lördag 31 oktober 2009

Maskarna på Carmine Street.

Har Håkan Nesser gått vilse i New York? Jag tror faktiskt det, för hans senaste alster Maskarna på Carmine Street är inte alls den stora New York - roman som författaren verkar ha velat skriva. Boken är i stora delar rätt medioker och det känns som om Nesser har drabbats av en formsvacka, ingen av hans senaste böcker har övertygat. Språket är som alltid njutningsfullt att läsa, men intrigen känns så oinspirerad, och ännu värre ogenomarbetad. Ett par vars dotter har blivit bortrövad flyttar till New York för att glömma, och gissa vem som kanske dyker upp! Det här är inte heller någon övertygande skildring av den stora staden på Amerikas östkust och det blir irriteradande när författaren anvisas med att namnge alla caféer och barer som huvudpersonerna besöker. Men en dålig Nesser är betydligt bättre än mycket annat. Mannen har ändå en hög lägstanivå!

fredag 30 oktober 2009

Apan - Årets mest överskattade?

Jag tillhörde inte de som såg Farväl Falkenberg som en betydande film och regissören Jesper Ganslandts nya film Apan är ännu sämre! Kritikerna har hyllat den sönder och samman, men jag förstår inte vad som är så bra. Ett intressant experiment kanske, som möjligtvis hade fungerat som en kortfilm på TV, men som långfilm faller den platt. Filmen är kall, oengagerade och framförallt mördande långtråkig. Trots att den bara är sjuttiofem minuter lång så känns det som om historien om en "vanlig" svensk man som psykiskt förvirrad irrar runt i Stockholm efter en fruktansvärd händelse, aldrig tar slut. När den väl gör det får man höra en fantastisk låt av Bob Dylan under eftertexterna, men det är också det ända som är fantastiskt med den här överskattade filmen!

torsdag 29 oktober 2009

Bli isbjörnsfadder!

Växthuseffekten är inte bara ett hot mot oss människor, utan även mot flera av de fina djur som vi delar vår värld med. En av de mest utsatta arterna är isbjörnen som hotar att försvinna på sikt, i takt med att Arktis smälter bort och tjuvjakten pågår. Det finns dock hopp i mörkret. WWF och flera andra gör ett enormt arbete för isbjörnens överlevnad, bland annat genom att upprätta isbjörnspatruller som skyddar djuren, och att skapa naturreservat. De behöver ditt stöd. För hundra kronor per månad kan du bli isbjörnsfadder och hjälpa till att rädda isbjörnen. Bli isbjörnsfadder här och nu: http://www.wwf.se/insamlingsportal./show.php?id=1213130.

tisdag 27 oktober 2009

Lite Memphis - röra!

Sonic har satt ihop en härlig Spotify-spelista som på olika sätt hyllar den kultförklarade Memphis -musikfiguren Jim Dickinson som gick bort för ett tag sedan. Lyssna här:
http://www.sonicmagazine.com/index.php?option=com_content&task=view&id=3335&Itemid=117.

måndag 26 oktober 2009

Netherland nu som Nederland!

Joseph O' Neills mästerliga roman Netherland har nu äntligen kommit i svensk översättning med den passande titeln Nederland. Det här är redan en modern klassiker och en bok som lite pretentiöst kan sägas spegla vår tid. Cricket, ensamhet och allmän paranoia efter 11/9 vävs ihop med frågeställningar om identitet i en mytisk och tidlös berättelse.

söndag 25 oktober 2009

Killinggänget på Dramaten: Bra, men inte så bra.

Killinggängets uppsättning av sin pjäs Drömmen om Herrön på Dramaten är självklart årets teaterhändelse, men levererar de? Pjäsen är utmärkt och rolig, men kanske inte så genial som jag hade hoppats. I skildringen av gruppmentalitet och skapandeprocess har de flera poänger, och driver med sig själva på ett subtilt sätt. Även om det ofta är mycket roligt så känns det inte riktigt som skämten träffar lika hårt den här gången. Kanske är det för att de allvarliga inslagen känns rätt krystade. De verkar ha drabbats av en viss kreativ ångest av att stå på nationalscenen och vågar kanske därför inte ta ut svängarna fullt ut? Något som märks av att det är Dramaten - veteranen Reine Brynolfsson som står för den främsta skådespelareinsatsen.

lördag 24 oktober 2009

Årtiondet som förändrade allt (även inom filmen).

