lördag 30 april 2011

100 album du inte visste att du behövde höra #37 Clint (2010).

Sveriges finaste jazzorkester Oddjob spelade förra året in en cover-skiva med enbart filmteman ifrån Clin Eastwood-filmer. OddjobClint innehåller filmmusik komponerad av giganter som Ennio Morricone, Lalo Schifrin och Jerry Goldsmith, samt även Eastwood själv. Musiken var i flera fall det bästa med de här gamla filmerna, som kanske inte i övrigt har åldrats jättebra alla gånger. Oddjob blåser däremot liv i musiken som kan beskrivas som modern retro. Funkigt, svängt och hotfullt få de dåtiden att låta bättre än den var. Utmärkt återanvändning.

torsdag 28 april 2011

I Köket.


Monica Ali slog igenom med dunder och brak i mitten av 00-talet med den fantastiska romanen Brick Lane, men den överträffas nog av hennes tredje epos I Köket som nu har kommit ut på svenska.

I Köket är vad som lite klichéfyllt kan beskrivas som en myllrande roman ifrån dagens multikulturella Storbritannien, manifesterat i ett hotellrestaurangkök där en mängd nationaliteter arbetar sida vid sida. Berättelsen utmynnar dock i en rätt ruggig skildring av globaliseringens baksidor på en oreglerad arbetsmarknad, även om det är just köksdetaljerna/jargongen som är den stora behållningen.

Fast främst är det huvudpersonen, kökschefen Gabriel som är den här romanens kompass. En komplex men godhjärtad karaktär målas upp av en man som tvingas att leva med sina beslut, både de bra och de dåliga. Han står till slut upp för vad som är moraliskt riktigt utan att det blir präktigt. En bedrift av författaren bara det.

tisdag 26 april 2011

Superhjältar på Judiska Museet.

Judiska Museet i Stockholm har just nu en fin liten utställning om superhjältar med många häftiga serieteckningar. De flesta av de idag ikoniserade amerikanska superhjältarna skapades av barn till judiska invandrare. Också inom de underground-serier som har vuxit fram de senaste femtio åren har judarna varit många bland serieskaparna. Läs mer om den här roliga utställningen som även lär tilltala de som inte är bitna av den nionde konstarten här: http://www.judiska-museet.a.se/grund/grund.htm.

måndag 25 april 2011

Rabbit Hole.


Rabbit Hole är en konsekvent genomförd och välspelad film, med en underliggande lågintensiv spänning som håller åskådaren på helspänn. Snart försvinner nog den här utmärkta filmen ifrån biografera, skynda att se den om ni inte orkar vänta på DVD-släppet.

Nicole Kidman gör sin bästa roll sedan Margot At The Wedding som en kvinna vars son har dött i en bilolycka. Hon och maken försöker gå vidare, men ska man glömma eller leva kvar i sorgen? Samspelet mellan Nicole Kidman och den fortfarande underskattade Aaron Eckhart är otroligt, en relation målas upp präglad av både kärlek och känslomässigt missförstånd.

Regissören John Cameron Mitchell ha inte tidigare varit en favorit hos mig med sina sökt provocerande "underground filmer". Med det här finstämda dramat gör han dock allt rätt i sin regi. Scenerna är långa, bjuder in till nyansrikt skådespeleri och har vad som känns som en sällsynt realism. Något som blir allt mer sällsynt bland vår tids filmer.

söndag 24 april 2011

Chicago - veckan slutar i Oak Park.








Det är dags att avsluta den här tematiska veckan på bloggen som har handlat om Chicago och dess arkitektur. Om ni åker till Chicago får ni inte missa att ta tunnelbanan ut till Oak Park. En villaförstad där Ernest Hemingway föddes och den stora arkitekten Frank Lyold Wright bodde (och även ritade flera villor). Något som är intressant med Frank Lyold Wrights arkitektur är att det finns klara japanska influenser i flera av de byggnader i Oak Park som har hans signum. Vilket några av bilderna här klart visar.


lördag 23 april 2011

Mera Bertrand Goldberg.


Bertrand Goldberg har inte bara ritat Marina City, utan ligger även bakom en mängd andra byggnader, varav flera är i samma stil. Dessa är de byggnader (förutom Marina City) i Chicago signerade Bertrand Goldberg som jag stötte på under min vistelse där:

River City var tänkt som en vidareutveckling av Marina City - konceptet, men blev mer av ett vanligt bostadsområde vid Chicago-flodens strand, utan Marina Citys sociala funktioner.



Detta är Raymond Hillard Homes. Ett försök av Bertrand Goldberg att skapa en mer human form av "Public Housing" (USA:s svar på miljonprogrammet).


