onsdag 29 juni 2011

Ska ni läsa en bok i sommar? - Läs Yarden!

Nu är väl snart semestern här för del flesta, för de som inte är kroniska bokmalar som jag, innebär det troligtvis en chans till tid att läsa lite litteratur (något som man annars måste välja bort en annan aktivitet för att göra).

Ska ni bara läsa en bok i sommar, måste ni läsa Kristian Lundbergs moderna svenska klassiker Yarden ifrån 2009. Jag läste den i ett svep på midsommardagens eftermiddag och det var en läsning som verkligen grep tag. Kristian Lundberg berättar självbiografiskt om hur han i behov av pengar till livets nödtorft efter en personlig kris, tvingas ta jobb som inhyrd hamnarbetare. I Malmö hamn hjälper inget kulturellt kapital i världen mot livets hårda realiteter. Arbetsmiljön är något som man trodde hörde till 1800-talet eller länder "utan välfärdssystem". Det är det nya Sverige som beskrivs med en pånyttfödd underklass som sliter ut sig för skitlöner under fruktansvärda arbetsförhållanden. Hade fler läst Yarden, kan jag nog garantera att regeringen Reinfeldt inte skulle ha blivit omvald.

tisdag 28 juni 2011

Steven Soderberghs Girlfriend Experience.

Ni kanske har missat det, men Steven Soderberghs kreativa juice har flutit på rätt bra de senaste åren. 2009 dök inte bara den mästerliga företagsspionage-thrillern The Informant upp, utan han regisserade även The Girlfriend Experience, en "experimentell" lågbudgetfilm som är regissörens hittills mest lyckade försök att göra en okommersiell arthouse-film.

Med finanskrisen hösten 2008 som backdrop får vi under några fragmenterade dagar följa en call girl i New York. Hon verkar tillfreds med sitt liv och har även en märkligt nog en förstående pojkvän, men sakta börjar hennes liv att ränna. Omvärldens moraliska korruption äter sig sakta in under huvudpersonens skin.

Trots sina uppenbara filmiska kvalitéer dök inte The Girlfriend Experience upp på svenska biografer och filmen har än så länge inte fått någon svensk DVD-distribution. Jag hittade dock The Girlfriend Experience på billig import-DVD, så passa på att se den här filmen om ni får chansen.

måndag 27 juni 2011

Dogtooth - en egen värld för sig.


För några veckor sedan fick äntligen den hyllade grekiska filmen Dogtooth svensk biopremiär, även om det nästan tog två år för filmen att leta sig hit. Distributören Njuta films måste ha kudos för att de ser till att vi kan få se denna storartat annorlunda film på bio.

Dogtooth har hyllats sönder och samman av kritiker, men lever verkligen upp till all hype. En familjefar skapar sin egen värld kring sin villa och låter inte sina barn gå utanför tomten. Det skapas en slags isolerad verklighet där de nu vuxna barnen inte känner till något annat än livet i det egna huset, byggd på de lögner som fadern har diktat ihop för att förklara situationen (vilket både får komiska och fruktansvärda uttryck).

Denna premiss som de senaste åren har haft otäcka paralleller med verkligheten, får dig som åskådare verkligen att tänka till över vad som är normalt och hur lätt det kan vara att manipulera någon annans verklighetsuppfattning, Dogtooth kan även sägas vara en svidande kritik av kärnfamiljen. Aldrig har den skildrats så här instängd och incestuös på film.

söndag 26 juni 2011

Borg & Wimbledon.

Wimbledon pågår visst för fullt just nu, men jag kunde knappast bry mig mindre. Att titta på sport är något som jag alltid har funnit ointressant (för långtråkigt). Däremot har jag ofta fascinerats av olika idrotts-öden och läser gärna välskrivna texter om olika idrottspersonligheter. En av de bästa böcker om sport som jag har läst är Malcom Folleys Borg mot McEnroe, därför tog jag mig med spänning ann Sune Sylvens Björn Borg och Wimbledon som släppts lagom till årets upplaga av gräs-tennisturneringen.