Den här boken har ett par år på nacken, men jag har haft Peter Cowies Revolution! som tunnelbanebok den senaste tiden, och måste säga att jag finner den utmärkt. Undertiteln är The explosion of world cinema in the 60s, och det är precis det som boken handlar om. När sjuttiotalets så kallade "New Hollywood" - epok med rätta räknas som den moderna filmens absoluta guldålder, så är det lätt att glömma bort att en förutsättning för det var det föregående årtiondets explosion av revolutionerande filmskapande i Europa. De innovationer som gjordes av regissörer som Godard, Truffaut, Visconti, Antonioni, Widerberg och flera idag mer bortglömda mästare, kan spåras i nästan all film som görs idag. Filmen flyttade utan från studion till "verkligheten", och subjekt som tidigare hade varit tabu, kunde nu behandlas på vita duken.

Cowie har en poäng att den här utvecklingen speglade rörelser i samhället i övrigt, och intressant är att filmen under sextiotalet kanske var den mest progressiva kulturformen av alla (förutom i Hollywood då). Tillskillnad från många andra liknande böcker så undviker Cowie att frossa i skandaler och dekadent levende från olika filmpersonligheters sida. Istället fokuseras det på själva skapandeprocessen och hur olika regissörer från skilda länder influerade varandra. Den nya filmkonsten gick som en löpeld över jorden och Cowie berättar om det på ett väldigt lättillgängligt sätt.

fredag 23 oktober 2009

Blood's a rover.

Det tog ett tag att läsa ut James Ellroys över sexhundrasidiga långa epos Blood's a rover, men boken var väl värt den åtta år långa väntan. Den avslutande delen av Ellroys "Underworld USA" - triologi är ett kraftprov som visar en författare som ständigt utvecklas. Ellroy blir säkrare, mer slipad, utvecklar sin speciella korthuggna stil till perfektion, och blir faktiskt även mer humanistisk. Paradoxallt som det kan låta om en bok som behandlar rasism, kriminalitet och politiskt skumspel, så är det här hans varmaste bok hittills. Personer som i de tidiga böckerna visade upp ett ondskefullt drag, försöker här i vissa fall nå bot för sina hemska gärningar. Och framförallt är kvinnorollerna mer utvecklade än någonsin, samtidigt som samhällskritiken hos Ellroy aldrig har varit mer radikal.

Annars är naturligtvis Blood's a rover en nattsvart mardröm. Boken utspelar sig under åren 68-72, när sextitalet kollapsade (hela trilogin kan i övrigt ses som en alternativ, mörk skildring av det "hoppfulla" decenniet) och är full av försök av FBI att krossa "Black Power - rörelsen" projekt av maffian som att bygga kasinon i Mellanamerika samt en massa voodo och vanlig brottslighet i Los Angeles. Intrigen är mycket komplex men Ellroy lyckas knyta ihop säcken i en magnifik roman, som är omöjlig att lägga ifrån sig.

torsdag 22 oktober 2009

Lee Marvin i Kansas!

Få personer ser så malplacerade ut som då Lee Marvins indrivare tvingas ta sig till landsbygden i Kansas, i Prime Cut som precis har släppts på DVD. Den här "neo noir" - thrillern från 1972 som alltså utspelas sig på bondvishan hette De kallblodiga när den gick på bio i Sverige, och är regisserad av Michael Ritchie, en av den amerikanska 70-tals filmens bästa (och idag tyvärr bortglömda) regissörer. Trots ett dåligt manus trollar Ritchie med knäna och får till en utmärkt spänningsfilm, som är både lite smaklös och udda. Egentligen är Ritchie i fel genre här, men hans dokumentära känsla skapar flera minnesvärda scener. Och desstom har filmen det stenhårda stenansiktet Lee Marvin i huvudrollen och Gene Hackman som en pompös storbonde till skurk. De båda verkar njuta av att spela sina roller, och det gör man som åskådare också, när dessa två giganter går upp i kamp!

måndag 19 oktober 2009

Bröllopsfotografen.

Jag gillar verkligen Ulf Malmros som regissör. Han har en egen personlig stil som han håller fast vid, och som gör hans filmer unika, samtidigt som han är en av få svenskar som kan göra komedi utan att det blir barnslig buskis. Dessvärre är han också lite slarvig. Något som märks i hans nya film Bröllopsfotografen. Filmen är egentligen utmärkt i sina hårresande satirer (eller snarare exakta verklighetsspelningar) av så väl arbetar och överklass. Men han går inte fullt ut i sina skildringar av miljöer han uppenbarligen känner till väl. Precis när det börjar blir intressant så fegar han ur och måste byta sceneri, trots att det finns en poäng i att småaktigheten och falskheten är lika stor i både Djursholmsom och påVärmlands landsbyggd.