Precis bredvid det hotell som vi både på, låg den här sjukhusbyggnaden signerad Bertrand Goldberg. Den sticker verkligen ut i grannskapet med sin geniala arkitektur.


Vill ni veta mer om den visionära arkitekten Bertrand Goldberg och alla fantastiska hus som han har ritat, är den här fina hemsidan båda informativ och kul: http://www.bertrandgoldberg.org/.

fredag 22 april 2011

Marina City - Min favoritbyggnad i hela världen.


Min favoritbyggnad i hela världen är utan tvekan Marina City. Ett bostads-komplex som domineras av två cylinderformade skyskrapor, och inte helt otippat ligger i Chicago, denna guldgruva för alla arkitekturintresserade.

Marina City skapades av den visionära arkitekten Bertrand Goldberg och uppfördes under sextiotalet initierat av de fastighetsanställdas fackförbund. Marina City var tänkt att vitalisera centrala Chicago och skapa en levande stadskärna (och därmed stoppa förslumning och förortsflytt). Slagordet var "a city within a city", och Marina City-komplexet innehöll även kontor och kommersiella lokaler, liksom ett torg och en teater.

Mest känt är dock Marina City för den utopiskt modernistiska skönheten i dess arkitektur, samt naturligtvis konceptet med parkeringsdäck längst ner och lägenheter högst upp. Vilket skapar en cirkulär struktur som leder bort ifrån traditionell kvadratisk skyskraps - arkitektur.








Om man vill lära sig mer om Marina City och dess skapare Betrand Godlberg (och det politiska spelet bakom uppförandet) rekommenderar jag boken Marina City: Bertrand Goldbergs's Urban Vision.

torsdag 21 april 2011

Random snapshots from Chicago.

Det verkar bli en tema-vecka här på bloggen om Chicago. När jag har gått igenom alla fotografier som jag tog under min vistelse i "the windy city", slår det mig vilken unik plats denna stad är. Ett Metropolis mitt inne i inlandet där floden ger en känsla av att man trots det befinner sig vid kusten. Kanske den amerikanska drömmens främsta monument?










onsdag 20 april 2011

Mer offentlig konst i Chicago.

Bjuder på lite fler av min fotografier av Chicagos stora och varierande utbud av offentliga konstverk.






tisdag 19 april 2011

Ögat ser dig.

Jag var i Chicago en vecka i höstas, men det är först nu som jag orkat gå igenom alla bilder som jag tog under min vistelse i staden, vilket väcker angenäma minnen till liv.

Chicago har inte bara en unik skyskrapsarkitektur, utan stadens centrala delar pryds av flera imponerande offentliga konstverk. Min favorit bland dessa var "Eye" av den lokala Chicago-konstnären Tony Tasset. Den här gigantiska ögongloben uppfördes så sent som sommaren 2010.

måndag 18 april 2011

Claude Chabrol goes YouTube!


Utbudet av långfilmer på YouTube är större än vad man kan tro. Speciellt gäller det 60/70-talsfilmer där många svårtillgängliga filmer finns att se, tack vare generösa uppladdare. Exempelvis har någon snäll person lagt uppe en massa Claude Chabrol-filmer med engelsk text: http://www.youtube.com/user/lesbiches4u. Huvuddelen av dessa är ifrån regissörens storhetsperiod i skarven mellan 60/70-talen, när han gjorde en rad stilmässigt fulländade thrillers. Han ni inte sett dessa klassiska filmer tidigare, har ni chansen nu.

söndag 17 april 2011

På Hotell.


Poeten Ola Klippviks första roman Hotellet fick ingen större uppmärksamhet när den gavs ut förra året. En av alla de böcker som försvinner i utgivningsfloden. Det är synd för jag tycker att Hotellet är alldeles strålande. En utsökt språk och en imponerande uttänkt uppbruten berättarstruktur. Sakta men säkert knyts några människoöden ihop under en tillsynes vanlig natt på ett hotell. Det finns något hotfullt i bakgrunden hela tiden under läsningen av Hotellet som skapar både nyfikenhet och spänning.

lördag 16 april 2011

Ta en tripp!

Nog är YouTube helt fantastiskt alltid. Du kan exempelvis se Roger Cormans film The Trip ifrån 1967 i sin helhet. Filmen som har manus av självaste Jack Nicholson, handlar om en reklamfilmsregissör (en avslappnat cool Peter Fonda) som tar LSD för första gången. Försöket av visualisera en LSD-tripp har fått en del kritik, men filmen är bättre än sitt rykte. Bortsett från några pinsamma scener, finns det mycket experimentell filmmagi i The Trip. Speciellt scenerna där en förvirrad Peter Fonda hög irrar runt på Sunset Strip "by night" har en helt makalöst elektriskt nervös laddning.

fredag 15 april 2011

Howl är här.


