkvalitativ fas.

Matt Damon spelar en höjdare inom majsindustrin som börjar jobba undecover för FBI i början av 90-talet, i syfte att sätta dit sin arbetsgivares skumma affärsmetoder. Den töntiga och taffate informatören visar sig dock ha mer rävar bakom örat än vad man kan tro. Huvudrollinnehavaren har väl sällan varit bättre, i en film där det mest känns oerhört genomtänkt. Spänningen skapas via effektiv dialog istället för action, och att vi även får höra huvudpersonens egna tankar, tillför en extra dimension.

Det här kan faktiskt vara den bästa "seriösa" thrillern Hollywood har spottat ur sig sedan Breach, och Matt Damon bakas upp duktiga men lite okända birollsaktörer. Som bonus får vi även förtexter som är en fin pastisch på förtexterna i Klute och ett suveränt jazzigt soundtrack av Marvin Hamlisch. Det bästa det en gång i tiden så lovande musikaliska underbarnet har gjort på år och dagar!

tisdag 15 december 2009

The Hurt Locker.

The Hurt Locker anses av många vara den hittills bästa filmen om Irak-kriget. Jag är beredd att hålla med. Det är den film som bäst skildrar kriget på plats (bästa film med Irak-tema är dock det underskattade hemkomstdramat Stop-Loss). The Hurt Locker skriver ingen på näsan med kritik av kriget, det är istället en spänningsfilm som utspelar sig i Irak. Just därför framstår kriget som så fel när man ser de amerikanska soldaterna klampa runt i en miljö där de inte här hemma.

Det är skickligt gjort av regissören Kathryn Bigelow, som låter oss följa en trio soldater som utgör en specialgrupp som dessarmerar bomber. När gruppen får en ny bombröjare som förkroppsligar såväl klassikt amerikanskt machobeteende och skoningslös dödslängtan, sätts både hans kollegor och omgivningens liv på spel. Dynamiken i soldatgruppen och de oerhört realistiska dessarmeringsscenerna gör The Hurt Locker till en av de mest spännande filmerna på länge. Som åskådare sitter man på helspänn filmen igenom.

måndag 14 december 2009

Informers: The Movie!

Filmatiseringen av Bret Easton Ellis utmärkta novellsamling Angivarna, om hedonism och känslokyla i 80-talets Los Angeles, smögs ut på dvd i höstas. Affischen är visserligen cool och filmen präglas av ett utmärkt hantverk, men den briljans som finns i den litterära förlagan saknas (trots att författaren själv är både medproducent och medförfattare till manus). Boken präglas av ett slags distanserat betraktande som är Bret Easton Ellsis signum, och som gör hans böcker så bra. Som film blir dessvärre The Informers bara "distanserat" kylig och framstår som ytterligare en i raden av episodfilmer om ensamma stackare i Los Angeles, och inte som en av de bättre i en genre där ribban sitter högt.

söndag 13 december 2009

Kind of blue - 50 år!

I år är det femtio år sedan Miles Davis legendariska album Kind of blue (med bland annat John Coltrane och flera andra giganter i bandet) släpptes. Den jazzskiva som både sägs ha sålts mest och haft störst genomslag genom historien. En bedrift som inte är så märklig om man betänker vilken himmelskt vacker musik det finns på skivan, som ursprungligen gavs ut i augusti 1959. Med anledning av jubileet visar SVT2 en dansk hyllningskonsert i kväll kl 19.00. Men bäst är att lyssna på själva skivan som är ägnad alla hyllningar. Har ni inte hört Miles Davis – Kind of Blue tidigare, så väntar en upplevelse!

lördag 12 december 2009

Solisten.

Just nu befinner vi oss mitt i högsäsongen för kvalitetsfilm på bio. Fram till februari kommer biorepertoaren var packad av bra filmer, till skillnad från resten av året när det mest visas skräp. Solisten som hade premiär igår är ett exempel på en sådan klassfilm som gör att det finns alla anledningar i världen att masa sig iväg till en biograf. Robert Downey JR spelar en journalist i Los Angeles som inleder en otippad vänskap med en mentalt sjuk uteliggare som spelar fiol i en vägtunnel (Jamie Foxx), som även visar sig vara en briljant cellist. I början är journalisten mest ute efter bra story, men han blir allt mer insyltat i cellistens liv och längtan efter förändring.