Det är tråkigt, för vad som kunde ha blivit ett starkt drama med roliga inslag blir istället en komedi med allvarliga anstråk, som inte riktigt hänge ihop i slutet. Skådisarna blir mer karaktyrer än verkliga karaktärer, och kärlekshistorien mellan en inflyttad fotograf från landet och en överklasstjej känns märklig tam. Men dessa brister kan man bortse ifrån då Ulf Malmros är en av få här i landet som vet hur man gör "film". Per automatik blir då Bröllopsfotografen en av årets bästa svenska filmer!

lördag 17 oktober 2009

The Damned United.

Det här måste vara årets mest positiva filmöverraskning, The Damned United är en fotbollsfilm för alla som inte gillar fotboll. Istället för långa bollar och missade straffar, fokuserar filmen på spelet vid sidan av planen. Filmens titel anknyter till den karismatiska engelska managern Brian Cloughs korta och katastrofala tid som tränare för Leeds i början på 70 - talet. Englands då ledande fotbollsklubb som den frispråkige Clough kraftigt kritiserat när han var framgångsrik tränare för Derby. Och då han senare tog över Leeds blev det en frontalkrock mellan de griniga spelarna och den självcentrerade Clough. Som film blir hela episoden väldigt underhållande och även en klassik historia om uppgång och fall (och i slutändan revansch).

Martin Sheen visar i rollen som Clough att han kan göra annat än att imitera kändisar, och gör sin i särklass bästa roll hittills (även om ekon från hans tidigare gestaltningar av Tony Blair och David Frost smyger sig in). Filmens största styrka är dock hans samspel med den strålande birollskådisen Timothy Spall, som spelar Cloughs assistent Peter Taylor. Tillskillnad från Clough var Taylor en lågmäld och stillsam man. Tillsammans var de dock rena dynamiten, men var och en för sig lyckades de inte åstadkomma något. Det är i denna motsats som filmens kärna finns, och det är det som gör The Damned United till en sådan fascinerande film.

fredag 16 oktober 2009

Are you talking to me, or the director?

22.30 i kväll visas Taxi Driver SVT1. Misstänker att alla har sett denna klassiska film, men den är alltid värd att se om. Det finns mycket att upptäcka med återkommande visningar, för varje scen är uttänkt i minsta detalj, i den här filmen om ensamhet, paranoia och psykisk sjukdom i den moderna storstaden. En sådan scen är då regissören Marin Scorsese själv gör en cameoroll, när han stiger in i Travis gula taxibil. Väl där börjar han orarera om att mörda sin fru och hennes älskare. Roligt och otäckt, och i stort sätt den ända scen i Taxi Driver som fungerar som en viss form av "comic relief".

torsdag 15 oktober 2009

Hannibal Lecter utan Anthony Hopkins!

22.35 i kväll visar SVT2 Manhunter från 1986. Ett mycket visuell och obehaglig film som ni inte får missa. Stilsäkert regisserad av Michael Mann, utan att skräckkänslan för den skull går förlorad. Baserad på Thomas Harris suveräna spänningsroman Röd drake var det här första gången som Hannibal Lecter dök upp på vita duken (om än i en biroll innefrån fängelsecellen). Det är inte Anhony Hopkins som spelar Lecter här, utan den mer okända Brian Cox. Hans Lecter är dock minst lika diabolisk som Hopkis rolltolkning, och betydligt mer lågmäld. Just därför blir han nästan ännu mer skrämmande!

onsdag 14 oktober 2009

Brian Wilson som SurfMessias!

Den här gamla omslagsbilden från 1976 är helt fantastisk. Brian Wilson framstår som en surffrälsare av rent mytiska proportioner. Vilket är passande om man betänker vilka helande kvalitéer hans musik har. Att bilden blev så bra kan tyckas märkligt, då Brian Wislon befann sig mitt uppe i en fejkad och förnedrande "comeback" - kampanj som bidrog till att knäcka Beach Boys som ett kreativt (och kommersiellt) intressant band. Hela episoden tillhör rockhistoriens mer pinsamma stunder och hur ett sådant geni som Brian Wilson kunde tillåtas att skämma ut sig så (i bland annat sorgligt pinsamma TV-sketcher) är oförklarligt. Men som alltid med Brian Wilson, resulterade alla dessa jobbigheter i utmärkt musik!

söndag 11 oktober 2009

Hynek Pallas har en blogg!

Sveriges bästa filmkritiker (efter Jan Aghed som nog tyvärr sjunger på sista versen) Hynek Pallas har en blogg: http://hynek-pallas.blogspot.com. Där skriver han som alltid väldigt smart och tankvärt om film, men ibland även om annat. Det som är mest uppfriskande med hans texter är att han inte är rädd för att vara intelligent. Det är skönt med någon som står emot fördumningen i media!

lördag 10 oktober 2009

Går det att visualisera musik!

