lördag 31 december 2016

Gott nytt år!


2016 tar nu äntligen slut och 2017 väntar troligtvis ännu mer ångest. Mannen som snart flyttar in i det vita huset får en mer än något annat att vilja stoppa tiden. Men varför måla fan på väggen. Jag önskar er ett gott nytt år och en bra start på det nya året.

torsdag 29 december 2016

Beware of the Golden Fang.

Har sett om Inherent Vice och det slår mig att den sällar sig till de filmer som gör sig bäst på en biograf. Melankolin försvann liksom lite hemma i tevesoffan och det hela framstod mer som härligt flippad skröna (vilket det kanske är). Filmens mäktigaste ögonblick är och förblir när vår hjälte Doc Sportello får syn på det mystiska brottssyndikatet Golden Fangs högkvarter. En byggnad som tyvärr inte finns i verkligen men fullkomligt skriker ut det sena sextiotalets modernistiska klimax.

måndag 26 december 2016

Filmlogg vecka 51.

Skottet (Claes Fellbom 1969). Bortglömd svensk film om tonårsbrottsling på flykt. Inte så tokigt och fin socialrealistisk tidskänsla ifrån folkhemmets mer dystra miljöer.

Jag, Daniel Blake (Ken Loach 2016). Klassisk Loach. En film som krossar ditt hjärta.

10 Cloverfield Lane (Dan Trachtenberg 2016). Hade kanske sluppit slutet men innan dess är det här en oerhört originell domedagsthriller. Mest klaustrofobiska filmen i år?

Expresso Bongo (Val Guest 1959). Cynisk showbiz-musikal som hade behövts trimmas men ändå ger en fin bild av dåtidens West End och bjuder på en inblick i den brittiska espressobar-subkulturen.

Brooklyn (John Crowley 2015). En liten pärla till film som stillsamt bjuder på hjärta och smärta. Måste ses!

torsdag 22 december 2016

Oh no, not Xmas again...



Ja, det är väl så här många av oss känner just nu. Det sämsta året sedan andra världskriget är snart slut och vi måste ändå låtsas fira lite lite jul utan snö men med äcklig julmat. Även de som älskar julen över allt annat torde i år känna en aningens avsmak inför denna överdrivet sönderkommersialiserade högtid (att börja spela jullåtar på reklamradion redan i november är ett tecken på att saker och ting gått för långt). Å andra sidan vet vi ju inte om det blir någon jul alls 2017 med tanke på världsläget - kanske ska man passa på att ta en riktig julfrossa?

Bilden ovan är tagen ifrån omslaget till den legendariska svenska musikjournalisten Lennart Perssons julkassett ifrån 1984. Vet ej om den följde med något fanzine eller bara gavs bort till vänner och bekanta, men nu finns kassettens låtar på en Spotify - lista som inte gör någon besviken.


onsdag 21 december 2016

Jag, Daniel Blake.

Det finns filmer som ibland får ett eget liv utför sin egen cineastiska kontext. Jag, Daniel Blake är en sådan film. Den brittiska diskbänksrealismens grand old man Ken Loach får sent i karriären sin största kommersiella framgång. Han når utanför arthouse - salongerna men en film om solidaritet och den totala bristen på mänsklig hederlighet i det nyliberala samhället. Ett system som bryter ner vanliga hyggliga människor och tvingar dem till ständig förnedring då alternativet kan vara gatan. Man lämnar biosalong ledsen och med en känsla av att nu räcker det. Det är nog inte bara jag som känt så efter att ha sett Jag, Daniel Blake. Huvudpersonens ovärdiga öde skakar om en något oerhört.

söndag 18 december 2016

Filmlogg vecka 50.

Symptoms (José Ramón Larraz 1974). Orginel liten brittisk skräckfilm med häpnadsväckande slasher - scener. Fast främst är den en film som handlar om isolation och sexualskräck.

The Mission (Roland Joffé 1986). Vinner på att ses om men ändå en film som inte riktigt lever upp till full potential trots all sin episka maffighet (inklusive ett av Ennio Morricones mest ikoniska soundtrack).



Home Movies (Brian De Palma 1979). Märkligt och obskyrt De Palma - projekt som spelades in i form av en universitetskurs. Episodisk och ojämnt, och nog mest för regissörens fans. Finns på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=0AfvkD6eqX0https://www.youtube.com/watch?v=0AfvkD6eqX0.

måndag 12 december 2016

Filmlogg vecka 49.

Mustang (Deniz Gamze Ergüven 2015). Fruktansvärd men oerhört starkt om patriarkalt förtryck på den turkiska landsbygden. En av de senaste årens bästa filmer.

Dheepan (Jacques Audiard 2015). Sensationsbetonad socialrealism som aldrig riktigt lyfter. Regissören kan bättre.

Fyren Mellan Haven (Derek Cianfrance 2016). Årets snyftare som ofta är närmaste klaustrofobisk i maffig widescreen. Sedvanligt bra filmmusik signerad Alexandre Despalt.


söndag 11 december 2016

Mannen i hörnet.

Mannen i hörnet är Jean Louis Trintignant som idag råkar fylla åttiosex år. Congratz till en av filmhistoriens främsta seriösa dysterkvistar (och stiligaste män). Filmen i frågan är Bernardo Bertoluccis I'l Conformista (på svenska felöversatt till Fascisten) ifrån 1970. En av alla tiders främsta kinematografiska bedrifter.

måndag 5 december 2016

Filmlogg vecka 48.

Hell Or High Water (David Mackenzie 2016). Våldsamt Texas-melodram med bett. Mumma för oss som älskar genren (och nog även för er andra).

Beat Girl (Edmond T. Gréville 1960). Brittisk teenagexploitation som är sådär och lider av "bad acting". Filmhistoriskt intressant som John Barrys första soundtrack.



Flocken (Beata Gårdeler 2015). Väldigt bra svensk film om mobbmentalitet som är den ruggigaste Norrlandsskildringen sedan Jägarna. Väl värd en titt.

Marknadens Lag (Stéphane Brizé 2015). Subtil karaktärsstudie om vår tids arbetarklass, vars jobb tvingar dem till osolidaritet och moraliskt köpslående. Växer alltmer under filmens gång.

torsdag 1 december 2016

Elvis och Glen.

De två dåtida giganterna Elvis Presley och Glen Campbell strålar samman på ett bröllop 1970 (det var Memphis-maffiamedlemmen George Klein som gifte sig, bisarrt nog i Elvis Presleys privata Las Vegas-svit). Få verkar idag dessvärre minnas Glen Campbell, vars brett orkestrerade popcountry gjorde honom till det sena 70-talets kanske största artist i USA, ett påstående som kanske ska tas med en nypa salt iofs. Kungen själv visar ju med all tydlighet vem det är som är störst av de båda.