Den spontana känslan av boken är dock tyvärr att den kunde ha varit så mycket mer. Borgs fem Wimbledon-segrar och den avslutande finalförlusten mot McEnroe är idrottshistoria av högsta karat, fast så mycket om Björn Borgs person får vi inte (kanske för att hans liv under de här åren bara var tennis). Det blir mest matchreferat, plus lite Wimbledon-anekdoter. Något som blir till tjatig läsning i längden. Det gör Björn Borg och Wimbledon till en bok främst för tennis-nördar, ni andra bör istället läsa Borg mot McEnroe för att förstå den svenska värdstjärnans storhet.

lördag 25 juni 2011

Du kommer inte undan Olof Palme.

Ett antal Palme-böcker har publicerats de senaste åren, både biografier och kritiska böcker om mordet. Göran Greider anser dock att dessa böcker fokuserar för mycket på Palme som person, gör honom till en isolerad statsman, och glömmer bort den socialdemokratiska rörelse som bar upp honom. För det var ju så att Olof Palme under sin levnad ofta mötte misstro och fientlighet inom den borgerliga offentlighetens kanaler, men däremot fick kärlek och styrka ifrån de egna leden.

Göran Greiders Ingen kommer undan Olof Palme kan därför ses som ett komplement till främst Henrik Berggrens i mitt tycke vidunderligt mäktiga biografi Underbara dagar framför oss. Personligen anser jag att Greider är lite orättvis mot Berggren, jag tycker att hans mastodontbiografi mycket väl sätter Palme i en kontext och redogör för det svunna Sverige med två slags parallella samhällssystem, det borgerliga och det socialdemokratiska.

Vad Greider däremot gör väldigt förtjänstfullt, är att föra in en mer politisk dimension i sin Palme-bok och visa hur väldigt annorlunda Palmes socialdemokrati var i jämförelse med våra dagars "mittenparti". Olof Palme var en radikal socialist anser Greider och underbygger denna tes med exempel på den politik som statsministern förde. Därför blir Ingen kommer undan Olof Palme en slags klagosång över den svenska socialdemokratins förfall som inleddes med mordet på Olof Palme.

fredag 24 juni 2011

100 album du inte visste att du behövde höra #29 Breakaway (1975).



Art Garfunkels solokarriär är kanske ingenting som man behöver kolla in något närmare (till skillnad ifrån hans filmkarriär, ni måste se Nicholas Roegs Bad Timing ifrån 1980 med en briljant Garfunkel i huvudrollen). Det är ett välkänt faktum att Art Garfunkel trots sin änglalika röst behöver Paul Simons genialitet för att komma till sin rätt.

Undantaget är Breakaway, Art Garfunkels andra soloalbum ifrån 1975. Mästerligt producerat av Richard Perry, en av 70-talets stora stjärnproducenter, och med ett utmärkt låturval, blev Art GarfunkelBreakaway ett album fullt av den perfektionistiskt solindränkta 70-talspop som ligger på gränsen mellan genialitet och för mycket "sockrade" arrangemang. Är man som jag svag för genren är det här albumet rena julafton.

Också rymmer även Breakaway Paul Simon-duetten My Little Town, en tillfällig återförening som ironiskt nog blev den omaka duons största stund. En sång som även fanns med på Paul Simon – Still Crazy After All These Years, ett klassiskt album som även det släpptes 1975.

torsdag 23 juni 2011

The End Of Cinema?

Är filmen som medium på väg mot sin ofrånkomliga död? Det finns en del som talar för det och det kan inte bara förklaras med att de stora Hollywood - spektaklen blir allt sämre. Själva filmen som fysisk form håller ju på att ersättas med den digitala filmvisningen som rent krasst är något helt annat än en filmrulle. Filmrullarna blir ju även slitna varje gång de körs i projektorn, för att till sist vitna bort. Filmen är i sig självdestruktiv som förstörs varje gång den visas för en publik på en biograf.

Filmvetaren Jan Holmberg ställer dessa frågor (och många andra) i sin nya essäbok Slutet på filmen O.S.V. En kort och koncis bok som jag verkligen kan rekommendera till alla filmintresserade. Jan Holmberg sörjer att det medium som han älskar inte bara i sin yrkesroll är på upphällningen, och det är lätt att dela hans melankoliska pessimism, även om allt verkligen inte är så nattsvart som han menar. Biobesöket blir väl allt mer sällsynt och filmer förtvinar i arkiven, men även om hundra år lär folk ställa samman rörliga bilder till olika historier, om det då kallas för film är däremot en öppen fråga.

tisdag 21 juni 2011

Nytt från Paul Schrader.

