tisdag 31 augusti 2010

Missa inte Barnvagnen 14.25 på SVT1.

14.24 i dag visar SVT1 Bo Widerbergs debutfilm Barnvagnen från 1963, den film som kickade igång en ca tio år lång storhetsperiod för den svenska filmen. Själva filmen är en rätt anspråkslös historia om en ung tjej och hennes två uppvaktande kavaljerer, men den framstår som en av Bo Widerbergs bästa filmer, trots alla fina filmer han sedan gjorde.

Influerad av den franska nya vågen förde Widerberg här in unga människors vardag i den svenska filmen och visade framförallt det bultande hjärta som kom att prägla alla av hans filmer. Bergmans svärta och kyla fanns inte här och kanske är det därför som Widerbergs filmer har stått sig betydligt bättre.

söndag 29 augusti 2010

Jag & Morricone.

Idag har jag både skakat hand och blivit fotad tillsammans med min hjälte Ennio Morricone som är i stan för att ta emot Polar Priset. Naturligtvis var det väldigt stort för mig och jag måste tacka Ennio Morricones fru som gjorde maestro uppmärksam på att jag ville fotas tillsammans med hennes make.

Själva utfrågningen med Ennio Morricone var väldigt kul och intressant, speciellt när han kom in på sina mer obskyra soundtracks från 70-talet, uppenbarligen var det där han först provade nya idéer. I övrigt höll Morricone en väldigt seriös men också humoristisk ton under utfrågningen, som han helt tog över ifrån utfrågaren. Svaren blev långa och liknande ofta små föreläsningar (även den efterföljande utfrågningen med Björk var riktigt kul trots att jag inte direkt uppskattar hennes musik).

Även om Ennio Morricone blev omringad av fans och autografjägare efteråt så verkade han helst av allt vilja leka med sitt barnbarn (han hade hela sin familj med sig).


Och Ennio Morricone råkade även ut för en kändishungrig mobb när han lämnade Skandia. Något säger mig att han nog njöt av uppmärksamheten trots allt.

lördag 28 augusti 2010

I väntan på Morricone.

Imorgon befinner jag mig på biografen Skandia för att lyssna på en utfrågning av min hjälte Ennio Morricone som är i Stockholm för att ta emot Polar Priset. Förväntningarna är självklart höga inför att se "Maestro" i egen hög person men jag är ändå lite sur över att ingen har ordnat en konsert där Morricone dirigerar en orkester med utvalda stycken ur sin repertoar. Det är liksom inte varje dag som en av världens största musikaliska genier är i stan.

Och så kan jag återigen passa på att pusha för den Spotify-spellista med Morricone som jag har satt ihop: Martins Morricone Mix. Den är verkligen super.

fredag 27 augusti 2010

100 album du inte visste att du behövde höra #68 God Help The Girl (2009).


I kväll spelar Glasgows finaste poporkester Belle & Sebastian på Popaganda, och jag är alldeles för trött för att orka ta mig dit och se mitt gamla favoband. Men alla som inte är där och liksom jag längtar efter det nya albumet som dyker upp i vinter kan lyssna på God Help The Girl – God Help The Girl, som smögs ut utan några större fanfarer förra sommaren. I princip är Stuart Murdochs kombinerade film/album - soloprojekt som går under titeln God Help The Girl ett Belle & Sebastian - album under en annan moniker. Det är gruppen som spelar på albumet även om Stuart Murdoch nog har bestämt allt den här gången, precis om det var i gruppens begynnelse. Även musiken återanknyter till de tidiga Belle & Sebastian - åren och hur mycket jag än gillar gruppens nya svängiga upplaga så har man saknat den lågmälda sovrumspopen.

torsdag 26 augusti 2010

Gör din egen Mondrian.

Det pågår visst ett projekt på nätet där folk skapar sina egna Mondrian - pastischer, bland annat via Twitter: http://140art.com/mondrian/. Finns inte mycket mer att säga om det här än att göra tummen upp.

onsdag 25 augusti 2010

Missa inte Skuggor Över Södern 13.55 på SVT1.

