måndag 31 december 2012

Gott nytt år!

Nu slänger vi ut julen för den här gången.
Jag önskar er alla ett gott nytt år och en fin inledning på det nya året. Min nyårshälsning blir en bild som bekräftar att julen nu äntligen officiellt är slut.

söndag 30 december 2012

Årets tio bästa filmer.

Om filmåret 2012 kommer att gå till historien som en strålande årgång, är väl kanske inte så troligt. Personligen har jag nästan helt slutat att gå på bio (bortsett ifrån Cinemateket), och njuter numera helst av film hemma i fåtöljen. Det faktum att mitt ihärdiga biograf-springande har minskat, bidrar dock till att min tio i topp-lista kanske inte är helt tillförlitlig. Men det här är i alla fall de tio bästa nya filmer som jag har sett i år.

1. Kill List.
2. Vi Måste Prata Om Kevin.
3. The Artist.
4. Tyrannosaur.
5. Take Shelter.
6. Äta Sova Dö.
7. Young Adult.
8. Alfred Nobbs.
9. Real Steel.
10. Hugo Cabaret.

Den sämsta film som jag har sett i år var Den Goda Fen.

lördag 29 december 2012

Två (eller tre) anledningar till att besöka Thielska Galleriet.

Såpan om det smått förfallna museet Thielska Galleriet på Djurgården har pågått ett par år nu, men nu finns det även flera bra anledningar till att bege sig dit (bara det en liten strapats i sig). Dels har den nya intendenten tagit in något för Thielska så modernt som en konstinstallation. Meta Isæus-Berlins verk Smygkuvning är riktigt kul, med en te-kanna som åker upp och ner via en gigantisk fjäder. Till och med bättre i verkligheten, än på YouTube.

Men framförallt är det väl utställningen med den japanska snusk-fotografen Nobuyoshi Araki, som lär locka folk. Hans bilder på nakna damer är dock ofta rena porren, men å andra sidan finns det några väldigt fina bilder med ifrån Tokyos gatuliv. Se och förfasas.

Den främsta anledningen till att besöka Thielska Galleriet är och förblir deras fasta samling. Flera fina tavlor som du måste ha sett i alla fall en gång i ditt liv.

Lär mer här:  http://www.thielska-galleriet.se/.

fredag 28 december 2012

Missa inte Bob & Carol & Ted & Alice 00.15 i natt på SVT1.


00.15 i natt sänder SVT1 en klassisk film ifrån den amerikanska filmens moderna guldålder. Paul Mazurskys film Bob & Carol & Ted & Alice blev en stor framgång när den släpptes 1969, och är en prototyp för senare filmer om villalivets realiteter. Vi får vi följa två kvasiradikaka par i trettioårsåldern som med komplikationer lever det ljuva livet i Kaliforniens suburbia. Filmen var kanske tänkt som en lättsam satir, men känns idag snarast som en dokumentation över en svunnen tid, som precis då filmen släpptes höll på att krackelera.

Jag har tidigare skrivit om Bob & Carol & Ted & Alice här: http://thelastdetails.blogspot.se/2008/12/bob-carol-ted-alice.html.

onsdag 26 december 2012

Album som du inte visste att du behövde höra: Ship Ahoy (1973).


I jämförelse med Philly-soul, bleknar nästan all annan soul, eller snarare all annan musik oavsett genre. Den majestätiska musik som Kenny Gamble, Leon Huff, Thom Bell, och andra geniala musikskapare, kokade ihop i Philadelphias Sigma Sound - studio under 70-talet, saknar i princip motstycke när det gäller evig kvalité.

O'jays som i mitten av 70-talet gav ut fyra klassiska album med episk philly- soul (där epos no 2 Ship Ahoy är bäst), är ett av många bevis för Philly-soulens arkitekters förmåga att göra musik som både är dansant och komplex. Innan Gamble/Huff slog klonarna i O'jays, var de en begåvad soul-trio bland så många andra. Efter "the Philly-treatment" var de en av musikhistoriens främsta akter (även om O'jays kanske i mycket var marionetter i sina producenters händer).

O'Jays största triumf har alltid varit det oerhört välkonstruerade Ship Ahoy - albumet ifrån 1974. En skiva med en aggressiv politisk udd, kombinerad med den mest ljuvliga formen av soul-musik. Ett album som till och med är bättre en föregående års klockrena genombrott Back Stabbers, och nästkommande års lysande Family Reunion. Mästerliga album båda två, men de står i skuggan av: The O'Jays – Ship Ahoy.

måndag 24 december 2012

söndag 23 december 2012

Ulf Lundkvists jul.


Ulf Lundkvist har alltid haft ett speciellt öga för det slentrian-mässiga, och tomt traditionella med julen. Hans jultomtar har altlid varit lätt olustiga individer. Vilket har märkts i de senaste veckornas Assar-strippar, där en grinig tomte varslar om jordens undergång. En pga glöggmissbruk totalt oberäknelig tomtefar, är en annan Assar-tomte att minnas, som piggar upp vilken seg julafton som helst.

lördag 22 december 2012

Missa inte Stop-Loss 00.05 på TV4 i natt.


00.05 i natt visar TV4 Stopp-Loss. Det är läge att ladda videon om ni inte är vakna kring midnatt, för Stop-Loss är en av de senaste årens mest orättvist bortglömda filmer. Boys Don't Cry-regissören Kimberley Pierces film ifrån 2008, är troligtvis den bästa film som har gjorts med Irak-kriget som fond. Fast handlingen utspelar sig här på soldaterna hemma-plan, USAs fattiga bakgård, där många Irak-veteraner hamnar mentalt förstörda utan några som helst framtidsutsikter.

Jag har tidigare skrivit om Stop-Loss här: http://thelastdetails.blogspot.se/2009/01/veckans-film-stop-loss.html.

torsdag 20 december 2012

Veckans Film: Kill List (2012).


I fredagens DN, utnämnde Fredrik Strage Kill List till årets bästa film. Efter att ha följt hans rekommendation och sett filmen, är jag beredd att hålla med. Kill List bjuder på genuin skräck, och är totalt oförutsägbar på ett sätt som få filmer är. Det är den bästa brittiska thrillern på åratal, med ett existentiellt djup, som höjer den här hit man-odyssen långt över de flesta andra filmer om våldsamma män. Det grafiska Våldet i Kill List kanske kan framkalla avsmak hos vissa, men det saknar helt spekulation, utan driver handlingen framåt. Kill List är en film som ni måste se om ni törs.

Kill List släpptes i höstas på DVD i Sverige.

onsdag 19 december 2012

Album som du inte visste att du behövde höra: She Shot Me Down (1981).


She Shot Me Down blev Frank Sinatras sista stora stund på skiva. Efter tio år av sporadiskt (och med tidigare mått medioker) skivutgivning, dåligt omdöme, och en allt mer accelererande kapitulation inför nostalgi, visade Frank Sinatra med det här albumet 1981, att han fortfarande var kapabel till stordåd.

Rösten är raspig, och långt ifrån den stämma som tidigare förflyttat berg. Själva albumet känns lite som en pastisch på den tematiska album om ensamhet som Sinatra gjorde under sin storhetstid, stråkarrangemangen är kanske lite "för mycket", och låt-materialet kanske inte helt klockrent alla gånger. Trots dessa defekter är Frank Sinatra – She Shot Me Down en fullkomligt oemotståndlig skiva. Det är just albumets imperfektioner som gör She Shot Me Down till Frank Sinatras sista stora album.

Tillsammans med Gordon Jenkins (arrangören bakom det klassiska September Of My Years-albumet) går Frank Sinatra in för att skapa relevant musik en sista gång, utan någon som helst kommersiell hänsyn. Frank Sinatra var alltid som bäst när han odlade sin depressivt mörka sida. Den krackelerande, ofta prat-sjungande rösten adderar därför ett extra lager av melankoli på ett redan dystert albumet, som sammanfattar känslan av resignation, som trots alla synliga triumfer, präglade Frank Sinatras sista tjugofem år. Allt som Frank Sinatra kunde göra var att sjunga, vad skulle ha funnits kvar för honom om han skulle ha slutat 1971 som ursprungligen planerat?


tisdag 18 december 2012

Julafton på Zita?


Julen är en högtid som ärligt talat suger på många sätt. Då tänker jag främst inte på hemska fylle-indränkta julfester, äcklig mat, eller julklappar som du inte behöver. Om du är ensam, eller strandad någonstans långt ifrån familj och vänner, är säkerligen julafton en enda lång plåga.

Därför känns det så kul att biografen Zita på Birger Jarlsgatan i Stockholm, ordnar gratis julbio hela julafton. Om du vill fly undan en stund ifrån julstressen, eller få uppleva gemenskap (eller göra något roligare än att träffa trista släktingar som du helst undviker), är Zitas julevenemang klockrent. Det bjuds på förhandsvisningar, några av årets mest hypade filmer, gamla favoriter, barnfilm, leranimation, och som avslutning Karl-Bertil Jonssons Julafton. En bättre julafton går väl knappast att tänka sig?

Läs mer om julafton på Zita här: http://www.zita.se/evenemang/julafton-paa-zita.

måndag 17 december 2012

Turid 4Ever.