Nej, det vet jag faktiskt inte. Men Viking Eggeling gjorde ett försök 1924 med den här avantgardistiska kortfilmen. Helt före sin tid och ser till och med idag ut som något från framtiden!

torsdag 8 oktober 2009

George Gershwin + Brian Wilson = sant!

Jag måste ge min hjälte Brian Wilson en eloge för att han trots sin ålder och ett allmänt jobbigt liv (som visserligen resulterat i fantastisk musik), ständigt tar sig an nya djärva projekt. Efter det förvånansvärt lyckade temaalbumet The lucky old sun så ska han nu färdigställa två ofullständiga låtar av George Gershwin, till ett kommande hyllningsalbum. Jag hoppas naturligtvis på det bästa, men är rädd för att resultatet kan bli lite klumpigt. Men man ska aldrig räkna ut Brian Wilson och med den respekt han har för sin gamla förbild Gershwin, så kanske han får till något tidlöst i stil med de bådas mest älskvärda låtklassiker!

tisdag 6 oktober 2009

Dagens lunch!

Jag blir alltid lika glad när jag får tillfälle att åka till Södertörns Högskola och gå på min fotokurs. Dels för att kursen är kul men även för att jag brukar passa på att käka lunch i skolans kombinerade restaurang/café. För bara 52 kronor (!) får man en stor portion pasta med bröd och dryck. Och mycket godare än den trista (och dyrare) maten på Stockholms universitet. Prisvärt och smakrikt alltså. Väl värt en omväg.

söndag 4 oktober 2009

Strage Text.

Äntligen måste man säga! Äntligen har någon kommit på den smarta idéen att samla Sveriges näst bästa (efter Jan Gradvall) populärkulturjournalist, Fredrik Strages finaste texter i bokform. Strage Text innehåller ett urval av hans texter enda från starten som journalist i början av 90 - talet till idag. Och det mest håller förvånansvärt bra. Till och med vid en andra omläsning, flera av de texter som jag tidigare har läst i DN känns bara kul att läsa en gång till. Det blir som en påminnelse om vilken läsupplevelse en text av Fredrik Strage ofta är.

Som skribent är han kunnig, nyfiken, uppmärksam på detaljer och har inte minst humor. Han noterar det som ingen annan ser och lyckas få intervjuobjekten att prata om väsentligheter genom att börja med sorglöst småprat. I den här antologin finns det några artiklar, bland annat en intervju med det gamla indiebandet Yvonnes sångare Henric De La Cour och ett reportage om Backyard Babies, som tillhör det bästa som jag läst. Hans styrka är att skriva intressant om sådant som man som läsare trodde var ointressant.

De enda texter som känns lite föråldrade är de långa reportage om hiphop och RnB från 90 - talet. Där lyser det igenom att Strage vid det tillfället var alldels för mycket vidögdt fan för att kunna skriva balanserat om sitt ämne (det blir för mycket superlativ ibland). Det är dock en tendens som har försvunnit i hans språk de senaste tio åren. Ett faktum som gör en framtida volym två av Strage Text till något att längta efter redan nu!

lördag 3 oktober 2009

Strage "live".


Var på ett regnigt Södermalm och i Stockholms bästa bokaffär, Söderbokhandeln i eftermiddags. Anledningen till att jag masade mig dit var för att min favoritjournalist Fredrik Strage skulle prata om sin nya bok Strage Text. Sådana här författararrangemang är jättetrevliga och något som man borde gå på oftare men tyvärr utvecklade det sig till ett antiklimax! Lite folk i butiken, tråkiga frågor till Strage och alldels för kort. När Fredirk Strage kommer igång kan han snacka rätt bra och underhållningsfaktorn blir hög (ge mannen en egen TV-show nu). Men dessvärre var utfrågningen väldigt kort, tycker att det kunde fått hålla på i fyrtiofem minuter i alla fall. Det skulle vankas signering men då försvann de flesta ut ur butiken.

fredag 2 oktober 2009

Minns Mink De Ville!

Jag vet att Willie De Wille dog för nästan två månader sedan. Men jag vill ändå falla en lans för den här mannen och hans grymma band Mink De Ville, som lyckades vara bättre än retro. I samband med dödsbudet satte Sonic ihop en Spotify-lista som förutom bandets egna låtar och Willies sologrejer innehåller musik som inspirerat dem eller går i samma stil. Lyssna och njut för det är en perfekt musikmix för mörka höstkvällar. Läs mer och hitta Spotify-listan här: http://www.sonicmagazine.com/index.php?option=com_content&task=view&id=3328&Itemid=117.