måndag 28 februari 2011

Kenzie & Gennaro is back.

Under Bush II: s regent-tid skrev inte Dennis Lehane några nya böcker om sitt deckarpar Patrick Kenzie och Angela Gennaro, men inspirationen har tagit fart igen för den sista boken (?) i serien om det tuffa paret är nu här. En Mörk Välsignelse (Moonlight Mile) är nog den vassaste hittills i den här thriller-sviten, det märks att Dennis Lehane har blivit en betydligt bättre författare sedan han senast skrev om de här personerna. Samtidigt är han inte längre en simpel thriller-författare, spänningshistorien i den här romanen drunknar i ögonblicksbilder ifrån dagens fattig - USA. Det är betydligt mer intressant än ryska gangsters. Det känns kanske bitterljuvt för vissa att han här troligtvis tar farväl av sina pulpiga noir-hjältar men för utvecklingen av hans fortsatta författarskap är det helt nödvändigt logiskt.

lördag 26 februari 2011

Missa inte Rumble Fish 01.40 i natt på SVT1.

01.40 i natt visar SVT1 Rumble Fish från 1983, kanske den sista storartade film som Francis Ford Coppola har regisserat? Baserad på en ungdomsroman av S:E. Hinton skapade Coppola en väldigt experimentell men samtidigt slående vacker film om ungdomsårens drömmar och förgänglighet, manifesterat i en berättelse om en tonårskilles idealiserade av sin äldre bror, kallad för Motorcycle Boy. Det här är utan tvekan en av 1980-talets bästa filmer.

Bonusinfo: 1983 släppte även Coppola The Outsiders, ytterligare en filmatisering av en S:E. Hinton - roman som dock var en tämligen konventionell ungdomsfilm, och en misslyckad homage till Ung Rebell. Typiskt nog var The Outsiders en publiksuccé medan mästerverket Rumble Fish blev en spektakulär flopp.

fredag 25 februari 2011

Evig Sommar?



Fennesz visste vad han gjorde när han döpte sin skruvade solskenspop-hyllning till Endless Summer. Det är nämligen en passning till titeln på ett i USA extremt framgångsrikt samlingsalbum med Beach Boys från 1974, som dessvärre dömde ett av historiens bästa band till en evig orgie i poänglöst oskyldig sommarnostalgi. Endless Summer innehåller "surfhits" men ytterst lite av Brian Wilsons privata demoner (själva essensen av Beach Boys enligt fanatiska fans som mig). Det helsköna men samtidigt lätt smaklösa omslaget till trots så blev det här spiken i kistan för bandets kreativitet, redan 1978 hade gruppen slutat att släppa lyssningsvärda album.

The Beach BoysEndless Summer.


torsdag 24 februari 2011

100 album du inte visste att du behövde höra #45 Endless Summer (2001).


Av vissa konnässörer anses Endless Summer, österrikaren Fennesz märkliga "hyllning" till solindränkt popmusik, vara ett av 00-talets bästa album. Det är bara att hålla med, det här är instrumental och bitvis elektronisk musik som både är lättillgänglig och inte. Kitsch möter avantgarde, oljud stångas med vackra melodier. Det blir en slags kalejdoskopisk och fragmenterad musik som verkligen vinner i längden. Ett lätt oroande sound där ändå solen skymtas i horisonten. Lyssna här FenneszEndless Summer.

måndag 21 februari 2011

Vodou, inte Vodoo!

Som alla kanske vet har Etnografiska museet i Stockholm just nu en Vodou - utställning ifrån Haiti. En spännande och lärorik utställning som jag verkligen kan rekommendera, inte minst för de coola och skrämmande stora Vodou-figurerna som visas. Namnet Vodou syftar på den ursprungliga haitiska religionen som är betydligt mer komplex än den exotiserande Hollywood-variant med nålar i dockor som fått namnet Vodoo. Läs mer här: http://www.etnografiska.se/smvk/jsp/polopoly.jsp?d=2467.

När ni ändå besöker Etnografiska museet så får ni inte glömma bort att ta en runda igenom de fasta utställningarna. Museets permanenta indian - utställning är otroligt fin med läckra masker och den lilla Japan - sektionen håller högsta klass.

söndag 20 februari 2011

100 album du inte visste att du behövde höra #46 Avalon (1982).