Den svenska sångerskan Turids hjärtslitande livsöde är ämnet för en färsk radiodokumentär: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/130097?programid=4384. Ett måste för alla musikintresserade, oavsett om du gillar 70-talets vispop eller inte. Turid var en talang ut över det vanliga, men hade en karriär som knappast gick på räls. Hon var en känslig, och lite speciell person, som den minst sagt okänsliga proggrörelsen inte behandlade helt fair alla gånger. Hennes historia är ett typexempel på hur kvinnor ständigt hamnar i underläge, i en kraftigt macho-skadad musikbransch.

lördag 15 december 2012

Årets julkalender.



Julafton ligger nu nästan bara en vecka framåt i tiden, men det är aldrig för sent för en julkalender. Årets roligaste (och mest skabrösa) bidrag, är utan tvekan Rob & Bobs julkalender: http://www.robochbob.se/.

För den som inte känner till dessa båda herrar, rör det sig om en serietecknar-duo som pysslar med den som kan karakteriseras för nybuskis (känsliga/humorbefriande personer varnas). Det fina med deras helskojiga julkalender, är att de även låter begåvade serietecknar-kollegor medverka. Tummen upp för det.


måndag 10 december 2012

Årets (fallande) Snögubbe!



Trött på billigt krimskrams-julpynt? Investera då i lite dyrare och klassigare julprydnader  Det finns det gott om, bara man letar lite. Kosta Bodas glaskonstnär Kjell Engman har exempelvis skapat en helskön snögubbe, som liksom faller lite åt höger. En otroligt cool snöman, som även fångar melankolin i en figur vars öde är att smälta bort.

Kjell Engman har även gjort en julgran enligt samma princip. Hans jul-konstglas pimpar garanterat upp ditt hem i juletid, och är dessutom snygga nog att ha framme året runt (och säljs just nu till kraftigt rabatterat pris: http://www.artglassvista.se/glas/Kjell_Engman/glas_21269-Catwalk_Santas_Snowman.html, så passa på)

Läs mer om Kjell Engman här: http://www.kostaboda.se/formgivare-1/kjell-engman.html.


fredag 7 december 2012

Oscar Niemeyer 4Ever.



Igår avled en av arkitekturens giganter, den brasilianska arkitekten Oscar Niemeyer. Han var kanske den störste av dem alla. Oscar Niemeyer personifierade modernismen, som fick sitt slutliga crescendo i hans funktionellt futuristiska byggnader. Kanske främst manifesterat i den brasilianska huvudstaden Brasilia, en modernistisk storstad som växte upp ifrån ingenting mitt ute i djungeln, och som visade att ingenting är omöjligt för människan.

Oscar Niemeyer nådde den aktningsvärda åldern 104 år, och det var verkligen ett liv väl spenderat. Han var aktivt in i det sista, slutade aldrig att rita byggnader åt beställare över hela världen, och hans genialitet gick aldrig förlorad. Ett byggnad signerad Oscar Niemeyer är garanterat en oförglömlig upplevelse (och en bra ursäkt till att drömma om en resa till Brasilien).

Om ni vill veta mer om Oscar Niemeyer, så bjuder hans officiella hemsida på mycket godis. Fullt av bilder och ritningar av de byggnader som han ligger bakom: http://www.niemeyer.org.br/.


Om ni undrar varför Oscar Niemeyer kommer att leva för evigt, är det bara att ta en titt på byggnadsverken här nedan.








onsdag 5 december 2012

Veckans Film: Essential Killing (2010).

Om ni inte kan få nog av snövädret, eller vill få uppleva ett värre öde än att vara insnöad i valfri svensk tätort, rekommenderar jag filmen Essential Killing ifrån 2010. En rättvist haussad film, där en skäggig Vincent Gallo med rabiat blick, spelar en taliban på drift i en snöig polsk skog, på rymmen ifrån en havererad fångtransport (med ett av CIA:s "hemliga" östeuropeiska fängelser som trolig destination).

Regissören Jerzy Skolimowski gjorde med den närmast ordlösa Essential Killing comeback efter åratal utanför rampljuset. En av de stora europeiska regissörerna visade med den här sällsynt laddade filmen att han fortfarande är någon att räkna med (och fick folk att upptäcka hans bortglömda ouevre). Efter att ha sett Essential Killing vill du garanterat aldrig mer gå in i ett snöigt skogsparti, men säkerligen se fler filmer signerade det sanna filmoriginalet Jerzy Skolimowski.

Essnetial Killing finns på DVD.

tisdag 27 november 2012

Elton John goes Philly-soul.

1977 åkte Elton John till Seattle för att spela in ett album med den legendariska Philly-soul producenten Thom Bell (mannen bakom de eviga inspelningarna med Delfonics, Stylistics, och Spinners). Det gick dock inte riktigt som det var tänkt, stjärna och producent kom inte överens, och inspelningarna fick avbrytas  Två år senare släpptes en singel ifrån sessionerna, den idag bortglömda hitlåten Mama Can't Buy You Love, vars b-sida var Are You Ready For Love, en sång som flera år senare "återupptäcktes", och idag nästan har status av en modern standard.

I början på 90-talet dök alla sex låtar som Elton John spelade in med Thom Bell upp på albumet The Thom Bell Sessions. En sedan länge utgången skiva som nu går att höra i sin helhet på YouTube.

Det låter fantastiskt bra (som alltid då Thom Bell är inblandad). Elton John må vara en frustrerad soul-sångare innerst inne, men mer väl-producerad blue eye-soul har han aldrig spelat in, helt befriad ifrån den kitsch och slentrian som Elton John ofta ägnar sig åt. Om albumet hade blivit klart, hade det troligtvis placerat den då uträknade Elton John mitt i dåtidens disco-feber, men det blev bara sex mästerliga låtar, som skvallrar om att klassisk Philadelphia-soul även kan framföras av en britt, och spelas in i Seattle av alla ställen.

måndag 26 november 2012

Dot Santa - världens coolaste tomte.


Har du 750 spänn över? Vill du pimpa upp ditt hem innan jul? Vild du äga världens coolast tomte, som du dessutom kan ha framme året runt? Gör då som jag, och investera i konstglas-tomten Dot Santa, signerad Kosta Bodas unga geni-formgivare Ludvig Löfgren (mannen bakom den "hippa" konstglass-serien My Wild Life). Läs mer om Ludvig Löfgrens konstglass här: http://www.kostaboda.se/formgivare-1/ludvig-lofgren.html#.ULPSGuQyhvA.

söndag 25 november 2012

Det Sjunde Inseglet som Lego.

I dagens DN påstås det felaktigt att Det Sjunde Inseglet finns att köpa som Lego-byggsats. Dessvärre har vad jag vet Lego inte ännu börjat att tillverka auteur-varianter av sina framgångsrika franchise-koncept (Batman, Star Wars mm). Någon kreativ person har i alla fall iscensatt den kanoniserade schack-scenen ifrån Det Sjunde Inseglet med Lego-figurer. Kanske kan Lego hämta inspiration där?

Det Sjunde Inseglet inspirerade även för övrigt Scott Walker att 1969 spela in en av sina finaste sånger: Scott Walker – The Seventh Seal. Betydligt bättre än den i ärlighetens namn rätt tråkiga filmen som stod för inspirationen.


lördag 24 november 2012

Roland Hassel Rides Again.


Jag tror inte att Hassel-fansen kommer att uppskatta mustasch-snutens återkomst i Hasse Privatspanarna, målgruppen är snarare personer med ett lite osunt intresse för Palme-mordet, och som samtidigt har en viss självdistans. I brist på annat att göra (?), hamnar den pensionerade Roland Hassel i den subkultur som har vuxit fram kring mordet på Olof Palme. Där samma uppslag, teorier, och spaningstips vevas i åratal. Något är lurt med mordet på statsministern, men dessa kuffar kommer inte ens nära gåtans lösning.

Regissören Måns Månssons knappt en timme långa film handlar egentligen inte om Hassel alls (andelen polisaction är lika med noll), istället visar han på det smått fåniga i att låta Palme-mordet ta över ditt liv, med klimax i en tafflig rekonstruktion av mordet. Komiken ligger nära, men det finns något tragiskt över de äldre män som jagar en konspirationsteori som gäckar dem. Hassel Privatspanarna är kanske ingen märkvärdig film i sig, men den pekar på det osunda i att gå för långt i sin besatthet.

fredag 23 november 2012

Blondie - ingen film att minnas.


Blondie är ingen film som bjuder på något nytt, trots att det är regissörens bästa film hittills. Tillskillnad ifrån Jesper Ganslandts tämligen usla "experiment"-filmer, är Blondie sevärd, men också extremt konventionell i sitt välkända berättande om den "dysfunktionella familjen". Regissören har gjort en helsvängning rent formmässigt, utan att det för den skull blir något mer än en dussinfilm, som lider av ett för stort komplex ifrån 60-talets auteurer. För någon svensk Visconti är inte Jesper Ganslandt, de episka ambitionerna faller oftast rätt platt.

torsdag 22 november 2012

Album som du inte visste att du behövde höra: My Way (1975).


För ett par veckor sedan dog en viss person med det mäktiga namnet (och med en ännu mäktigare röst) Major Harris. Han kan kanske tyckas vara en fotnot i soul-historien, med inte ens en handfull album, en hit (Love Won't Let Me Wait), och en undanskymd period som första-sångare i Delfonics (efter denna superba smörsoul-trios storhetstid). Men Major Harris förtjänar att ihågkommas för My Way, det mästerliga album som han släppte 1975: Major Harris – My Way.