Min absoluta favoritfigur i filmhistorien är manusförfattaren/regissören Paul Schrader. Han är troligtvis den mest intelligenta och komplicerade person som någonsin har fått tillåtelse att göra film (och hans brist på sentimental affektion för diverse subgenres gör hans filmer unika).

Därför är det glädjande att hans senaste film Adam Resurrected från 2009 nu har fått svensk DVD-distribution. Det är en film som ni måste se. Adam Resurrected är ett udda och oroande förintelse-drama om en judisk underhållare, han brottas med sitt hemska öde under nazisternas styre på ett mentalsjukhus i Israel vid mitten av sextiotalet. En annan patient som agerar som en hund får honom att konfrontera sina demoner.

Precis som vanligt när Paul Schrader är i farten är det här ingen lättsmällt film, utan den ställer obekväma frågor om mänskligt beteende och har en väldigt komplex huvudperson. Jeff Goldblum gör sitt livs roll i huvudrollen. Det känns i efterhand inte så förvånande, för vem skulle kunna spela en förtvivlad clown bättre än honom?

söndag 19 juni 2011

Studio S goes Brian De Palma.

Jag kan inte sluta betona hur otroligt duktiga folket på det svenska återutgivningsbolaget Studio S är (http://www.studiosentertainment.se/). Deras DVD-utgivning spänner över hela det filmhistoriska spannet, från finfilm till skräprullar, från klassiker till ökända kalkoner, fast framförallt svårtillgängliga men mästerliga filmer som de gör tillgängliga för den svenska marknaden.


I år har Studio S bland annat släppt två filmer ifrån tidigt 80-tal signerade min favoritregissör Brian De Palma. Dressed To Kill (I Nattens Mörker) från 1980 och Blow Out (Vittnet Måste Tystas) från 1981 är regissörens bästa filmer enligt mig. Virtuost filmade och genuint läskiga thrillers av en filmskapare som kan alla cineastiska tricks (se tillexempel den nagelbitande tunnelbanajakten i Dressed To Kill). Samtidigt handlar kanske de här båda filmerna om något annat än ren spänning, en känsla av att en möjlighet har passerat är närvarande i främst Blow Out, vars slutscen tillhör filmhistoriens mest sorgliga.




Finsmakarbolaget Criterion har även de återutgivit Blow Out i år, med ett betydligt snyggare omslag än hos den svenska utgåvan. Läs Criterions essä om Blow Out här: http://www.criterion.com/current/posts/1829-blow-out-american-scream.

lördag 18 juni 2011

Missa inte The Astronaut Farmer 14.45 på TV4 nu på söndag.


Om det händelsevis skulle regna nu på söndag eftermiddag, kan ni alltid sitta inne och se The Astronaut Farmer som visas 14.45 på TV4. Det är en film som lite klichémässigt kan sägas passa för hela familjen. En amerikansk bonde får den galna idén att själv bygga en rymdraket i ladan, och därmed få uppleva sin livsdröms rymdfärd. Trivsamt och mysigt med en riktigt originell grundstory, dessutom är Billy Bob Thornton lysande som bonden med rymddrömmarna. Han lyfter alltid de filmer som han medverkar i ett par snäpp.

fredag 17 juni 2011

Nyheter från skogen.

Sommaren är räddad, ett nytt album ifrån hyperproduktiva Woods är här. Bli inte lurade av det fula omslaget för WoodsSun andShade är nog bandets bästa skiva hittills. Det finns ett lite hotfullt österländskt sug i soundetSound and Schade som gör att den flummiga neofolken höjs några snäpp. Det här ett band som vägrar att stå stilla, just därför blir de bäst sin genre.

torsdag 16 juni 2011

Missa inte Mot Södern 22.45 på SVT2.