Jag är medveten om att Roxy Musics svanesång Avalon från 1982 har sålts i miljoner exemplar men albumet har inte riktigt fått den respekt som det förtjänar. Roxy MusicAvalon är höjdpunkten av Bryan Ferrys besatthet av den moderna studieteknologin (han skulle strax därefter helt gå vilse i denna fixa idé, vilket har gjort flera av hans efterföljande soloalbum i princip olyssningsbara) men fortfarande finns det låtar som bär upp den instrumentala perfektionismen. Allt är inte bara atmosfär på gränsen till ljudkuliss.

Albumet var när det spelades det dyraste någonsin och man verkligen hör hur musikerna sitter i en lyxig studio på Barbados med näsorna fulla av kokain. Det här är kliniskt perfekt musik framförd av professionella studiomusiker som aldrig "spelar fel". Roxy Music hade vid det här laget blivit reducerade till en trio och det är uppenbart att Bryan Ferry helt har tagit över här. Han lyckades på Avalon nå sin dröm om den ultimata sofistikerade popmusiken och kommer troligtvis aldrig mer att göra det igen.

lördag 19 februari 2011

Arkivrensning av Ajvie Lindqvist.

John Ajvide Lindqvist har kommit ut med Låt de gamla drömmarna dö, en slags uppsamling av olika texter ifrån vitt skilda sammanhang. Det här är kanske mest en bok för fansen, allt håller inte den höga kvalité som man förväntar sig ifrån Sveriges idag främsta författare. Men mycket är väldigt bra, exempelvis en metahistoria med Göteborgs filmfestival som fond eller en otäck kortnovell om några tjejer som låser in deras mobboffer i ett skåp. Dessutom får vi hela författarens Sommar-program som sändes för några år sedan i textform, det blir mycket livsvisdom där.

fredag 18 februari 2011

Missa inte American Gangster 22.00 på SVT1 i kväll.


Hollywood har dessvärre allt mer slutat att producera riktigt breda filmer som för den skull inte är dåliga eller ointelligenta Men det finns undantag med blockbusters som inte enbart riktar sig till tolvåringar. American Gangster från 2007 som visas 22.00 på SVT1 i kväll är ett exempel på det. Filmen är en av regissören Ridley Scotts bästa och är en seriös uppdatering av tematiken i 70-talets blaxplotation-film (och är betydligt bättre än i stort sätt alla andra filmer i denna subgenre). Denzel Washington gör en av sina mest imposanta rolltolkningar som en gangster för vilken brottets bana flyter ihop med den amerikanska drömmen när han blir en svart Gudfadern-gestalt. American Gangster blir till en storslaget episk fresk om hur kriminalitet för vissa är den enda vägen till ära och rikedom.

onsdag 16 februari 2011

The Diary of Stuart Murdoch.

Belle & Sebastians frontfigur/geni Stuart Murdochs dagboksanteckningar ifrån 2000-talets mitt har nu publicerats under titeln The Celestial Cafe. Om jag ska vara helt ärlig är det här bara en bok för fanatiska B & S - fans, om än ens det, det bästa med boken är nästan illustrationerna som är rätt balla, mestadels blir det torrt och tråkigt. Intressantast är anekdoterna om inspelningarna av albumen Dear Catastrophe Waitress och The Life Pursuit, men Stuart Mudoch lever sannerligen inget fräsigt rockstjärneliv. Snarare samma helt vanliga ordinära tillvaro som de flesta av oss. Med skillnaden att Stuart Murdoch skapar underbar musik som är betydligt intressantare än hans egen person.

tisdag 15 februari 2011

Svensk Tiki-blogg (favorit i repris).

Ni vet väl att det finns en utmärkt blogg på svenska dedikerad till Tiki-kulturen? Flamingo Freds Mixology Mayhem uppdateras kanske med en viss oregelbundenhet (det kan ibland dröja veckor mellan inläggen) men det är väl värt att titta in på http://www.flamingofred.se/mayhem/ för drinkrecept och annan Tiki-inspiration (har tipsat om den här bloggen förut men jag gör det så gärna igen).

söndag 13 februari 2011

100 album du inte visste att du behövde höra #47 Echoes (2010).


I höstas släppte Weeping Willows sångare Magnus Carlsson det album som han betraktar som det bästa han gjort. Det är lätt att hålla med, Magnus Carlson & The Moon Ray QuintetEchoes är kanske den första skivan sedan Weeping Willows debut där Magnus Carlsson verkligen kommer loss med sin sagolika röst. Med komp av The Moon Ray Quintet (bestående av delar av Oddjob) får han den rätta inramningen att spela ut sitt känslosamma röstregister i väl valda cover-val.