My Way är intensiv smörig/svängig Philly-soul av högsta karat. Bland annat överträffar Major Harris Frank Sinatra i titel-spåret, och levererar en av alla tiders bästa låtar i den innerliga Jut A Thing That I Do. 70-tals soul blir inte bättre än så här, och varför inte Major Harris hamnade där upp med de andra odödliga soul-stjärnorna ifrån genrens gyllene decennium, är en gåta.

onsdag 21 november 2012

Happy Thanksgiving!


Idag är det Thanksgiving. En mytisk amerikansk helgdag, som vi i Europa turligt nog inte firar. Frågan är om denna högtid som infaller en månad innan jul, har något egentligt existensberättigande (förutom att tvinga ut folk på vägarna strax före julhetsen, och samla dysfunktionella familjer). Å andra sidan är alla ursäkter för att frossa i kalkon välkomna.


tisdag 20 november 2012

Norma Rae är här (igen).


Eminenta återutgivningsbolaget Studio S har precis gett uu Norma Rae på svensk dvd, en av de sista stora 70-talsfilmerna. Filmen ifrån 1979 som gav Sally Field en Oscar, och visade att man aldrig skulle räkna ut veteran-regissören Martin Ritt, är en av få riktiga arbetarklass-skildringar med bett ifrån Hollywood. Titelfiguren sliter hårt i sydstaternas omänskliga textilindustri, och börjar av frustration att arrangera sig fackligt, något som inte sker ostraffat. Norma Rae är baserad på en sann historia, och filmens styrka är dess dokumentära realism, något som för den skull inte gör avkall på underhållningsvärdet.

måndag 19 november 2012

Rapport ifrån Stockholms Filmfestival: Sista dagen.


Jag avslutade en veckas filmfrossa med att gå på filmfestivalens allra sista visning igår kväll. California Solo var kanske inte världens bästa film, men en värdig avslutning på en bra festival-årgång. Med Robert Carlyle i huvudrollen kan det inte gå fel (ge denna stora lilla skådespelare fler huvudroller). Han spelar en avdankad brittisk musiker som minns ett lysande 90-tal, men nu sliter som lantarbetare. Filmen har en del fina twists, men gick också på tomgång emellanåt. Fast bara scenerna där Robert Carlyle spelar in pod-casts, gör California Solo sevärd.

Festivalens sämsta film var en obegriplig italiensk ny-inspelning av The Legend Of Kaspar Hauser. En förvirrande, och genuint usel film, som verkligen var festival-film när den är som sämst (pretentioner utan täckning). Filmen inleddes/avslutades dock med spektakulära flygande tefat. Ufona hade ingenting med resten av filmen att göra, men wow vad coola de är.

söndag 18 november 2012

Rapport ifrån Stockholms Filmfestival: "A smashy film".

Smashed var utan tvekan en av festivalens bättre filmer. En liten pärla om en ung kvinnas kamp mot alkoholism  vilket försvåras av att hon sitter fast i ett äktenskap med en man som enbart är intresserad av att roa sig. Jag hoppas verkligen att Smashed får någon slags svensk distribution, för det amerikansk indie när den är som allra bäst. Utsökt skådespeleri parat med rolig (men besk) dialog. Bara de ångestdrypande scenera ifrån pinsamma AA-möten gör filmen sevärd.

lördag 17 november 2012

Rapport ifrån Stockholms Filmfestival: LCD Soundsystem 4Ever!


Personligen så missade jag den eminenta orkestern LCD Soundsytem under den tid de existerade. Jag trodde att de gjorde "dansmusik", när deras musik i själva verket är kan kategoriseras som "dansant pop". Nu finns dessvärre inte detta ett av vår tids främsta band länge. De gjorde ett bejublat avskedsgig på Madison Square Garden, och la därefter ned verksamheten.

Hela avskedsbalunsen filmades dock, och finns nu paketerad som dokumentären Shot Up And Play The Hits. Fantastiska konsert-scener, ännu mer fantastisk musik (förstås), och till det underfundiga intervjuer med gruppens kreativa hjärna James Murphy. En anspråkslös man som gjorde allt annat än anspråkslös musik.

fredag 16 november 2012

Rapport ifrån Stockholms Filmfestival: Mysig ångest-indie.


En filmfestival är inte komplett, utan lite mysig amerikanska ångest-indie (både gulligt och surt på samma gång). Nobody Walks fyller väl kriterierna. Girls-geniet Lena Durham har varit involverad i manuset, med knivskarp dialog, och pinsamma situationer som följd. En ung tjej ska bo några dagar hos en familj, för att få hjälp med sitt konstprojekt av mannen i huset, det slutar med att hon attraherar nästan samtliga medlemmar i hushållet sexuellt. Det blir både dystert, och roligt i den här fina lilla filmen. Dessutom är stiliga panorama-åkningar över Los Angeles alltid ett plus.

torsdag 15 november 2012

Veckans Film: Isolerad (2012).


Något säger mig att det var ett fåtal personer som letade sig till biograferna i somras, för att se Isolerad. Nu har dock den här svenska psykologiska thrillern släppts på DVD, och når därmed förhoppningsvis ut till en större publik. För Isolerad är en film som inte är dum alls. Sällsynt bra för att vara svensk om jag säger så.

En ensam och asocialt störd norsk läkarstudent, börjar ana onåd hos sina nyinflyttade grannar, eller är bara inbillning ifrån hans ensamma sinne?Allt är inte helt klart i Isolerad, men det förhöjer snarast spänningen i en konsekvent genomförd film, vars regissörs-duo förhoppningsvis går mot en framtid full av cineastiska stordåd.

onsdag 14 november 2012

Rapport ifrån Stockholms Filmfestival: Cherry Baby!


En ung tjej flyr en jobbig hemmiljö, hamnar i San Francisco, halkar in i porr-industrin, träffar en dryg och rik kille  och hittar tillslut förhoppningsvis sig själv. Så kan handlingen i Cherry kortfattat beskrivas. Ingen direkt dålig film, men inte speciellt bra heller. En typisk genomsnitts indie, som nog inte direkt kommer att göre succé utanför filmfestivalerna. Möjligtvis kan vissa att bli intresserade av filmens "realistiska" scener ifrån porrfilms-inspelningar, men Cherry är en film som nog lämnar alla slags åskådare tämligen likgiltiga.

tisdag 13 november 2012

Rapport ifrån Stockholms Filmfestival: Disco-Docu.


Disco-dokumentärer kan man inte få nog av, och det senaste bidraget The Secret Disco Revolution visas nu i veckan på filmfestivalen. Den välbekanta storyn berättas om discons uppgång och fall, där det en gång så bespottade kulturfenomenet lyckades förändra världen mer än vad man först trodde. Fullt av roliga klipp och intervju-personer ifrån "back in the days" (roligast blir det när Village People förnekar att de har någonting med gay-kulturen att göra).

Ur en pedagogisk synvinkel är dock The Joy Of Disco inte helt klockren (en bättre disco-docu hittar ni här: http://thelastdetails.blogspot.se/2012/03/joy-of-disco.html). Det är rörigt och fragmentariskt berättat. Disco-erans stora giganter intervjuas med något undantag inte, och fenomenets rötter i New Yorks underground-scen, och bakgrund i Philadelphia-soulen nämns knappt (liksom det faktum att discon i princip uppstod som ett behov av ha kul under det inte alltför roliga 70-talet).

måndag 12 november 2012

Rapport ifrån Stockholms Filmfestival: Tabu & telefontrakasserier.



Jag tycker verkligen synd om de tjugotal personer, som under det första småsega fyrtio minuterna igår kväll, lämnade visningen av Tabu på Stockholms Filmfestival. Därefter kom magin, och den portugisiska filmen Tabu kan vara den bästa filmen på årets filmfestival.

Genom ett totalt förtrollande magiskt svart/vitt-foto, får vi följa de portugisiska Afrika-kolonisatörernas sista dagar. Dekadens, paranoia, och en känsla av en annalkande katastrof, kastar sitt mörker över en kärlekshistoria. Har Afrika någonsin varit mer hypnotiskt vackert, och samtidigt ekande ödsligt på film?

Något säger mig att Tabu inte kommer på bio/dvd i Sverige (portugisiska filmer brukar inte göra det), men försök att se den här fantastiska filmen ändå på något sätt.

En mindre bra festival-film var Compliance. Trots vetskapen om att filmen bygger på verkliga händelser, gav filmen en misogyn eftersmak. En ung tonårstjej förnedras sexuellt av en feg telefon-voyeur, men den riktigt otäcka känslan infinner sig inte. Möjligtvis haltar skådespeleriet för mycket emellanåt, för att filmen ska få önskad effekt.


söndag 11 november 2012

Missa inte Glengarry Glen Ross 23.55 på TV4.

Ni som inte är nattugglor måste ladda videon i natt. 23.55 ikväll visar TV4 filmatiseringen ifrån 1992 av David Mamets hyllade mäklar-pjäs. Filmen är ett av få lyckade exempel på en pjäs som förs över till filmmediet. Den dammiga teater-känslan är lika med noll, och dialogen mästerlig. En skådespelarensemble som inkluderar Ed Harris, Jack Lemmon, Al Pacino, och Kevin Spacey i högform, hjälper självklart till att, göra den här prat-filmen om frustrerade män på fall-repet till en njutning.

lördag 10 november 2012

Vintage Costello.