13.55 idag visar SVT1 Skuggor Över Södern, filmatiseringen från 1962 av Harper Lees hittills enda bok To Kill A Mockingbird. Det är en mycket finstämd film som den underskattade regissören Robert Mulligan har fått till, och Gregory Peck fick en Oskar för sin paradroll som en humanistisk småstadsadvokat i sydstaterna som visar prov på ett enormt civilkurage.

måndag 23 augusti 2010

Missa inte Dold Identitet på SVT1 23.00.

23.00 i kväll visar SVT1 den italienska thrillern Dold Identitet från 2006. Det är en fullkomligt fulländad film i alla hänseenden, från Ennio Morricones mästerliga filmmusik till den krypande obehagliga stämningen. Utan tvekan är filmen om en kvinna som döljer en mörkt förflutet regissören Giuseppe Tornatores (Cinema Paradiso) bästa film. Dold Identitet är något så sällsynt som en film där allt fungerar så missa den inte!

lördag 21 augusti 2010

Missa inte De 400 slagen 22.50 på SVT2.

SVT avslutar sin franska filmvecka med Francois Truffauts debutfilm De 400 slagen som visas 22.50 på SVT2. Den hör till den lilla skara filmer som verkligen alla filmintresserade måste ha sett, oavsett smakpreferenser. Truffauts melankoliska skildring av sitt alterego Antoine Doinels ensamma och utsatta uppväxt visar på regissörens djupa humanism och formidabla känsla för filmen som medium (utan att för den skull bli publikfrånvänd). Det är De 400 slagen som var det pumpade hjärtat i den franska nya vågen och som visade att "Nouvelle Vague" inte bara bestod av självupptaget konceptuella idéfilmer.

fredag 20 augusti 2010

Svensk Tiki - Blogg.

Det är verkligen jättekul att det finns en högkvalitativ svensk blogg som är dedikerad till Tiki-kulturen. Flamingo Freds http://www.flamingofred.se/mayhem/ uppdateras kanske inte så där jätteofta men är väl värd ett besök.

torsdag 19 augusti 2010

100 album du inte visste att du behövde höra #69 Fallling Down A Mountain (2010).



Vet inte om så många bryr sig om de depressiva romantikerna i smärta & stråkorkestern Tindersticks längre. Gruppen har sedan geniet Stuart Staples startade upp bandet igen 2008 släppt två helt otroligt starka album. TindersticksFalling Down A Mountain släpptes utan några större fanfarer tidigare i år. Efter sin comeback har Tindersticks gått in i en gyllene period rent musikaliskt och står på sin absoluta kreativa topp. De klassiskt finstämt sorgliga balladerna blandas med influenser ifrån filmmusik (något som Staples är väldigt involverad i vid sidan om bandet). Resultatet blir en musik som är både storslagen och intim. Falling Down A Mountain kan vara årets album.

söndag 15 augusti 2010

Ajami.


Bioaktuella Ajami ger åskådaren en inblick i de israeliska arabernas (det vill säga de som bor och är medborgare i Israel) vardag. En grupp som ofta försvinner ifrån nyhetsrapporteringen och på många sätt slits mellan olika lojaliteter. Det västerländska inflytandet finns där samtidigt som känslan för deras mer olyckliga palestinska bröderna på andra sidan gränsen väcker deras sympati. I mycket är de också en undanskuffade och ibland förtryckt underklass i Israel som lever i sitt eget parallellsamhälle, helt olikt de mer burgna delarna av den judiska staten.

Det är just detta som gör Ajami till en relevant film. Den snåriga och konstruerade storyn som knyts ihop först i slutet är inte dålig men knappast nyskapande. Precis som många andra filmer lider Ajami av ett ibland alldeles för uppenbart 21 Gram/Babel - komplex. Det blir som om det uppbrutna filmberättandet har blivit legio när när man ska skildra människor som har det svårt. Men varför gnälla, ofta blir det både underhållande och tänkvärt som i den här filmen.

lördag 14 augusti 2010

100 album du inte visste att du behövde höra #70 Safe At Home (1968).

Före Gram Parsons gjorde om The Byrds till ett countryband, före han och Chris Hillman skapade det som vi idag kallar för countryrock med The Flying Buritto Brothers, och före hans två fenomenalt sorgliga soloskivor, fastslog han sin vision på Gram Parsons' International Submarine Band – Safe At Home. Safe At Home spelades in med Gram Parsons dåvarande grupp International Submarine Band som strax efter inspelningen kom att upplösas då Parsons flög vidare till The Doors. När skivan släpptes utan nästan någon promotion alls fanns inte bandet mer och albumet var helt fel 1968, ett garageband med attitydstinna kids som spelade country helt straight men med känsla passade inte in någonstans.