Fotnot: Det här är det andra albumet som Magnus Carlsson har släppt med The Moon Ray Quintet, men den första skivan är mer trivsamt småputtrig än emotionellt suggestiv som Echoes.

fredag 11 februari 2011

"Tidiga Costello".

Elvis Costello må skapa hur många fantastiska album som helst, ägna sig åt allehanda genreexperiment och komponera melankoliska ballader av högsta klass, men det kommer alltid att vara de tidiga åren i hans karriär som förföljer honom. Åren i slutet 70 - talet när han med sin patenterade image av en revanschsugen glasögonorm visade att tönten kan vara coolast.

Vill man verkligen höra hur Elvis Costello & The Attractions lät när de satte konserthallar (och unga hjärtan) i brand världen över så går det att lyssna på Elvis Costello & The AttractionsLive At Hollywood High, en inspelning ifrån sommaren 1978 som gavs ut officiellt först förra året. Det är aggressivt, energiskt, speedat och helt fullkomligt lysande. Elvis Costello liksom spottar ur sig orden och det är en upplevelse att höra The Attractions utan någon som helst studio - finish. Det här var långt innan Elvis Costello blev en mysig pratshowsvärd i TV utan snarare av vissa etablerade figurer betraktades som en fara för ungdomen.

onsdag 9 februari 2011

Farväl grymma värld.

Efter att ha läst en gammal POP -artikel på nätet, har jag den senaste veckan börjat lyssna på Goodbye Cruel World för första gången på åratal, Elvis Costellos karriärs mest utskällda album från 1984. Skivan sticker inte bara ut för att den är det enda album där The Attractions medverkar på omslaget och för att den troligtvis enda officiella bilden på Elvis Costello utan glasögon pryder baksidan, utan för att Elvis Costello själv i texthäftet till återutgivningen på CD gratulerade lyssnaren till att ha köpt hans "sämsta skiva".

Men Elvis Costello & The AttractionsGoodbye Cruel World är ingen dåligt album, utan snarare ett väldigt intressant misslyckande. Ett par spår är usla men låtmaterialet är genomgående överlag mycket starkt och den halvt genomförda produktionen som då fick en sådan kritik (albumets spår var ofta studioskelett som lämnades utan tänkta ljudpålägga på grund av en konflikt mellan Costello och producenterna) låter nu spöklikt bra, och de "stora produktionsnumren" som var tänkta att skapa hits (det gjorde de inte) har tiden kommit i kapp. Slickad kommersiell 80-talspop har aldrig varit mer rätt än nu.


Men videon till The Only Flame In Town är hopplöst 80-tals-usel. Betydligt bättre var videon till I Wanna Be Loved, den andra singeln från Goodbye Cruel World. Kanske den enda rakt igenom lyckade video som Elvis Costello gjort?

I Wanna Be Loved var en cover på en extremt obskyr 70-tals-soullåt av en grupp vid namn Teachers Edition (vet inget mer om dem men låten är grym). Det är bara att tacka YouTube för chansen att få höra denna fina sång.

tisdag 8 februari 2011

Alla vägar går till Tiki Room.

Ni vet väl att det finns en äkta Tiki-bar i Stockholm? Tiki Room som ligger nere i källaren hos restaurang MellowBirkagatan 10 (T-bana St Eriksplan) bjuder på goda Tiki-drinkar, gemytlig atmosfär, samt klubbar och annat kul. Läs mer här: http://www.restaurangguiden.com/uppland/stockholm/vasastan/mellow/valkommen-tiki.aspx (Tiki Room har även en Facebook - grupp).

lördag 5 februari 2011

Om Tyskland segrat.

Till de mer udda disciplinerna inom historieämnet hör den kontrafaktiska historien, vad skulle ha hänt om det historiska förloppet hade tagit en annan riktning? Om Tyskland segrat kom ut på svenska i höstas och historiska experter redogör i denna bok för alternativa scenarior för det andra världskriget. Antaganden som är grundade i fakta och inte i önsketänkande eller spekulation. De flesta av scenariorna gör klart att Tyskland på ett eller annat sätt skulle ha förlorat kriget, en konflikt med både Sovjetunionen och USA var i det långa loppet oundviklig. Det står även klart att Hitler kunde ha stoppats tidigare utan allt för stor blodspillan, och att om de allierade hade fattat andra beslut, kunde kriget hat tagit slut snabbare än det gjorde, med kraftigt minskade förluster i människoliv.