Det fanns en tid när en musikvideo kunde bestå av att ett band ställde sig framför en filmkamera mimande sin tänkta hit-låt. En vidare-utvecklingen av TV-framträdanden i underhållningsprogram som tillät en begränsad budget.

Att det överhuvudtaget gjordes en video till min favorit Elvis Costello-låt New Lace Sleeves (ifrån mitt favorit Elvis Costello-album Trust ifrån 1981), var en nyhet för mig. Frågan är om Mr Costello någonsin har sett snyggare ut (världens coolast solglasögon), än i den här videon. Skönt pretentiös svartvit video som ger kontinentala vibbar. Tyvärr hjälpte det inte för att den fullkomligt briljanta kompositionen New Lace Sleeves att bli en hit.

fredag 9 november 2012

Missa inte Fisher King 23.45 på SVT1 i kväll.


Ikväll visar SVT1 Fisher King 23.45. En film som ni inte får missa. Jeff Bridges och Robin Williams bjuder på finfint skådespeleri i Terry Gilliams film ifrån 1991. Med ett hallucinationiskt New York (innan gentrifieringen) som backdrop, får vi följa två inte helt psykiskt friska män, som kanske kan rädda varandra, i vad som kan vara en av de mest sofistikerade "buddy-movies" som har gjorts.

torsdag 8 november 2012

Hamburgs Cinematek.

Hamburgs Cinematek är döpt efter Fritz Langs klassiker Metropolis.
Förutom i Stockholm, har jag besökt cinemateken i Bryssel, Wien, Hamburg, och Amsterdam. Jag tillhör de film-snobbar som försöker leta upp repertoar/repris-biografer när jag är utomlands. Det börjar bli lite av ett måste för mig under mina resor.

Amsterdams splitternya arkitektoniska mästerverk till cinematek får ursäkta, det mysigaste cinematek som jag har besökt ligger i Hamburg. Med en skön gammaldags biosalong, murrig inredning, och kombinerad bar/cafe, ger Hamburgs cinematek den där kontinentala känslan som inte riktigt kan infinna sig i Stockholm.

Jag kan tyvärr inte säga vilka dessa båda herrar är. Något säger mig att de har filmanknytning.

Espresso och kolsyrat iste. Den perfekta kombinationen inför ett biobesök.
Den film som visades den kväll i juni när jag var där, var original-versionen av Cat People. En film som håller än.

Så här ska en biograf se ut.

En riktig biograf har balkong.




tisdag 6 november 2012

Album som du inte visste att du behövde höra: Reflections (1981).


Gill Scott Heron (tyvärr fortfarande mest känd för The Revolution Will Not Be Televised ) framstår efter sin bortgång alltmer som en av alla tiders största soul-figurer. En titan som under 70-talet levererade totalt subversiv soul, där musiken matchade texterna not för not. En sanningsägare om det redan då miserabla tillståndet i USA, som även kunde få det att svänga som få andra.

Gill Scott Herons gyllene år avslutades med albumet Reflections ifrån 1981. En skiva som mest är känd för den långa Ronald Reagan-sågningen B Movie. Bättre analys av den senile cowboy-presidenten, och det land som valde honom har knappast gjorts.

Även resten av Gil Scott-Heron – Reflections innehåller bitande politisk soul, som både är smekfull och aggressiv. Efter det här albumet började allt gå åt skogen för Gill Scott Heron (drogmissbruk & tillslut även fängelsestraff), men det mörka molnen vid horisonten märker man inget av på Reflections.

måndag 5 november 2012

Fylla på månen.



Det är verkligen hel-coolt att det finns ett band som har döpt sig till Drunk On The Moon. Tjusiga affischer kan de också göra (även om jag missade den här spelningen). Jag är inte helt hundra på att Drunk On The Moon fortfarande existerar som grupp, jag har bara hittat två låtar att lyssna på: Drunk on the Moon – Drunk on the Moon. Men dessa två anspråkslösa sånger lovar mer, finstämd skrammel/viskning-pop i Camera Obscuras & Sambassadeurs anda.




Det finns även ett konstgalleri i Australien som heter Drunk On The Moon: http://drunkonthemoon.com.au/.

söndag 4 november 2012

Veckans Film: The Candidate/Bill McKay - Utmanaren (1972).



The Candidate (Bill McKay - Utmanaren) ifrån 1972 är den bästa, och mest realistiska film som har gjorts om amerikansk politik, en film som passar att se inför det kommande presidentvalet. Den fångar den brytpunkt strax innan Watergate, då det fortfarande fanns utrymme för idealism bland all annalkande cynism.

Roberd Redford spelar den progressiva juristen Bill McKay, som övertalas att ställa upp som kandidat i senators-valet i Kalifornien. Han tror sig sakna chans att vinna, och ser där en chans att få lufta sina liberala idéer. Han visar sig snart vara mer populär bland väljarna än han annat, vilket tvingar honom att att konfrontera smärtsamma kompromisser, och den hårda politiska verkligheten.

Den bortglömda geni-regissören Michael Ritchie och manusförfattaren Jeremy Larner, hade båda stor erfarenhet av att jobba med politiska kampanjer, och baserade delvis  Bill McKay-gestalten på den verkliga politikern John Tunney (en vänsterliberal senator ifrån Kalifornien, vars karriär inte blev vad den lovade). Filmen spelades dessutom delvis in genom en udda metod, då man drog igång sin egen "fejk-kampanj" för ge maximal realism. Fiktion och verklighet blandas ihop på ett fascinerande sätt i The Candidate, som fortfarande framstår som den mest sanna film om amerikansk politik som har gjorts (det enda som kommer i närheten är Robert Altmans mästerliga TV-serie Tanner 88).

The Candidate finns på DVD.



lördag 3 november 2012

Amerikansk Höst - no kicks on Route 66.



På tisdag smäller det. Blir Barack Obama en Jimmy Carter-liknande passus i USA:s historia, eller får han en andra mandatperiod på sig att förbättra sitt land? Frågan är hur mycket han kan förändra ens om han skulle få ett av demokraterna kontrollerat representanthus till sin hjälp. USA har varit på dekis i snart fyrtio år, landet har alltid varit extremt ojämlikt, perioden efter andra världskriget var en högst tillfällig suburbia-idyll (som dessutom i mycket var en bluff).

Som uppladdning inför ett presidentval som tråkigt nog inte lär förändra särskilt mycket, kan ni läsa två nya svenska reportage-böcker om ett fattig-USA. Kent Wernes Amerikansk Höst är pedagogisk och skakande. Han reser runt i USA, möter såväl andlig som materiel misär vart han än kommer. Hoppet verkar bortblåst, alltfler verkar drabbas av en insikt att oberoende av vem sitter i Vita Huset, är det kapitalet som bestämmer. De rika blir rikare, de fattiga förblir fattiga, och den en gång så stolta "amerikanska medelklassen" förvandlas sakta till ett skuldsatt fattig-proletariat, när social mobilitet blir en omöjlighet för alla utom de mest driftiga.

Likande insikter får man av Peter Kadhammars Route 66: Och Den Amerikanska Drömmen. Drömmar går i krasch längs den vägsträcka som en gång i tiden symboliserade möjligheter. Nu finns det bara rester av ett land som en gång låg i framkant, det roliga händer någon annanstans, och det enda som kan få USA på rätt köl är troligtvis en politisk och social revolution, som i dagens samhällsklimat framstår som totalt utopisk.


söndag 28 oktober 2012

Skog & träd.


Taken By Trees – Other Worlds

Höstens album står de båda skog/träd-banden Taken By Trees & Woods för. Vad Victoria Bergsmans en-mansorkester, och skäggtomtarna i Woods har gemensamt, är väl att de gör drömskt modern popmusik som trotsar kategoriseringar. Taken By Trees nya album kan vara 10-talets bästa svenska skiva hittills  det finns ett sug i det hawaianska-soundet som är hypnotiskt. Hyperproduktiva Woods fortsätter på det nya albumet att göra det svåra enkelt. Modern crazy-folk indie är ofta stentrist (tänk Grizzly Bear). Det gäller inte för Woods.

Woods – Bend Beyond.

lördag 27 oktober 2012

Veckans Film: Martin (1976).


En film som bär samma namn som mig själv, är svår att inte älska. Skräckmästaren George A Romeros besynnerliga vampyrfilm Martin var nog före sin tid, i mitten av 70-talet var skräckfilm inget mer än baktalad genrefilm. Om Martin hade släppts idag hade den säkert blivit en global indie-succé, för historien om en udda tonårspojke som visar en märklig likhet med vampyrer, är djupt originell  Titelfiguren saknar höggtänder, dricker inte blod, och tål solen. Sina offer dödar han med hjälp av rakblad, i en slags hemmasnickrad vampyrvariant. Å andra sidan har han ett skriande behov av ge sig ut på jakt, möjligtvis kopplad till en uppdämd sexuell frustration.