Trist nog fick inte den oortodoxa Allen Ginsberg - biopic:n Howl hamna på den svenska biorepertoaren (något dess filmiska kvalitéer verkligen förtjänade), men den har i alla precis släppts på DVD. Howl bygger på Allen Ginsbergs dikt med samma namn och det rättsliga efterspel som följde på dess publicering. Filmen är en väldigt välgjord historielektion med exemplariskt återgiven tidsatmosfär. Styrkan med Howl är dock främst de animationssekvenser som illustrerar diktens innehåll. Dessa avsnitt är helt otroligt coola och bryter ny mark i hur man kan integrera animation med spelfilm.

torsdag 14 april 2011

Mera Kennedys: lite boktips.



Litteraturen om Kennedy-familjen är oändlig och det mesta är väl av skvallerkaraktär, inriktat på droger och sex ("fakta" som du nu hittar lika bra genom att söka på Google). Böcker om mordet på JFK tillhör sin egna specifika genre, där olika konspirationsteorier presenteras på så väl fantasifulla som övertygande sätt. Case Closed av Gerald Posner sticker dock hål på konspirationsteorierna genom att argumentera för att Lee Harvey Oswald var ensam mördare. Oavsett om han har rätt eller inte, är det en intresseveckande bok som får en att tänka till.

Stjärnan i Kennedy-familjen var dock inte presidenten John utan hans yngre bror Robert, han som tragiskt nog aldrig fick bli president. Jeff Shesols Mutual Contempt beskriver fejden och den personliga fiendskapen emellan "Bobby" och Lyndon Johnson, mannen som ersatte den mördade president Kennedy och tidsskillnad från sin företrädare lyckades genomföra flera progressiva reformprogram. Konflikten mellan LBJ & RFK är intresseväckande på flera sätt, politiskt stod de egentligen nära varandra och de månade båda om de fattiga i samhället, det handlade i grunden om en sällsynt dålig personkemi emellan två expansiva personligheter.


onsdag 13 april 2011

När får vi nog av Kennedys?

När kommer vi att få nog av familjen Kennedy? Det mesta är ju ändå urgröpt ur denna amerikanska framgångssaga som utvecklades sig till en mardröm (även om Edward Kennedys sista år ändå gav ett visst "lyckligt slut"). Trots detta satt jag som klistrad framför TV:n för att se det första avsnittet av de miniserie om Kennedy - familjen som SVT nu sänder på lördagskvällar (mina intryck av första avsnittet: http://svtplay.se/v/2388915/the_kennedys/del_1_av_4 ,var bättre än väntat, grym casting).

Det går även en två delars dokumentärserie på SVT just nu, där gamla arkivklipp blandas med Kennedy - barnens barnflickors anekdoter (se första avsnittet här: http://svtplay.se/v/2389099/familjen_kennedy). Sevärt och fascinerande även här, trots att det egentligen rör sig om gammal återanvänd skåpmat.

Fascinationen inför Kennedy - familjen kan nog förklaras med att det bakom de snygga fotografierna dröjde sig lögner och mörker, samt en viss potential som aldrig uppfylldes, delvis på grund av faktorer bortanför familjemedlemmarnas kontroll.

tisdag 12 april 2011

Konstsim som gruppterapi.

Missade ni den helmysiga dokumentären Män Som Simmar SVT i söndags? Se den i sådant fall här: http://svtplay.se/v/2383228/dokumentarfilm/man_som_simmar?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2389099/sb,p115254,1,f,-1.

Återigen får vi det bevisat att Sverige nog är bäst i världen på dokumentärfilm. Filmen om en samling män i yngre medelåldern som övervinner hinder och hittar sig själva när de startar ett lag i konstsim, är otroligt fin och subtil. En feel good - berättelse direkt ifrån verkligheten.

måndag 11 april 2011

100 album du inte visste att du behövde höra #38 Labour Of Lust (1979).


I en mer rättvis värld skulle Nick Lowe vara en superstjärna. Istället har han genom åren förblivit en favorit för finsmakare. Närmast ett mer publikt genombrott nåde han 1979 med albumet Labour Of Lust, uppföljaren till hans majestätiska debut Jesus Of Cool.

