Ajami.

Bioaktuella Ajami ger åskådaren en inblick i de israeliska arabernas (det vill säga de som bor och är medborgare i Israel) vardag. En grupp som ofta försvinner ifrån nyhetsrapporteringen och på många sätt slits mellan olika lojaliteter. Det västerländska inflytandet finns där samtidigt som känslan för deras mer olyckliga palestinska bröderna på andra sidan gränsen väcker deras sympati. I mycket är de också en undanskuffade och ibland förtryckt underklass i Israel som lever i sitt eget parallellsamhälle, helt olikt de mer burgna delarna av den judiska staten.

Det är just detta som gör Ajami till en relevant film. Den snåriga och konstruerade storyn som knyts ihop först i slutet är inte dålig men knappast nyskapande. Precis som många andra filmer lider Ajami av ett ibland alldeles för uppenbart 21 Gram/Babel - komplex. Det blir som om det uppbrutna filmberättandet har blivit legio när när man ska skildra människor som har det svårt. Men varför gnälla, ofta blir det både underhållande och tänkvärt som i den här filmen.