Martin är socialrealistisk skräck som är inspelad i genuint nedgångna Mellanvästernmiljöer. Det är 1976, men det kunde lika gärna ha varit idag, samma andliga fattigdom nu som då. Frågan är om regissören egentligen vill berätta om något annat än eventuella vampyrer.

Martin får ni försöka hitta på import-DVD.   

fredag 26 oktober 2012

Album som du inte visste att du behövde höra: Back For More (1980).


Al Johnson är väl knappt en fotnot i soul-historien. Inte ens en handfull album, och några singlar är hans output. Å andra sidan ligger han bakom vad som kan var 70-talets sista stora soul-album (släppt 1980). Back For More är ett häpnadsväckande fullgånget album, ifrån en person som knappt haft en karriär att tala om. Slickad och keyboard-driven pop-soul med en härligt tillbakalutad känsla,och inte mist fantastiskt själfull sång ifrån Al Johnson. Synd att så få brydde sig om det här fina albumet 1980, Al Johnson hade uppenbarligen en himla massa talang att bränna.

Lyssna på Back For More här: Al Johnson – Back For More.

torsdag 25 oktober 2012

Snönubben?



Ugha, ugha, ugha. Det har snöat ikväll, och ingenting påskyndar väl novemberdepressionen mer än ett riktigt otäckt blött snöfall. Å andra sidan ger snö en bra ursäkt för att stanna inne och dricka sprit. Varför inte börja tulla lite (med måtta) på julnubben redan nu?

Min favorit är Snönubben som finns i Systembolagets beställningssortiment (och förhoppningsvis i butik kring jul). Den smakar utmärkt  men det är flaskan, utformad som en snögubbe, som är grejen. När spriten är urdrucken har du ett fantastiskt prydnadsföremål av liva upp ditt hem med.


onsdag 24 oktober 2012

OBS ni måste lyssna på OBS.

En kvarts kunskap varje dag, även den mest stressade samtidsmänniskan, borde kunna avvara femton minuter av sin dagliga tid för radioprogrammet OBS. Där ett ämne för dagen som gäller, där förvånansvärt mycket lyckas behandlas under den korta sändningstiden. Det unika med med OBS är bredden, det senaste veckorna har allt ifrån ateism till kontrafaktisk litteratur varit på tapeten, public service när den är som allra bäst. Du har alltid lärt dig något nytt efter att ha lyssnat på OBS.

OBS sänds på P1 varje vardag kl. 13.45, men om man inte kan lyssna då, går det att höra programmet via webben vilken tid som helst:  http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=503.

tisdag 23 oktober 2012

Trettio-års jubileum för The Nightfly.

I dagarna är det trettio år sedan Donald Fagens första solo-album The Nightfly släpptes. Ett legendariskt album ifrån 1982, som inte bara har fortsatt att sälja under trettio år, och blivit ett mindre bransch fenomen, utan dessutom sägs vara det ultimata albumet för att testa ljudkvaliten på din stereoanlägning.

Donald Fagen – The Nightfly kan väl beskrivas som ett mer avskalat Steeky Dan-album. Det är fortfarande jakten på den totala studio-perfektionen som gäller på Donald Fagens debut i eget namn. Rent textmässigt återknyter Fagens teman till hans tidiga tonår under sextiotalets början. På The Nightfly ikläder han sig rollen nattradio-diskjockeyn "Lester The Nightfly", som sitter i en radio-studio och spinner jazz-wax för en tidigare älskling som inte lyssnar. Det kanske framstår som pretentiöst, men konceptet fungerar. Det är svårt att misslyckas när man har sådant här mästerligt låtmaterial till sitt förfogande.

måndag 22 oktober 2012

Höstens musikhändelse - ett nytt solo-album ifrån Donald Fagen.


För ett fanatiskt Steely Dan-fan som mig, är det här höstens musikhändelse. Steely Dan-mannen/mistantropen Donald Fagen har släppt ett nytt solo-album. Det hör inte till vanligheterna direkt. Han har släppt en solo-skiva per årtionde sedan 80-talet, hafsverk är inte Donald Fagens bag om man säger så.

Donald Fagen – Sunken Condos är som förväntat hårt svängande, välproducerad jazzig pop, med de smart humoristiskt subversiva texter som bara Donald Fagen kan författa. Precis som på allt Donald Fagen har släppt (med eller utan Steely Dan) på den här sidan år 2000, är soundet på Sunken Condos mer organiskt och avslappnat, än på de klassiska Steely Dan-albumen. Vill man ha en karbonkopia av Steelys Dans klassiska studiosound, får man leta någon annanstans, Donald Fagen ägnar sig inte åt nostalgi i skivstudion. På Sunken Condos funkar surgubben Donald Fagen loss utan att tänka på tidigare stordåd, det låter helt underbart.

söndag 21 oktober 2012

George McGovern R.I.P.


George McGovern, troligtvis den bästa president som USA aldrig fick, har avlidit nittio år gammal.  George McGovern som paradoxalt nog var en vänsterliberal senator ifrån den konservative delstaten South Dakota, är mest ihågkommen för sin förödande förlust mot Richad Nixon i det amerikanska presidentvalet 1972. George McGovern hade mycket oväntat gått segrande ur den demokratiska nomineringsstriden med ett motstånd mot Vietnam-kriget, och en för amerikanska mått progressiv fördelningspolitik på agendan.

Även om han väckte stor entusiasm bland Nixon-motståndarna, kollapsade hans presidentkampanj, efter att han visat bristande karaktär i ett debacle kring hans vicepresident - kandidat (Thomas Eagleton, som fick bytas ut efter att de kommit fram att han fått elektrochock-terapi). George McGoverns politiska karriär hämtade sig aldrig ifrån vad som har gått till historien som Eagleton-affären (även om han förlorade sin senatplats först 1980 i bakvattnet av Reagans stor seger).

I den amerikanska politiska historien är George McGovern en intressant fotnot, och ett tragisk exempel på hur landets reformvänliga krafter nästan aldrig lyckas nå ända fram. Vad som hade hänt om denna stora man hade vunnit 1972, ger däremot uppslag för intressanta kontrafaktiska tankegångar. Hade USA varit ett annat slags land idag om George McGovern hade blivit president?

En intressant artikel ifrån 2005 om George McGovern hittar ni här: http://www.washingtonpost.com/ac2/wp-dyn/A27100-2005Feb15?language=printer.

lördag 20 oktober 2012

Ta chansen att se Stockholms hemliga underjord på söndag.


I morgon söndag 21 oktober, är det dags för Dagens Nyheters årliga tema-dag Stockholm Under Jord. En mängd platser där allmänheten i vanliga fall inte har tillträde visas, med det gemensamt att de ligger under markytan. Programmet är digert, speciellt skyddsrummet under Universitets T-banastation verkar intressant.

Läs mer här: http://www.dnkort.se/sv/artiklar/dnsthlm-under-jord.html.

fredag 19 oktober 2012

Giorgio Moroder is back?


Är den genialiska disco-producenten med den grymma mustaschen tillbaka? Det ryktas om att Giorgio Moroder, som inte direkt har varit på toppen av sin kreativitet under 00-talet, ska göra comeback. Han har självt nämnt eventuella samarbeten med Daft Punk (verkar troligt), och Rhianna (mer osäkert, men det vore grymt). Hans framtidsplaner pekar om något på att Moroder inte är intresserad av något disco-nostalgi, vilket känns skönt, och den eventuellt nya musiken blir säkert bra hur den än låter, det brukar bli strålande resultat när Giorgio Moroder går in i studion.

Giorgio Moroder har även skapat sig en profil på SoundCloud, där han lagt upp en hel del udda mixar och annat godis. Lyssna här: http://soundcloud.com/giorgiomoroder/, och här: http://soundcloud.com/giorgiomoroder2.

torsdag 18 oktober 2012

Fascisten/Il Conformista - en av världens bästa filmer har släppts på svensk DVD.

En av filmhistoriens bästa filmer, har precis släppts på svensk DVD av eminenta återutgivningsbolaget Studio S. Det rör sig om Bernardo Bertoluccis mästerverk Fascisten (Il Conformista) ifrån 1970, i ett restaurerat skick  En av de vackraste och samtidigt grymmaste filmer som någonsin har spelats in.

Den svenska titeln är något missvisande, originaltitelns anspelning på anpassning efter normen är filmens genomgående tema. Baserad på Alberto Moravias mycket läsvärda roman (med den vassare svenska titeln Anpasslingen), berättar Bertolucci om en fascistisk säkerhetsagent med förtryckta homosexuella böjelser. Han skickas till Paris för mörda sin gamla professor det blir ett uppdrag som kommer att förändra hans liv, och samtidigt ställa stora frågor om identitet och lojalitet.

Den här otäcka historien skildras genom ett fantastiskt kristallklart foto, och en närmast mytiskt lockande scenografi som gör det sena 30-talet levande. Fascisten kan vara den perfekt genomförda filmen.



Fascisten har även ett fint soundtrack signerat den franska mästaren Georges Delrue: Georges Delerue – O.S.T. Il conformista.

onsdag 17 oktober 2012

Veckans Film: The New York Ripper (1982).