Okey, här kommer ett TV-tips till. Mot Södern som visas 22.45 på SVT2 ikväll hör till de filmer som man verkligen måste ha sett. Den franska mästerregissören Laurent Cantets film ifrån 2005 om kvinnliga sexturister på 70-talets Haiti, är hotfull och drabbande om den rika världens exploatering av de fattiga. Samtidigt ställs frågan om vem som utnyttjar vem i det här tunga dramat med en förrädiskt exotisk fernissa.

onsdag 15 juni 2011

Missa inte Ni Ljuger 13.25 på SVT1.


Det är läge att ställa in videon för er som inte är hemma onsdag eftermiddag. SVT1 visar 13.25 Vilgot Sjömans fängelsefilm Ni Ljuger ifrån 1969. Ett litet guldkorn ifrån en period när svensk film var seriös, obekväm och i takt med tidsandan. Realismen är ständigt närvarande i den här mörka filmen om en kåkfarares problem med att anpassa sig till ett laglydigt liv. Fängelsescenerna kan dessutom vara de bästa som har filmats i det här landet. Skabbigt och slitet, även de svenska rekordåren hade en baksida.

måndag 13 juni 2011

100 album du inte visste att du behövde höra #30 Begin (1968).


MillenniumBegin är ett av mina absoluta favoritalbum. Det enda album släppt av den grupp musiker som kallade sig för The Millennium (även om mer musik ifrån gruppen långt senare har släppts), är den här skivan ifrån 1968 ett mästerverk i den harmoniladdade subgenre som brukar gå under namnet solskenspop.

Med ledning av det relativt okända popgeniet Curt Boetcher skapade MilleniumBegin en slags egen förfinad variant av vad mycket av sextiotalets musik ifrån Los Angeles kom att handla om. Soligt på ytan men med både komplexitet och ett visst mörker (själva paradoxen i den kaliforniska myten). En slags vidareutveckling av Beach Boys patenterade hitsound, men i grunden Curt Boetchers egna alldeles unika popvision, ingen arrangerade stämmor och instrumentering till en sådan välljudande helhet som han.

Begin blev dock märkligt nog en flopp och Milleniums historia kom att ta slut redan när den precis hade börjat. Boetcher och några andra medlemmar kom att fortsätta samarbeta i olika konstellationer de följande åren, men ytterst lite gavs ut. Begin har förblivit en kultskiva, en slags helig graal som sprids via ryktesvägen, precis som jag nu gör.

söndag 12 juni 2011

Sommaren är här - Ulf Lundkvist på Seriegalleriet.

Du vet att sommaren är här, när Seriegalleriets årligt återkommande sommarutställning med Assar - skaparen Ulf Lundkvist öppnar: http://www.seriegalleriet.se. Precis som vanligt ställs det ut originalseriestrippar, teckningar och tavlor signerade Ulf Lundkvist, ett av Sveriges få verkliga genier.

Vid gårdagens vernissage fick jag personligen det stora privilegiet att växla några ord med Ulf Lundkvist. Han berättade att han försöker ha en viss framförhållning i Assar - tecknandet, eftersom det annars lätt blir katastrof med en för snäv deadline. Jag föreslog även att den väldigt ondsinta figuren Läder-Kenneth skulle göra comeback i Assar -serien. Den som läser Assar i DN de närmaste månaderna får se om så blir fallet.

lördag 11 juni 2011

Lennon-maniax.

Just nu ligger den här fina (men kanske lite väl snälla) dokumentären om John Lennons liv post-Beatles uppe på SVTPlay: http://svtplay.se/v/2447441/k_special/lennon_och_new_york. En dokumentärfilm som får en att inse vilken förlust det var att John Lennon dog i förtid. Han hade så mycket musik i sig och stod inför en ny kreativ topp.

Efter att ha sett John Lennon och New York blev jag i alla fall inspirerad till att sätta ihop en spellista med det bästa av Mr Lennons sololåtar.uttjatade hits men desto mer bortglömda pärlor: Martin Lennon-mix. Lyssna även på albumen i sin helhet, de har nog aldrig låtit bättre än nu.

torsdag 9 juni 2011

100 album du inte visste att du behövde höra #31 Death Of A Ladies' Man (1977).