Idag framstår dock Safe At Home som Gram Parsons mest genuina countryprojekt, en skiva som kunde ha gjort honom till en etablerad stjärna i Nashville om omständigheterna hade varit annorlunda. Hela skivan liksom svämmar över av hans kärlek till musikstilen, dels i väl avvägda coverval och så i de tre orginalåtar av honom som finns med på albumet. I dessa tre sånger presenterar sig den odödliga låtskrivaren Gram Parsons för världen och även om ingen lyssnade då så är det desto mer som gör det nu.

fredag 13 augusti 2010

Caught up in The electric mist.


Det börjar nästan bli mer regel än undantag att de bästa och mest intressanta amerikanska filmerna släpps direkt på DVD. Varför den gamla fransk arty - regissören Bertrand Taverniers James Lee Burke - filmatisering In the electric mist inte har fått någon uppmärksamhet är för mig en gåta. Det är en helt lysande film där författarens omisskännliga Louisiana-känsla som blandar den djupaste ondskan med mer trevliga cajunstämningar från deltat är intakt.

Tommy Lee Jones i huvudrollen som Lee Burkes av det förgångna plågade hjäte, privatdetektiven/polisen Dave Robicheaux är ett genidrag. Det är en roll som den stora skådespelaren var född att spela. Han liksom kryper in under skinnet på Robicheaux, en god man som vill göra det rätta men tvingas ta till våld när de personer som han bryr sig om hotas. Vilket gör In the electric mist till något mer än bara en välgjord thriller.

torsdag 12 augusti 2010

Inception.


Efter den välförtjänta succén med The Dark Knight fick väl Christopher Nolan göra vad han ville. Inception är urtypen av det pretentiösa älsklingsprojekt som heta regissörer ofta gör efter en stor framgång. Som tur är ror Christopher Nolan i hem den här filmen om en nära framtid där folk tar sig in i andras drömmar för att plantera idéer. Det blir betydligt bättre än det låter även om filmen faller ihop lite på upploppet. Precis som många andra tycker jag att det avslutande actionfyrverkeriet var onödigt. Men Nolan var väl tvungen att maskera den här filmen som en sommar - blockbuster, och det är bara att applådera att det fortfarande finns regissörer i Hollywood som gör filmer för en bred publik som samtidigt väljer att utmana åskådarna intellektuellt.

måndag 9 augusti 2010

Flodhästarnas Revolution?

Ibland springer man på de mest udda bloggar, som http://hipporevolution.blogspot.com/. En blogg där manifestet är att flodhästarna ska ta över världen. Om man börjar läsa inläggen slås man däremot av en rätt progressiv och sansad ton. Är hemsidan ett skämt eller inte? Hursomhelst är Hippo Revolution riktigt underhållande.

söndag 8 augusti 2010

Det går Runt Runt.


Skivaffärsdöden må ha spritt sig som en löpeld under 00-talet men det finns fortfarande ett fåtal skivhandlare som bjuder motstånd. Runt Runt på Odengatan 90 i Stockholm tillhör en av dessa och är min personliga favorit. Specialiseringen ligger på jazz, soul, solskenspop, psykedelika och annan högkvalitativ musik, ofta ifrån 60/70 - talen. Affären riktar in sig på skivsläpp som exempelvis inte dyker upp på Spotify men ändå är essentiella. Dessutom bjuds det på väldigt god service. Det är lätt att hitta musik som man inte trodde att man behövde om jag säger så.

Runt Runt har även en jättefin hemsida där man lätt fastnar: http://www.runtrunt.se/ (och visst är deras logga jättesnygg).

lördag 7 augusti 2010

Missa inte Indian Runner 21.50 på SVT2 i kväll.