Jag vet inte om The New York Ripper kan klassas som en äkta Giallo. Möjligtvis är Lucio Fulci ökända film ifrån 1982, för skitig för att leva upp till Giallo-genrens mer glassiga kriterier. Vad däremot The New York Ripper bjuder på är äkta skräck. Det här är en av de obehagligaste filmer som någonsin har gjorts. Det är inte de brutala kvinnomorden som skrämmer mest med filmens moderna uppskärare, utan den "Kalle Anka"-röst som han använder sig av för att gäcka polisen via telefon, rent och skärt obehag.

The New York Ripper censurerades och förbjöds i många länder (däribland Sverige, där filmen blev ett slagträd i debatten om video-våldet). Njuta Films har dock gett ut det oklippta filmen på DVD i sin Giallo-serie, och filmen går även att se gratis (och förhoppningsvis oklippt) på YouTube. Känsliga tittare varnas.

tisdag 16 oktober 2012

Album som du inte visste att du behövde höra: Gli Occhi Freddi Della Paura (1971).


Gli Occhi Freddi Della Paura/The Cold Eyes Of Fear är inte världens bästa film direkt. Den här pratiga Giallon ifrån 1971 har en del hårresande scener på slutet, men vars enda förtjänster är en snygg inledning med panorama-bilåkning i London, och Ennio Morricones mästerliga filmmusik.

Under de här åren komponerande Ennio Morricone soundtracks "en masse", och det är förbluffande hur han kunde hålla en sådan hög kvalitet och variation. Ennio Morricone – Gli occhi freddi della paura är ett av hans mer obehagliga soundtracks, fylld av dissonanta nästan störande ljud, och väldigt lite av de klassiskt svepande Morricone -melodierna. Under de här åren låg Ennio Morricone ofta nära avantgardet i sitt komponerande, vilket tydligt satte sin prägel på filmmusiken till Gli Occhi Freddi Della Paura.

Gli Occhi Freddi Della Paura/The Cold Eyes Of Fear finns på svensk DVD, genom Njuta Films lite oregelbundna Giallo-utgivning: http://www.njutafilms.com/film/giallo/. Ingen film jag rekommenderar, men en del andra av deras Giallos är värda en titt.

söndag 14 oktober 2012

Pulitzer Price - vinnare i svensk översättning.


De senast två årens Pulitzer Price-vinnare i fiction-klassen, har i år getts ut i svensk översättning. Paul Hardings imponerande debut Tiden (Tinkers) vann 2010, och kan inte beskrivas som något annat än ett mästerstycke, och en modern klassiker (jag har tidigare skrivit om den boken här: http://thelastdetails.blogspot.se/2011/03/tinkers.html).

Jennifer Egans fragmentiska Huliganerna Kommer På Besök (A Visit From The Goon Squad) vann förra året, och är även den ett storartat (och väldigt underhållande) romanbygge. Med musikindustrin som fond, får vi följa fragment av olika karaktärers öden. Handlingen hoppar fram och tillbaka i tiden, men det är ingenting som stör läsupplevelsen.



fredag 12 oktober 2012

Det är fredagskväll!

Finns det en mer ledsen låt om veckans höjdpunkt, nämligen fredagskvällen, än Friday Night ifrån 1966. The O'Jays minst sagt fenomenalt själfulla version av den här Randy Newman-kompositionen, visar att den här trion kunde uträtta stordåd, redan innan Gamble/Huff gjorde dem till ett av Philadelphia - soulens slagskepp under 70-talet. Och har Kaliforniens största missantrop komponerat en mer fulländad sång? (man förstår att Randy Newman inte valde att spela in Friday Night själv, efter att ha hört The O'Jays kanske främsta insats någonsin).

torsdag 11 oktober 2012

En blogg om skägg.


Inte ens under de tidsperioder då ansiktsbehåring var kutym, har väl skägg varit lika hett som nu? Skägg-manin har spritt sig ifrån ängsliga hipsters till gemene man (inklusive mig själv). Idag är det snarare sällsynt att du träffar på en man under fyrtio som inte har skägg.

Med ett skägg följer även ett stort ansvar, ett skägg behöver trimmas, underhållas, och inte minst motsvara din personlighet. Förhoppningsvis innebär även skägg-trenden ett mer ansvarsfullt, och moget agerande bland unga män. Vad passar då bättre än den underbara bloggen Skäggbloggen: http://skaggbloggen.se/. Skägg-inspiration, skägg-tips, och skägg-kuriosa i överflöd. Det räddar vilken tråkig höstkväll som helst.

onsdag 10 oktober 2012

Och Nobelpriset i litteratur går till?


I morgon torsdag tillkännages vem som får 2012 års nobelpris i litteratur. Min favorit är den amerikanska författaren Don DeLillo. Han är knepig, men bra, kräver full koncentration av läsaren, och har ett språk att döda för. Kanske är han vår tids främsta författare? - han fångar nutidens kontraster som ingen annan.

Don DeLillo har tillskillnad ifrån många andra stora amerikanska författare, blivit rikligt översatt till svenska (kanske beroende på hans kulturella kapital, och det faktum att han är en finsmakarfavorit). Hans senaste bok, novellsamlingen Ängeln Esmeralda, har redan kommit i svensk översättning  Fast Don DeLillo bör helst läsas på originalspråk. Vissa språkliga nyanser försvinner alltid i översättningen.


måndag 8 oktober 2012

Årets Frimärken?

Livet är för kort för att samla på frimärken, men det hindrar inte den oerhörda beundran som jag känner inför duktiga frimärks-formgivare/konstnärer. För visst är det små konstverk som allt som oftast pryder brev över hela världen (spana framförallt in frimärken ifrån Japan). Årets snyggaste svenska frimärken är utan tvekan, de fyra som finns i frimärks-serien "Typsnitt". Speciellt frimärket i mitten är så konsekvent genomfört, att man vill förstora upp det, och spika fast det på väggen.

söndag 7 oktober 2012

Sveriges snyggaste bokförlags-logga?

Sveriges snyggaste bokförlags-logga måste tillhöra Tukan Förlag. Jag formligen älskar den jazziga fågeln som pryder förlagets logotyp. Läs mer om Tukan Förlag (som främst ger ut böcker för barn) här: http://www.tukanforlag.se/.

lördag 6 oktober 2012

Rönnells - nu som mugg!


För en billig penning kan du nu höja ditt kulturella kapital avsevärt. Antikvariatet Rönnells i Stockholm har börjat sälja en mugg med sin logga på. Fyrtio spänn kostar den här kanske inte helt funktionella muggen, som bäst passar som kvasi-intellektuell statusmarkör. Rönnells är så mycket mer än bara ett antikvariat (spana in antikvariatets blogg: http://ronnells.blogspot.se/), och därför är du väldigt "speciell"om du dricker kaffe ur en Rönnells-mugg.

fredag 5 oktober 2012

Album som du inte visste att du behövde höra: Le Départ (1967).



Jerzy Skolimowskis film Le Départ (Starten) ifrån 1967, är som bäst en inspirerad bagatell (och som sämst jobbigt cineastiska sextiotalsinfall). Filmens behållning är snarare Kryzstofs Komedas både vilda och lyriskt vackra filmmusik, som nästan konstant pumpas ut under filmens gång. Kanske inte helt effektivt rent filmiskt, men musiken fungerar desto bättre hemma vid stereon. Två år efter det här fina soundtracket, där det polska jazz-underbarnet Komeda gästas av famösa figurer som Don Cherry och Gato Barbieri, hade Krysztof Komeda dött till följd av en olyckshändelse. En tragedi som blir extra tydlig när man lyssnar på hans pigga filmmusik.

Lyssna på filmmusiken till Le Départ här: Krzysztof Komeda – Le DépartLe Départ paras där ihop med Bariera, ett annat superb Komeda - soundtrack.


torsdag 4 oktober 2012

Jerzy Skolimowski-retrospektiv på Cinemateket.

I morgon inleds en fyra filmer lång Jerzy Skolimowski-retrospektiv på Cinemateket: http://www.sfi.se/sv/Cinemateket/Stad/Stockholm/Aktuella-serier/?title=Jerzy+Skolimowski. Den här polska regissören med en märklig internationell karriär, är inte så känd utför cineast - kretsar, men hans filmer ska vara väldigt bra (har inte sett någon av hans filmer ännu). Passa på att ta chansen att se de här svårtillgängliga filmerna om ni kan.

onsdag 3 oktober 2012

Dags för Stockholms Affordable Art Fair.


Fram till på söndag pågår Affordable Art Fair vid Frihamnen i Stockholm (som bonus får du lite gratis hamn-sightsing under den relativt långa promenaden ifrån busshållplatsen till mässhallen). Tanken bakom den här mässan är att vanligt folk ska kunna köpa konst för summor som inte ruinerar dig. Det stämmer kanske om du tillhör huvudstadens övre medelklass, som redan har för mycket i lön. Vanliga knegare lär få det betydligt svettigare när de ska punga upp 20 000 - 40 000 för de dyraste konstverken. Rent generellt gäller
regeln ju finare konst, ju högre pris. Några fynd fanns förstås, och det är väl värt en tripp till Frihamnen. bara för att få titta på all konst av varierande kvalitet.

Läs mer om mässan här: http://affordableartfair.com/stockholm/.

tisdag 2 oktober 2012

The home of Bidzina Ivanishvili.