Death Of A Ladies' Man, det ökända och havererade samarbetet mellan Leonard Cohen och Phil Spector ifrån 1977, är ett orättvist baktalat album. Många Cohen - fans gillar inte den här skivan pga Spectors bombastiska produktion och avsaknaden av känsliga akustiska Cohen-ballader. Personligen anser jag dock att det här albumet är ett av musikhistoriens mest intressanta misslyckanden.

Men även om det bitvis hörs hur kaotiska och ofärdiga inspelningarna ofta var, är det här en rätt fantastisk skiva tagen för vad den är, med maffiga storbandsarrangemang ifrån Spector och några av Cohens bästa sånger (Iodine kan exempelvis var Leonard Cohens främsta insats på skiva någonsin).

Leonard CohenDeath Of A Ladies' Man fångar på ett rätt frapperande sätt den hedonistiskt hopplösa stämningen som låg i luften i slutet av 70-talet, efter sextiotalet men innan 80-talets nykonservatism och AIDS-skräck. Att några av spåren på skivan tenderar pinsamhetens gräns kan man därför leva med.

onsdag 8 juni 2011

Vintage Cohen.

Okey, ni måste se Bird On A Wire, den "förlorade" dokumentärfilmen om Leonard Cohen på Europaturné 1972: http://svtplay.se/v/2440767/dokumentarfilm/leonard_cohen_bird_on_a_wire. För några år sedan hittade man filmrullarna till den här filmen som alla trodde var borta för alltid, och nu går det att se det här fascinerande tidsdokumentet ifrån när Leonard Cohen inte hade hunnit bli en mysgubbe, utan kunde vara totalt subversiv när andan föll på.

Själva turnerandet är dock inget som Leonard Cohen verkar njuta av speciellt mycket, trots fyllda konsertsalar och "Cohen-mania". Han är grinig och motvillig i sin stjärnroll, totalt distanserad ifrån all showbiz-cirkus som pågår. En seriös konstnär som råkade bli rockstjärna. Dessutom är ljudsystemet trasigt och flera konserter måste avbrytas i förtid. Långt ifrån den professionalitet som utgör dagens konsertverksamhet.

Det är just de repetiva och långtråkiga aspekterna av turnélivet som Bird On A Wire fångar bäst. Dessutom är avsnitten ifrån Israel bara de en anledning till att se den här filmen. Israeliska kids hyllar sin hjälte som inte vet hur han ska hantera all beundran.

tisdag 7 juni 2011

Det hemliga i det urbana.




Ni måste läsa Göran Dahlberg essä-bok Hemliga städer: Rädslans urbana former. Det är något av den mest insiktsfulla och välskrivna samhällskritik som jag har läst på länge. Göran Dahlberg beskriver hur de hemliga städerna sprider sig över hela världen, både i form av kåkstäder och "gated communities". Båda boendeformerna blir en slags egna städer inom staden och existerar parallellt med den "officiella" urbana miljön. Samtidigt är avstånden mellan dessa både motpoler inte alltid så stora. De angränsar ofta till varandra och många i slummen arbetar exempelvis i de inhägnande villastäderna.

I boken tar även Göan Dahlberg upp mer specifikt "hemliga" städer som inte finns utsatta på kartan eller är olagliga bostäder i underjorden. Även det är fascinerande läsning om hur människan i trängda lägen kan bosätta sig i praktiken överallt.

Göran Dahlberg har tidigare skrivit boken Att umgås med spöken, en poetisk mini-essäsamling om vårt förhållande till det spöklika i tillvaron. Väldigt givande läsning det också.

måndag 6 juni 2011

Joshua Ferris tillstånd.

Joshua Ferris slog igenom för några år sedan med den originella men en aning överskattade kontors-kollektivromanen Så Fick Vi Se Slutet. Nu har hans andra roman Tillståndet (The Unamed) kommit på svenska och det är en betydligt bättre bok. Den framgångsrika advokaten Tim lider av ett märkligt symptom där han plötsligt helt utan föraning måste resa sig upp och gå planlöst tills han somnar. Ett sjukdomstillstånd som sakta förstör hans liv samtidigt som han parallellt försöker finna ett botemedel och lära sig leva med sin sjukdom.

