tisdag 31 mars 2015

Skyskrapor på Horngatspuckeln.


Just nu kan ni lite otippat uppleva lite skyskrapor på Horngatspuckeln. Denna galleri-täta del av Södermalm anses av många saluföra "hötorgskonst", något som inte gäller Thomas & Jill Höjebergs utställning på Galleri Ekvall + Törnblom. Thomas Höjebergs målningar ifrån ett fiktivt Metropolis är bland det mäktigaste som ni kan beskåda just nu. Mäktiga futuristiska stadslandskap som liksom blir än mer suggestiva på avstånd. Ett måste för alla urbanister därute.

Läs mer här: http://www.ekvalltornblom.se/.

söndag 29 mars 2015

Filmlogg vecka 13.

Inherent Vice (Paul Thomas Anderson 2014). Paul Thomas Anderson gör det igen. Skrev lite om denna fina film häromdagen: http://thelastdetails.blogspot.se/2015/03/inherent-vice-skalmsk-noir-eller.html.

Before Midnight (Richard Linklater 2013). Precis som de tidigare filmerna i trilogin ofta pratig och småtråkig, samtidigt som den ibland gnistrar till med fantastiskt samspel/dialog. Ändå en film som inte nödvändigtvis hade behövts spelats in.

Uptight (Jules Dassin 1968). Tät remake av John Fords film Angivaren om svarta revolutionärer i Cleveland istället för irländska frihetskämpar. Fränt intensiv om än ibland för "arrangerad". Möjligtvis den första blaxploitation-filmen även filmen inte alls är sensationsbetonad. Fin filmmusik av Booker T. & MG's: spotify:album:2FxJQmwip63jB9kX6WsQtW.

Ett Brott (Anders Henriksson 1940). Svensk klassiker influerad av de Von Sydowska - morden. Saltad dialog främsta behållningen idag, men vad gör all humor mitt bland all tragik?

tisdag 24 mars 2015

Inherent Vice - skälmsk noir eller melankoli över den tid som flydde?


Inherent Vice eller Inneboende Brist som Thomas Pynchons deckarpastisch/sorgesång över en förlorad kalifornisk dröm fick heta i svensk översättning, har nu letat sig upp på vita duken i regi av min absoluta favorit Paul Thomas Anderson. Jag förstod inte mycket av boken när det begav sig, men måste läsa om den nu, för filmen är till stora delar fantastisk. Inherent Vice är hysterisk kul, härligt lång, full med sköna karaktärer, har sylvass dialog, loj stämning, & ekon av Altman, parat med resignerad melankoli, samt är framförallt väldigt pårökt.

Paul Thomas Anderson har alltid varit rolig emellanåt i sina filmer som ofta har präglats av en viss förlösande känsla av gravallvar. Här är det skojigt mest hela tiden, även om alla dråpliga situationer kanske döljer något annat. Handlar Inherent Vice i själva verket om de chanser som gick förlorade med 60-talet? I ett tidigt 70-tals LA cirklar den flummiga privatdetektiven runt mellan de "straightas" repression och förvirrade blomsterbarn. Hans försvunna flickvän representerar kanske den geist i alternativkulturen som vid det här laget var rejält borta, eller så är bara Inherent Vice en skön skröna influerad av dåtida post-noir filmer. Det är nog i alla fall i filmens titel som svaret på vad Pynchon/Anderson vill ha sagt ska sökas, vissa företeelser är redan från början alltför fucked up för att fungera. I vilket fall är det en film att se, se om, och framförallt se på stor duk om ni har möjlighet, storslaget filmad analogt som den är.

söndag 22 mars 2015

Filmlogg vecka 12.

Bamse Och Tjuvstaden (Christian Ryltenius 2014). Skön reboot av Bamse på film som glädjande nog får uppföljare. Vida överlägsen de i ärlighetens namn rätt taffliga gamla Bamse-filmerna.

Vägen Hem (Bill Douglas 1978). Avslutande delen i Bill Douglas uppväxts-trilogi. Asketiskt och kompromisslöst, även om del tre har en hoppfullare stämning. Tillsammans med de två tidigare filmerna en kinematografisk bedrift.

Philomena (Stephen Frears 2013). Det intima samspelet mellan Steve Coogan & Judi Dench räddar vad som annars hade varit farligt nära något i stil med en alltför sentimental Hallmark-produktion.

onsdag 18 mars 2015

En annan värld är möjlig?


Ibland känns det som om en annan värld är omöjlig. Mellan nyliberalism som ingen röstat på men som ändå är västvärldens dogma och Putin, verkar det inte finnas några alternativ. Vår tid är verkligen 1800-talet redux, vilket väl snart säkerligen resulterar i en renässans för anarkismen. Denna idelogi att ta till när allt annat är uttömt. Men anarkismen är inte lösningen utan ett symptom på problemet. Anarkistmärket ovan kan även utläsas som en fullkomligt förtvivlad person. En spegelbild av den värld som vi lever i.

söndag 15 mars 2015

Filmlogg vecka 11.