Georgiens nya starka man Bidzina Ivanishvili har väl ännu inte visat sig vara fågel eller fisk, efter sitt partis seger i landets parlamentsval. En sak är i alla fall säker, biljonären Bidzina Ivanishvili vet hur man ska vara excentrisk med stil. Den här futuristiska boningen utanför Tiblisi är utan tvekan så långt ifrån grå öststats - arkitektur som det går att komma.

måndag 1 oktober 2012

Veckans Film: October Sky (1999).


Nu har det blivit oktober, och vad passar då bättre än att tipsa om filmen October Sky ifrån 1999. Det här är en sentimental favorit, om en begåvad pojke i en amerikansk gruvhålla i slutet av 50-talet. Sputnik-uppskjutningen får honom att drömma om rymden, men omgivningarna/omständigheterna vill ha ner honom i gruvan. Inte ett öga är torrt när man ser den här väldigt amerikanska filmen, som är rejält jänkar-mässig på ett bra sätt. Dessutom finns Chris Cooper med i rolllistan, som så ofta en garant för kvalitet.

October Sky finns på DVD.

söndag 30 september 2012

Q & A med Bret Easton Ellis.

Det var länge sedan Bret Easton Ellis skrev en bra bok, han är numera bäst som twittrare, och han verkar i alla fall tillfälligt ha övergivit romanskrivandet för manus - jobb i Hollywood. Trots det måste ni läsa den här fråga/svar-intervjun i Paris Review: http://www.theparisreview.org/interviews/6127/the-art-of-fiction-no-216-bret-easton-ellis. En sak är nämligen konstant. Det finns ingen mer underhållande författare (som privatperson) än Bret Easton Ellis.

lördag 29 september 2012

Missa inte Shrink 22.30 på SVT2.


22.30 ikväll visar SVT2 Shrink ifrån 2009. Ett fint LA-drama med Kevin Spacey som en krisande terapeut, med ännu vilsnare patienter. Shrink är kanske inte den mest innovativa film som har gjorts de senaste åren (man känner igen mycket ifrån andra små-pretentiösa Kalifornien-dramer), å andra sidan är Kevin Spacey storartad, och filmen bjuder på förföriskt fotade Los Angeles-miljöer. Bara det motiverar att ta en titt på Shrink.

fredag 28 september 2012

Veckans Film: En Vandring I Solen (1978).


I veckan har det släppts en box med tre Slas-filmatiseringar (jag har bara sett en av dessa, Henrietta med en skönt nedtonad Janne "Loffe" Carlsson i huvudrollen). Jag har dock svårt att tro att någon av dessa tre filmer kommer i närheten av en annan Stig Claesson-filmatisering, nämligen En Vandring I Solen ifrån 1978 i regi av Hans Dahlberg. Gösta Ekman briljerar i en (o)rolig roll som en alkoholiserad sportjournalist, som hamnar i en turistort vid Medelhavet för att i princip gå ned sig helt. Där träffar han en ljuvlig norsk reseledare, men lyckan visar sig vara flyktig.

En Vandring I Solen bjuder bland annat också på en oförglömlig biroll av Sif Ruud, odödliga repliker av typen "du tror att du är smartare än alla andra, därför blir du ensam", en ögonblicksbild av småsunkig svensk charter-tillvaro i sluten av 70 - talet, och stor komik när Gösta Ekman ska gå in en medpassagerares skor.

En Vandring I Solen släpptes för några år sedan på DVD av det Folket Bio/Svenska Filminstitutet. Den borde gå att få tag på om man letar lite (den finns även exempelvis på LoveFilm).


torsdag 27 september 2012

Nytt album ifrån Calexico - i morgon kväll spelar de på Berns!



Sedan ett par veckor finns det ett nytt Calexico-album ute på marknaden: Calexico – Algiers. Arizonas största Morricone-freaks, och TexMex-romantiker, gör ingen besviken med det briljant betitlade albumet Algiers. Efter ett par genomlysningar står det klart att det är den dynamiska duons bästa skivsläpp, sedan den moderna klassikern Feast Of Wire ifrån 2003. Det är en nästan spöklik atmosfär som Calexico får fram på Algiers, det här är musik som får dig att associera till att irra runt vilse i en öken.

I morgon fredag spelar Calexico live på Berns i Stockholm (Göteborg & Malmö följer i helgen). Om du inte har sett ett av världens bästa live-band, är det dags nu (biljetter till Stockholms-spelningen finns än så länge kvar), en extra dimension tillförs Calexicos musik när det spelar inför en publik.


onsdag 26 september 2012

Bully - en film som du måste se, även om du inte vill.


Den väldigt uppmärksammade mobbnings - dokumentären Bully, ligger nu uppe på SVTPlay: http://www.svtplay.se/video/316409/bully. Det är en väldigt otäck film som alla måste se (bland annat med autentiska mobbning-scener i skolbuss). Bully visar upp ett amerikanskt skolsystem plågat av mobbning och trakasserier  Något som leder till självmord, våld, och fjortonåringar i häkte. Det kanske mest skakande med Bully, är skoledningarnas totala inkompetens när det gäller att ta tag i mobbnings-problemen. Är det bättre i Sverige? Jag är tveksam till det, känner tyvärr igen mycket ifrån min egen skoltid.

lördag 22 september 2012

På jakt efter sockermannen.



Nu har även jag sett fenomen-dokumentären Searching For Sugarman. Det är bara att hålla med om alla lovord. Historien om den bortglömda artisten Rodriguez som aldrig fick något genombrott på hemmaplan, men som utan sin egen vetskap blev gigantisk i Sydafrika, är bättre än fiktion, och bjuder på lika delar tragik som hopp.

Det finns något sorgesamt över att en man med en sällsynt begåvning i blodet, fick spendera sitt liv som grovarbetare, och det faktum att det stora hindret för att hans sånger skulle nå världen, var att han inte var vit, gör tragiken i hans levnadsöde ännu värre.

Filmen ställer även en del obesvarade frågor. Slutade Rodriguez att skriva sånger i början av 70-talet, och finns det i sådant fall några hemdemos? Det är ändå hans musik som gör att vi överhuvudtaget bryr oss om Rodriguez öde, och det är ett sådant slöseri med talang att det bara blev två inspelade album med honom.

Rodriguez – Searching For Sugar Man.

fredag 21 september 2012

Album som du inte visste att du behövde höra: John Coltrane Quartet Plays (1965).


John Coltrane – The John Coltrane Quartet Plays ifrån 1965, är ett slags farväl till både John Coltranes klassiska kvartett, och den magiska period under den första halvan av sextiotalet, då den store saxofonisten bara spelade in mästerliga album. Efter John Coltrane Quartet Plays sökte sig John Coltrane vidare, mot ett mer löst sammanhängande och vildsint uttryck, vilket gjorde att hans musik under de sista två åren av hans liv blev tämligen svårtillgänglig för de flesta, förutom för de mest fanatiska och teoretisk inriktade Coltrane-beundrare.

John Coltrane Quartet Plays finns fortfarande saxofonisten melankoliska känsla för melodi kvar, och hela albumet präglas av en slags återhämtning efter de gränslösa ambitionerna på det föregående album A Love Supreme. John Coltrane och hans kumpaner spelar relativt vanlig jazz för en sista gång, och de hade inga övermän när det kom till det.

torsdag 20 september 2012

Världen Av I Går - årets återutgivning.


Det finns återutgivningar, och det finns återutgivningar. Dels klassiker som alla förhoppningsvis har läst, men som ändå prånglas ut i nya "fräscha" nyöversättningar, och dels nyreleaser av böcker som ingen minns, men som är betydligt bättre än det mesta i litteraturhistoriens kanon.

Till den sistnämnda kategorin hör Stefans Zweigs memoar Världen Av I Går, en sorgeskrift över den europeiska civilisation som det första världskriget och nazismen förstörde. Stefan Zweig är idag bortglömd, men var en världskändis under sin levnad, med läsare över hela världen. Han tvingades av förutseende, och fara för sitt eget liv, först fly ifrån sitt hemland Österrike, och sedan ifrån den europeiska kontinent som han älskade, pga sitt judiska ursprung.

Världen Av I Går skrevs strax före Pearl Harbour, och Stefan Zweig hann ta sitt liv innan vändningen i det andra världskriget kom. Därför präglas den här gripande boken av en avgrundsdjup pessimism. Stefan Zweig hade bokstavligt förlorat allt, men efterlämnade ändå det här dokumentet av en tillsynes utopisk epok, som slutade i ett avgrundsdjupt mörker.

onsdag 19 september 2012

Vermout-Fisk à la Razor.




 Ett recept direkt ifrån Assars Kokbok. Världens bästa kokbok!

tisdag 18 september 2012

Karta över Nollberga.



I det nya Assar-albumet Laila Luger Story, medföljer det som bonus en karta över Nollberga. Den mytomspunna socken som skyddas mot yttervärlden av en gigantisk ost-kupa, och där Assar-serien utspelar sig. En fristad för alla ifrån Tumbastammen till vampyrer, som kartan ovan visar. Dessutom kan du som Assar-fan, för första gången exakt placera landningsstället för Rymd-Börjes raket!

söndag 16 september 2012

Laila Luger Story - årets Assar-album!


Laila Luger Story är årets nytillskott till det fördömliga förlagets Nisses Böckers utgivning av Ulf Lundkvists genialiska serie Assar. Precis som titeln antyder får vi i serie-albumet följa Nollbergas egen chanteuses karriär, men det bjuds även på rafflande tvekamper emellan de båda antagonisterna Bimbo & Razor. Kan ett Assar - fan önska sig något mer?

lördag 15 september 2012

#whydopeoplehatesweden.