Nick LoweLabour of Lust är ett album som drabbar en omedelbart, fullt av en musikalisk skaparglädje, gestalt i små katchiga pop-pärlor och några mer dystra akustiska nummer. Bland alla guldkorn som finns på det här albumet märks Nick Lowes enda riktiga "hit" Cruel To be Kind och American Squirm, min personliga favorit i hans låtkatalog.

söndag 10 april 2011

Sidney Lumet RIP.

Ytterligare en av de stora filmregissörerna har lämnat oss. Vad som känns tråkigt med Sidney Lumets bortgång vid åttiosex års ålder är att han troligtvis hade ett par till bra filmer i sig. Hans bästa film Before The Devil Knows You're Dead från 2006 blev även hans sista. En film som liksom alltid när Sidney Lumet var som bäst utmärktes av en total kompromisslöshet och nervighet i filmberättandet, med en stark betoning på moral.

Sidney Lumets karriär inleddes redan på 50-talet och hans livsgärning täcker in hela den moderna amerikanska filmhistorien. Han gjorde väldigt många filmer och var extremt produktiv med filmer i de mest skilda genrer (även om tunga dramer och fräna polisfilmer med New York som skådeplats gjord honom mest rättvisa). En viss ojämnhet fanns där, men listan på stora filmer signerade Sidney Lumet är lång: Tolv Edsvurna Män, Night Falls On Manhattan, Prince Of The City, Utsikt Från En Bro, Pantlånaren, Stage Struck, En Satans Eftermiddag, Serpico, Dödligt Protokoll, Bombsäkert, Family Business, Flykt Utan Mål, Kullen. Den bild som tecknas upp när man tänker tillbaka på alla de här fina filmerna är en av filmhistoriens främsta och mest produktiva regissörer.

lördag 9 april 2011

100 album du inte visste att du behövde höra #39 Morph The Cat (2006).

Donald Fagens tredje soloalbum Morph The Cat från 2006 är det senaste vi har hört ifrån Steely Dan-mannen på skiva, å andra sidan är Donald FagenMorph The Cat ett album att spela igen & igen. Morph The Cat bjuder på vad som kan karakteriseras som grinigt gammalt gubbsväng. Inte hippt men som vanligt när Donald Fagen är i farten fullkomligt mästerligt. Fantastiska melodier, finurliga texter, och så det som är nytt här, ett sanslöst avslappnat groove i arrangemangen. Möjligtvis har Donald Fagen släppt en aning på studioperfektionismen och försökt få till mer av en "band-känsla". Resultatet är ett av 00-talets mest underskattade och sorgligt förbisedda album.

fredag 8 april 2011

Bortglömd Donald Fagen-pärla.

Upptäckte just en sång av min hjälte Donald Fagen, som jag inte tidigare hade hört. Steely Dan-mannen skrev Century's End för filmen Bright Lights, Big City 1988. Donald Fagen spelade in den här dansanta 80-tals funk-dängan mitt under sin tioåriga "paus" emellan sitt första och andra soloalbum, när han var drabbad av en extremt oförklarlig kreativ härdsmälta (eller så inverkade Reagan/Bush - åren extremt dåligt på hans kreativitet, ingen slump att Steely Dan var "nedlagt" under den här perioden). Century's End fungerar utmärkt som en påminnelse om den plågsamt alltför långa väntan på ett nytt musikaliskt släpp av Donald Fagen (eller Steely Dan), och visst är 80-tals estetiken i videon underbar?

torsdag 7 april 2011

Funny Lady.



SVT:s satsning med dokumentärer på tisdagskvällar är verkligen kanon, ännu bättre är att de sedan finns tillgängliga på SVT Play. Nu senast sändes Joan Rivers - A Piece Of Work (se den här: http://svtplay.se/v/2371482/dox/joan_rivers_-_a_piece_of_work). En jättekul och tänkvärd dokumentär om Joan Rivers, USA:s första stora stand up-komiker, trots att hon närmar sig åttioårsdagen med stormsteg vägrar hon att sluta jobba. Med en viss desperation tar hon vilka påhugg i nöjesbranschen som helst för att komma ur en karriärsvacka, chansen till comeback ligger ju runt alltid hörnet. Filmen ställer intressanta frågor om arbetet som drog och substitut för "det verkliga livet", eller är det just jobbet som är själva essensen i våra liv?

Joan Rivers är dessutom för det mesta hysteriskt kul och är en sällsynt knivskarp personlighet. Hennes stand up - rutiner vill man bara ha mera av.

onsdag 6 april 2011

En film med ett bultande hjärta!

Genuint "mysiga" och trivsamma filmer är svåra att hitta, desto roligare när man väl gör det. Isländska (men med enbart amerikaner i rollistan) The Good Heart gick på bio i vintras, troligtvis var det fler än jag som missade den då. Nu har filmen (om en surmulen barägare som tar till sig en snäll hemlös unga man som sin skyddsling) släppts på DVD.