Tillståndet är bitvis tämligen genial och dessutom totalt oförutsägbar. Något som håller uppe spänningen. Joshua Ferris ska dessutom ha en eloge för att han inte gör Tim till martyr, vilket lätt kunde ha gjort romanen till en sentimental snyftare. Han får leva med sina beslut precis som alla oss andra, även om hans livsförutsättningar är väsensskilda ifrån våra.

söndag 5 juni 2011

Melancholia = Mästerverk?


Om Melancholia är ett mästerverk eller bara en "välgjord film" får framtiden utvisa. Vad som är säkert är att Lars Von Trier inte har gjort en sådan här formfulländad och helgjuten film sedan Dancer In The Dark för över tio år sedan. Regissören som ofta har valt vända sig bort ifrån traditionellt filmspråk är här nästan neoklassisk i sitt filmberättandet. Melancholia har rent episkt vackra scener som ekar av att allt är förgängligt. Det är passande eftersom filmen handlar om jordens möjliga undergång inför en kollision med en annan planet, och den känsla av melankoli (men konstigt nog inte panik) som detta scenario för med sig.

Vad som mestadels utmärker Melancholia är första halvans myllrande långa bröllopsfest. Lars Von Trier blinkar här lite åt liknande utdraga festscener i klassiska filmer som Deer Hunter och Leoparden. Det rör sig om filmskapande på en ren virtuos nivå när ett dystert partajande i skuggan av en annalkande katastrof skildras. Filmens andra del är mer långsam och kontemplativ, nästan som en helt annan film. Melancholias båda halvor hakar inte helt friktionsfritt i varandra men bidrar till att förhöja helhetsupplevelsen.

fredag 3 juni 2011

Missa inte Once Upon A Time In America 23.30 på SVT1.

Har ni inte sett Sergio Leones långa gangsterepos Once Upon A Time In America ifrån 1984 har ni chansen i natt när SVT1 visar Leones mästerverk 23.30. Once Upon A Time In America är för övrigt en film som vinner på att ses om emellanåt, dess säregna blandning av brutalitet och skönhet framstår då klarare.

torsdag 2 juni 2011

Eliot Spitzer - Mannen som flög för nära solen.

En ny grym dokumentär ligger ute på SVTPlay. Client 9 berättar den sedelärande berättelsen om den fallne New York - guvernören Eliot Spitzer som avgick efter en snaskig sexskandal 2008: http://svtplay.se/v/2434447/dox/client_9. Eller snarare handlade det om att Spitzers mäktiga politiska fiender inte uppskattade hans politiska agenda och jakt på Wall Street-brottslingar under hans tid som statsåklagare innan han blev guvernör. En politisk stjärna som utmanade status quo i amerikansk politik kraschade alltså ordentlig (inte för första gången i historien) för att han haft sex utanför äktenskapet på sin fritid. Knappast något han har varit ensam om i amerikansk politik, men vissa personer straffas för sina synder och andra inte. Det fascinerade med Client 9 är inte bara avslöjandet av konspirationen mot Eliot Spitzer, utan även frågan om politikers moral går att (eller ska) skiljas ifrån deras politiska agenda.

onsdag 1 juni 2011

Staffan Hildebrand is back!


G-mannen Staffan Hildebrand har väl inte direkt skämt bort oss med sin kreativitet de senaste tjugo åren, vilket är synd om man betänker att Hildebrand hade en sällsynt talang för att skildra ungdomskulturer "back in the days". Nu är han dock tillbaka med skateboard-dokumentären Hooked For Life som skildrar den svenska skateboardskulturens utveckling, fascinerande & intresseväckande även för icke-rullbrädefantaster. Filmen är en slags återkoppling till en TV-dokumentär som Hildebrand gjorde i slutet av 70-talet med titeln Tonårslandet. Då var skateboarding "farligt" och långt ifrån mainstream. Flera av de kids som figurer i de gamla klippen är nu framgångsrika affärsmän, men inte alla. Dokumentären skulle kanske ha varit strået vassare om den enbart hade fokuserat på denna generation av fria själar, men Staffan Hildebrand vill ta ett helhetsgrep på en hel ungdomskultur både idag och igår, det ska han ha all ära för.