Solisten kunde ha blivit en rätt smörig film om vänskap över ras och klassgrenser, men regissören Joe Wright undviker att bli alltför sentimental. Istället utspelar sig filmen med hemlösheten i Los Angeles som fond. Det blir ett skakande porträtt av en stad vars gator hemsöks av hundratusentals hemlösa, känslan är starkt dokumentär med bilder som man aldrig glömmer. Själva grundhistorien riskerar ibland att drunkna i denna fruktansvärda realitet, men de både huvudrollsinnehavarna gör några av sina karriärers främsta rolltolkningar, vilket gör att filmen trots allt behåller sitt fokus.

onsdag 9 december 2009

Hårt regn faller!

George Pelecanos har sett till att den amerikanska författaren Don Carpenters debutroman Hard rain falling från mitten av sextiotalet har återutgivits. För det måste han ha en eloge. Carpenters roman är med undantag för några sega partier riktigt bra. Klassisk amerikansk romankonst på hög nivå om kamratskap och besvikelser bland småskojare i Oregon på 40/50 - talen. Starkast är boken i sin beskrivning av livet på olika fängelser och ungdomsvårdsanstalter. Carpenter berättar inte bara om den oerhörda grymheten, utan även för sin tid väldigt rakt om de homosexuella kärleksrelationer som frodas på dessa platser. Dessutom har boken flera vändningar som gör den oförutsägbar, och i framtiden kommer jag definitivt kolla upp fler böcker av den för mig tidigare okända Carpenter.

tisdag 8 december 2009

Missa inte Don't come knocking på SVT1 i kväll.

Don't come knocking från 2006 som visas på SVT1 22.34 i kväll är väl inget mästerverk, men är den bästa film som den forna mästerregissören Wim Wenders har gjort på åratal. En trevlig liten film om några människoöden i en amerikansk småstad på prärien. Helt opretentiös och sällsynt avskalad för att vara Wenders.

söndag 6 december 2009

Se Sharkwater!

Vet inte hur många som såg dokumentärfilmen Sharkwater som visades på SVT i går kväll. Sällan har jag sett en dokumentärfilm som varit så drabbande. Efterfrågan på hajfenor i främst Kina gör att hajarna blir ett jagat villebråd och världens hajbestånd har krympt med 9o procent. Att detta unika och för vårt ekologiska system mycket viktiga djur håller på att utrotas, är stor tragedi som kan få ödesdigra konsekvenser för oss människor, den här planetens i särklass största odjur. Scenerna där fiskare fångar upp hajarna, skär av deras fenor och sedan slänger tillbaka dem i havet för en plågsam död är så hemska att man börjar grina.

lördag 5 december 2009

Missa inte 25th Hour på TV4 i kväll.

23.45 i kväll visar TV4 Spike Lees mästerliga filmatisering av David Benniofs lika mästerliga bok 25th Hour. Missa inte en av 00-talets bästa filmer, full med härlig New York - känsla och ödsliga post-11/9 stämningar!

fredag 4 december 2009

Lyssna på månen!

Moon är inte bara en fantastisk film utan har även ett suveränt soundtrack av Clint Maniell. Atmosfäriskt och "rymdigt", men även melodiöst och lite skrämmande! Lyssna här: Clint Mansell – Moon.

torsdag 3 december 2009

Metropia.

Missförstå mig inte. Gänget bakom Metropia har gjort ett jättejobb med att få till den här animerade filmen som verkligen på många sätt är väldigt fin. De har lyckats skapa en egen tecknad värld med drag av både fantasi och verklighet. Dessutom har det lagts ner stor omtanke på små detaljer, som en akvariefisk i en skål eller vad verkar vara Bill Murray i en tunnelbannvagn.

Tyvärr är själva historien inte bra alls, vilket ofta är ett problem med tecknad film för "vuxna". Berättelsen om ett globalt företag som styr över ett gigantisk tunnelbanenät som binder ihop Europa och försöker kontroller folks konsumtion med hjälp av mjällshampo är så platt. Dessutom är tempot sövande långsamt, vilket aldrig är ett plus i spänningsfilm. En soppa av samtidsatir och varningar inför framtiden som känns minst sagt ansträngd. Fina animationer och coola röstskådespelare kan inte rädda en film som i grunden är en rätt slätt framtidsthriller. Men ambitionerna är lovvärda och för fans av animerad film är Metropia naturligtvis värd en titt.

tisdag 1 december 2009

Tintin i Gamla Stan.

På Köpmangatan 3 i Gamla Stan ligger Tintinbutiken. Som namnet antyder är det en affär som är helt tillägnad seriefiguren med den röda kalufsen. En helt fantastisk butik som har det mesta med Tintin-motiv. Ett perfekt ställe att leta julklappar på!