The Good Heart påminner en del om Paul Austers omtyckta gamla regiförsök Smoke. Det är samma New York-original bland rollfigurerna och plötsliga infall i manuset. Baren i The Good Heart frekventeras av den typ av kantstötta individer som man knappt trodde fanns kvar på Manhattan längre, och dessutom spelar en anka en bärande roll i filmen. Bara en sådan detalj gör att man måste älska The Good Heart.

måndag 4 april 2011

The Black Power Mixtape.



The
Black Power Mixtape
är ett skolexempel på hur man återanvänder gammalt arkivmaterial på relevant sätt. De gamla svenska nyhetsinslagen om Black Power-rörelsen får tala för sig själva, medan de nutida kommentarerna även de illustreras av arkivmaterial, filmen rymmer ringa "talking heads".

Det gör The Black Power Mixtape till en sällsynt matnyttig historielektion. Det finns en kraft och ilska i de gamla svartvita reportagen som visar ett skabbigt och "ocoolt" fattig-USA, utan människovärde för dess svarta medborgare. Varför medborgarrättsrörelsen inte räckte för många blir därmed väldigt konkret. Intressant är även att den gamla tesen tas upp om att de amerikanska myndigheterna med avsikt lät drogerna flöda i svarta bostadsområden för att knäcka den stolta Black Power- rörelsen. Det ligger något i denna konspirationsteori som tåls att tänkas på.

söndag 3 april 2011

Blue Valentine.


Filmaffischen till Blue Valentine är en aning missvisande. Filmen är primärt ingen kärlekshistoria utan en rätt osminkad skildring av ett förhållande på upphällningen. Det finns ingen värme eller kärlek kvar i relationen i ett ungt pars äktenskap, vilket får Ryan Gossings allt mer osympatiskt frustrerade make med krympande hårfästa att tappa kontrollen helt i frustration (för första gången ser jag storheten i denna skådis). Michelle Williams rollfigur pendlar å andra sidan mellan irritation och resignation (hon är som alltid utmärkt). Det behövs bara en liten gnista för att allt ska brista.

Den här depressiva berättelsen om två människor som alltmer blivit främlingar för varandra, avbryts med tillbakablickar på hur de träffades, förälskade sig i varandra och blev ihop. Hur gulliga dessa scener än är, finns det något oroande i bakgrunden som pekar på att den här kärlekssagan inte kommer att sluta lyckligt, Det är oerhört effektivt berättat och Blue Valentine lyckas till och med bryta ny mark i den småtrötta genren relationsdrama.

lördag 2 april 2011

Chans att se svårtillgängliga Jan Troell-filmer på Cinemateket i vår.



Cinemateket har i april/maj en kort Jan Troell-retrospektiv med fyra svårtillgängliga filmer som inte finns utgivna på DVD (läs mer här: http://www.sfi.se/sv/Cinemateket/Stad/Stockholm/Aktuella-serier/?title=100+svenska+filmer+du+m%C3%A5ste+se!+april/maj). Jan Troell är en regissör som bäst kan beskrivas som småtråkig men bra. Det som är befriande med hans filmer är att de helt saknar publikfrieri och är fullständigt konsekvent genomförda, dessutom har han en visuell slagkraft i sitt filmberättande som saknar motstycke i det här landet.

Det kan tyckas märkligt att omhuldade och ambitiösa svenska filmklassiker som Här har du ditt liv & Ingenjör Andrées luftfärd bara går att se på Cinematek, men det säger en del om det stora ointresset för vårt eget lands filmhistoria som finns i det här Sverige.

Ingenjör Andrées luftfärd kan även ha svensk filmhistorias snyggaste affisch.

fredag 1 april 2011

Missa inte Charlie Wilson's War 22.00 på SVT1 i kväll.

22.00 i kväll visar SVT1 Charlie Wilson's War från 2007. En film ifrån Hollywoods senaste storhetstid som redan nu börjar att kännas avlägsen. Regissören Mike Nichols fick här till sin kanske bästa film sedan 70-talet, med en oförskämt underhållande historia om en lat amerikansk kongressman som finner sitt kall i att stödja de rebeller som under 80-talet kämpade mot den sovjetiska ockupation av i Afghanistan. Något som i slutändan skapade det monster som sedan utvecklades till talibanerna och al-Qaida. Tom Hanks är härligt avslappad i titelrollen, men det är som alltid Philip Seymour Hoffman som stjäl showen, här i en "komisk roll" som en oförskämt dryg CIA-agent.