Det finns även med kapitel som redogör för en möjlig och skrämmande alternativ framtid där Tyskland skulle ha segrat. Europa skulle då ha varit helt nazifierat. En obehaglig tanke som återigen påminner en som läsare om att stoppandet av Hitler hör till mänsklighetens främsta insatser.

Om Tyskland segrat är kanske framförallt en bok för folk med ett överdrivet intresse för det andra världskriget, men i den stora floran av WW2 - litteratur är det här en av de mest intressanta och läsvärda tillskotten på länge.

fredag 4 februari 2011

Misa inte Diva - dödligt intermezzo 01.10 på SVT1 i natt.

Det är läge att ladda videon när SVT1 visar Diva - dödligt intermezzo 01.10 i natt. Den här väldigt stiliserade franska thrillern från 1981 om en ung brevbärare som kommer över en ljudinspelning av en operadiva som vägrar att låta sig inspelas, innehåller bland annat fantastiska jaktsekvenser med moped i Paris tunnelbana.

torsdag 3 februari 2011

Livet i fängelset.

Vill vi verkligen veta vad som händer bakom murarna i våra fängelser? Jag är inte säker på det, den DVD - aktuella danska filmen R ger en skrämmande bild av pennalism och rått våld bland härdade interner, jag har svårt att tro att situationen skulle vara annorlunda i Sverige. R gick på bio i höstas men ignorerades då, förhoppningsvis når filmen nu en större publik på DVD. Fängelsefilmer har alltid varit en favorit-subgenre för mig och jag kan säga att R håller jämna steg med de senaste årens stora kåkenrullar som Felon och En Profet. Dessutom ska filmmakarna bakom R ha en eloge för en mycket oväntad vändning framemot slutet. Sådant applåderas alltid.

onsdag 2 februari 2011

Mera Argento-soundtracks.

Dario Argento må vara den obestridda mästaren i skräckfilmsgenren (till och med jag som inte gillar skräckfilm i vanliga fall uppskattar hans filmer), men utan filmmusiken skulle nog hans filmer inte alls vara lika effektivt skrämmande. Dario Argento måste ha en eloge för att han valt att låta musiken till sina filmer komponeras av personer med en oortodox inställning till filmmusik. Några av de bästa finns samlade på Various Artists – Puro argento vivo som är en alldeles utmärkt retrospektiv.


Vill man lyssna på enskilda Argento-soundtracks; vimlar det av dem på Spotify (sök på de italienska originaltitlarna). Till Argentos första film Ljudet från kristallfågeln från 1970 skrev Ennio Morricone musiken (liksom till de två följande, Soundtrack/Cast Collection – Morricone, Ennio - An Ennio Morricone-Dario Argento Trilogy är en samling med ett urval med den bästa musiken ifrån de tre filmerna). Det blev ett klassiskt soundtrack som måste räknas till Ennio Morricones främsta (vilket inte säger lite). Ennio MorriconeL'uccello dalle piume di cristallo är tidstypiskt experimentellt men tidlöst.

Ennio Morricone i alla ära men det är det italienska syntbandet Goblin som alltid kommer att associeras med Darip Argentos filmer. Ett givande samarbete som inleddes när Argento och Morricone blev ovänner under arbetet med Dario Argentos tredje film Four flies on grey velvet. Det två första Argento/Goblin - samarbetena Various Artists – Profondo Rosso & GoblinSuspiria är helt otroligt skrämmande soundtracks fulla av oväntade infall, samtidigt bjuder de bitvis på ett nästan funkigt sväng.

tisdag 1 februari 2011

100 album du inte visste att du behövde höra #48 Inferno (1980).

Den italienska skräckfilmsmästaren Daria Argentos Inferno har nyligen släppts på svensk DVD. En av hans vassare och mest skrämmande filmer trots ett "omöjligt" scenario. Precis som alltid med Argentos filmer är det dock musiken som är bäst. Om Dario Argento brukar använda sig av Ennio Morricone eller det italienska syntrockbandet Goblin som kompositörer till sina filmer, så vände hans sig när det gällde Inferno till Keith Emerson (känd från Emerson, Lake & Palmer).

Det var ett bra val, Keith Emerson – Inferno är ett pompöst och ruggit soundtrack som verkligen bitvis ger kalla kårar. Symfonisk musik av bästa märke med inslag fenomenala körpartier. Keith Emerson lyckas med sina kompositioner och arrangemang föra ut musiken bortom skräckfilmskonventionerna och skapa något eget. Det är därför soundtracket till Inferno blev så hotfullt och storartat.