21.50 i kväll visar SVT2 Indian Runner. Sean Penns debut som regissör från 1991 är en film som man aldrig glömmer. Inspirerad av Bruce Springsteens sång Highway Patrolman berättar filmen om två bröder i det sena sextiotalets Nebraska. Den ena är en genomhygglig polis medan den andra är en erkänt kriminell strulputte. Trots familjebanden och broderkärleken dras de ofrånkomligt mot en konfrontation. David Morse gör en av filmhistoriens allra främsta rolltolkningar som den "snälla" brodern. En hederlig man som försöker göra det rätta men ändå drabbas av desperation.

Lyssna på Bruce Springsteens fantastiska Highway Patrolman här: Bruce Springsteen & The E Street Band – Highway Patrolman. Men den definitiva versionen av sången har faktiskt Johnny Cash gjort: Johnny CashHighway Patrolman. Det är tidernas bästa Springsteen-cover.

fredag 6 augusti 2010

100 album du inte visste att du behövde höra #71 The Blues And The Abstract Truth (1961).

Oliver NelsonThe Blues and the Abstract Truth kan vara den bästa jazzskiva som någonsin har spelats in och är definitivt ett av tidernas tio bästa album. Det alltför tidigt bortgångna geniet Oliver Nelson är 60-talsjazzens osjungna hjälte. Som kompositör, bandledare och saxofonist spred han sin magi på både egna skivor och andras. The Blues And The Abstract Truth är hans monumentala mästerverk, ett album där skira melodier och stökigt blås kontrasteras. Jazzens både sidor, den melodiska och den experimentella möts här, ett möte som resulterar i mästerlig musik.

Oliver Nelson hade självklart hjälp av att ha figurer som Eric Dolphy, Freddie Hubbard och Bill Evans i bandet. Synd bara att den här sättningen inte spelade in något mer, men samtidigt ger det The Blues And The Abstract Truth en känsla av att var något unikt. En exklusiv musik som spelades in när jazzen stod på sina absoluta kreativa topp.

onsdag 4 augusti 2010

White Material.

Den franska regissören Claire Denis har sedan länge varit en favorit för de riktigt exklusiva cineasterna, men inte ens en handfull av hennes filmer har fått svensk distribution. Nu har i alla fall hennes senaste film White Material letat sig upp på svenska biografer och det är bara att applådera. Claire Denis är en ny bekantskap för mig och jag känner redan att jag måste ser mer.

I ett icke namngivet afrikanskt land vid en oklar tidpunkt klamrar sig en fransk kvinna fast vid sitt kaffeplantage trots att situationen är livsfarlig för alla vita personer. White Material skildrar dels stämningar i så kallade sönderfallande stater men ställer kanske framförallt provocerande frågor om de vita kolonisatörernas ättlingar. Vad ska de göra, fly eller stanna kvar, och vad händer om inte har någonstans att åka?

I White Material behandlas denna problematik med en bakgrund av ett solkigt, dammigt och slitet Afrika. En plats där det roliga sedan länge är passerat. Regissören skriver ingen på näsan med handlingen vilket säkert kan förvilla men även ger en gåtfullhet som är filmens största tillgång.

Notis: Med start i mitten av augusti har Cinemateket i Stockholm en Claire Denis - retrospektiv: http://www.sfi.se/sv/Cinemateket/Stad/Stockholm/Aktuella-serier/?title=Claire+Denis. Misstänker att flera filmerna som kommer att visas är riktigt bra.

söndag 1 augusti 2010

Cancersurfare.

Per Johansson debuterade för några år sedan med den helt lysande romanen Göteborg i päls som på ett mycket underhållande och närmast uppbrutet sätt skildrade huvudpersonens arbete i ett restaurangkök. I år har uppföljaren Cancersurfare getts ut och den är tyvärr inte alls lika bra, trots att författarens språkliga särart är intakt. Den här gången jobbar huvudpersonen i hemtjänsten samtidigt som flera parallella historier pågår med koppling till nazismen på 40-talet.

Precis som i Göteborg i päls är det arbetsskildringarna som är bäst. Redogörandet för det på alla sätt skitiga och viktiga hemtjänstjobbet är utmärkt och smått skrämmande om ett dolt Sverige som de flesta väljer att blunda inför. Men nazist - berättelserna blir tillslut bara röriga och tråkiga. Vad tänkte författaren där? Kopplingen mellan bokens två olika story - fragment fungerar inte riktigt, men de stunder av genialitet i Per Johanssons språk som finns gör trots allt boken läsvärd.