Jag brukar försöka undvika att hänvisa till Twitter här på bloggen, men den här haschtagen är hysteriskt kul: https://twitter.com/i/#!/search/?q=%23whydopeoplehatesweden&src=hash. #whydopeoplehatesweden blandar ironi, med förtjänstfulla insikter, om det land vi trots allt kan skratta oss lyckliga över att leva i.

torsdag 13 september 2012

Run Ronnie Run.


Snart är det presidentval i USA igen, och vältajmat nog ligger en Ronald Reagan-dokumentär uppe på SVTPlay: http://www.svtplay.se/video/268175/reagan. Lite oväntat är det en hyfsat balanserad dokumentär, som låter såväl anhängare som belackare till den gamla presidenten komma till tals. Oavsett politisk åskådning, är den här ett måste för alla politiskt intresserade, inklusive alla Reagan-hatare där ute.

Framförallt visar den här filmen på kontrasterna i Ronald Reagans liv och gärning, genom att peka på de skiljelinjer som gör hans eftermäle så svårt att värdera. Räddade han sitt land, eller förstörde han det? Var han en krigshetsare, eller fredens furste? En demokratis förkämpe, eller en neo-fascist? Var han en stor politisk visionär, eller en enkelspårig högerman?

Denna dokumentärfilm kanske inte fick mig att ändra min negativa grunduppfattning om Ronald Reagan, men den fick mig att inse att denna tämligen icke-intellektuella man förändrade världen mer, än de flesta av sina föregångare och efterföljare.


onsdag 12 september 2012

Aerial Ballett.



På Bonniers Konsthall pågår fram till den 2 december utställningen Mer Än Ljud. När jag besökte konsthallen i lördags, gnisslade tyvärr tekniken, och hälften av ljudinstallationerna fungerade inte. Ett stort minus, men ett konstverk som fungerade som det skulle var Matti Kallioinens Nervous Manifold, den främsta anledningen till att bege sig till den futuristiska konsthallen.

Matti Kallioinens stora ballongskulpturer växer sig stora i takt med musiken, och genomför en slags klumpig luftballett. Det är något av det mest hotfullt suggestiva som jag bevittnat på länge. Rent genialiskt i sin kombinationen av ljud, luft, och mörker.

Förhoppningsvis dyker denna mörkrets dans snart även upp på YouTube.



tisdag 11 september 2012

Album som du inte visste att du behövde höra: Caught In The Act (1975).

Lionel Richies framgångar som ibland såsig mainstream-sångare, och det faktum att The Commodores två största hits var de fruktansvärt usla easy listening-balladerna Easy Three Times A Lady, har gjort att den superba soul-orkestern The Commodores lite har glömts bort. För de var inte bara ett av 70-talets kommersiellt mest framgångsrika band, utan även ett av decenniets vassaste musikaliska enheter. Kapabla till funkiga rytmer kombinerat med melodier, och fina ballader utan sentimentalitet.

Allt detta hittar ni på gruppens andra album Caught In The Act ifrån 1975: Commodores – Caught In The Act. Lionel Richie är här fortfarande bara en av flera musikaliska motorer i bandet, vilket gör att albumet balanserar mellan sväng och smör. Få grupper kunde få till ett sådant groove som The Commodorers, samtidigt som de hade få övermän när det gällde att vara sentimentalt romantiska.

lördag 8 september 2012

Fenomenalt bra Fleet Foxes-spinoff.


Saknar ni skägg/stämsång-orkestern Fleet Foxes? Lugn, i väntan på hipster-pojkarnas fortsatta äventyr, kan ni lyssna på sidoprojektet Poor Moon, vars debutalbum precis släppts: Poor Moon – Poor Moon. Poor Moon består bland annat av två Fleet Foxes-medlemmar, och bjuder inte helt otippat på välljudande rustik folkpop i samma fålla. Nästan bättre än själva ursprungsakten Fleet Foxes, om du frågar mig.

fredag 7 september 2012

Den ultimata New York-Bloggen?



För den som inte kan få nog av New York, finns bloggen I'm Just Walkin': http://imjustwalkin.com/. Ett överambitiöst projekt, där en viss Matt Green med bilder dokumenterar hur han går på alla gator i New Yorks fem stadsdelar. Cirka två år är det tänkt att denna heltidssysselsättning kommer att ta, förutsatt att donationer kommer in, och att fotvandraren själv kan överleva på ett minimum av dollar.


torsdag 6 september 2012

Budget-tripp till New York!/Stay at home vaccation in the Big Apple?


New York City! Den ultimata storstaden, och den plats som för de flesta svenskar blir introduktionen till landet i väster. Om du har varit där vill du tillbaka, men det är inte en resa som är "cheap". Aftonbladets fenomenala New York-korrespondent Per Bjurman råder dock bot på det, med sin nya New York-blogg. Sedan ett par veckor bloggar han ifrån staden som aldrig sover, med en sådan närvaro, att det nästan känns som om du är där. Det billigaste alternativet om du vill ha en snabb New York-fix: http://bloggar.aftonbladet.se/bjurmansnewyorkblogg/.

onsdag 5 september 2012

Tiki-Rom.



Ingenting är mer Tiki än rom, själva fundamentet i de flesta Tiki-drinkar. Naturligtvis finns det därför ett destilleri som tillverkar en specifik Tiki-rom. Vood Doo Spiced Rum har en flaska som får det att vattnas i munnen. Om någon på besök i det stora landet i väster (eller i Tjeckien) köper med sig en flaska hem till mig, får vederbörande en puss. Voo Doo finns tråkigt nog inte i Systembolagets sortiment.

Läs mer om Tiki-romen här: http://www.redrum.com/index.html.


tisdag 4 september 2012

Ny roman av Willy Vlautin på svenska.


Det stora lilla bokförlaget Bakhåll, fortsätter glädjande nog med sin utgivning av det litterära amerikanska stjärnskottet Willy Vlautin. Efter debuten Motell Livet som gavs ut i fjol, är det nu dags för Norrut (Northline), författarens andra roman. Det här är en stålande och bitande rå berättelse om en ensam tjej på drift i fattig-USA, vars ända tröst är imaginära samtal med Paul Newman. Ett scenario som fungerar betydligt bättre än det låter.

söndag 2 september 2012

De 25 bästa svenska filmerna genom tiderna (och mina tio favoriter).


Den eminenta svenska film-tidskriften FLM har i sitt senaste nummer haft en kritikeromröstning om de bästa svenska filmerna genom tiderna: http://www.flm.nu/2012/08/de-25-basta-svenska-filmerna-genom-tiderna/. En lista som toppas av stumfilmen Körkarlen, följet av våra ikoniserade svenska auteurers mest hyllade alster. Jag håller kanske inte med om allt på den här topplistan, men tyvärr blir sådana här omröstningar oftast väldigt förutsägbara, med en tendens till att lyfta fram redan klassiker-stämplade filmer (som dock oftast förtjänar detta epitet, bör det påpekas).

Inspirerad av FLM  har jag själv satt ihop en lista med mina tio svenska favoritfilmer i bokstavsordning.

Bang! (Jan Troell 1977).

Black Jack (Colin Nutley 1990).

En Dröm Om Frihet (Jan Halldoff 1969).

Korridoren (Jan Halldoff 1968).

Kärlek 65 (Bo Widerberg 1965).

Lust Och Fägring Stor (Bo Widerberg 1995).

Made In Sweden (Johan Bergenstråhle 1969).

Mannen På Taket (Bo Widerberg 1976).

Play (Ruben Östlund 2011).

Sven Klangs Kvintett (Staffan Olsson 1976).

lördag 1 september 2012

Missa inte To Big To Fail 21.00 på SVT1.

Ni får inte missa To Big To Fail, som visas 21.00 i kväll på SVT1. Det är en dramatisering om finanskrisen hösten 2008, och de självande månader då hela världsekonomin (och vår västerländska existens) tycktes stå på avgrunds rand. Synnerligen välspelad, och med en drömrollsbesättning, hör To Big To Fail till det bästa som HBO producerat de senaste åren.

fredag 31 augusti 2012

Bon Death - nu på Spotify.

Sverige bästa osignade (eller?) band Bon Death har äntligen dykt upp på Spotify: Bon Death. Än så länge finns det bara tre låtar tillgängliga med den här triumfartade trion, men vi får verkligen hoppas att gruppens (i vissa kretsar) hett efterlängtade debut-album dyker upp Spotify, när den släpps senare i höst (och inte bara får en release på kassett).

torsdag 30 augusti 2012

EUR.

En tunnelbaneresa bort ifrån Roms centrum, hittar ni EUR. En futuristisk/neo-romansk förort som började att byggas av Mussolini (därav meglomanin i arkitekturen), och där det fortfarande smälls upp nya spektakulära hus. Personligen tyckte jag att denna gigantiska förort, defakto verkade vara ett riktigt lyckat exempel på en förstad, där man lyckats kombinera arbetsplatser med bostäder. Rom har mer att erbjuda än Colloseum (och i EUR finns stadens kanske mest imposanta byggnad, det nya, kvadratiska "Colloseum").