The Master (Paul Thomas Anderson 2012). Lika bra en andra tittning, något som kanske krävs för att fullt förstå denna komplexa film som kan vara den bästa som spelats in de senaste åren. Finns på SVTPlay: http://www.svtplay.se/video/2750085/master/master-avsnitt-1.

Cold In July (Jim Mickle 2014). Våldsam men rätt vass Texas-noir med paranoid känsla. Dova syntklanger på soundtracket fungerar överraskande väl: https://open.spotify.com/album/6ZC2bJy4Kyz91Izyko9BEb.

Fortare Än Döden (Monte Hellman 1971). Knepig existentiell roadmovie som inte bara handlar om en osund fetisch för bilar. En av New Hollywood-erans nyckelfilmer som nog måste ses på stor duk. Ta chansen när Cinemateket visar filmen igen 27/3.

The Dobule (Richard Ayoade 2013). Stilfull stilövning om besvärlig dubbelgångare som både är lite för pretentiös och utstuderat "smart". Kanske ändå värd en titt, speciellt om ni gillar mardrömsliknande Kafka-artade kontorsmiljöer. Bra musik ett plus: https://open.spotify.com/album/7M3VJYnCSTvRtVW07jwji6.

lördag 14 mars 2015

Shake Me Pistol live på Lilla Hotellbaren nu på måndag.


På måndag är det dags. Då spelar Shake Me Pistol på Lilla Hotellbaren vid Medborgarplatsen. Klockan nio går de på och styr upp veckans annars tröttaste kväll. Det lär bli ett grymt gig, något som alla som såg det här sällsynt kollektiva enmansprojektet på scen nu i december kan intyga. Garagerock med smak av powerpop kan man ju inte få nog av eller hur, så ta er till Lilla Hotellbaren för lite "skakade pistoler"!

Läs mer här: https://www.facebook.com/events/609788055822610/.

tisdag 10 mars 2015

Stämningsbild med James Mason.


Den stiliga mannen porträtterad här ovan föreställer James Mason. Min absoluta favoritskådis om jag måste välja en. Jag ser allt som jag kan komma över i denna lätt stelt distingerade britts filmografi. Han måste haft en tämligen expansiv livsstil med tanke på att han kunde dyka upp i princip vad som helst. Alltifrån auteur-cinema av högsta karat till simpla dussinthrillers. Även om knappt någon film där James Mason medverkade i kan kallas för simpel. Precis som alla de största skådespelarna höjde han de filmproduktioner som han medverkade i ett par snäpp. Han må ibland ha tänkt enbart på pengarna men även en James Mason på autopilot överträffade de flesta.

måndag 9 mars 2015

Filmlogg vecka 10.

See No Evil (Jos de Putter 2014). Dokumentär om tre väldigt olika apor som alla har tjänat människan på skilda vis. Ett måste för alla ape-lovers därute.

Pulp: A Film About Life, Death And Supermarkets (Florian Habicht 2014). Pulps sista konsert i hemstaden Sheffield dokumenteras på ett ofördelaktigt sätt. Kan knappt ens rekommendera filmen för bandets fans.

Barndomen/Familjen (Bill Douglas 1972/1973). Del 1 & 2 i Bill Douglas kompromisslöst bleka uppväxts-trilogi. Ofta deprimerande miserabelt men filmhistoria.
 
De Bästa Åren (William Wyler 1946): Klassiker om återvändande WW2-veteraner. Framstår idag i långa stycken som ett segt utdraget melodram. För sentimentalt men historien om den soldaten med amputerade armar är fortfarande hjärteknipande.

Winter Buoy (Frida Kempff 2015). Dokumentär om socialarbetare och dess kvinnliga klienter i Toronto. Ett viktigt ämne men filmens "fluga på väggen" - approach är bara förvirrande.

Ruina (Markus Lenz 2014). I sig fascinerande docu om ett kontorskomplex i Caracas som aldrig blev färdigbyggt och sedan togs över som kollektivbostadshus av fattig husockupanter. Dessvärre lyckas filmen bara skrapa på ytan av detta märkliga stycke verklighet.

torsdag 5 mars 2015

Kommunismen?


Var det här standardmundering under lokala partimöten i Sovjetunionen? Denna bild ställer så många frågor men ger inga svar. Hittade bilden här: http://soviethardcore.tumblr.come. En guldgruva för alla med en motvilliga fascination för Sovjetunionen.

måndag 2 mars 2015

Filmlogg vecka 9.

Nuits Rouges (Georges Franju 1974). Übercoola demaskeringar i Georges Franjus sista film som i övrigt är en rätt töntig historia om Spindelmannen-influerad brottsling. Långfilmsversion av en teveserie, vilket märks.

Zeder (Pupi Avati 1983). Italiensk 80-tals crime om återuppväckta döda (som inte är zombies). Helt okej men egentligen bara av intresse för fans av italiensk genrefilm.

The Master Touch (Michele Lupo 1972): Kirk Douglas i skön italiensk kuppfilm som utspelar sig i Hamburg med musik av Ennio Morricone. Vad kan gå gå fel? Hette En smart stöt, Steve! i Sverige. Finns att se på Youtube https://www.youtube.com/watch?v=x-6CtPWVi6E.